• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Krönikor

Krönika: Fredrika Bremer hade enorma försäljningssiffror

8 januari, 2020 by Redaktionen

Ny forskning visar hur berömd och läst Fredrika Bremer var av samtiden med enorma försäljningssiffror i USA och England bland annat. Att hon var feminist, eller kvinnosakskvinna (detta fantastiska ord!) som kämpade för kvinnors myndighet, gör henne inte mindre aktuell. För 20 år sedan firades 200-årsjubiléet av Bremers födelse med en forskningsantologi och sedan dess har det kommit två biografier. Poddar, som Bildningspodden och UR:s Bildningsbyrån, har avsnitt som avhandlar författarinnan. Kort sagt: Bremer är på tapeten.

Familjen H***, en av de mest kända romanerna, publicerades i två längre avsnitt i samlingsvolymerna Teckningar utur hvardagslifvet del 2-3 runt 1830. Familjen H*** har kommit att kallas Sveriges första realistiska roman. För det är just vardagslivet som står i fokus. Vi får följa husrådinnan Beata Hvardagslag som fått anställning hos den välbärgade familjen. Där ska hon vara till hjälp där det behövs, med ”råd och dåd” till de vuxna barnen när de har bekymmer med till exempel vem de ska gifta sig med. Och det är inga små problem.

Det är en del samhällskritik, ett årtal där samhällskritik inte fick förekomma i, särskilt inte av kvinnor. Det är här storheten i boken ligger, att hon på ett listigt sätt smyger in kritiken, och står upp (innan ”stå upp” betydde ”gå med i en facebookgrupp”), för kvinnors rätt att höras och att skriva.

Tyvärr stannar nog storheten just där. För en modern läsare, som inte grottat ner sig i forskning om Bremer, finns tyvärr inte mycket att hämta. Romanbygget har en del i övrigt att önska, bland annat långa delar som är i princip helt onödiga, en uppsättning karaktärer som är svåra att bry sig om, till och med Beata själv. De melodramatiska utropen över 30 sidor är minst sagt passé. Min favorit bland Sveriges litteraturvetare, Göran Hägg, kallar kärleken i Bremers böcker ”könlös”. En korrekt beskrivning, för kärleksskildringarna är onekligen daterade.

Bremer är intressant som historisk person och resenär. Hon reste en hel del, bland annat till Kuba. Det är bra läsning!

Vill ni läsa Bremer och Famillen H finns en utmärkt textkritisk utgåva på litteraturbanken.se. Helt gratis och med den herrliga 1830-talsstavningen bevarad.

Arkiverad under: Krönikor, Litteratur och konst, Toppnytt

Årskrönika 2019 – Rapsodisk kulturrelaterad sammanfattning från Mats i Mölndal

6 januari, 2020 by Mats Hallberg

foto Susanne Durlind Ystads Allehanda

För egen del ett märkligt år att redovisa. Orkar inte göra en tillbakablick på hela decenniet. I slutet på 2018 tog jag farväl av min arbetsgivare under drygt trettioett år på Göteborgs Postterminal, främst på grund av orimligt nattschema. Möjligheten att pensionera sig i förtid var alltför frestande, även om den totala friheten varit vansklig att hantera. Borde kanske blivit utrustad med livscoach. Har lyckligtvis haft gott om skrivuppdrag, vilket också gjort att jag kunnat gå på betydligt fler evenemang än ekonomin annars tillåter.

Publicerade cirka 140 texter på Kulturbloggen och Orkesterjournalen plus ett antal betraktelser enbart på Facebook. Har varit selektiv vid förfrågningar, men också hittat fynd när recensionsex skickats eller frigrupper/ artister kommit med inbjudningar. Av större händelser i Göteborgsområdet har jag varit press på filmfestivalen, WOW, P3 Guld, några glassiga krogshower, musikal på Operan, premiärer på Stads- och Folkteatern jämte kammarmusikfestival på Gunnebo Slott. Som jazzälskare lyxigt att kunna bevaka två av landets främsta festivaler De som äger rum i Ystad respektive Stockholm.

