• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Augustprisnominerade ”Liv till varje pris” – En fullvärdig berättelse om ett kvinnoöde

30 oktober, 2014 by Redaktionen

livtillvarjepris

Liv till varje pris
Författare Kristina Sandberg
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113059723

Kristina Sandbergs Augustprisnominerade ”Liv till varje pris” är den avslutande delen i triologin om hemmafrun Majs liv och öde. Det är verkligen en berättelse om det stora i det lilla, dramatiken i vardagen. För det är framförallt innanför hemmets fyra väggar som Maj lever sitt liv, med undantag för de dagliga livsmedelsinköpen och kaffebjudningarna hos vänninorna.

Böckerna går absolut att läsa fristående, men om man har läst de två tidigare böckerna djupnar berättelsen då man får en fullständig förståelse för Maj som person, varför hon brottas med sin osäkerhet och ständiga mindervärdeskomplex, varför det är så extremt viktigt att hålla upp en lycklig fasad och att hemmet är skinande rent, trots makens alkoholism, otrohet och familjens allt mer oroväckande pengabekymmer. Maj är klistret som håller samman tillvaron för familjen, alltid med ett leende på läpparna mot omvärden. Med åren blir det allt mer slitsamt, i synnerhet då katastroferna gång på gång tycks hopa sig. Men Maj är inte den som drabbas av sammanbrott i första taget.

Det som på djupet sårar Maj är 60-talet med sina förändrade värderingar. Plötsligt tycks det som Maj varit tvungen att ägna hela sitt liv åt, hus och hem, som en ovärdig sysselsättning. Plötsligt står det överallt att läsa om hur varje kvinna som går hemma istället för att yrkesarbeta är en kostnad för samhället. Majs dotter Anita med sitt utmärkta läshuvud kommer in på Lunds universitet och försjunker i studier, när hon enligt Maj borde ägna sig åt att hitta en lämplig man. Sonen Lasse lever ogift med en kvinna som har ett barn sedan tidigare.

Den nya tiden är svår för Maj att ta till sig. Faktumet att ingen riktigt uppskattar sju sorters kakor eller att middagen står på bordet samma tid varje dag. Kanske är det någonting annat barnen hade behövt av sin mamma? Krampaktigt håller hon fast vid dessa hushållets detaljer och ser med förakt på andra kvinnor som någon gång missar. Fläckar och damm, ingenting undgår Majs hårda och dömande ögon.

Böckerna är verkligen ingående och har därmed ett ganska långsamt tempo. När jag lägger ifrån mig ”Liv till varje pris” känns det som att jag verkligen har lärt känna en person på djupet. Böckerna gör mig berörd och sentimental och faktiskt så får de mig att tänka på min egen mormor, ungefär jämnårig med Maj. Hur hon aldrig riktigt kunde sitta ner vid middagsbordet, hur hon alltid ville duka fram kvällsmacka trots att alla helst hade velat gå och ta fram själva.

Sammanfattningsvis kräver triologin ganska bra tålamod, men så här i efterhand har det varit en mycket tänkvärd läsupplevelse. ”Liv till varje pris” är nu Augustprisnominerad, och jag tycker att det vore en fin hyllning och upprättelse för den generation kvinnor som Maj tillhörde. Trots allt var det av kärlek och omtanke de fastnade innanför hemmets väggar …
Text: Sigrid Abenius

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Augustpris

Sonen av Jo Nesbø – underhållande men skrämmande

29 oktober, 2014 by Rosemari Södergren

sonen

Sonen
Författare: Jo Nesbø
Språk: Svenska Utgiven: 2014-10
Översättare: Per Olaisen
Formgivare: Mattias Boström
ISBN: 9789164204363 Förlag:
Piratförlaget

