• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

De vackraste av Karin Slaughter – en thriller jag inte kunde slita mig ifrån och bara måste läsa, läsa, läsa

4 oktober, 2015 by Rosemari Södergren

devackraste

De vackraste
Författare: Karin Slaughter
Utgiven: 2015-09
Översättare: Villemo Linngård Oksanen
ISBN: 9789164098863
Förlag: HarperCollins Nordic

Ibland händer det. Jag råkar få en bok i händerna, jag börjar läsa och läsa och läsa … Jag kan inte slita mig. Boken tar tag i mig. De vackraste av Karin Slaughter är en sådan bok. Böcker som griper tag i mig kan vara poetiska, de kan vara deckare, de kan vara science fiction, de kan vara romaner som tar upp de stora existentiella frågorna, de kan vara komiska romaner – de kan vara böcker av hög litterär kvalitet eller mer bra berättelser.

Karin Slaughter är en av de bästa amerikanska thrillerförfattarna, har amerikanska The Washington Post skrivit. Efter att ha läst ”De vackraste” kan jag hålla med. Jag tänker absolut läsa fler av hennes verk.

”De vackraste” är en thriller, en psykologisk thriller som skildrar en familj som drabbats av en tragedi. Handlingen kretsar framför allt kring de två systrarna Claire och Lydia. Deras äldsta syster Julia försvann när hon var nitton år och hittades aldrig. Familjen var en lycklig familj med föräldrar som fram till tragedin fortfarande var förälskade i varandra och visade det öppet. När den äldsta dottern försvann förstördes allt. Pappan försökte på egen hand hitta vad som hänt dottern som försvunnit när polisen misslyckades, han följer alla spår och glömmer sin kvarvarande familj, mellandottern Lydia söker glömska i droger och sex och yngsta dottern blir tyst och gömmer sig och mamman förtärs av sorg. Familjen splittras och de två kvarvarande systrarna säger upp bekantskapen med varandra.

Tiden går och Claire, den yngsta dottern, gifter sig med en man som har enorm framåtanda och blir omätligt rik. Handlingen i thrillern börjar där. Staden plågas ännu en gång av att en ung kvinna försvunnit spårlöst. Varje gång detta händer kommer alla minnen och känslor, sorg och ilska, Claire och Lydia och övriga i familjen, som blir påminda om den försvunna Julia.

Claire och hennes man Paul blir överfallna efter att ha varit på en restaurang och inför Claires ögon dör Paul. Därefter vänds det mesta i livet upp och ned för Claire. När hon kommer hem med alla gäster efter begravningen för att bjuda på förtäring möts hon av både den lokala polisen och FBI efter att några gjort inbrott i deras lyxvilla under begravningen. Sakta börjar sanningen nystas upp för Claire och hon inser att hennes man inte alls varit den beskedliga helyllemannen hon trott.

Karin Slaughter skriver på flera plan. Vi får följa dagboksanteckningar i form av brev som pappan skrivit till sin försvunna dotter några år tidigare samtidigt som vi får följa händelserna efter överfallet på Claire och Paul.

Thrillerna är spännande på flera sätt. Vi kommer väldigt nära Claire och Lydia och jag kan riktigt känna med dem och jag bara måste läsa vidare för att se hur det går – och jag får flera överraskningar. Romanen skildrar också på ett starkt och trovärdigt sätt hur en familj drabbas av tragedier när en ung människor försvinner eller dör. Under handlingens gång får vi också följa hur flera av huvudkaraktärerna utvecklas på ett sätt som jag upplever trovärdigt och engagerande.

”Kriminalromaner när de är som bäst!” har den berömda deckarförfattaren Michael Connelly sagt om Karin Slaughters böcker – och det stämmer i alla fall in på ”De vackraste”.

Jag som inte läst något av henne tidigare måste förstås ta reda på mer om henne och i Wikipedia berättas:
Karin Slaughter, född 6 januari 1971 i Georgia, är en bästsäljande amerikansk deckarförfattare. Hennes första roman, Blindbock (2001), blev en stor internationell framgång och översattes till nästan 30 olika språk, och nominerades till Crime Writer’s Association Dagger Award, för bästa thrillerdebut 2001. Fraktur, andra boken i serien om Will Trent, var en bästsäljare i bland annat Storbritannien, Holland och Australien. Totalt har Karin Slaughter sålt mer än 16 miljon böcker världen över.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokblogg, Bokrecension, Deckare, Karin Slaughter, Thriller

