Krönikor

Scenkonst 2022 i Göteborg med omnejd

1 januari, 2023 by Mats Hallberg

Herr Arnes Penningar – foto Lennart Sjöberg

Hög tid att summera scenkonståret i Göteborg. Tillvägagångssättet blir det enklast tänkbara genom att verken rangordnas. Nästan alla av de listade uppsättningarna har recenserats här. I några fall har jag avstått för att undvika att lägga timmar på att formulera argument när en skoningslös sågning varit befogad, eller för att ansenlig tid förflutit sedan premiär på grund av sjukdom. Vid en spontan tillbakablick kan hävdas att teateråret varit förhållandevis ojämnt. Minnesvärda toppar men också somligt som varit tveksamt, tråkigt och rent av misslyckat. Lika berörande och berikande som det kan vara med scenkonst lika plågsamt är det att uppleva pretentiösa, obegripliga och fullkomligt stillastående produktioner.

1.Herr Arnes Penningar på GöteborgsOperan – opera av Gösta Nystroem i regi av Mattias Emmedahl

2. Shoot, kameran går på Göteborgs Stadsteater – komedi av Erik Holmström/ Eva-Maria Benavente Dahlin inspirerad av roman av Pirandello.

3. Ghost Stories på GEST – engelskspråkig skräck-dramatik av Jeremy Dyson & Andy Nyman

4. Efter Fedra gästspel på Hagateatern (Ö2 Scenkonst) – monolog av Hanna Nygårds & Lisbeth Johansson

5. Vildanden på Göteborgs Stadsteater – Ibsens klassiska tragedi signerad Emil Graffman

6. En dåres försvarstal på Järnstudion – Strindbergs berömda monolog i bearbetning av Eskil Lundgren & Björn Melander

7. Amman på Hagateatern – komiskt manus av Andreas T Olsson iscensatt av Jan Ericsson & Carita Jonsson ( sist nämnde också musiker)

8. En kort resa tur och retur – poetisk soaré på Skeppet av Marika Lagercrantz & Elise Einarsdotter

9. Musikalen om Frigga på Stora Teatern – Musikal om kampen för kvinnlig rösträtt skapad av flera frigrupper

10. Jag, Gustav den tredje på Hagateatern – barnteater av Beate Persdotter Löken & Eddie Mio Larson efter bok av Hans Peterson

Bild från Vildanden på Studion Göteborgs Stadsteater – fotograf Ola Klelbye

11. Arma människor av konstkollektivet Snö – kammarspel av Emelie Strandberg och Carline Andreasson efter berättelse av Dostojevskij

12. Träd, hopp och kärlek – Barnteater av Ika Nord rekommenderad från 5 år

13. Mordet på Marat på Göteborgs Stadsteater – polskt team omtolkar Peter Weiss historiska drama

14. Mr Burns på Göteborgs Stadsteater – amerikansk dystopisk satir i tre akter från 2012

15. Dream Quijote på Teater Trixter – fantasi utifrån Cervantes i devising-uppsättning

16. Cabaret på GöteborgsOperan – ikonisk musikal i regi av James Grieve

17. Solitaire på Folkteatern – En av Lars Noréns sista pjäser i en samproduktion med Dramaten och i samarbete med flera teaterhus i Europa

18. Att tveka på Göteborgs Dramatiska Teater – Urpremiär skriven för frigruppen GDT av Johanna Svalbacke i regi av Erik Åkerlind

19. Bohuslän Stories i Stallebrottet på Bohus-Malmön – musikal med lokal anknytning av Maria Hörnelius och Mirja Burlin

20. Min vän Rita på Hagateatern – föreställning för barn i förskoleålder av Sara Klingvall & Helena Gezelius

Eddie Mio Larsson i Jag, Gustav den tredje – foto: Ludde Falk

21. Moderna tider på Folkteatern – Chaplin- parafras med komiska samtidsmarkörer av Erik Holmström

22. Dagar i Warszawa hos Teater Cinnober – Vera Berzak Teatersällskap i nyskrivet judiskt drama baserat på dokumentärt stoff

23. Hoffmans äventyr på GöteborgsOperan – drömsk och komplex opera av Offenbach

24. Kråkan på Masthuggsteatern – barnteater för de minsta av Karl Ekdahl baserad på bok av Ulf Nilsson

25. En död komikers liv på Göteborgs Stadsteater – I ett samarbete mellan Fredrik Evers, Claes Malmberg och Thomas Darelid skildras Lenny Bruce gärning i vad som liknar musikteater.