Den norske deckarförfattaren Jo Nesbø är en av världens storsäljare i kriminalhistorier. Han har sålt 23 miljoner böcker över hela världen och har toppat New York Times bästsäljarlista. Han har bland annat skrivit den internationella succéserien om Harry Hole. Sonen är Jo Nesbøs tolfte thriller. Men nu är det en thriller utan Harry Hole. Istället dyker det upp en kvinnlig polis, Kari, och en manlig, Simon, som bär huvudrollerna i den del av berättelsen som är polisen. Huvudkaraktären däremot är Sonny Lofthus som är en ung man som sitter i fängelse. Han är dömd för flera grova våldsbrott och mord, fast egentligen har han inte utfört dessa brott. Han har erkänt dem för att i gengäld vara garanterad heroin resten av sitt liv. Han förses med heroin dagligen, trots att han sitter fängslad.

Berättelsen är, som väl alla kriminalhistorier av Jo Nesbø, våldsam. Det är blodiga och grymma våldsbrott som sker. Jag blir rent av mörkrädd när jag läser den. Sonny Lofthus utnyttjas som syndabock för flera mord och utnyttjas av såväl kriminell maffia som kriminella poliser och politiker.

En dag får dock Sonny reda på att han blivit lurad. Förutsättningarna för att han gett upp hela sitt liv är falska och han tar på sig rollen som hämnare. Höga polischefer, fängelsechefer, framstående personer inom näringslivet såväl som ledare inom brottssyndikaten får se upp. En grym hämnare som inte räds något är ute efter dem. Alla onda och korrumperade är i riskzonen.

Det är fascinerande hur författaren kan få oss som läsare att sympatisera med en hämnare som utför så grymma mord på sin hämndturné.

Funderar på namnet på boken. Visserligen handlar det om en son – men jag tror det ligger fler associationer i namnet. Sonen, precis som guds son var utsänd för att rädda mänskligheten är Sonny Lofthus ute att förgöra det onda och på så sätt rädda det norska samhället, befria det norska samhället från korruption och ondska.

Deckaren eller berättelsen är spännande att läsa, jag har svårt att slita mig. Det är en typisk sådan bok som jag helst sträckläser. Eftersom flera av Nesbøs böcker nu börjat filmatiseras räknar jag kallt med att också denna kommer att bli film så småningom.

Nesbø har driv och flyt i sitt sätt att berätta. Det råder det ingen tvekan om. Men karaktärerna är rätt fyrkantiga. Antingen är de onda eller så är de goda, antingen är de rättskaffens eller så är de korrumperade. Det är ju inte direkt en bok jag läser för att lära mig mer om människors inre liv eller om existentiella frågor. Det är en underhållande bok och får mig att fundera på hur vi kan påverkas och faktiskt sitta och hålla med hämnaren som ju faktiskt begår rätt hemska handlingar. Och ibland skulle jag vilja göra samma sak med alla knarkhandlare.

Här har Expressen intervjuat Nesbø om boken.

Den 29 oktober kl 19 gästar Jo Nesbø Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm för ett samtal med Lotta Olsson från Dagens Nyheter.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Deckare, Jo Nesbø, Sonen, Thriller

I mullbärsträdets skugga av John Grisham

24 oktober, 2014 by Rosemari Södergren

i-mullbarstradets-skugga

I mullbärsträdets skugga
Författare: John Grisham
Svenska Utgiven: 2014-08
Översättare: Kjell Waltman
ISBN: 9789100141677
Förlag: Albert Bonniers Förlag

I mullbärsträdets skugga är nog en av John Grishams bästa kriminalromaner. Recensenten i New York Times Book Review skrev:
Grishams 26:e roman är en av han bästa … I mullbärsträdens skugga kommer att läsas från pärm till pärm.

Ja hur kan en författare egentligen få ur sig så mycket att den 26:e boken inte känns som en total upprepning av alla hans tidigare alster?

Handlingen utspelar sig till stor del i en rättegångslokal och i dess närhet – det är helt fascinerande hur Grisham kan få upp en enorm spänning i letandet efter papper och bevis. Inget skjutande, inga våldsamma biljakter: ändå en riktig nagelbitare.

