Titel: Fält
Författare: Andrzej Tichy
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN: 9789100152062
Utgiven: 2015.03
En solig dag vid en gräsmatta bakom ett mentalsjukhus möts Nadir och Nadia för första gången. De möts vid ett fåtal fler tillfällen, samtalar kring ämnen utan ett större djup, ämnen som inte förargar, som inte rör vid några känslotrådar. Vädret tas upp, sådant de har gemensamt tas upp; och sedan tar samtalsämnena slut, och deras möten tar slut, och de möts inte igen. Trots dessa till synes obetydliga gemensamma ögonblick knyter de ihop romanens innehåll, dess stundom tilltrasslade, stundom hjälplösa tankeströmningar. Tankeströmningar som tar en sats i mentalsjukhuset och som leder till samma plats där de började. Det finns ingenting efter, och det som fanns förut leder inte längre bort i tiden än mötena på mentalsjukhuset.
Mentalsjukhuset som en utgångspunkt i Nadir och Nadias innevärldar, likt en tunn tråd som börjar där, passerar världskrig, landsgränser och lagar; och som slutligen når sitt slut där igen – vid gräsmattan, bakom mentalsjukhuset.
Nadir och Nadias innevärld är en avskild ensam resa som utöver sin avskildhet och sina personliga erfarenheter möter det aktuella politiska läget, historiens spår och skugga över det samtida tillståndet. Flykten – från början till slut – i någon sorts helhet som utöver att täcka landsgränser även berör det egna skinnet, det personliga namnet och bakgrunden. Därutöver – ständiga försök att sätta ihop ett personligt pussel, så att alla bitar till ett slut ska falla på plats och man ska kunna andas. Ett andetag som symboliserar den slutliga harmonin man funnit i och med förståelsen för hur den person man är och den tiden man lever i hör ihop. Ett andetag som är slutstadiet för det som varit kaosartat i ens egen historia – i all historia egentligen, med tanke på att ens egen historia är hoptrasslad med det som skett på andra platser, som berört andra generationer och som å ena sidan är djupt inrotad hos en, å andra sidan inte har upplevts av en överhuvudtaget. Över allt det tilltrasslade och känsloladdade kaoset som finns inom Nadia och Nadir möts de i lugn, vid en gräsmatta. Det bör påminnas att de talar om vädret. Ett lugn före stormens utbrott; och ett lugn efter stormen. Inte undra på att deras möte äger rum vid ett mentalsjukhus, inte nödvändigtvis beroende på att deras tillstånd behöver innebära en inläggning på sjukhuset. Snarare med tanke på att Fält är en resa i Nadir och Nadias huvuden som behöver en fysisk viloplats.
Det är nog relativt enkelt att känna igen sig i det tillstånd Nadir och Nadia befinner sig i, särskilt när det kommer till alla de existentialistiska frågor de ställer sig själva. Tichy kopplar dock väldigt effektivt och tydligt alla dessa innerliga frågeställningar ihop med en fysisk och politisk samhällelig situation som Nadia och Nadir befinner sig i. Ett förtydligande av det känslomässiga som tar del och plats vid de livlösa kalla lagarna. I motsats till Tichys tydlighet lämnar han väldigt många öppna luckor för läsaren att tolka själv utan att bli otydlig i sin prosa. En enligt min mening för en författare mycket krävande balansgång. Lätt att trilla ner vid försök.
Sedan Tichys Fält kom ut 2012 – och nu som e-bok – har den fått mycket positiv kritik från många håll och till och med jämförts med många stora romaner. För min del behandlar fält sina ämnen exemplarisk och är i och med detta aktningsvärd men jag kan inte utrycka det som att den berört mig till den grad att jag inte kunnat släppa ifrån mig den. Fast jag ser det fortfarande som att Tichy inte trillade nerför balansstången.
Text: Anastasia Brink