Ida Sand på Liveshack i Lerum – foto Mattias Bucht

Värnar min skarpsynta(?) uppriktighet, trots vetskap om att en sur recension försvinner i mediebruset. Hyser oändligt större lust att skriva berömmande, då tillfällen uppstår. När artister/ PR-människor delar länkar, botas min ”bekräftelsesjuka” Har hänt några gånger att recensioner genererat hundratals likes och älska-markeringar. Mest respons rönte kanongig med Ida Sand i Lerum och Caecilie Norby på Stora Teatern.

Genomförde fyra intervjuer, varav en via mejlfrågor på engelska vars svar jag översatte. De som intervjuades är erfarna instrumentalister: världsberömde pianisten Shai Maestro, globalt verksamme och mångsidige pianisten Mattias Nilsson, trumveteranen Gunnar Pettersson från Hisingen vars liv inte tidigare dokumenterats samt grundarna av Göteborg Jazz Orchestra, det vill säga Johnny Olsson & Johan Borgström.

Flankerar tillsammans med musikjournalisten Leif Wivatt Miriam Aida på Stora Teatern

LIVEMUSIK På konsertfronten händelserikt med sex festivaler plus jazzvecka i Ljungskile och jazzdag i Falkenberg. För ovanlighetens skull minimalt besök på Kulturkalaset, eftersom det krockade med WOW. Ibland har jag kunnat stå på gästlista även när jag inte ”tjänstgjort”, en förmån att vara tacksam över. Den scen som bevakats överlägset flest gånger är anrika och välljudande Nefertiti. Största inomhusarena som bevistats tveklöst Scandinavium, där min morbror agerade presentatör för sådär fyrtiofem år sedan. Spättans antikvariat vid Masthuggstorget och replokalen Fabriken i Gamlestaden kan koras till de minsta lokaler jag hörts livemusik i. Tillräckligt intima för att en publik på ett dussintal personer ger ett trångt intryck.

Trevligt att få ta sig till för mig nya ställen under jazzfestivalen i huvudstaden. Tänker på Nalen, Södra Teatern och Dansens Hus vid Norra Bantorget. Bästa ljud finns generellt på Stora Teatern, Lilla scenen på Liseberg och Ystad Teater. Gjorde återigen en nedstigning till ungdomlig populärmusik när jag rapporterade från P3 Guld, vilket fick stort genomslag på Kulturbloggen.

foto Mattias Ahlm Sveriges radio

För att ge en uppfattning av musikalisk mångfald listar jag utan inbördes ordning utsökta konserter. Har säkert missat några glädjekickar, men dessa minns jag i alla fall med välbehag. Råkade bli 88 konserter. Rocket 88 av Ike Turner brukar ju kallas den första riktiga rocklåten. OBS Har inte tagit med samma artist/ grupp mer än en gång, inte heller konserter som jag missade mer än någon inledningslåt.