Den omättliga vägen av Ben Okri – Magisk realism i afrikansk version

2 oktober, 2015 by Redaktionen

denomattligavagen

Den omättliga vägen
Författare: Ben Okri
Förlag: Modernista, 2015
Översättning: Jan Ristarp
ISBN 978-91-7645-009-3

Den omättliga vägen är den första boken i en trilogi om barnanden Azaro i Nigeria. Boken fick Bookerpriset 1991.
Författaren Ben Okri är född Nigeria 1959 men numera bosatt i England. Han räknas som en av de viktigaste författarna i den postkoloniala traditionen och är den främsta företrädaren för den magiska realismen i nigeriansk romankonst.
Jag kommer att tänka på författare som Gabriel Garcia Marquez och Haruki Murakami när jag läser boken. Det är en djupt existensiell berättelse, men med starka realistiska inslag, magisk realism i afrikansk tappning.

Pojken Azaro, berättaren, har intagits av en barnande, som enligt yorubamyten måste återvända till dödsriket och återfödas om och om igen. Men han beslutar sig för att hålla sig kvar i de levandes värld, mest för sin mammas skull.
Handlingen tilldrar sig i en liten, fattig by i utkanten av en större stad i Nigeria. Där finns Madam Kotos bar, som har en central betydelse i Azaros liv och där han tillbringar mycket av sin tid. Byn befolkas av olika nästan mytiska arketyper, hyresvärlden, fotografen, fordringsägarna, botarna, gangstrarna, politikerna och den blinde mannen. Alla hamnar de emellanåt i de mest våldsamma slagsmål och uppgörelser, ofta efter fester med mycket alkohol. Och politikerna är lika korrupta vare sig de är från de rikas eller de fattigas parti.
Men det finns hopp, människornas nyfikenhet och engagemang leder mot ljusare tider. Det är det moderna och det traditionella i samspråk.

Okri manar skickligt fram miljöer och stämningar, jag känner riktigt att jag befinner mig där i Madam Kotos bar bland bråkiga gäster och demoner. Allt som oftast dyker det upp de mest bisarra och absurda varelser bland människorna. Magin infinner sig utan förvarning i vardagen, ofta när berättaren Azaro av olika anledningar hamnar i hallucinatoriska tillstånd, som efter brutal prygel av sin pappa, svält eller febersjukdomar. Då rymmer han längst olika vägar, på flykt från en outhärdlig verklighet, och hamnar i den parallella andevärlden, där vålnaderna ständigt försöker få över honom till sin sida.

Boken är tjock, 624 sidor, men det var fascinerande läsning och jag levde mig in i handlingen väldigt starkt. Många stycken är njutbart poetiska och när jag slår igen boken längtar jag efter att få läsa vidare om Azaro och hans brokiga omgivning.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Ben Okri, Bok, Bokblogg, Bokrecension

Blå stjärnan av Jan Guillou – fortfarande lika fyrkantiga karaktärer men intressant om motståndskampen mot nazismen i Norge

22 september, 2015 by Rosemari Södergren

blastjarnan

Blå stjärnan
Författare: Jan Guillou
Serie: Det stora århundradet (del 5)
Förlag: Piratförlaget
ISBN: 9789164204554

Ja då har Jan Guillou släppt den femte romanen i sin serie där han skildrar 1900-talet. Han har fått kritik för att vara gubbig och mest låta männen ta för sig i hans böcker. Nu bryter han mot detta och låter den unga kvinnan Johanne Lauritzen vara bokens huvudkaraktär och hjälte. För hjälte är hon, om möjligt med ännu större hjältegloria än Hamilton på sin tid. Hon är spion och jobbar på uppdrag både för den brittiska underrättelsetjänsten och den norska motståndsrörelsen. Hon är tuff, självsäker och har inga problem att lura nazisterna genom att gå till sängs med deras befälhavare.

Jan Guillous romansvit Det stora århundradet är en berättelse om 1900-talet, mänsklighetens kanske största, grymmaste och blodigaste århundrade. I Blå stjärnan tar Jan Guillou med oss till mitten av 1900-talet och andra världskriget, där en kvinna, Johanne Lauritzen, hamnar som spion mitt i den undre världen i Stockholm.

Utanför Sveriges gränser dånar den världsbrand som med tiden kommer att kallas andra världskriget. Konflikten skär djupt in i familjen Lauritzen där den äldste brodern Lauritz varken vill se eller förstå vad som händer.
För hans två döttrar Johanne och Rosa är perspektivet och moralen den rakt motsatta. Rosa är anställd inom den legala militära underrättelsetjänsten. Hon kommer därmed att tillhöra den lilla krets i det svenska samhället som vet mest om kriget.