Handlingen utspelar sig i Mississippi i USA, i en tid strax innan mobiltelefoner och Internet slog igenom stort och börjar med att Seth Hubbard hänger sig i ett mullbärsträd. Seth Hubbard är en mycket förmögen man som är döende i lungcancer. Han är en ensling som bor en bit utanför staden Clanton, han litar inte på någon och ingen litar på honom. Strax innan han tar livet av sig och hänger sig i ett mullbärsträd på sina ägor skriver han ett nytt testamente, för hand. Hans sista vilja betyder att han gör sina två barn helt arvslösa och han lämnar nästan allt till sin svarta hemhjälp. Allt är ett mysterium. Att Seth Hubbard inte haft någon sexuell relation med sin svarta hemhjälp verkar rätt uppenbart. Att han inte tyckte om sina vuxna barn och knappt hade någon kontakt med sina barnbarn var också uppenbart – och att hans barn inte tyckte särskilt mycket om sin far var ingen hemlighet. Att han dessutom var mer än rik, han var riktigt förmögen då han dog, det kom som en överraskning för de flesta. Hans barn skulle ha besökt honom oftare om de haft en aning om det.

Jack Brigance, från Grishams första roman Juryn, får i uppdrag att ta hand om att det handskrivna testamentet fullföljs. Det är givetvis ingen lätt uppgift. Barnen anlitar dyra och skickliga advokater för att förklara testamentet ogiltigt. I en liten stad i Mississippi frodas mycket rasism och många fördomar. Det är ingen lätt uppgift för Jack Brigance att kämpa för Seth Hubbards rätt obegripliga sista vilja.

Det är en roman som inte går att slita sig från. Människorna är trovärdiga, ingen är perfekt, ingen är enbart ond, det går att begripa och förstå varför människorna agerar som de gör. Jag håller med flera av de amerikanska kritikerna: ”I mullbärsträdets skugga” är en av John Grishams bästa. Även om jag inte blev helt överraskad över slutet.

…

Det är lite sorgligt att läsa i medier om John Grishams uttalade om pedofildomar. Enligt Dagens Nyheter ska han till den amerikanska tidningen Telegraph ha sagt att det är fel att så många människor döms till fängelse i USA för att ha tittat på barnporr på internet.
– Jag har ingen sympati för riktiga pedofiler. Herregud, lås in dem. Men så många av de här [som dömts för att ha tittat på barnporr] förtjänar inte långa fängelsestraff, men det är vad de får, säger han.

John Grisham kan det amerikanska rättssystemet och har avslöjat dess brister och samhället klyftor mellan fattiga och rika och orättvisor mellan vita och svarta om och om igen. Jag blir därför ledsen när han hamnat i blåsväder på detta sätt och tycker det var dumt av honom att uttala sig så. Jag kan inte tänka mig att han har sympatier för pedofiler, men han om någon borde väl begripa att utan några som tittar på barnporr skulle marknaden minska rejält. Visserligen finns det de pedofiler som förstås skulle utföra sina hemska brott ändå, utan att spela in och sprida på Internet.

Nåväl: ”I mullbärsträdets skugga” är en stark, välskriven och spännande bok som absolut är värd att läsa, åtminstone av alla som gillar Grishams andra böcker.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Mystik på svenska slott – Nutida spökupplevelser: För alla som vågar tänka utanför boxen

23 oktober, 2014 by Rosemari Södergren

mystik-pa-svenska-slott-nutida-spokupplevelser

Mystik på svenska slott: Nutida spökupplevelser
Av Amelie Ehrensvärd Cardell, Susanne Martinelle
Redaktör:Erika Feldt
Utgiven: 2014-10
Formgivare: Susanne Martinelle
Fotograf: Susanne Martinelle
ISBN: 9789186691868 Förlag:
Förlag: Roos Tegner