  1. Shai Maestro trio – Nefertiti 2. Rymden – Hebesalen Trollhättan 3. Isabella Lundgren tolkar Dylan – Södra Teatern 4. Marius Neset Quartet – Laxbutiken Ljungskile 5. Pugh Rogefeldt Liseberg 6. Mozdzer–Danielsson-Fresco – Ystad Teater 7. Vivian Buczek med Martin Sjöstedt och Bohuslän Big Band – Nefertiti 8. GWO och Jan Lundgren trio – Ystad Teater 9. Bob Hund – Slakthuset Gamlestan 10. Joyce Moreno – Ystad Saltsjöbad 11. Charles Lloyd – Ystad Teater 12. Lisen Rylander Löve – Liseberg 13. Gothenburg Combo – Gunnebo slott 14. Magnus Carlson & Moon Ray Quintet – Dansens hus i Stockholm 15. Varmare än Körv – S/S Marieholm (Bluesbåten) 16. Caecilie Norby i Jazzy Christmas – Stora Teatern 17. Omar Sosa och NDR Big Band – Ystad Teater 18, Anders Bergcrantz Quintet – Nefertiti 20. Carla Bley trio – Fasching 21. Fresu-Galliano-Lundgren – Ystad Teater 23. Rigmor Gustafsson – Nefertiti 24. Ida Sand & Stockholm Underground – Liveshack Lerum 25. Nils Berg Cinemascope – FOLK 26. Henrik Cederblom – Konstepidemin 27. Fire trio – FOLK 28. Kaja – Kronhuset 29. Magnus Lindgren med Miriam Aida och BBB 30. Kullrusk – Nefertiti
Ceacilie Norby (foto från Stora Teaterns hemsida)
  1. 31. Sisters in Jazz feat Caecilie Norby – Nefertiti 32. New Tide Orquesta – Kungsbacka Teater 33. Lars Jansson trio och Sinne Eeg – Laxbutiken Ljungskile 34. Pharoah Sanders – WOW 35. Svante Thuresson med Claes Crona trio tolkar Beppe – Stora Teatern 36. Ronnie Gardiner septet – Helsas Gård Ystad 37. Jakob Karlzon trio – Dergårdsteatern Lerum 38. Sharon Clark med Mattias Nilsson trio – Folkets Hus Trollhättan 39. The Cure – WOW 40. Daniel Norgren – WOW 41. Sofia Mono, Erik Björksten och Olle Niklasson tolkar Joni Mitchell – Bengans fik 42. Josefine Cronholm – Nefertiti 43. Bo Sundström – Kongressalen Trollhättan 44. Olli Soikkeli – Hebeteatern Trollhättan 45. Mimi Terris – Morten Café Ystad 46. Amanda Andreas – Liveshack Lerum 47. Richard Bona & Alfredo Rodriguez – Nalen 48. Hannah Svensson Group – Hwitan Falkenberg 49. Amason – WOW 50. Franska Trion – Liseberg 51. Stina Andersdotter – Nefertiti 52. Örjan Hultén trio – Brötz 53. Major Swing – Mölnlycke Kulturhus 54. 4Wheel Drive – Ystad Teater 55. Magnanimus trio – Morten Café Ystad 56. Ola Salo – Rondo 57. Amanda Ginsburg – Nefertiti 58. Lisa Miskovsky – Stora Teatern 59. Eric Bibb – Stora Teatern 60. Sofia Karlsson & Martin Hederos – Stora Teatern 61. Pernilla Andersson – Brännö Varv
Josefine Cronholm och hennes grupp – foto Rachel Koumparou
  1. 62. Tord Gustavsen trio – Ystad Teater 63. Bernt Rosengren – Liseberg 64. Kiralina Salanday & Blues Transfusion – Liveshack Lerum 65. Ellen Sundberg tolkar Kjell Höglund – Fyren i Kungsbacka 66. The Art Of The Quartet – Nefertiti 67. Dan Viktor – Brännö Varv 68. Gin House Blues – Nefertiti 69. Iiro Rantala – Hebeteatern Trollhättan 70. Göteborg Jazz Orchestra med Mårten Lundgren – Vauxhall (Contrast Public House) 71. Benny Golson & Norrbotten Big Band – Ystad Teater 72. RIM – Folkmusikcaféet 73. Tribute to Svend Asmussen – Ystad Teater 74. Little Dragon – WOW 75. Bådagård & Långbacka – Konstepidemin 76. Bob Dylan – Scandinavium 77. Göteborgskollektivet Forever Young tolkar Neil Young – Stora Teatern 78. Cory Henry – Pustervik 79. Bror Gunnar Jansson – Folkets Hus Trollhättan 80. Claus Sörensen Quart – Unity 81. Christian Jormin/ Magnus Bergström – Katakomberna i Mölndal 82. Soundscape Orchestra – Morten Café Ystad 83. Eric Gadd – Trädgår´n 84. Hannah Tolf – Nefertiti 85. Anders Hagberg – Folkteatern 86. Malin Wättring 4 – Nefertiti 87. Erja Lyytinen – Kongressalen Trollhättan 88. Christina Branco – Ystad Saltsjöbad (som sagt inte någon fallande skala, men de som listas först har oftast gjort störst intryck.)
foto Johannes Ferm Winkler

