• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Ödesmark av Stina Jackson – kan inte slita mig från att läsa den

26 maj, 2020 by Rosemari Södergren

Ödesmark
Författare Stina Jackson
Utgivningsdatum 2020-04-09
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100178222

”Ödesmark” är nominerad till Årets bok 2020. Ska författaren ta hem den utmärkelsen två år i rad? 2019 vann Stina Jacksons roman Silvervägen Årets bok, det bokpris som röstas fram av läsarna.

Jag tror chansen finns att boken kan vinna, fast konkurrensen är hård, det är många läsarvänliga böcker med kvalitet som är nominerade. Jag tyckte mycket om Silvervägen (här är min recension av den.

Ödesmark utspelas också i ödsliga områden i Norrland och är liksom Silvervägen är spänningsroman, en psykologisk thriller. Ödesmark utspelar sig framför allt under vårvintern i Ödesmark som är en liten by utanför Arvidsjaur. Lika kyligt och klimathärjat som bygden är har också människorna svårt att tina upp och släppa in kärlek eller medkänsla.

Handlingen kretsar kring två olika personer, båda utsatta och illa behandlade av sina pappor. Liv som bor med sin gamla pappa Vidar och sin tonårige son Simon och Liam som är en ung man som tar hans om sin lilla dotter ensam då mamman är svår missbrukare. Liam har en bror, Gabriel, och tillsammans med honom är han något av bygdens värsting då de säljer droger och gör inbrott. Liam och Gabriel och deras mamma var misshandlade av deras pappa. Nu har pappan dött i cancer men Gabriel är på många sätt en usel kopia av den misshandlande pappan.

Det är mörkt och dystert på många sätt. Liv hatar livet med sin pappa. Hennes mamma dog när hon var baby och hela sitt liv har hon känt att det är hennes fel att mamman dog. Hennes pappa, Vidar, kan inte visa känslor men håller ändå både Liv och sonsonen i ett järngrepp. De är fast med honom i en ödslig gård.

Det är hemskt och deprimerande egentligen, att människor kan vara så fast i sjuka relationer och skadliga sammanhang, att de inte orkar ge sig av och inte klarar att bryta det destruktiva.

Stina Jackson är skicklig författare. Miljöerna har hon en suverän förmåga att skildra så det känns som att jag är där. Vilka talande detaljer hon fångar in. Och med miljöbeskrivningarna berättar hon så mycket om människorna. Flera av personerna känns också väldigt levande och trovärdiga. Det blir begripligt hur de känner och varför de agerar som de gör. Ibland är det oerhört sorgligt hur människor kan fastna i en stor sorg, för det är ju vad Livs pappa Vidar har gjort och det är vad flera andra karaktärer i romanen har gjort.

Ödesmark är en välskriven psykologisk thriller/roman som griper tag i mig och jag bara inte kan slita mig ifrån att läsa och läsa. För mig är den lika bra som Silvervägen.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Vardagar 3 – Ny bok av Ulf Lundell

21 maj, 2020 by Redaktionen

Titel: Vardagar 3
Författare: Ulf Lundell
Utgivningsdag: 2020-05-12
ISBN: 978-91-46-23637-5

Tredje boken i serien Vardagar släpptes i dagarna och jag har precis lagt igen boken efter 872 sidor tillsammans med författaren. Det är verkligen så det känns i de här dagboksanteckningarna. En glimt av författarens vardagsliv. Så mycket som han nu tillåter oss att få se. Hans integritet genomsyrar innehållet. Han berättar på sina villkor och han låter oss läsa exakt det han vill delge oss. När en bordsgranne på hotellet i Oskarshamn frågar om han är Ulf Lundell, blir svaret: ”Ibland, men inte just nu.” En gammal sångtext, sången Evangeline lyder: ”En gång var jag utklädd till mig själv”. Dagbokens texter ger klart att artisten är noga med att dra sina gränser, bevaka sin integritet och vara totalt öppen med det han väljer att vara öppen med.

