• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension av Andrzej Tichys Fält

15 april, 2015 by Redaktionen

Falt

Titel: Fält
Författare: Andrzej Tichy
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN: 9789100152062
Utgiven: 2015.03

En solig dag vid en gräsmatta bakom ett mentalsjukhus möts Nadir och Nadia för första gången. De möts vid ett fåtal fler tillfällen, samtalar kring ämnen utan ett större djup, ämnen som inte förargar, som inte rör vid några känslotrådar. Vädret tas upp, sådant de har gemensamt tas upp; och sedan tar samtalsämnena slut, och deras möten tar slut, och de möts inte igen. Trots dessa till synes obetydliga gemensamma ögonblick knyter de ihop romanens innehåll, dess stundom tilltrasslade, stundom hjälplösa tankeströmningar. Tankeströmningar som tar en sats i mentalsjukhuset och som leder till samma plats där de började. Det finns ingenting efter, och det som fanns förut leder inte längre bort i tiden än mötena på mentalsjukhuset.

Mentalsjukhuset som en utgångspunkt i Nadir och Nadias innevärldar, likt en tunn tråd som börjar där, passerar världskrig, landsgränser och lagar; och som slutligen når sitt slut där igen – vid gräsmattan, bakom mentalsjukhuset.

Nadir och Nadias innevärld är en avskild ensam resa som utöver sin avskildhet och sina personliga erfarenheter möter det aktuella politiska läget, historiens spår och skugga över det samtida tillståndet. Flykten – från början till slut – i någon sorts helhet som utöver att täcka landsgränser även berör det egna skinnet, det personliga namnet och bakgrunden. Därutöver – ständiga försök att sätta ihop ett personligt pussel, så att alla bitar till ett slut ska falla på plats och man ska kunna andas. Ett andetag som symboliserar den slutliga harmonin man funnit i och med förståelsen för hur den person man är och den tiden man lever i hör ihop. Ett andetag som är slutstadiet för det som varit kaosartat i ens egen historia – i all historia egentligen, med tanke på att ens egen historia är hoptrasslad med det som skett på andra platser, som berört andra generationer och som å ena sidan är djupt inrotad hos en, å andra sidan inte har upplevts av en överhuvudtaget. Över allt det tilltrasslade och känsloladdade kaoset som finns inom Nadia och Nadir möts de i lugn, vid en gräsmatta. Det bör påminnas att de talar om vädret. Ett lugn före stormens utbrott; och ett lugn efter stormen. Inte undra på att deras möte äger rum vid ett mentalsjukhus, inte nödvändigtvis beroende på att deras tillstånd behöver innebära en inläggning på sjukhuset. Snarare med tanke på att Fält är en resa i Nadir och Nadias huvuden som behöver en fysisk viloplats.

Det är nog relativt enkelt att känna igen sig i det tillstånd Nadir och Nadia befinner sig i, särskilt när det kommer till alla de existentialistiska frågor de ställer sig själva. Tichy kopplar dock väldigt effektivt och tydligt alla dessa innerliga frågeställningar ihop med en fysisk och politisk samhällelig situation som Nadia och Nadir befinner sig i. Ett förtydligande av det känslomässiga som tar del och plats vid de livlösa kalla lagarna. I motsats till Tichys tydlighet lämnar han väldigt många öppna luckor för läsaren att tolka själv utan att bli otydlig i sin prosa. En enligt min mening för en författare mycket krävande balansgång. Lätt att trilla ner vid försök.

Sedan Tichys Fält kom ut 2012 – och nu som e-bok – har den fått mycket positiv kritik från många håll och till och med jämförts med många stora romaner. För min del behandlar fält sina ämnen exemplarisk och är i och med detta aktningsvärd men jag kan inte utrycka det som att den berört mig till den grad att jag inte kunnat släppa ifrån mig den. Fast jag ser det fortfarande som att Tichy inte trillade nerför balansstången.

Text: Anastasia Brink

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Inte gå under – en lägesrapport från ett klassrum

7 april, 2015 by Redaktionen

Inte gå under

Titel: Inte gå under
Författare: Malin Hedin
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201503
ISBN: 978-91-1-306471-0

Malin Hedins ”Inte gå under” är en dystopisk beskrivning av vårt svenska skolsystem, filtrerat genom den till en början så godtyckliga, nyutexaminerade läraren Mirjam. Efter ett smärtsamt uppbrott från en långvarig relation söker hon sig till en ny skola i en ny stad. Skolans unika pedagogik tilltalar henne och hon ser både flytten och det nya arbetet som en motiverande nystart. Trots alla larmrapporter om en skola i förfall tror hon starkt på det svenska skolväsendet och känner en omisskännlig stolthet för sitt yrke. Kontinuerligt under sin resa minns hon glimtar ur sin barndom, med både en mamma och en mormor som har haft yrket lärare innan henne själv. Mormodern är en stark inspiration och drivkraft, en varm röst som med övertygelse upprepar mantrat att hon älskar alla sina elever. Hennes mammas berättelse är en motpol och handlar om någon som gav allt hon hade tills hon själv blev utbränd och djupt deprimerad, som tillslut lyckades komma undan med livet i behåll och hamnade i en liten antikaffär.