NYA SKIVOR Är sällan någon som letar upp och införskaffar det senaste. Ibland har jag fått plattor av artister vars konsert jag ska recensera. Vidare har det blivit ett antal recensioner när inspiration fått igång mig, lyssnar i sådana fall med mottagliga öron flera gånger och söker efter både info och välgrundade formuleringar. Har hänt att jag utmanat mig själv genom att lämna den vida jazzfåran, tagit mig an klezmer, nydanande folkmusik funkig fusion och träskrock.

Högsta betyg har utdelats till meriterade Rigmor Gustafsson i OJ, svensk/norska folkmusikkvartetten RIM, Stockholm Jazz Orchestra och kompositören Peter Knudsen, den estniske accordeonisten Tullike Bartosik, Vivian Buzceck med Norrbotten Big Band under ledning av Martin Sjöstedt, jazziga softa Hans Loelv/ Klas Toresson, superrutinerade Henrik Cederbloms fräckt svängande debut, välkända svenska visor och låtar signerade Willemark/ Knutsson/ Öberg, lyriskt pianospel av Tommy Kotter och det alltigenom kvinnliga projektet Sisters In Jazz feat Caecilie Norby. Därtill kan läggas ett trettiotal fylliga skivrecensioner vars bedömning stannade på godkänd eller med (stort) beröm godkänd.

Tuulikki Bartosik – foto Kröök Tarkmeel

Finner det svårt och slitsamt att göra finslipade produktioner rättvisa i skrift, fast samtidigt lustfyllt om man lyckas någorlunda.När en text jag knåpat med när fram genom att den framhålls och citeras ur, då känns det som lön för mödan. Underligt nog betydligt enklare att ta beslut som ingående i juryn för Gyllene skivan. Bobo Stenson trio tilldelades utmärkelsen för fjärde gången, ett val även jag lade min röst på. Även om jag är restriktiv gentemot blommiga metaforer, avundas jag kreativiteten hos sportkrönikörer. En praktisk omständighet värd att nämna i digitaliseringens tidevarv, är att jag till skillnad från somliga avlönade skribenter vägrar att recensera via länk på datorn. Apropå leverans av fysiska album, kan som kuriosa nämnas att viskonstens okrönta drottning Christina Kjellsson stod för en glad överraskning, genom att personligen överräcka sitt färska alster på vinyl. Angående att samla, eller ha samlat på vinylskivor, är det en kul ”arkeologisk” verksamhet som jag numera får utlopp för på givande vinylträffar på Bengans.

Hade en stående inbjudan till vida omtalade Nilento-studion i Kållered. Gjorde en lyckad utflykt dit med cykel i maj, fick en guidning när man hade matpaus. Mycket intressant! Har också guidats i grupp på Waldemarsudde, Mölndals Museum samt i Jonsered. Efter guidningen vid Jonsereds fabriker blev det charmanta examenskonserter med masterclasstuderande med exempelvis Sjostakovitj på repertoaren.

FILM Brukar få presentkort av mamma med begränsad giltighetstid, vilket per automatik garanterar några biobesök. Har roats av fulländade The Favorite, vars gycklande ton föll mig i smaken. På Göta spreds den andliga extasen äntligen visuellt såsom den blev till i Aretha Franklins största försäljningssuccé Amazing Grace. Vidare njutit av ännu en dokumentär om jubilerande legendariska bolaget Blue Note. Tillkommer tre recensionssvep, ett par pressmeddelanden, hyllningsbetraktelse av svenska Till drömmarnas land samt referat av intervju med Mads Mikkelsen. Dessa texter skrevs under Göteborgs filmfestival. En tilldragelse jag tog semester för på 90-talet, som jag för första gången skaffade mig ackreditering till. 5 i topp: 1. Kursk 2. Vid evighetens port 3. Ben Is Back 4. If Beale Street Could Talk 5. Sons of Denmark SVT Play är en guldgruva, inte minst för dokumentärer. Har med behållning sett sådana i flera avsnitt om country, punk och det så kallade svenska popundret. Särskilt gott handlag med genren har Jane Magnusson, som jag på Facebook lovordade för hur hon sammanställde serien om Ingmar Bergman. Gladdes åt att hon tackade plus att flera gillade mina synpunkter. Gott resultat med annan infallsvinkel också för tredelade dokumentären Hasse & Tage