Tror du på att det finns saker som vi människor inte kan registrera med våra sinnen? Det finns faktiskt en och annan fyrkantig person som vägrar tro att det finns något annat är det vi kan uppfatta med våra fem sinnen. De tror på vetenskap, säger en del. Jaha: och hur bestäms de verktyg varmed vetenskapen kan mäta med? De bestäms av människor och därmed sätts ju också gränsen för vad dessa verktyg förmår uppfånga. Hundar lär ha en luktsinne som är många, många gånger mer utvecklat än vårt. Finns det då lukter som vi inte kan uppfatta? Det finns varelser som kan manövrera sig fram i mörkret med en naturlig radar. Vad är då detta? Är det ett sinne som vi inte har. Hur kan det då finnas? För att inte tala om kärlek och hat och blygsel och en mängd andra känslor: finns de?

”Mystik på svenska slott” tar upp händelser som skett eller sker på några svenska slott. Vad detta är för händelser är inget som boken slår fast. Det kan hända att allt har en naturlig förklaring (fast om det finns andar eller energier så är det ju också en naturlig förklaring i och för sig). Boken och dess författare tar inte ställning till vad det är som sker på dessa slott, de intervjuar människor med anknytning till slotten och som upplevt saker som de berättar om. Boken gör detta på ett mycket förnuftigt och trovärdigt sätt, det är en bok väl värd att läsa för både de som tror på spöken och de som inte tror på spöken.

Vad är nu spöken? Robert Hahn, forskningschef på Södertälje sjukhus, skriver i förordet om tre olika fenomen som kan skapa det som kallas spöken eller andar:
1. Själen för en avliden besöker sina nära och kära för att berätta om sin nya existens.
2. Döden är en övergång från den fysiska dimensionen till en annan. För en del tar det tid att förstå att de lämnat sin kropp och de har svårt att ta sig till ljuset eller nästa dimension.
3. En stark själ som vistats länge i en viss miljö, sägs kunna skapa bestående avtryck, även när själen gått vidare. Det kan göra att vissa platser kan upplevas som skrämmande eller orolig för oss levande.

Robert Hahn berättar att detta är olika förklaringar, men han säger inte att det är några sanningar. Han påpekar däremot att läsningen underlättas för den som har förståelse för själsbegreppet men att också den som inte önskar, vågar eller mäktar med att utsträcka sin världsbild utanför vetenskapens snäva begränsningar fortfarande kan roas och fascineras av berättelser om spöken och gengångare.

Nu tycker jag att de flesta av berättelserna i boken är vänliga – det är inte mycket som är särskilt skrämmande. Det är rätt uppenbart att levande människor är mycket farligare än andliga besökare från en annan dimension. Berättelserna är i stort sett väldigt balanserade och många av de som berättar är människor som är jordnära och inte alls särskilt flummiga. De flesta av slotten går att besöka men väldigt få av dem erbjuder särskilda spökvandringar eller drar in inkomster genom att skylta med sina spökberättelser, tvärtom verkar de flesta hålla rätt tyst om de händelser som skett eller sker på slotten.

I slutet av boken får fyra olika människor med olika yrken berätta om sina tankar kring så kallade spöken, eller möjligheten av andlig existens utanför den fysiska kroppen: Ebbe Schön, folklivsforskare, Lennart Koskinen, präst, Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, och Etzel Cardeña, professor i parapsykologi. Deras fyra texter ger en bra fördjupning i ämnet.

Själv blev jag oerhört fascinerad och skulle vilja göra en rundtur bland slotten och träffa människorna som har saker att berätta där. Det är spännande. Att alla existens består av energier är väl både vetenskapsmän och andliga företrädare överens om. Kan sådana energier stanna kvar och ge sig till känna på vissa äldre hus som dessa slott?

En del i boken som inte var så jätteintressant att läsa var redogörelserna för ägarförhållandena till alla slotten. Det är däremot mycket bra att det finns med, det är något jag kommer att titta närmare på för varje slott om jag besöker slotten eller fördjupar mig i något av slottens historia.

