Hon som ser – låter oss komma nära en människa med speciella förmågor

Hon som ser – en sann historia om sierskan Anna-Lena Vikström
Författare: Eva Wiklund
Förlag: Norlén Slottner
ISBN: 9789187685385

Anna-Lena Vikström har alltid sett auror kring människor. När hon var liten trodde hon att alla gjorde det. Idag, som vuxen, arbetar hon som sierska och medium – en av hennes starkaste förmågor är att kunna hjälpa människor att hitta saker de förlorat, tappat bort eller som försvunnit. Hon ser det dock inte som något mystiskt, utan som en naturlig förmåga som människor haft i urminnes tider. I tider innan mobiltelefoner och Internet fanns behövde människor som levde på landet och i fjällen med långa avstånd mellan varandra kunna kommunicera med varandra – och det kunde de på ett telepatiskt sätt, menar hon. Den förmågan har hon vuxit upp med att ha, som en helt naturlig förmåga.

Boken ”Hon som ser” skildrar Anna-Lena Vikström och hennes liv på ett sätt som känns väldigt nära och ärligt. Hon har verkligen släppt journalisten och författaren Eva Wiklund nära sig.

Anna-Lena Vikström lever i vår så kallade moderna tid. Det är inte helt lätt att arbeta som sierska och medium nu. Hon har haft pojkvänner som dragit sig undan för att de tyckt det är läskigt att hon kan se saker på avstånd, hennes son som ännu inte börjat i skolan har drabbats av människors oförmåga att acceptera saker som inte går under den vanliga normen. I boken berättar hon om när en lekkamrat till hennes son plötsligt inte längre fick leka med honom. När Anna-Lena Vikström trodde de var ett missförstånd och ringde på hos lekkamratens föräldrar fick hon höra att hennes son inte fick umgås med deras son, eftersom hon inte hade samma värderingar som de.

Ja världen och Sverige kan ha en hel del stängda människor som inte kan förstå att alla inte är likadana som de själva. Som tur är finns det många som inte är lika fördomsfulla.

Boken om sierskan Anna-Lena Vikström är fascinerande och rolig att läsa. Jag tror faktiskt att också den som inte är intresserad av eller tror på mediers förmåga att ha kontakt med människor som dött får ut mycket av boken. Eva Wiklund tar inte ställning till huruvida Anna-Lena Vikström verkligen har kontakt med andra sidan och om hon kan se framtiden för människor. Eva Wiklund har skildrat människan Anna-Lena Vikström och låtit henne berätta hur det är att växa upp och ha förmågor som gör henne till annorlunda än många andra.

Fast, menar Anna-Lena Vikström, hennes förmågor är inte annorlunda, egentligen har vi alla dessa förmågor, fast vi inte lär oss att lyssna på dem och vi har inte upptäckt dem hos oss själva, eftersom vi växer upp i ett samhälle där sådant inte talas om.

Anna-Lena Vikström växte upp i en liten by i Norrland och där livet var väldigt annorlunda mot dagens samhälle. Många äldre hade liknande förmågor och människorna i den lilla byn var alla originella på olika sätt och var och en fick vara på sitt sätt. Jag tror att mycket är annorlunda också i dessa små byar idag.

Anna-Lena Vikström föddes för tidigt och har därför alltid haft sämre syn på ena ögat. Ett tag tänkte hon att det kanske var därför hon istället kan se människors auror. Flera mycket duktiga läkare på hur hjärnan fungerar har undersökt henne, men har inte kunnat förklara hur eller varför hon kan se människors auror. Auror på människor förändrar beroende på hur människor mår.

Det finns olika böcker som handlar om medier – men de är ofta mer inriktade på att rada upp bevis på att medierna verkligen har kontakt med andar. ”Hon som ser” verkar inte alls ha det syftet, författaren verkar inte alls satsa på att bevisa något kring detta – utan hon skildrar en mycket annorlunda persons liv. Det är fängslande och jag kunde knappt slita mig från boken, jag tyckte det var som att sitta bredvid Anna-Lena Vikström och höra henne själv berätta om sitt liv. Jag tycker alla som är intresserad av människor borde läsa boken. För på något sätt är alla människor unika. Det Anna-Lena Vikström upplever är unikt – men vi är alla unika på olika sätt och genom att få en inblick i hennes motgångar och medgångar, sorger och glädjeämnen, kan vi spegla oss själva och våra liv i berättelsen och förstå oss själva – och kanske också våga tro på att vi har några intuitiva förmågor också. Kanske vågar vi gå lite mer på vår egen magkänsla i våra liv?