Jan Guillou rasar. Han menar att vänstersekten i TV-serien Vår tid är nu inte porträtteras på ett rättvist sätt. De riktiga vänstersekterna höll inte på så länge som till 1971 som de gör i serien. Inte heller spionorganisationen IB är historiskt korrekt beskrivet. Det är antingen illvilligt eller satir. Men kanske mest troligt är att det handlar om okunnighet, enligt Guillou:
”Det handlar kanske mer om okunnighet, alltså författarna är födda 68 och 72. De har inga personliga erfarenheter av saken och de har anammat den populära högerversionen av den galna vänstern”, säger Jan Guillou till Expressen.
Premissen för att göra en historiskt korrekt, eller trovärdig, serie är alltså att manusförfattarna själv varit med om de exakta händelserna de skriver om. Det blir alltså svårt att göra en serie om det trettioåriga kriget (för att inte tala om Arn), och om några decennier omöjligt att göra en trovärdig/korrekt serie om andra världskriget. Alla förstår ju att detta är trams. Det Guillou försöker med är att undergräva trovärdigheten för de unga manusförfattarna, en vanlig härskarteknik.
Premiss nummer två är nästan lika dum. När Guillou säger att det skulle röra sig om ”Historieförfalskande lägerelds-TV om vänstern”, har han nog glömt att det är en dramaserie. Fiktion. Hittepå. Den behöver inte vara historiskt korrekt. Den gör inga anspråk på att vara historiskt korrekt. Att den ”bygger på verkliga händelser” betyder inte att det är ett historiskt dokument. Även detta vet alla. Inte minst Jan Guillou som skrivit ”ett 30-tal romaner och ett tjugotal fackböcker”, något FiB Kulturfront inte glömmer bort att nämna.
Manusförfattarna går i svaromål. Helt i onödan. Tre ord hade räckt: Det är fiktion. Det är som att hela fake news-diskussionen har gått överstyr. Nu är det rimligt att kritisera något som inte utger sig för att vara sant för att det inte är sant. Visst är det bra att komma med invändningar och ett ytterligare tillfälle för Guillou att prata om IB, men jag tror man behöver sätta lite större tilltro till publiken. Ingen tror att det gick till exakt så där, bara för att det var med i en tv-serie.
Det är en del man får hacka i sig när man tittar på icke-dokumentära produktioner. Till exempel att den enda fysiska skillnaden en person visar upp på trettio år är ett par nya glasögon. Eller att Felix Herngren är en hårding.