Boken har mycket fin design och fina bilder, det är en vacker bok och verkligen något som kan passa att ge till rätt person i julklapp.

Det är tråkigt att så många skräckfilmer skapat en konstig bild av sådana här fenomen. Spöke är ett dumt ord, det får väl de flesta att tänka på skräckfilmer. Vad det handlar om är ju om dt är så att allt består av energier, vilket både vetenskapen och andliga personer verkar överens om, då är ”spöken” helt enkelt andra former av energier än vad vi kan uppfatta med våra fem sinnen. Konstigare än så är det inte – och dessa fenomen är absolut inte farliga. Det finns fortfarande ingen varelse som är farligare än människan.

Arkiverad under: Bokrecension, Krönikor, Litteratur och konst Taggad som: andar, andligt, Bokblogg, Bokrecension, Mystik på svenska slott - Nutida spökupplevelser, spöken

Orange is the New Black – boken

21 oktober, 2014 by Rosemari Södergren

orangeisthenewblack

Orange is the New Black: mitt år i ett kvinnofängelse
Författare: Piper Kerman
Utgiven: 2014-03
Översättare: Annika H. Löfvendahl och Jan Hultman
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113058290

Som tv-serie på Netflix har berättelsen om när Piper Kerman fick tillbringa ett drygt år i ett kvinnofängelse blivit en stor succé. Vi är många som sett serien och som fängslat av spänningen.
Grundhandling är ju:
Piper Kerman lever ett lyckligt hipsterliv i Brooklyn. Hon njuter av sin tillvaro som creative director och är förlovad med en tidskriftsredaktör. Hon har ganska lite gemensamt med den tjej hon var tio år tidigare, då hon under sina ”vilda år efter college” hjälpte sin (dåvarande) flickvän att smuggla drogpengar till Europa. Men hennes förflutna hinner ikapp henne. Hon döms till ett femton månader långt straff på Club Fed”, ett ökänt kvinnofängelse i Danbury.

Dramatiseringen kryper under skinnet på mig, jag blir engagerad och kan inte låta bli att känna med de olika karaktärerna och jag blir ibland rätt irriterad på Piper och jag vill skaka om henne: varför är hon så himla dum att hon återupptag förhållandet med den kvinna som gjort att hon hamnat i fängelse och som gjort att förhållandet mellan Piper och pojkvännen Larry utsätts för orimliga påfrestningar.

Ja sanningen att säga blir jag ibland riktigt arg på Piper över hur hon strular till allt för sig i fängelset. Jag lider med hur ensam hon verkar vara där och övergiven av sin familj. När jag läser boken som hon skrivit inser jag att tv-serien ligger långt från verkligheten.

Tv-serien bygger på boken som nu kommit, som är en sann skildring av Pipers 15 månader i kvinnofängelset. Piper själv blev efter fängelsetiden engagerad för att förändra situationen för fängslade kvinnor. I boken är det tydligt att hon hade stort stöd av många vänner utanför fängelsemurarna. Boken är inte alls lika skrämmande, inte lika spännande men den är minst lika kritisk till det vanvettiga amerikanska fängelsesystemet. För mig kändes det bra att läsa boken. Nu kan jag ta tv-serien för vad det är: en underhållande med ändå skarp skildring av det groteska fängelsesystemet – men det är inte någon dokumentär. Boken däremot är mycket närmare de verkliga händelserna. Det är helt enkelt två olika sätt att berätta samma sak: fängelsesystemet fungerar uselt och det är uppenbart att det till största delen är kvinnor som kommer från utslagna förhållanden som hamnar i fängelset. Kvinnor från välbärgad övre medelklass, som Piper, hamnar inte ofta i fängelse. Hade de gjort det hade nog kritiken mot fängelsesystemet varit betydligt hårdare.

Här är Piper Kermans hemsida.

Relaterat:
Recension i Svenska Dagbladet

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 92
  • Sida 93
  • Sida 94
  • Sida 95
  • Sida 96
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in