26. K på Folkteatern – Musikinterfolierad monolog med text av Katarina Frostensson

27. Om kärlek på Göteborgs Stadsteater – monolog om miljötänk av produktionsplattformen Kastratet

28. Nattvarden på Teater Tofta – Gränslös uppgörelsepjäs av Lars Norén i regi av Göran Parkrud

29. Brudköpet på GöteborgsOperan – konfliktfylld komisk opera av Smetana placerad i nutid

30. Nyårsbubbel på Aftonstjärnan – revy med sång, sketcher, koreografi, klädbyten och tänkvärda monologer

Bild från Don Juan – foto Malin Arnesson

31. Rotterdam på GEST – könsdysfori i centrum på engelskspråkig kärlekskarusell vars avtryck bleknat med tiden

32. Don Juan på Göteborgs Stadsteater – Hilda Hellwig tar sig an Molières farsartade drama

33. 100 sånger på Göteborgs Stadsteater – redovisande torr tysk tragedi förankrad i nutid som sågs två gånger

34. Blue Air på Teater Trixter – Paula Stenström Öhman dissekerar psykvården, många roller för fyra skådespelare

35. Tillbaka till Reims på Göteborgs Stadsteater – audiovisuell metapjäs i en överföring från Dramaten baserad på självbiografi (som jag läst) av fransk professor

36. Mölndalsrevyn bjuder på diverse nummer i Åbybergsparken under firandet av stadens 100-års jubileum

37. Vivian Girls på Göteborgs Stadsteater – dramatiserad skräckberättelse fritt efter särlingskonstnärs livsverk med könsmixad ensemble som gestaltar 9-åriga rebellflickor

38. Helen och Agnes på Göteborgs Stadsteater – Frustrerat samtal med olika ingångsvärden med text av Johanna Svalbacke blir till oförlöst kammarspel

39. LOST i min mormors mandala i Panjal Scenstudio – märklig monolog utspelas i jämtska fjällvärlden av och med Sara Ahlberg

40. Odysséen på Folkteatern – Samma dramatiker som skrivit 100 sånger i lika abstrakt som ymnigt manus utan struktur eller drivkraft

Rapport från Psykoterapimässan 2022 – Att arbeta med psykoterapi i en föränderlig värld – vad behövs och vad får effekt?

6 oktober, 2022 by Pernilla Wiechel

Bilden: Doktor i religionskunskap, psyko- och gruppterapeut och handledare, Christina Lloyd, presenterar ett material för arbete med ungdomar och meningsskapande.
Tid: 4, 5 oktober
Plats: Älvsjö
Arrangör: Akademikerförbundet SSR, Psykoterapeutföreningen SSR, Psykoterapistiftelsen