TV/ RADIO Babel brukar varje gång bjuda på några matnyttiga, stimulerande inslag och intervjuer. Kulturfrågan Kontrapunkt var lika roligt att se på som På spåret. Otroligt snöpligt att lag Apelgren gick miste om titeln med minsta möjliga marginal. Lite lyxigt att ha tillgång till oförutsägbara Kulturveckan när man vill orientera sig. Vidare ska diverse temakvällar lyftas fram och förstås K-special. Av radioprogram lyssnar jag regelbundet på Studio Ett och panelen i God morgon Världen. Är förtjust i Språket och Ring Kulturradion. Jazzradion och deras inspelningsbuss måste harangeras. Av Sommar-värdar fastnade jag för Vera Vitali, Agneta Pleijel, Stina Wolter, Adam Pålsson, Lisa Miskovsky och givetvis en Eija Hetekivi Olsson i stenhård offensiv. (har ännu inte hört alla som jag varit sugen på). Sedan är det aldrig fel att tipsa om Kalle Linds tematiskt upplagda podd Snedtänkt. På promenader har jag tagit för vana att ha med hörsnäckor kopplade till mini-radio, lyssnar mest på P1. En talkshow jag lärt mig tycka om är Nordegren & Epstein.

Thomas Nordegren och Louise Epstein – foto Ulrika Lindqvist SR

SCENKONST Blev emellanåt så pass många självvalda skrivjobb att jag hamnade farligt nära ett tillstånd av utmattningssyndrom. Bortsett från recensioner från Göteborgs fyra institutioner inklusive Operan, har åtskilliga visiter avlagts längs med det så kallade Teaterstråket. Därtill på Stora Teatern sett giftig, kul monolog av Anna Pettersson och tveeggat komisk metapjäs utifrån #metoo av Teater Giljotin. Efter pjäsen (Backstage) medverkade bland andra Julia Dufvenius och Simon Norrthon i panelsamtal. Har varit på Wendelsbergsrevyn i Mölnlycke, brutalt ungdomsdrama i Mölndal samt konfliktladdat hörspel framfört live i lägenhet i Bergsjön samt nyskriven sommarteater på Tofta herrgård i södra Bohuslän. För att inhämta fler perspektiv valde jag att se om två uppsättningar på Stadsteatern, dels Förbjuden Ingång med vidhängande publiksamtal uppstyrt av Mattias Nordkvist, dels Lärda Kvinnor vars sista föreställning gränsade till happening när man avsiktligt tog till överspel för att ”krama musten” ur sina karaktärer. Minst tre produktioner på Folkteatern bevittnades utan att det blev recensioner. Syftar på den frustande monologen Vi går aldrig sönder, en mer tillgänglig och tankeväckande monolog av Malin Morgan samt Frieda x3 som visade sig vara ett finurligt rörelsebaserat verk om Frieda Kahlo.