Johanne, som redan i början av kriget arbetade som kurir åt den norska Hjemmefronten, är närmast förutbestämd att hamna i Stockholms illegala värld av spioneri, svek och förräderi eftersom hon rekryterats av den brittiska spionoch sabotageorganisationen, SOE. Inom kort befordrad till kaptens grad i den brittiska armén kommer hon att hamna i strid med såväl SS-styrkor i Norge som tyska gränsvakter när den största och viktigaste operationen närmar sig: att rädda Norges judar på flykt undan Förintelsen. Britternas kodnamn för Johanne Lauritzen är Blå stjärnan.

Jan Guillou är sig lik. Han kan mycket om spionvärlden och om andra världskriget och motståndskampen. På det viset är boken intressant att läsa men inte litterärt. Alla karaktärer talar fyrkantigt. Johanne må vara en kvinna men hon talar och tänker precis som alla andra av Guillous hjältar.

En sak som stör mig i alla böckerna i denna serie är att allt är så idylliskt. Denna Lauritzen-släkt är så lyckad, allt går dem väl även om de stöter på problem längs vägen tar de allt med samma förståndiga perspektiv. Allt är oså idyllisk, de äter bra mat och det är sådan fin värme mellan medlemmarna i denna välbärgade släkt. Det är rent av lite äckligt att de alla är så välbärgade och inte behöver oroa sig ett dugg för sin försörjning. Att skildra 1900-talet ur en ultra-förmögen släkts synvinkel känns inte helt trovärdigt, inte så representativt för hur människor hade det under 1900-talet.

Visst, i förbifarten nämner Jan Guillou att det finns andra människor som inte har det lika väl förspänt. Det känns ändå mest som att han gör det för att ha kvar sitt vänsteralibi.

Ok, han är en berättare men det blir aldrig särskilt spännande. Vi vet att Johanne är en riktig hjälte och jag blir aldrig orolig att det inte ska gå alldeles perfekt för henne.

Bokens behållning ligger på beskrivningen av motståndskampen mot nazismen i Norge och beskrivningen av hur många svenska blundade för vad som hände medan andra engagerade sig och hjälpte norrmännen att fly från nazismen som ockuperat deras land.

Jan Guillou gör med sin femte roman i sviten om 1900-taelet ett gästspel i sitt specialområde spionromanen och det fungerar godkänt även om personerna som i alla hans romaner är fyrkantiga och som små Guillou-hybrider.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: 1900-talet, Jan Guillou, Spionroman

Den röda adressboken går långt in under huden

12 september, 2015 by Redaktionen

den-roda-adressboken

Titel: Den röda adressboken
Författare: Sofia Lundberg
Förlag: Bullet Point Publishing
Utgiven: 2015-09
ISBN: 978-91-87049-97-2

Doris lever i en lägenhet på söder i Stockholm. Efter ett långt och innehållsrikt liv är hon nu hänvisad till hemtjänstens dagliga besök och skype-samtalen med systerdotterdottern Jenny i USA. I den röda adressbok, som hon har haft sedan 1928 finns namnen på de vänner som sedan länge är döda. Hon bestämmer sig för att skriva ner sina minnen av vännerna och den betydelse de haft i hennes liv, så att hennes erfarenheter och minnen blir tillgängliga för Jenny den dag hon själv inte längre finns. Det blir en berättelse om överlevnad och anpassning och om det obesvarade som inte ger ro. Om längtan och om kärlek.

Det är en fascinerande läsning som går långt in under huden och som föder tankar långt bortom texten. En suverän bok och en sammanfattning om vad det är att vara människa och de omständigheter som formar och plågar. Men berättelsen är också ett tidsdokument över en svunnen tid då internet inte fanns och kommunikation med vänner långt bort skedde via brev.

Sofia Lundberg har tidigare gett ut faktaböcker men detta är hennes skönlitterära debut. Med varm och stilistiskt säker hand synliggör hon relationers värde och ger en träffande bild om åldrandets förutsättningar. Jag hoppas innerligt att Sofia Lundberg hittar sina läsare och att vi får se mer av hennes skönlitterära författarskap.

