Bokrecension

Spår från andra sidan: en berättelse om livet efter döden
Författare Janis Heaphy Durham
Förlag: Bokförlaget Forum
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Originaltitel: The hand on the mirror
ISBN: 9789137143477

År 2004 avled Janis Heaphy Durhams man, Max, i sviterna av cancer. Hon var dotter till en präst men samtidigt redaktionschef sedan många år på en tidningsredaktion. Hon hade ingen särskild övertygelse om vad som händer efter att en människa dör. När flera underliga företeelser skedde efter att hennes man Max dött blev hon först förskräckt men började sedan att kritiskt undersöka vad det kunde vara som låg bakom.
Hon märkte en rad underliga företeelser som hon aldrig någonsin upplevt förut: fladdrande ljus, dörrar som öppnades och stängdes och klockor som, vid upprepade tillfällen, stannade på 12:44 – tidpunkten då hennes man dödförklarades. Men det största av allt, det som förändrade Heaphy Durhams liv för alltid: ett handavtryck på badrumsspegeln på årsdagen för Max bortgång.

Handavtrycket är gjort på ett annorlunda sätt, inte som vanliga handavtryck och ingen av de två som bor i huset har kunnat sätta dit avtrycket och innan annan har varit där eller kunnat ta sig in.

Upplevelserna gör att Janis Heaphy Durham börjar undersöka om det kan finnas någon form av liv efter döden. Hon gör denna undersökning seriöst och noggrant och hon letar upp och träffar och intervjuar forskare.

Jag tycker det var oerhört intressant att läsa om denna andliga utvecklingsresa som hon beger sig ut på. Hon träffar flera framstående naturvetare som forskat kring människors medvetande och kring död och liv. Det är en mycket balanserad bok som alla som vågar tänka utanför ramarna kan få ut en hel del av. Publishers Weekly skrev om boken: Inte direkt ett besök hos en spådam, utan istället ett balanserat och medvetet grepp för att försöka förstå.

Själv har jag undersökt en hel del kring detta och jag har upplevt starkare bevis för att det finns mer än detta fysiska livet än Janis Heaphy Durham berättar om i sin bok. Jag är därför extra imponerad att Janis Haephy Durham gått vidare och forskat kring detta. Hon bor i USA och jag blir lite avundsjuk. Där finns betydligt mer forskning på universitetsnivå kring dessa frågor. Hon berättar om flera olika forskare, ofta med en bakgrund som naturvetare som blivit intresserade av vad en mänskligt medvetande är och som forskar kring om det finns något mer än detta livet. Hon tar sig an detta journalistiskt och seriöst. Hon läser mycket, kontaktar framstående forskare, intervjuar dem.

En av de hon intervjuat är Charles Tart som forskat kring vetenskapen och det andliga i flera decennier. Han har bland annat skrivit boken ”The End of Materialism: How Evidence of the Paranormal Is Bringing Science and Spirit Together Hardcover”.

Jag tycker om det noggranna och undersökande sättet Janis Heaphy Durham tagit sig an frågan om det finns liv efter döden och om de som lämnat jorde-livet kan kommunicera med oss som är kvar här. Jag tycker också om att hon träffat flera av de forskare som seriöst undersökt dessa existentiella frågor. För den som är intresserad av detta finns det många tips om forskare och böcker att gå vidare med. Jag tycker också om att hon inte är kategoriskt utan ödmjuk inför dessa stora frågor.

Körsbärslandet
Författare: Dörte Hansen
Språk: Svenska
Utgiven: 2016-07
Översättare: Christine Bredenkamp
ISBN: 9789188107121
Förlag: Bokförlaget NoNa

Debutanten Dörte Hansen stod för Tysklands största litterära sensation 2015. Hennes Körsbärslandet (Altes land) blev årets mest sålda bok och tog såväl läsare som kritiker med storm. Bokförlaget NoNa hade i flera år letat efter en roman som skulle bli den första förlaget ger ut på svenska. När de hittade Körsbärslandet föll bitarna på plats, valet var självklart.