Från Nakna som foster och gudar – foto Markus Gårder

Utöver mer eller mindre konventionell dramatik har jag bedömt musikaliskt berättande lunchteater, opera, dansverk om döden, sett öppen repetition, både rörelsebaserad och stum barnteater, engelskspråkig teater, fyra krogshower, musikal med mera. Bevakade i sedvanlig ordning den nationella Scenkonstgalan (tyvärr nedlagd). Att ute i krogvimlet träffa en skådespelare med flera huvudroller bakom sig var roligt då hen delgav mig ofiltrerade ”sanningar”. Lika inspirerande som panelsamtalet om konstnärlig kvalitet en folktom söndagskväll i foajébaren på Stadsteatern. Träffade efteråt aktad kollega från DN. Full hand av favoriter: 1. Nakna som foster och gudar – Folkteatern/ Riksteatern 2. Flickan med svavelstickorna – Backa Teater 3. Lärda Kvinnor – Stadsteatern 4. Faces – Göteborgs Dramatiska Teater 5. Dvärgen – Stadsteatern I knivskarp konkurrens (även med sig själv i rollen som Ebba Witt-Brattström) koras Lisa Lindgren för årets prestation som herr Puntila i Pontus Stenshälls utsvävande Brecht-makeover. Kan i sammanhanget nämna att den äkta Ebba såg jag på Världskulturmuseet, när hon redogjorde för sin senaste bok om #metoo-uppropen kopplade till litteraturhistorien.

Till höger min författarvän David Ericsson belönad på Bokmässan i Göteborg – foto Lennart Johnsson

LITTERATUR Och FÖRFATTARE För att vara säker på vad jag läst noteras varje titel i en för ändamålet avsedd anteckningsbok. Kom upp i föga imponerande 31 böcker under föregående år. Lägger betydligt mer energi och tid på att se på fotboll och bearbeta texter. Är med i två litterära sällskap, varav det ena hade årsmöte i Långedrag. Talar om Ove Allansson-sällskapet som under Bokmässan i montern för Sjöfartens Kultursällskap, delade ut hans stipendium till stockholmaren David Ericsson. Var med och gratulerade en robust arbetarförfattare vars samlade produktion jag läst. Spenderade därför ett par timmar i trängseln. Lyssnade exempelvis på Silvia Avallone (läst hennes första romaner), Gunnar Harding och Gunnar Bolin.

Gick bara någon enstaka gång på Författarcentrums uppläsningsscen. Ett avgörande skäl till detta är att flera författare tyvärr varit behäftade med usel mikrofonteknik och dito diktion. Ett trevligt evenemang huvudsakligen ämnat för inköpare på bibliotek är Författardagen på Stadsbiblioteket. Deltog också i år och fick därmed en gedigen presentation av en unik Bellman-biografi signerad Carina Burman. Till nämnda bibliotek styr jag stegen varje månad för att gå på deras utsökta program. Kan vara Världsbokdagen, bokpresentationer, uppläsningar, panelsamtal eller berikande evighetsserien Klassikerprat. Blev som enda man inbjuden till litteraturfrukost hos dem. Vi som hade plattformar utgjorde målgruppen för läsecirkel designad för kommande besök av Torbjörn Elensky, vars nya roman vi skänktes. Som extra bonus blev det rundvandring, men tyvärr missade jag själva träffen med Elensky.

Stadsbiblioteket i Göteborg – foto Anna-Lena Lundqvist

. Mitt lokala bibliotek i Mölndal hade i våras en temasatsning på Demokrati. Lyssnade då vid skilda tillfällen på Elisabeth Åsbrink och Isobel Hadley- Kamptz. På UB redovisade ett antal kvinnliga professorer hur sensationellt spridda svenska kvinnliga författare var under 1800-talet, hur stora upplagor som trycktes och översattes. Litteraturhuset nära Järntorget ordnar spännande evenemang. I hektiska adventstid medverkade Augustprisvinnaren Marit Kapla och Erik Andersson och i samma lokal hölls en intressant diskussion av kvinnliga yngre kritiker om kontroversielle M Houellebecqs senaste roman. Folkteatern har anordnat angelägna kunskapsförmedlande föredrag/ samtal. Tänker särskilt på en spirituell konversation om den komplexe Karin Boye med bland andra Ulrika Knutsson (som jag också hade förmånen att träffa på kammarmusikfestival när temat var Proust). På Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan på Norrmalm pratade Monika Fagerholm om sin nya roman.