Årets Psykoterapimässa omfattade allt från en praktikers vardag i den tillgängliga allmänvården, inom exempelvis psykiatrin – till den vård privata psykoterapeuter ger, influerade från Europa, i former som saknar understöd i Sverige i dag. Frågan väcktes om vår föränderliga värld med klimatkriser och krig och skolskjutningar kanske behöver ett bredare utbud och förändrade vårdformer. Omkring 50 besökare åhörde varje föredrag, men mässan var i sin helhet decimerad och småskaliga aktörer saknades. Via montrar var bland annat Natur och Kultur, Sveriges Kommuner och Landsting (SKR), Akademikerförbundet (SSR), Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi, Institutet för Visualiserande Psykoterapi – Symboldrama, representerade. En särskild fond visade sig vara upprättad inom SKR till Ing-Marie Wieselgrens minne för hennes stora initiativ för psykisk hälsa. Projektet, ursprungligen ett uppdrag från regeringen, är pågående och högaktuellt inom ramen för SKR i dag. En glädjande nyhet var också den nya evidensskapande forskningen för visualiserande psykoterapi, VPT-S, som psykoterapeuten, psykoanalytikern, handledaren, och författaren Marta Cullberg Weston presenterade. Med stöd i den senaste hjärn- och minnesforskningen har metoden tillsammans med hypnosterapi, EMDR och angränsande former blivit alltmer populär inom inte minst traumabehandling samt behandling av utbrändhet.

Då föredragen ibland låg fem parallellt var en helhetsbild svår att få. Och tyvärr missade undertecknad inledande panelsamtal och avslut. Men stort var att Paul Perris vid Svenska Institutet för Kognitiv Psykoterapi, i sitt föredrag om Schematerapi, nämnde och uppmanade till en diskussion om etisk stress. Han avsåg den stress som psykoterapeuter upplever, exempelvis frustrationen att inom rådande ramar inte kunna möta behovet man just inringat. Etisk stress, nämnde han, kan också orsakas av de nya riktlinjerna som reducerat samtalstiden till endast 25 minuter. KBT är annars känd för att var den form av terapi som överlevt, och anpassats bäst till landstingets och Socialstyrelsens krav. Intressant är därför att även KBT-are upplever att en gräns är passerad för hur deras tillgängliga psykoterapiform bedrivs och kringskärs idag. Innehållet i och efterfrågan på de filosofiskt inspirerade existentiella terapiformerna i dag, väckte också frågan om dagens psykoterapi möjligtvis är alltför naturvetenskapligt orienterad. Kanske liknar dagens modeller alltför mycket den somatiska vården. Här vill jag nämna främst föreläsare och psykoterapeut och utbildare Elisabeth Serranders ögonöppnande föredrag om existentiell terapi samt Christina Lloyds (se bildtext o bild) föredrag om bl.a. sin avhandling med empiri från unga terapipatienter – som b.a. utmynnade i materialet Meningen med mig – ett material för arbete med ungdomar och meningsskapande som nu används runt om i landet. Christina arbetar även med dessa frågor i SKR:s delarena Meningskapande i vår tid.

Slutligen kan sägas att konferensens breda program även borde kunnat intressera allmänheten generellt. Ett samhälle definieras, säger vissa, utifrån hur väl det tar hand om de sina med stora behov.

WOW 2022 – Rapport från festival som satte publikrekord

16 augusti, 2022 by Mats Hallberg

Lyckobringande trängsel i tältet – foto Peter Birgerstam

11-13/8 2022 i Slottsskogen, Göteborg

En svettig, stimmig och ”öronbedövande” musikfestival är till ända. WOW slog i år publikrekord med 50 000 unika besökare. Blev för min del sex fylliga recensioner. Arrangören Luger och besökarna hade osannolik tur med vädret, även om jag helst sökte mig till skugga. De vindstilla kvällarna i parken var en njutning. Andra år har yttre förhållanden ibland varit eländiga.

Riktade in mig på en rejäl måltid varje dag på vip – området. Dock, efter köerna andra dagen och en högvolyms- dj, lämnade jag festivalen i en paus för att sista dagen äta gott på Taverna Averna. På grund av värk och krampkänningar uppstod besvär av att stå upp länge. Hittade lyckligtvis bänk att sitta på till tre av recenserade konserter.

Stämningen var minst sagt positiv. Hörde från en polis utanför tjänsten att ordningsstörningar inte förekommit, enligt honom. Efter långa och trista pandemiperioden märktes ett uppdämt behov av gemensam glädje. Euforiskt omtumlande känsla rådde. I tältet var responsen några gånger extrem, resulterade i översvallande reaktioner som överträffade allt i den vägen.. Organisationen flöt exemplariskt. vi slapp missöden och förseningar. Alla volontärer och anlitade proffs ska ha stort tack för sina insatser.