Jag förstår bokförlaget mycket väl. Romanen Körsbärslandet är en fängslande roman med mänskliga människor som söker det vi alla söker, att få vara den vi är och att tillhöra något sammanhang.

Körsbärslandet kom ut på svenska i augusti – och om du vill läsa en av årets förmodligen bästa romaner på svenska: då är den nog något för dig.

Dem utspelar sig i Tyskland i en by i nordvästra delen, i ett område där många förr talade någon som kallar plattyska, Plattdeutsch. För mig har detta en extra stark betydelse och anknytning. Min mamma kommer från det området och jag har växt upp med många som talar just plattyska. Det här är första gången jag möter detta i en roman.

På bokbutikens hemsida beskrivs boken bland annat så här:
Med torr humor, vass blick och träffsäkra formuleringar väver Dörte Hansen i Körsbärslandet en historia som utspelar sig i det natursköna och pittoreska Olland, söder om Hamburg. Här kantas flodstränderna av fruktträd och stora korsvirkeshus, plattyskan regerar och traditionerna väger tungt. Och här, utspelar sig en historia som kryper in under huden på läsaren och stannar kvar länge.

I över sextio år har Vera Eckhoff bott i Olland. Hon är ett flyktingbarn från Ostpreussen som aldrig riktigt landat. I hela sitt liv har hon känt sig som en främling i byn. Tills det en dag återigen står två flyktingar utanför dörren: Veras systerdotter Anne och hennes lille son Leon. Anne har flytt från det närliggande Hamburg-Ottensen, där pretentiösa, perfekta föräldrar bär runt på sina barn som om de vore prispokaler. Och där hennes man älskar en annan.

Dörte Hansen flätar skickligt ihop livets mörka och ljusa sidor, skriver bokbutiken och fortsätter. I botten på Körsbärslandet ligger en nattsvart flykt undan krig och en skildring av den rotlösa sorg man som flykting bär med sig resten av livet.

Anledningen till att jag citerar bokbutiken är för att det är så bra uttryckt. Det är också därför romanen har något att säga oss här i Sverige där många av oss antingen själva har upplevt eller känner någon som har upplevt vad det vill säga att fly sitt land. Vi möter alla människor som flytt.

Karaktärerna i romanen är som vi alla och som de människor vi möter: kantiga och vi lyckas inte alltid säga vad vi menar. Vi känner motstridiga känslor och kan inte alltid kryssa rätt i livet ändå lyckas vi ändå möta varandra av och till. Jag tycker det är roligt att följa de människor som slits mellan stadslivet och landsbygden, något som jag tror många kan känna igen sig i.

Dörte Hansen är född 1964 i Husum, lärde sig först i grundskolan att det fanns andra språk i världen förutom plattyskan. För mig är detta också lite extra anknytning. Några av mina närmaste släktingar bor i trakten kring Husum, som jag besökte för några år sedan. Min morfars fru hette också Dörte Hansen, fast det är förstås inte hon som är denna författare. Men det är ändå roligt att författaren har samma namn som en av de människor jag tyckte mycket om när hon levde.

Några citat om romanen:

”Den här romanen är välgörande annorlunda. Ingen romantik. Klichébefriad. Starka, knöliga karaktärer, en berättelse som ekar lika länge som det stora mörka lanthuset knakar och stönar.” (NDR Buch des Monats März)

”Det är en sann bragd att skriva en roman som lika lättsamt skildrar de som flyr gentrifieringen som förändrings-resistenta bönder; som karaktäriserar hipsters och landsbygdens invånare med ironi utan att för den skull bli föraktfull.” (Stuttgarter Zeitung, Markus Reiter)

”Dörte Hansen (…) är en begåvad berättare, en vaken iakttagare med precis formuleringskonst – alltid skarpsinnig och med knastertorr humor.”(Cuxhavener Nachrichten, Wiebke Kramp)

”Hansens debutroman om skillnaderna mellan de bofasta och de rotlösa har snabbt blivit en bästsäljare. Och det med rätta, eftersom det är en inkännande och taktfull roman, välgörande underhållning.” (Die Zeit, Marie Schmidt)
PinterestTwitter