Copyright/fotograf: J Davis

Boken är, på samma sätt som de tidigare två i serien, en veritabel bladvändare, lättläst, spännande och rolig. Lundells humor är befriande, underfundig och skarp. Jag sveps med i nojorna kring förra hustruns, i boken benämnd som ”S”, nya liv med en man med stora skor på Hardangervidda. Förlusten av körkortet och den indragna friheten när han kör rattfull i april 2019 upptar många funderingar. Drivkraften för nykterhet är längtan efter att få köra bil igen. Att bli skjutsad, cykla elcykel eller ta bussen funkar, men det är en boja att leva under. Sommarens turné 2019 får egna sekvenser i boken, med annat typsnitt och stil. Det blir en dagbok i dagboken. Turnébussen får mycket uppmärksamhet. Det är en riktigt dålig buss för ett rockband. Att både Bob Dylan och Neil Young har använt den verkar roa bandet mer än det roar Lundell. När han får veta att det är Dolly Parton som ursprungligen beställt bussen förstår han bättre badkaret och alla speglarna. Om konserterna får vi veta rätt lite. Det är återigen en distans som tas. Det är inte en turnébok som erbjuds läsaren. Det råkar bara vara en turné under dagboksåret.

Som vi alla säkert vet vid det här laget, ägnas mycket text åt reflektioner kring artiklar i tidningar, program i radio och TV. Han beskriver sig själv som ”folklivsforskare” när han bemöter argument om att stänga av teven om han nu blir så upprörd. Mer intressant är att ta del av alla de boktips han delar med sig av. Böcker slukas verkligen och jag blir sugen att beställa några av de jag blir tipsad om. Förövrigt samma reaktion som författaren själv får när han läser en kulturartikel som avslutas med några tips på böcker.

Den Ulf Lundell som folk upplever på scenen
Den Ulf Lundell som upplevs ur mina böcker
Den Ulf Lundell som upplevs ur mina sånger
dom tre Ulf Lundell
har jag inte särskilt stor koll på alls
Jag känner dom knappt
Jag utlämnar den Ulf Lundell som målar
Det är svårt att få koll på nån alls där

Ulf Lundell, Vardagar 3 2020

Vad är syftet med dessa betraktelser ur vardagen? Ingen aning måste jag svara. Att det skrivna ordet måste få flyga fritt, tolkas som det görs och underhålla läsaren, kanske. Jag blir verkligen underhållen. Många gånger under läsningen skrattar jag gott åt formuleringar, tankar och händelser. Lundell skriver, som så ofta, väldigt roligt. Som ni ser i citatet upptill så är den här boken inte full av punkter. Det är också underhållande. Jag har ingen aning om varför men det kvittar. Roligt är det hursomhelst. Noterar att boken inte heller avslutas med en punkt. Jag tar det som att fortsättning följer.

Arkiverad under: Bokrecension, Scen, Toppnytt Taggad som: Ulf Lundell

Hisnande metaforik i fyllig biografi om musikpionjär – Gilbert Holmström: Jazzmusiker av Claes Reit

12 maj, 2020 by Mats Hallberg

  • foto Hans Wretling

Titel: Gilbert Holmström: Jazzmusiker

Författare: Claes Reit

Utgivningsdatum: 2020-05-11

Förlag: Tid&Rum

ISBN 789187 755149

Inom loppet av ett dygn har jag slukat boken, vilket på sätt och vis är ett mått på dess attraktionskraft. Vill omgående tala om att jag träffat den 83-årige musikern, vars gärning porträtteras genom att musikskapandet sätts i mycket upplysande kontext. Har lyssnat på Gilbert Holmström ett tiotal gånger live (framför allt efter millennieskiftet), äger ett par skivor och recenserat konserter några gånger. På den ofullständiga genomgång av Göteborgarens bedrifter som återges på Wikipedia, finns recension av undertecknad medtagen som en referens. Viss kunskap om vad den visionäre jazzsaxofonisten åstadkommit, bidrog givetvis till mitt förhandsintresse.

Tror man behöver vara mer eller mindre frälst på modernistisk jazz, för att fullt ut uppskatta biografin. Ska dock fastslås att föremålet för biografin definitivt är värd dylikt erkännande. Så sent som ifjol hedrades Holmström med utmärkelsen ”Lifetime achievement” av organisationen Svensk Jazz. Varje gång någon förtjänt konstnär uppmärksammas medan han ännu är verksam, finns anledning att jubla.