Nick Cave tillhör kategorin det bästa jag någonsin upplevt på WOW – foto Peter Birgerstam

Kvalitén på ljudet är något man bävar för inför varje WOW. Tyvärr alltför sällan jag kunde harangera ansvariga i år. Ofta var det besvärande obalans, genom alldeles för mycket skärande. diskant. I denna upplaga kardinalfelet istället för mullrande bas, när jag på håll tog del av konserter

Årets line-up måste betraktas som tämligen blek på pappret. Remarkabelt då att en disparat rekordpublik lockades, publik i alla åldrar och olika kunskap, inte alls endast trendkänsliga kompisgäng. Många ser nog evenemanget som en happening, en folkfest i sig. Och på VIP-området träffade jag ungdomar i branschen mer intresserade av att festa än att se på band, vilket jag kan finna märkligt.

Vandrade ett par varv på festivalytan för att insupa den vänliga atmosfären. Passerade Höjden med sina podcasts i regi av Spotify, ravestället Dungen, uppbyggda utskänkningsställen, platserna för media och organisationer. Blev varken filmtittande eller Stay Out West. Hade planer på att besöka något ställe sista natten. Gav upp när jag utanför Nef insåg hur många festivalbesökare som ville in.

Anteckningsblocket dignar av impulser, från akter jag lyssnade på i olika utsträckning. Redovisar i korthet i kronologisk ordning. Hörde uppemot en halvtimme fram till slutet av vad som startade som ett sidoprojekt. Syftar på rosade trion BONNY LIGHT HORSEMAN. Tyckte om musiken, hur traditionella folksånger kombinerades med poppig approach. Man förlitade sig lite ensidigt enbart på stränginstrument. En skuffelse att ljudet var bedrövligt.

Förflyttar mig till mittpunkten. Stannar till en liten stund för att höra vad som försiggår på Azalea. Där framförs reggae från KOFFEE och hennes elvamanna-band. Habilt från duktiga musiker, men inget som fäster. Tillbaka till Linné-tältet och BLACK COUNTRY, NEW ROAD. Hör sista 20 minuter av kvintetten, varav två är kvinnor. Stor variation på musiken, kändes lite ofokuserade. TALLEST MAN ON EARTH (Kristian Matsson) på gitarr har stor publik och föredömlig mix av akustiska och elektriska tongångar. Låtarna har definitivt substans. Han gästas av bland andra Amanda Bergman och på trumpet Stefan Sporsén. Energisk framtoning när stora känslor exponeras.

Hör sista halvtimmen av den psykedeliska rock AMASON ägnar sig åt frontade av briljanta Amanda Bergman. Också de har gäster, vilket egentligen är onödigt. Omväxlande färgformationer på backdroppen. Hos dem existerar som bekant ett fantasifullt överflöd av klaviaturinstrument, vilka skapar grooviga, smarta låtar. Far stundtals iväg i drömska partier. Ger mersmak!

Ser så gott som hela spelningen med ARAB STRAP, ett av få musikaliskt halvstökiga indie-band på WOW. Inte lyssnat på dem ordentligt tidigare även om jag hört talas om den skotska gruppen, vars verksamhet låg på is i sexton år. Noterar en fäbless för distade gitarrmönster, skitigt sound och noise, inte olikt My Bloody Valentine. Långsamt framvällande ackord och deklamerande sång prioriteras. Sången svävar oftast ovanpå en atmosfärisk ljudmatta á la ett mer extrovert Dinosaur Jr. Utmärker sig också genom plötsliga stilbrott och dito outron, Och struktur ändras ibland radikalt, till och med inuti låtar. Inslagen av grovkornigt malande melodier med suggestiva beats pockar på ens uppmärksamhet. De långsamma stråken är en styrka hos en egensinnig grupp som lämnar oss med ”gött” sväng. Ljudåtergivningen återigen ett dystert ämne.

