Titel: Vaggvisor för små kriminella
Originaltitel: Lullabies for little criminals
Författare: Heather O’Neill
Översättare: Elisabet Fredholm
Förlag: Etta
Utgiven: 2014-10
ISBN: 978-91-87648-25-0
Baby är tolv år och lever i Montreals allra tuffaste kvarter. Hennes mamma är död och hennes pappa som från 16-års ålder ensam tagit ansvar för Baby, är heroinist. De har dåligt med pengar men Babys pappa lyckas oftast hitta det de behöver i containrar eller i någon secondhandaffär. Kläderna han ger Baby ser inte ut som de andra barnens. Men Baby vet att hennes pappa anstränger sig för att ge henne det bästa han kan och Baby klagar inte.
Baby vill veta allt om sin mamma och om hur hon dog och Babys pappa berättar spännande historier som långt överskrider det sanna. Pappas historier gör henne trygg och den docka som Baby fått av sin mamma när hon var alldeles nyfödd är hennes förtrogna vän.
Det finns en stor kärlek mellan Baby och hennes pappa. De har en djup gemenskap och pappans missbruk, nyckfullhet och impulsivitet är Babys norm för vardag. Den dag hennes pappa blir ”ren” förändras deras relation och Baby känner sig inte längre älskad såsom förr. Borta är de glada stunderna och istället för skratt och bus är hennes pappa paranoid, aggressiv och tungsint. En dag lemlästas hennes käraste docka och Baby blir förkrossad.
Babys pappa lämnar återkommande hemmet dagar i sträck och Baby söker nära relationer på annat håll. Hon vill så gärna känna sig älskad och sedd och går långt över sina gränser för att få en gnutta värme och kärlek.
Berättelsen skildrar en snabb och hårdhänt växling från barn till kvinna och Babys nakna och krassa erfarenheter är sådana de välordnade inte alltid vill få vetskap om.
Många miljöer och personer passerar boksidorna och Babys splittrade värld blir läsarens. Ibland hänger jag inte riktigt med i vad som är orsak och verkan men det spelar mindre roll. Det vet nog inte Baby heller. Perspektivet är oftast nära den unga Baby men kommenteras då och då på ett alltför vuxet och reflekterande sätt vilket jag upplever stör läsningen. Babys överlevnadsstrategier och val är för mig en tydlig följd av hennes levnadsvillkor och jag kan inte annat än beundra hennes skärpa och förmåga att överleva trots allt.
Babys historia har ett stort värde och tyvärr kan nog alltför många barn identifiera sig med henne.
Text: Susanne Carlberg