Bokrekommendationer, 10 i topp över mina läsefrukter: 1. De dubbelt så bra – Bengt Ohlsson 2. Ett jävla solsken – Fatima Bremmer (biografi om Ester Blenda Nordström) 3. Americanah – Chimamanda Ngozi Adiche 4. Siesta hela veckan – Jan Sigurd 5. Malström -en memoar – Sigrid Rausing 6. Historier från Österlen – Fritiof Nilsson Piraten 7. Kungsträdgårdens svarta hål – Per Johansson 8. Den stora utställningen – Marie Hermansson 9. Solidärer – Anna Jörgensen 10. Mitt namn är Lucy Barton – Elizabeth Strout

Som önskad present fick jag omtalade reportageboken Klubben skriven av DN-journalisten Matilda Gustavsson. Fruktansvärt otäcka avslöjanden av vad som kunnat pågå bakom den eleganta finkulturella fasaden. Korruptionen och bedrägerierna är egentligen lika stötande som de sexuella övergreppen JCA dömts för (som ju utgör en bråkdel av de psykotiska maktfullkomliga handlingar han läggs till last i Klubben).

Väljer att illustrera avdelningen boktips genom att lansera ytterligare en välskriven, i detta fall skrämmande bok utan fiktiva inslag. Erhöll nämligen av Teg Publishing När vinden exploderar mot min hud – dagbok från Damaskus av Suzanne Ibrahim (fristadsförfattare i Östersund). En välskriven, skakande berättelse om hur civilbefolkning utsätts för värsta tänkbara faror. En lika viktig bok som sammanställandet av de intervjuer jag hörde Syrienfödda Samar Yazbek redogöra för i samband med Bokmässan.

ps Om stad inte anges i krönikan åsyftas Göteborg.

Omslagsfoto Basel Nissafe

Arkiverad under: Krönikor

Jan Guillou rasar över säsong 3 i Vår tid är nu

20 december, 2019 by Redaktionen

Jan Guillou rasar. Han menar att vänstersekten i TV-serien Vår tid är nu inte porträtteras på ett rättvist sätt. De riktiga vänstersekterna höll inte på så länge som till 1971 som de gör i serien. Inte heller spionorganisationen IB är historiskt korrekt beskrivet. Det är antingen illvilligt eller satir. Men kanske mest troligt är att det handlar om okunnighet, enligt Guillou:

”Det handlar kanske mer om okunnighet, alltså författarna är födda 68 och 72. De har inga personliga erfarenheter av saken och de har anammat den populära högerversionen av den galna vänstern”, säger Jan Guillou till Expressen.

Premissen för att göra en historiskt korrekt, eller trovärdig, serie är alltså att manusförfattarna själv varit med om de exakta händelserna de skriver om. Det blir alltså svårt att göra en serie om det trettioåriga kriget (för att inte tala om Arn), och om några decennier omöjligt att göra en trovärdig/korrekt serie om andra världskriget. Alla förstår ju att detta är trams. Det Guillou försöker med är att undergräva trovärdigheten för de unga manusförfattarna, en vanlig härskarteknik.

Premiss nummer två är nästan lika dum. När Guillou säger att det skulle röra sig om ”Historieförfalskande lägerelds-TV om vänstern”, har han nog glömt att det är en dramaserie. Fiktion. Hittepå. Den behöver inte vara historiskt korrekt. Den gör inga anspråk på att vara historiskt korrekt. Att den ”bygger på verkliga händelser” betyder inte att det är ett historiskt dokument. Även detta vet alla. Inte minst Jan Guillou som skrivit ”ett 30-tal romaner och ett tjugotal fackböcker”, något FiB Kulturfront inte glömmer bort att nämna.

Manusförfattarna går i svaromål. Helt i onödan. Tre ord hade räckt: Det är fiktion. Det är som att hela fake news-diskussionen har gått överstyr. Nu är det rimligt att kritisera något som inte utger sig för att vara sant för att det inte är sant. Visst är det bra att komma med invändningar och ett ytterligare tillfälle för Guillou att prata om IB, men jag tror man behöver sätta lite större tilltro till publiken. Ingen tror att det gick till exakt så där, bara för att det var med i en tv-serie.

Det är en del man får hacka i sig när man tittar på icke-dokumentära produktioner. Till exempel att den enda fysiska skillnaden en person visar upp på trettio år är ett par nya glasögon. Eller att Felix Herngren är en hårding.