Även om jag förrättar ett par ärenden under konserten med ANE BRUN, uppfattar jag nästan allt hon och hennes liveband företar sig. Har tidigare hört flera konserter och recenserat från Music & Arts. Anmärkningsvärt hur mycket tyngre och tuffare hon förändrat musiken senaste decenniet. Numera är hon förtjust i elektroniska klanger. Registrerar att dubbla trumslagare anlitats samt fyra ytterligare ädla musiker – Johan Lindström, Martin Hederos, Lovisa Samuelsson samt Felisia Westberg. Helt makalöst att norsk-svenskan har sådan aura att upptagna celebriteter dras till henne. Blir mest nytt material jämte någon gammal dänga. Som en tjatig följetong fortsätter trasslet med ljudet för oss som inte är nära scen. Ane Bruns röst framställs alldeles för gällt och ibland mullrar basen. I två avslutande låtars udda taktarter, uppstår angenäm öppning genom fräcka rörelser. Musikerna ges utrymme att prägla soundet. Martin Hederos och Johan Lindström briljerar. Spännande avslutning på en konsert jag hoppades mer på.

MWUANA kallar sig en lite kaxig rappare från Stockholm som också behärskar att kombinera hip hop med r& b, ibland med med reggae-vibe. Mycket av vad han gör fungerar idealiskt som klubbmusik. Förfogar över fem musiker, två på kör och dansare. Som seden påbjuder för genren har Mwuana sett till att åtskilliga gäster delar scen, i bidrag där de toastar och dylikt. Ensam är en hit som stått sig, kryddas med västafrikanska rytmer. Gillar vad jag hör under en stund. Att jag blir kvar längre än jag avsett, beror också på att ljudet är tillfredsställande. Tar mig till Linné och försjunker ett tag i ALDOUS HARDING. Helt okej kvintett men berör inte nämnvärt.

BRIGHT EYES lider av överdrivet desperat tonfall och oskön skrikig sång. Hörde endast början eftersom detta inte var min bag, åtminstone inte live. Hör böljande frenesi, mer kvidande indie än nyanserad americana. Jag fick ingen kläm på det röjiga soundet. Och tyvärr drabbades de av tekniska problem, glapp som fick sångaren att svära friskt. I väntan på Thåström såg jag slutet på showen med DAVE, hajpat stjärnskott på den brittiska r & b -scenen. Inte alls oävet men min koncentration var inte påkopplad. Här och under andra akter var det populärt med glittriga konfettibomber.

K-bloggens medarbetare på WOW – skribenten och fotografen Hallberg/ Birgerstam

Under tre intensiva dygn tillsammans med en myllrande människomassa möter man en handfull vänner och nya bekantskaper. Mötte varken PO Tidholm (DN), komikern Per Andersson eller Emil Jensen (gäst på mitt 50-års kalas, Såg dem däremot på nära håll. Utbytte naturligtvis lite åsikter med kollegor i presscentret. Lärde känna en ljudtekniker på SR i pensionsåldern som liksom undertecknad behövde vila öronen emellanåt. Mest stimulerande stund bortom musiken inträffade då Jan Gradvall i samspråk med Marcus Larsson (AB) vänder sig till mig och frågar om vi känner varandra. Nu checkar jag ut även i skrivandet från en minst sagt händelserik folkfest. Topp 5: 1. Nick Cave & The Bad Seeds 2. Tame Impala 3. Herbie Hancock 4. Daniela Rathana 5 Thåström.

Dagens Nyheter: Klaga inte – flytta

25 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Om ett barn blir mobbat – då ska barnet flytta. Det är konsekvensen av ett resonemang på ledarsidan på Dagens Nyheter.
Även om ledarskribenten inte tar upp ett sådant fall då är det konsekvensen av vad hem skriver.
På ledarsidan i Dagens Nyheter skrev Emma Høen Bustos söndagen 24 juli att om man upprörs av problem i staden: då ska man flytta.
Där jag bor finns många stigar åt de som går. Där springer barn, där far barn på sparkcyklar. Och där kör bilar, en hel del i full fart, fast det är tydligt skyltat att det inte är tillåtet att köra med bil där. Om nu någon förälder vill kontakta kommun eller polis för att åtgärda det, för att försöka hindra bilarna där då är DN:s svar: Flytta.

