Error establishing a database connection.
Så står det med stora svarta bokstäver mot en vit bakgrund när jag försökte ta mig till Lars Vilks blogg.
Jag läste nämligen Dagens Nyheter att Lars Vilks gjort nya teckningar på Muhammed och publicerat dem i sin blogg:
– Jag har fått många klagomål på att mina gamla teckningar varit taskigt ritade, att de lika gärna skulle ha kunnat göras av en nioåring. Så därför har jag tecknat nya och ansträngt mig lite mer den här gången. Det är fler linjer nu.
Verken återfinns på Lars Vilks blogg.
Lars Vilks har ju sedan han gjorde teckningar på Muhammed fått en mängd hot och också vid flera tillfällen attackerats. Redan när han gjorde de första har han fått en del kritik för att han överhuvudtaget gjorde dem, eftersom han borde förstå att en del muslimer skulle ta illa vid sig.
Det är en knepig situation. Om jag vet att mina grannar skulle bli ledsna om jag gjorde en bild på något som de högaktar och satte upp i vår trappuppgång, då skulle jag säkert låta bli.
Fast om vi får mer och mer frivillig censur då är frågan vart vi hamnar med yttrandefriheten.
Många kristna har blivit ledsna i samband med olika konstnärers gestaltning av Jesus-gestalten.
Buddister har blivit ledsna över karikatyrer på Buddha-bilder. Är det bara när de som blir ledsna hotar med våld som vi ska bry oss?
De fem personer som gripits nu senast för att ska ha planerat att ta sig in på Jyllandsposten och döda så många som möjligt är ännu en grupp människor som är ett hot mot vårt öppna samhälle. Borde Jyllandsposten aldrig ha publicerat karikatyrer på Muhammed?
Är det inte just mediers uppgift att provocera och driva saker till sin spets, att våga lite mer, liksom det är konsten och kulturens uppgift att utmana? Vad blir det av kulturen om den bara ska stryka medhårs?
Karin Olsson tar i Expressen upp vad som händer när vi börjat lägga på oss självcensur:
Terroristernas planer på att attackera Jyllands-Posten gick i stöpet. Taimour Abdulwahab misslyckades också med att i vrede över Lars Vilks rondellhund massmörda stockholmare.
Ändå kan de islamistiska extremisterna glädjas åt något: självcensuren. Det dyker ständigt upp nya exempel.
GT:s kulturredaktör Ingrid Norrman avslöjade häromveckan hur Världskulturmuseets chef försökte pressa fotografen Elisabeth Ohlson Wallin att ställa in sin utställning om bland annat islams syn på homosexualitet.
Relaterat:
Dagens Nyheter, Jyllandsposten, Berlinske, Verdens Gang, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Göteborgsposten.
Läs även andra bloggares åsikter om Lars Vilks, demokrati, självcensur, samhälle, islam, yttrandefrihet
Det finns en uppenbar skillnad mellan västliga karikatyrer
riktade mot islam och västliga karikatyrer riktade mot kristendom
som har att göra med västvärldens ständiga dominans av och
krigföring mot muslimska länder. Sverige deltar som bekant militärt
på USAs sida i vad som av många muslimer förmodligen uppfattas som
ett krig mot islam snarare än ett war on terror. Denna dominans och
krigföring i den muslimska världen spiller över i form av terrorism
i väst. Spillet i form av terrorism måste rimligen betraktas som
måttligt med tanke på krigens totala omfattning. Terrorismen har
sin orsak i krigen och är en del av krigen. Vid sidan av detta
grundläggande samband förekommer diverse andra skärmytslingar såsom
Muhammedkarikatyrer och påföljande reaktioner. De kraftiga
reaktionerna på karikatyrerna måste ses i ljuset av den ständiga
förnedringen och krigföringen som väst utsätter den muslimska
världen för. Eventuella reaktioner i folkdjupen underblåses förstås
även av skrupelfria regimer i den muslimska världen, regimer som
väst i hög grad har varit med om att tillsätta och stödja militärt
och ekonomiskt. En förståelse av vad som händer idag kan inte
uppnås utan att alla dessa aspekter vägs in.