• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Husmoderns död och andra texter – essäer om litteratur, konst och lite blandat

16 december, 2014 by Redaktionen

Husmor

Titel: Husmoderns död och andra texter
Författare: Sara Danius
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 2014-11-
ISBN: 9789100139643

Sara Danius måste vara en av Sveriges just nu mest bildade personer, den tanken slår mig tidigt när jag plöjer igenom essä efter essä, Sara Danius samlade texter under 25 år. Som professor i litteraturvetenskap och ledamot av Svenska Akademien är det föga förvånande främst andra författarskap hon behandlar, men även andra kultur- och konstpersonligheter samt företéelser har hon genom åren satt tänderna i på ett intelligent, ingående och insiktsfullt sätt.

Den första texten, Husmoderns död, är en genomgång av hur Bonniers kokboks nya upplagor genom åren speglar ideal och samhällsförändringar. Hon tar fasta på recept och tilltal som idag anses befängda. Angivningarna på hur en hummer samt en ål ska tillagas förändras genom bokens upplagor åt det alltmer humana hållet. Tanken på att klyva en hummer med kökskniv genom huvudet när den fortfarande lever, eller för den delen dra skinnet av en sprattlande ål känns för den samtida läsaren som hämtat ur en skräckroman. Att en hemmafru är bokens mottagare, vilket anses självklart på 50-talet, uppluckras sakta men säkert. Genom att analysera dessa detaljer ur något så folkligt som Bonniers kokbok, uppmärksammas vi med stor humor på ett stycke svensk samtidshistoria.

De författarskap som hon i ganska korta och koncisa texter går igenom lyckas hon på ett mycket intrikat sätt placera in som en del i historien. Sammanhangen är alltid större än de först kan verka. Kring varje författarskap väver hon fint in en liten historia om sin egen relation till författaren, hur och var hon befann sig när bekantskapen gjordes, hur hon först tänkte och kände. Som att som artonåring sitta på en stenig strand i Nice, tillsammans med en banal pojkvän från Täby, och läsa Äcklet av Sartre och känna sig ensam (möjligen lite överlägsen) bland alla badande turister som var upptagna med oväsentligheter.

När man plöjer igenom boken i ett svep som jag nu har gjort känner man sig fylld av nya insikter i litteraturhistorien, men den är onekligen tungläst. Ett bättre förhållningssätt vore säkerligen att läsa essäerna mer utspritt, kanske en per dag. Ursprungligen har texterna publicerats i Dagens Nyheters kulturdel, exempelvis i samband med en nyöversättning i det behandlade författarskapet. Som sådana texter är de exemplariska, de skapar nämligen ett stort vidare lässug. Nya världar öppnas. Att läsa texterna i kombination med de författarskap som behandlas vore naturligtvis ett ypperligt och ambitiöst projekt, som jag hoppas att någon har kraft nog att ta sig an. Jag tänker göra det lite småskaligt och börjar med att låna hem Freuds fallstudier från biblioteket.

Text: Sigrid Abenius

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Recension av ungerska romanen Motståndets melankoli

5 december, 2014 by Redaktionen

motstandets-melankoli

Titel: Motståndets melankoli
Författare: Lázsló Kraznahorkai
Översättning: Daniel Gustafsson Pech
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2014-09
ISBN: 9789113054834

Tryggheten i en liten ungersk stad trycks undan av ett fallande mörker; ett fallande mörker och en stor svart folkmassa i läderkängor och grova jackor. Ett kaos kryper framåt, tecknar sin existens med tåg som slutar att gå enligt tidtabellen, tåg som inte alls går och stora svarta folkmassor som i den bitande kylan – utan någon vit snö som skulle lyfta upp närvaron med sin glans – väntar på och förväntar sig ett cirkusframträdande. Publiken ska få se ett lik av en enorm val. Det fortsätter i samma anda, det som följer ur valens ruttna ankomst, ur stadens bleka miljö; men trots det bleka och det mörka är det ändå en cirkus som anlänt till den vilsna staden – vad är inte mer exotiskt än en cirkus? – och trots höljan av meningslöshet som täcker skildringen är Motståndets melankoli här och var otroligt skrattretande, en humor som inte motsätter romanens tema utan snarare blandar sig i med värdighet i den värld Lázsló Kraznahorkais skapat.