Väldigt fort inser Mirjam att skolan som hon har hamnat på dras med stora problem. Oron är stark bland både elever och lärare. Rektorer kommer och går och ägare byts ut. Huvudproblemet som Mirjam stöter på, förutom entreprenörerna som ser skolan som ett företag vilket som helst och eleverna som kunder, är den ständiga oviljan att ta ansvar. Ju längre upp i hierarkierna som man kommer, desto lättare tycks det vara att glida undan. Så fort en rektor eller vd lämpar över, säljer och går vidare, är det de svagaste eleverna som blir lidande. Som oavsett hur många lagar som finns för att skydda dem aldrig får den hjälp de har rätt till.

Mirjam tar på sig ett större ansvar än vad någon ensam borde behöva. Hon engagerar sig i sin stökige mentorselev Azad, till en början strikt som lärare, men så småningom tvingas Mirjam motvilligt att frångå ramarna för sin lärartjänst. Skolan har ingen kurator och socialen tar med tid på sig än vad Azad har. Mirjam gör det hon känner sig tvungen till som medmänniska, någonting som många på skolan ser med oblida ögon på.

”Inte gå under” är en roman, berättad genom en fiktiv lärare, fiktiva elever och en fiktiv skola. Ändå är det tydligt att Malin Hedin vill berätta något allmängiltigt. Situationerna som uppstår i berättelsen uppstår även i verkligheten, vi hör upprepade gånger om dem på nyheterna. Malin Hedin arbetar själv som lärare. Hon lämnar politiska diskussioner utanför, men frustrationen och ilskan går inte att ta miste på, det är det som får sidorna att glöda.

Text: Sigrid Abenius

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Det brinnande rummet av Michael Connelly – helt OK deckare

6 april, 2015 by Rosemari Södergren

michaelconnellydetbrinnanderummet

Det brinnande rummet
Författare: Michael Connelly
Språk: Svenska
Utgiven: 2015-04
Översättare: Patrik Hammarsten
ISBN: 9789113055954
Förlag: Norstedts
Serie: Harry Bosch (del 19)

Med Los Angeles-polismannen Harry Bosch har den amerikanske författaren Michael Connelly skapat en global storsäljare. ”Det brinnande rummet” är den nittonde boken i serien och på senare år har Harry Bosch blivit huvudkaraktären i en egen deckarserie, där Michael Connelly medverkar i produktionen som producent. Tv-serien ”Bosch” finns i Sverige …

I denna nittonde deckare med Harry Bosch har hamnat på Los Angeles-polisens enhet för olösta fall. När en person avlider i komplikationer efter att ha skjutits av en förlupen kula många år tidigare ställs Harry Bosch inför ett fall där liket är nytt, men bevisen så gott som obefintliga.

Bosch har fått ett avtal med arbetsgivaren som innebär att han ska gå i pension om ett år och under detta sista år har han fått en ny partner, den unga poliskvinnan Lucia Soto som han fått i uppdrag att lära upp.

Connelly har en förmåga att anpassa sig efter tiden och det skulle inte förvåna mig om han verkligen låter Bosch gå i pension i nästa bok och gör Lucia Soto till huvudkaraktären.

Fallet som dessa två får i uppdrag att lösa visar sig vara ett mycket känsligt fall med politisk laddning. Allt de har är kulan som suttit i offrets ryggrad. Nu måste de hitta nya ledtrådar med hjälp av gamla uppgifter och vittnesmål. Samtidigt har Lucia Soto en egen agenda, hon hade en tragisk uppväxt där en brand i barnhemmet där hon bodde dödade flera av hennes vänner. Branden är också ett olöst brott – och det försöker Lucia Soto lösa på all sin fritid.

Michael Connelly kan sin sak. Berättelsen är lagom avvägd, nästan lite för proffsigt skriven och romanen känns till sitt format som ett avsnitt i en tv-serie. Det är på gott och ont. Det betyder att handlingen inte fördjupas så mycket men samtidigt är det smidig att läsa, underhållande och samtidigt vibrerar den av samma rättvisepatos som alla böcker i denna serie.

Huvudspåret är egentligen inte själva brottsgåtan utan som alltid är Connelly ute efter att berätta om korruptionen i det amerikanska samhällssystemet, här i huvudsak korruptionen bland de rika och politiker, som gör gemensam sak.
En del kritik finns förstås också mot polisledningen, som så ofta tar sina beslut mer på grund av politiska skäl än vad som är rätt och fel. Jag skulle vilja läsa en roman där Connelly tar itu med de stora problem med rasism som fortfarande tycks frodas inom vissa delstaters poliskårer.