Att kunna klaga är en demokratisk rättighet. Om arbetare inte klagat, demonstrerat och krävs rättigheter skulle de inte få några rättigheter. Om kvinnorörelsen under 1800-talet och 1900-talets början inte klagat och fört fram sin sak hade kvinnor fortfarande inte haft rösträtt.

Vad vore Metoo-rörelsen om ingen hade klagat på förtrycket?
Hur menar Emma Høen Bustos att kvinnor som misshandlas av män ska göra? Flytta och inte klaga?

Hur reagerar DN:s Kulturchef Björn Wiman på detta budskap? Hur ska vi kunna komma åt och hindra klimatförändringarna om vi inte får klaga över nedskräpning, föroreningar med mera, med mera?

Ränderna går aldrig ur, brukar det sägas. Dagens Nyheter är trots allt en tidning som står för de borgerliga partierna. Och historiskt sett har de borgerliga partierna alltid stått på den välbärgades sida, på maktens sida. Alltid. Vi får inte glömma det nu när valet börjar.

Det är dock väldigt skrämmande att DN så öppet låter rubriken på dess ledarsida skrika ut: Klaga inte – flytta.

Är pandemin över nu? Lollapalooza Stockholm 2022 hade över 70.000 besökare

4 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Kulturen är ett av de områden som drabbades allra mest av covid-19-pandemin och restriktioner som den förde med sig. Två år fick musikfestivaler som Lollapalooza Stockholm 2022 ställa in. Att festivalen och att få tillbringa tre dagar med musik var efterlängtat är tydligt. Över 70.000 personer besökte Lollapalooza Stockholm 2022.

Festivalen hade väldigt tur med vädret som både var soligt men emellanåt mer svalt också.

Vi är nog många som längtar efter att få leva som vi gjorde före pandemin. Det har kommit en del rapporter om att en ny variant av omikron-versionen av covid-19 sprids och antalet bekräftade smittade har ökat senaste veckan, trots att det är högsommar och viruset tidigare inte spridits under värme. Men denna nya variant verkar varken bry sig om någon har antikroppar eller att det är högsommar. Jag tror det är många med mig som nu håller alla tummar vi kan för att det inte ska sätta fart med mer smitta i höst. Det känns att det räcker nu och vi vill kunna gå på teater och musikfestivaler och umgås.

Här berättar festivalarrangörerna om besökssiffror och annat från Lollapalooza Stockholm 2022 i ett pressmeddelande:

Tre magiska dagar på vackra Gärdet som badade i sol och bjöd på musik i världsklass. Gåshud, tårar, skratt och kärlek gjorde den andra upplagan av Lollapalooza Stockholm till allt vad den var – och vi är här för att stanna.

På festivalens fem scener njöt besökare från världens alla hörn av artister som Pearl Jam, Post Malone, Veronica Maggio, Imagine Dragons, Alesso, Lorde, Lewis Capaldi, Benjamin Ingrosso, Måneskin, Jack Harlow, Miriam Bryant, Lewis Capaldi, Biffy Clyro, Anitta, Tove Lo, Galantis och många många fler!

Vi ses 2023 på Gärdet. TACK TILL HELA LOLLAFAMILJEN!

Pressmeddelandet må vara skrivit utifrån marknadsförings-aspekter men alla vi kulturintresserade skriver nog under på att vi vill kunna planera för att gå på festival och annat 2023 och resten av 2022 också. Flera festivaler väntar under sommaren.

Läs också Kulturbloggens intervju med Alexander Kihlström från festivalledningen.

Krönikor

Footer

Om oss