Eftersom romanen kom ut år 1989 på dess originalspråk har det redan hunnit komma ut en svartvit film baserad på Motståndets melankoli – det är bättre sent än aldrig att den översattes till svenska i år. Lázsló Kraznahorkai har haft ett fortsatt samarbete med regissören. Jag finner valen av färgerna i filmen – eller snarare frånvaron av dem – passande. Om inte svartvit så blekt, som färgtonerna på urblekta kläder. Färger som inte slutat vara färger, men skulle någon få för sig att fråga vilka färger det är fråga om vore svaret troligtvis någonting i stil med En gång i tiden var det här rosa; på samma sätt som den lilla ungerska stadens gator en gång i tiden var rena från sopor.

Sopor. Gatorna i den vilsna kalla staden är täckta av sopor, det ena och det andra är inte som det ska vara, står inte rätt till och fru Eszter – en av stadsborna – finner tiden inne för att starta en kampanj mot de kaotiska omständigheterna, i mål om att på så vis lyfta sin position i samhället. Stadens medborgare gör ingenting åt saken hursomhelst, i likhet med fru Pflaum som stängt sig inne från alla de äckliga typer och den gräsliga smuts hon mött och sett utanför. Hon nöjer sig med hemmets trygghet, heminredningen och godsakerna i skafferiet. Då och då stör hennes galne son henne – Valuska som med blicken sänkt virrar omkring i staden med en postväska och delar ut post och engagerat berättar om stjärnor för bargäster – men hon viftar skamset bort honom och återgår till sina vackra blommor inom hemmets ljuvliga tjocka väggar – täckta av fina tapeter.

Motståndets melankoli formar tankar, olikt romaner som förmedlar en tanke, olikt romaner som förmedlar ett flertal tankar i sin helhet förmedlar detta verk flera tankar i vart kapitel, om inte i varje mening. Motståndets melankoli är ett enstaka spindelnät av tankar som någonstans sluts samman men också där börjar på nytt för att där en tanke avslutas föds en ny. Det är rätt kyligt, – bortsett från vädret – i och med att den svagt obehagliga men hursomhelst mörka miljön i begynnelsestadiet redan krupit ut ur helvetet är det otrevliga som följer inte förvånansvärt, i motsats till det värmer de sköra relationer som går att finna i en på sätt och vis meningslös tillvaro. De värmer, för att bland alla de stora och komplicerade tankar och idéer som finns i romanen finns det också tankar och idéer som verkar enklare; de värmer för att de i röran av komplicerade ting och helvetets eldslågor kvarstår.

Text: Anastasia Brink

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Vi var skapa för lycka – poetisk kärleksroman om något vackert och smärtfyllt

4 december, 2014 by Redaktionen

vi_var_skapta

Titel: Vi var skapta för lycka
Författare: Véronique Olmi
Förlag: [sekwa]
Utgiven: 201409
ISBN: 9789187648205

Kärleken kan vara lika vacker som världen, men när den dör kan det krasa inombords och få ett hus att lukta kall aska.

Véronique Olmi är författaren bakom Vi var skapta för lycka; en berättelse om kärlek och vad den kan göra med människor och en familj som drabbas av den. Serge är i 60-årsåldern, bor tillsammans med sin fru Lucie och deras två barn. Suzanne anlitas av familjen när sonens piano ska stämmas, och mötet mellan henne och Serge leder till något vackert men också väldigt smärtfyllt.

Mötet med Suzanne drar tillbaka Serge till sin barndom och de känslor han genomgick som påverkar honom än. Påminnelsen om känslan att det inte är platser som dör när man lämnar dem, utan att det är personen som funnits på platsen som inte länge finns kvar där. Påminnelsen om hur en resväska och ett telefonsamtal kan förändra mycket för ett barn. Påminnelsen om att vara älskad av någon men ändå vara utanför. Att som vuxen begripa var det som gör ont sitter.