Text: Susanne Carlberg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Det som inte dödar oss av David Lagercrantz är en helt acceptabel fortsättning av Millenniumserien

6 september, 2015 by Rosemari Södergren

detsomintedodaross

Det som inte dödar oss
Författare David Lagercrantz
ISBN: 9789113060736
Förlag: Norstedts

Få svenska utgivningar av böcker har på senare år orsakat så stort rabalder och sådant ramaskri. Det var mycket liv innan boken släpptes. Gravplundring, skrek en del och Henning Mankell skrädde inte orden och uttalade sig och sade att David Lagercrantz i och med att han tagit på sig uppdraget att skriva en fortsättning på en annan författares deckareserie tagit klivit bort från litteraturen.

Stieg Larssons Milleniumserie i tre delar har sålt i 80 miljoner exemplar i 50 länder och filmerna har dragit in enorma summor. Stieg Larsson avled hastigt i november 2004, i en hjärtinfarkt 50 år gammal, innan någon av böckerna hunnit komma ut. Hur skulle han ha gjort om han fått leva? Hade de kommit ut fler böcker i serien?

När hans bror och pappa, som ärvde alla rättigheter, tillsammans med bokförlaget Norstedts gav uppdraget åt David Lagercrantz att skriva en fjärde del, går alla vinster till stiftelsen Expo. Stieg Larsson var en av Stiftelsen Expos och tidskriften Expos grundare 1995. Under de senaste åren arbetade han mer än heltid för Expo. Hans engagemang för demokrati och antifascism är välkänt både i Sverige och internationellt.

En sak är säker: David Lagercrantz är en modig person som vågar ta på sig detta uppdrag. Att det skulle orsaka rabalder kunde vem som helst räkna ut. Han har lyckats bra, tycker jag. Han har förvaltat karaktärerna Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist och placerat dem i vår tid på ett trovärdigt sätt. Tidskriften Millennium har som alla traditionella medier idag en svår tid och tidskriften har fått nya ägare, ett norskt medieföretag som är mer intresserade av att tjäna pengar än av journalistik och yttrandefrihet. Tiden tycks ha sprungit ifrån Mikael Blomkvist och han funderar på om han borde göra något annat. Vem vill ha en medelålders journalist som inte kan anpassa sig till de kommersiella villkoren?

Lisbeth Salander är rastlös. Hon medverkar i en hackerattack mot amerikanska myndigheter till synes utan någon särskild anledning. Hon tar risker hon vanligtvis är noga med att undvika. Det är inte likt henne.

En sen natt ringer professor Frans Balder, en ledande auktoritet inom forskning kring artificiell intelligents, till Blomkvist. Balder säger sig sitta på världsavgörande information om amerikanska underrättelsetjänsten. Han har dessutom haft kontakt med en ung kvinnlig superhacker, som bär vissa likheter med en person Blomkvist känner väl.

”Det som inte dödar oss” är precis som de tidigare böckerna av Stieg Larsson en modern hjältesaga. De onda är riktigt onda och de goda är att lita på när det gäller. Och hur elaka de onda än är klarar de goda hjältarna att resa sig och ge de onda det motstånd och det straff de förtjänar.

SVD har pratat med förläggaren:
Förläggaren Susanna Romanus, som var ansvarig för lanseringen av Millennium, berättar att förlaget anade att det skulle bli stort. Fast nej, de gissade inte att serien skulle sälja i 80 miljoner exemplar i över 50 länder världen över, bli de bäst säljande svenska böckerna internationellt någonsin och dra in runt fyra miljarder kronor totalt till alla inblandade, det sista enligt en beräkning i våras i Dagens Industri. Stieg Larsson själv hann i en intervju i branschtidningen Svensk Bokhandel, några dagar innan han gick bort, berätta att han skrivit böckerna ”för skojs skull” och inte förväntade sig något.

Ärligt talat förstår jag inte varför det var sådant liv inför lanseringen. Att några karaktärer från litteraturen kan fortsätta bli omskrivna av någon annan än den första författaren är inte helt ovanligt. Tänk bara på James Bond-figuren.

För mig är Stieg Larssons Milleniumserie spännande böcker, lättlästa med politiskt engagemang – och det har David Lagercrantz förvaltat på ett helt acceptabelt sätt. Någon litteratur av Nobelprisklass är inte någon av böckerna och det har knappast varit tanken. ”Det som inte dödar oss” ger oss ett kärt återseende av Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist och jag skulle inte bli förvånad om det kommer ytterligare en del i serien. Men då tror jag alla som skrikit sig hesa om gravplundring kommer att ha vett att hålla tyst.

Peter Högberg har också recenserat ”Det som inte dödar oss”.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokblogg, David Lagercrantz, Det som inte dödar oss, Millenium

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 78
  • Sida 79
  • Sida 80
  • Sida 81
  • Sida 82
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in