Det är kul med de alla nutidskopplingar i berättelsen, som från små detaljer om kaffet som Bosch helst köper i Starbucks och vilken film som den 17-åriga dottern ser på sin dejt (Interstellar) och beskrivningar av hur nutida polisväsendet måste trixa för att ha råda att skicka poliser på uppdrag utanför den egna staden.

I New York Times har recensenten skrivet att ”Det brinnande rummet” är den bästa Bosch-boken på flera år. Nja, det håller jag inte med om, men den är spännande och läsvärd nog för att ägna sig åt att läsa en helg.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Tellurien – Vladimir Sorokins galna värld (och vår)

29 mars, 2015 by Redaktionen

Tellurien

Titel: Tellurien
Författare: Vladimir Sorokin
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201503
ISBN: 978-91-113-059167

Vladimir Sorokin anser att man i Ryssland lever som i en skräckfilm. Hans nya roman Tellurien är inte skräckinjagande men så besynnerlig att man ofta frågar sig:
var är jag? Och vad är det jag läser egentligen?

Här finns inga huvudpersoner att hänga upp läsningen på och glöm det där om sammanhållande intrig.. Varje kapitel böljar fram och tillbaka i olika stilar och med nya romanfigurer som kan vara alltifrån åsninnor, korsriddare, jättar eller presidenter. Sorokin blandar science fiction, fantasy, folksagor och all sköns myter med ryskt vardagligt liv. Det är som en tripp vilket inte är så konstigt i och med att den sammanhållande länken i Tellurien är Tellurspiken som alla suktar efter. Denna spik slås in i skallen och sedan kan man tala med de döda, sväva runt med universums stjärnor, om man inte har oturen att dö förstås.

Det är en roman som kräver sin läsare. Man letar desperat efter den röda tråden bland alla vansinnigheter och kommer fram till Tellurspiken som alla använder för att fly den galna verkligheten.

Ibland är det förstås underhållande. Jag har aldrig tidigare läst en text ur en åsninnas perspektiv, så tack Sorokin! Jag tänker även på skildringen av Telluriens extravaganta president som lever i lyx och alltid äter fransk frukost ditflugen från Normandie. Hans två tjänarinnor har lo och dovhjortshuvuden, presidentens favoritdjur.

Det finns en gammal tradition bland ryska författare att skriva science fiction för att undvika censur, då kan man komma undan med samhällskritik. I Tellurien har Skandinavien blivit muslimskt och i södra Frankrike slåss tempelriddare inklädda robotskal mot talibanerna. Det vimlar av hologram och alla använder smartdon.
Författaren blandar alltså medeltid med futuristisk framtid.

Sorokin säger i en intervju i DN (28/3) at romanen är ett försök att beskriva samtiden genom en trollsländas öga, kanske en insekt med facettögon.

Poeten i mig gör tummen upp.

Text: Ulrika Bergman

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Kära Hinseberg – andra delen av Ulla-Maria Anderssons självbiografi

27 mars, 2015 by Redaktionen

Titel: Kära Hinseberg
Författare: Ulla-Maria Andersson
Förlag: Norstedts
Utgiven: mars 2015
ISBN 978-91-1-306386-7

Hinseberg
Ulla–Maria Andersson debuterade förra året med en självbiografisk roman om en flickas uppväxt med övergrepp och frånvarande föräldrar. Nu kommer del två. Katta, har nyss fyllt arton. Hon är beroende av amfetamin och för att finansiera sitt missbruk gör hon inbrott. Hon åker snart dit och hamnar så småningom på kvinnofängelset Hinseberg. Under den sexårsperiod vi får följa Katta hinner det bli många vändor till Hinseberg. Emellanåt försöker hon bli kvitt sitt missbruk men rastlösheten och suget blir för stort och hon kan inte stå emot. Det sliter på krafterna att inte ha någon mat, inget tjack och att vara helt slut och trots att Katta inte vill erkänna det högt, så kan hon mellan fängelsestraffen ibland längta efter tryggheten på häktet och Hinseberg. Ett varmt rum, rena lakan, en trave böcker vid sängkanten och en dörr som inte går att öppna inifrån skänker ett lugn hon har svårt att finna någon annanstans.

Berättelsen är välskriven och gestaltningen av Katta och hennes upplevelser i sjuttiotalets Sverige är nära och levande. Ulla-Maria Andersson skriver rappt och i svärtan finns också mycket humor. Katta är en stark och stolt tjej som inte låter sig kuvas av någon och som är lätt att tycka om. Fler böcker om Katta är utlovade och jag ser fram emot att följa henne vidare genom livet.

Text: Susanne Carlberg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 84
  • Sida 85
  • Sida 86
  • Sida 87
  • Sida 88
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in