Véronique Olmi berör och sätter därigenom känslor i rörelse. Jag kan känna med flera av karaktärerna i boken då deras känslospel plockas fram i meningar jag kan drömma om senare och forma om till små dikter i mitt inre. Om vissa författare leker med ord så känns det snarare som att översättaren genom Véronique Olmi gör dem allvarsamma utan att för den delen göra berättelsen tung eller tråkig. Jag påminns om hur vi alla någon gång älskat men också på olika sätt sårat.

Vi var skapta för lycka är den första boken av Véronique Olmi som översatts till svenska.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Hon som ser – låter oss komma nära en människa med speciella förmågor

27 november, 2014 by Rosemari Södergren

honsomser

Hon som ser – en sann historia om sierskan Anna-Lena Vikström
Författare: Eva Wiklund
Förlag: Norlén Slottner
ISBN: 9789187685385

Anna-Lena Vikström har alltid sett auror kring människor. När hon var liten trodde hon att alla gjorde det. Idag, som vuxen, arbetar hon som sierska och medium – en av hennes starkaste förmågor är att kunna hjälpa människor att hitta saker de förlorat, tappat bort eller som försvunnit. Hon ser det dock inte som något mystiskt, utan som en naturlig förmåga som människor haft i urminnes tider. I tider innan mobiltelefoner och Internet fanns behövde människor som levde på landet och i fjällen med långa avstånd mellan varandra kunna kommunicera med varandra – och det kunde de på ett telepatiskt sätt, menar hon. Den förmågan har hon vuxit upp med att ha, som en helt naturlig förmåga.

Boken ”Hon som ser” skildrar Anna-Lena Vikström och hennes liv på ett sätt som känns väldigt nära och ärligt. Hon har verkligen släppt journalisten och författaren Eva Wiklund nära sig.

Anna-Lena Vikström lever i vår så kallade moderna tid. Det är inte helt lätt att arbeta som sierska och medium nu. Hon har haft pojkvänner som dragit sig undan för att de tyckt det är läskigt att hon kan se saker på avstånd, hennes son som ännu inte börjat i skolan har drabbats av människors oförmåga att acceptera saker som inte går under den vanliga normen. I boken berättar hon om när en lekkamrat till hennes son plötsligt inte längre fick leka med honom. När Anna-Lena Vikström trodde de var ett missförstånd och ringde på hos lekkamratens föräldrar fick hon höra att hennes son inte fick umgås med deras son, eftersom hon inte hade samma värderingar som de.

Ja världen och Sverige kan ha en hel del stängda människor som inte kan förstå att alla inte är likadana som de själva. Som tur är finns det många som inte är lika fördomsfulla.

Boken om sierskan Anna-Lena Vikström är fascinerande och rolig att läsa. Jag tror faktiskt att också den som inte är intresserad av eller tror på mediers förmåga att ha kontakt med människor som dött får ut mycket av boken. Eva Wiklund tar inte ställning till huruvida Anna-Lena Vikström verkligen har kontakt med andra sidan och om hon kan se framtiden för människor. Eva Wiklund har skildrat människan Anna-Lena Vikström och låtit henne berätta hur det är att växa upp och ha förmågor som gör henne till annorlunda än många andra.

Fast, menar Anna-Lena Vikström, hennes förmågor är inte annorlunda, egentligen har vi alla dessa förmågor, fast vi inte lär oss att lyssna på dem och vi har inte upptäckt dem hos oss själva, eftersom vi växer upp i ett samhälle där sådant inte talas om.

Anna-Lena Vikström växte upp i en liten by i Norrland och där livet var väldigt annorlunda mot dagens samhälle. Många äldre hade liknande förmågor och människorna i den lilla byn var alla originella på olika sätt och var och en fick vara på sitt sätt. Jag tror att mycket är annorlunda också i dessa små byar idag.