Arkiverad under: Krönikor, Toppnytt

Type and Tell, som ägs av Adlibris, verkar inte betala sina fakturor och går inte att ringa till

5 december, 2019 by Rosemari Södergren

Type and Tell är ett företag där skribenter och författare kan publicera texter och böcker själva. Ett själv-publicerings-förlag, tycker jag man kan kalla det. Det ägs av Adlibris.

Företaget är sådant där ”modernt” företag som kunder inte kan få kontakt med. Jo det går att skicka epost. Men de svarar inte alltid. Jag har epostat med skiftande resultat. Ringa till dem går däremot inte. Det är en ruskigt skrämmande utveckling i samhället och världen med dessa företag som stänger in sig och som är ibland omöjliga att få tag på. Det som med Google och Facebook. De är också mycket svara att få kontakt med. Detta är skrämmande. Vi kunder blir små och maktlösa. Detta problem talas det inte mycket om. Dessa företag kan ta mer och mer makt över vår tillvaro och vi blir mer och mer maktlösa.

Nu är det något som är väldigt konstigt med Type and Tell. Varje kvartal får vi som har böcker som säljs hos Adlibris via Type and tell ett underlag med statistik över vår försäljning. Utifrån den sätter skriver vi en faktura som vi postar till deras ekomonidel som sitter på Frösön, som inte ens går att få tag på via epost utan enbart via vanligt postgång. Ja det är sant. Det går inte att ringa dem. Allt är extremt hemligt och krångligt och svårtillgängligt.

Nu har de inte betalat den senaste fakturan. Och de svarar inte varför. Oftast svarar de inte ens på mailen jag skickar dem.

Så här sitter jag med böcker som är sålda, ersättning jag har rätt till, men jag får den inte. Jag frågar mig: Är Type and tell på väg att gå i konkurs? Jag kan inte hitta någon annan förklaring till varför min lilla faktura inte betalas av dem. Frågan jag ställer mig därefter är om det i så fall enbart gäller Type and tell eller är det dess ägare Adlibris också? Jag vet ju inte. Jag vet bara att jag inte får den ersättning jag har rätt till enligt deras egna siffror och att de är omöjliga att få tag på och att de vägrar ge mig ett telefonnummer till någon på ekonomiavdelningen för att kunna prata och få något svar.

Mitt exempel är bara ett av hur storföretag idag kan hantera oss som inte är lika mäktiga som de. Och detta är skrämmande.

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Toppnytt Taggad som: Adlibris, Kommunikationsproblem, konkurs, Typeandtell

Banksy öppnar webbshop – du kan få köpa en äkta Banksy

19 oktober, 2019 by Thomas Johansson

Några av de saker som finns till salu i webb-butiken.

Efter att ha öppnat en butik utan att öppna dörrarna så finns det nu en webb-butik du kanske kan få köpa från, om du gillar Banksy.

Banksy som ingen riktigt vem eller vilka som döljer sig bakom namnet, har nu haft en butik i London där dörrarna aldrig öppnades, men det blev folkvandring för att kika in.

Nu är butiken stängd, men istället finns det en möjlighet att få köpa en äkta Banksy för en inte allt för saftig summa via en webb-butik.

Här är det inte den som önskar få köpa först som får, utan alla som vill får anmäla sitt intresse, och sen är det svaret på frågan ”(Why) Does art Matter?”

Jag har bett att få köpa en polishjälm. Tycker att det är ett intressant sätt att sänka värdet på sitt eget varumärke, för det är väl det man vill. Hen undanber alla rika konstsamlare att inte köpa. Dessutom tror Banksy att pundet kan bli en väldigt tråkig historia om man får köpa ett verk.

Kika igenom butiken. Vilken blir din favorit? Du har till den 28 oktober på dig om du vill försöka köpa.

Här hittar du butiken…

Arkiverad under: .., Krönikor, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 11
  • Sida 12
  • Sida 13
  • Sida 14
  • Sida 15
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 103
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in