Anna-Lena Vikström föddes för tidigt och har därför alltid haft sämre syn på ena ögat. Ett tag tänkte hon att det kanske var därför hon istället kan se människors auror. Flera mycket duktiga läkare på hur hjärnan fungerar har undersökt henne, men har inte kunnat förklara hur eller varför hon kan se människors auror. Auror på människor förändrar beroende på hur människor mår.

Det finns olika böcker som handlar om medier – men de är ofta mer inriktade på att rada upp bevis på att medierna verkligen har kontakt med andar. ”Hon som ser” verkar inte alls ha det syftet, författaren verkar inte alls satsa på att bevisa något kring detta – utan hon skildrar en mycket annorlunda persons liv. Det är fängslande och jag kunde knappt slita mig från boken, jag tyckte det var som att sitta bredvid Anna-Lena Vikström och höra henne själv berätta om sitt liv. Jag tycker alla som är intresserad av människor borde läsa boken. För på något sätt är alla människor unika. Det Anna-Lena Vikström upplever är unikt – men vi är alla unika på olika sätt och genom att få en inblick i hennes motgångar och medgångar, sorger och glädjeämnen, kan vi spegla oss själva och våra liv i berättelsen och förstå oss själva – och kanske också våga tro på att vi har några intuitiva förmågor också. Kanske vågar vi gå lite mer på vår egen magkänsla i våra liv?

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Bokrecension: Vaggvisor för små kriminella

23 november, 2014 by Redaktionen

vaggvisor_for_sma_kriminella-188x300

Titel: Vaggvisor för små kriminella
Originaltitel: Lullabies for little criminals
Författare: Heather O’Neill
Översättare: Elisabet Fredholm
Förlag: Etta
Utgiven: 2014-10
ISBN: 978-91-87648-25-0

Baby är tolv år och lever i Montreals allra tuffaste kvarter. Hennes mamma är död och hennes pappa som från 16-års ålder ensam tagit ansvar för Baby, är heroinist. De har dåligt med pengar men Babys pappa lyckas oftast hitta det de behöver i containrar eller i någon secondhandaffär. Kläderna han ger Baby ser inte ut som de andra barnens. Men Baby vet att hennes pappa anstränger sig för att ge henne det bästa han kan och Baby klagar inte.

Baby vill veta allt om sin mamma och om hur hon dog och Babys pappa berättar spännande historier som långt överskrider det sanna. Pappas historier gör henne trygg och den docka som Baby fått av sin mamma när hon var alldeles nyfödd är hennes förtrogna vän.

Det finns en stor kärlek mellan Baby och hennes pappa. De har en djup gemenskap och pappans missbruk, nyckfullhet och impulsivitet är Babys norm för vardag. Den dag hennes pappa blir ”ren” förändras deras relation och Baby känner sig inte längre älskad såsom förr. Borta är de glada stunderna och istället för skratt och bus är hennes pappa paranoid, aggressiv och tungsint. En dag lemlästas hennes käraste docka och Baby blir förkrossad.

Babys pappa lämnar återkommande hemmet dagar i sträck och Baby söker nära relationer på annat håll. Hon vill så gärna känna sig älskad och sedd och går långt över sina gränser för att få en gnutta värme och kärlek.

Berättelsen skildrar en snabb och hårdhänt växling från barn till kvinna och Babys nakna och krassa erfarenheter är sådana de välordnade inte alltid vill få vetskap om.

Många miljöer och personer passerar boksidorna och Babys splittrade värld blir läsarens. Ibland hänger jag inte riktigt med i vad som är orsak och verkan men det spelar mindre roll. Det vet nog inte Baby heller. Perspektivet är oftast nära den unga Baby men kommenteras då och då på ett alltför vuxet och reflekterande sätt vilket jag upplever stör läsningen. Babys överlevnadsstrategier och val är för mig en tydlig följd av hennes levnadsvillkor och jag kan inte annat än beundra hennes skärpa och förmåga att överleva trots allt.

Babys historia har ett stort värde och tyvärr kan nog alltför många barn identifiera sig med henne.

Text: Susanne Carlberg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 90
  • Sida 91
  • Sida 92
  • Sida 93
  • Sida 94
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in