De 235 sidorna har ett läsvänligt typsnitt illustrerat med förnämligt bildmaterial. Diskografin över alla inspelningar där Holmström medverkar är en stor tillgång för samlare, liksom den ansenliga mängd citat och recensionsurval som publiceras i löpande text. Om jag räknar rätt består livsteckningen av nio kapitel med olika längd, plus förspel och epilog.

Claes Reit tituleras professor emeritus, fast märkligt nog vid Odontologiska institutionen på Göteborgs universitet (Sahlgrenska). Till CV:et kan tillfogas amatörmusiker och dokumentärfilmare. Ursprungsplanen, innan stoffet svällde, var att göra en film. Reits research är kolossalt imponerande. De många intervjuerna har transformerats genom en allvetande berättare, som återger vad han fått reda på av sina källor. Förekommer inga direkta citat från Gilbert Holmström. Berättelsen kompletteras med författarens egna, exceptionellt noggranna analyser av låtskrivarens kompositioner.

  • Från Jazzriksdagen i Ystad 2019 – foto från Svensk Jazz facebooksida

Holmström växte upp i ett musikaliskt hem i Johanneberg med en sju år äldre bror, som han 1979 sammanstrålar med på skiva. Efter studentexamen på Hvitfeldtska nära hemmet, bar det av till Tandläkarhögskolan i Malmö. Parallellt med utbildningen ägnade han sig åt att spela jazz. Tillbaka i Göteborg fördelade han tiden mellan att vara praktiserande tandläkare (där han ni kopplingen till bokens författare), utforskare av ny jazz samt nybliven make. Medan Charlie Parker blir en övernaturlig öronöppnare, inhämtas sedermera influenser från bland andra Jackie McLean, Ornette Coleman, Albert Ayler, John Coltrane, Archie Schepp, Peter Brötzman och Lee Konitz. Med sist nämnde altsaxofonist uppstår efter flera USA-resor personlig vänskap. Vetgirige Gilbert tar lektioner (fanns då ingen jazzlinje på högskolenivå) , testar instrument, hittar medmusiker och övar idogt, helst två timmar per dag.

Epokgörande Utan Misstankar från 1965 (undertecknad var med vid 50-års jubiléet på Nef) kom tvåa i omröstningen om Gyllene Skivan. Samma placering nådde vår kapellmästare några år senare i tävling i Montreux. På 70-talet basade han för fyra upplagor av jazzrockigt experimenterande Mount Everest. Sammanlagt har saxofonisten släppt ett dussintal skivor i eget namn eller som bandledare, plus medverkat på åtskilliga fler. På 2000-talet blir denne passionerade frontman för växelbruket frijazz – sångbara melodier, upptäckt av en yngre generation; med skivbolagsdirektören och instrumentkollegan Jonas Kullhammar i spetsen.

Under läsningen frapperas man över vilken föregångsman Holmström varit. I uppskattningsvis femton är bedrev han sina fruktbara forskningsresor tillsammans med likasinnade konstnärssjälar, utan att det verkar ha funnits någon likvärdig konkurrens, framför allt inte på Västkusten. Ett lustfyllt, utvecklande beteende, vilket gjort honom stor i impro-kretsar världen över, men en gång i Spekeröd Folkets Park ville ingen alls lyssna.

Att få till ett hanterbart format är avgjort en utmaning. Ett avsnitt om formupplösning (utgår från Ornette Coleman) och dess konsekvenser, innehåller mer information än nödvändigt, bortom Holmströms egen person. Biografins främsta behållning står att finna i den utförliga redovisningen av en helt annan tid. Reit fungerar som charmant vägvisare och rapportör.! 2000-talets karriär borde emellertid fått väsentligt mer utrymme! Hade gärna fått kompletteras av intryck från konserter.

Vidare saknar jag en för biografiers vidkommande vital beståndsdel, nämligen kommentarer från vänner. Vad utmärker Holmström som människa och musiker? (Flera av personerna som nämnts råkar jag ha träffat, vilket gör läsningen spännande.) Saknar absolut synpunkter och förmodade lovord från dem. Reit är ytterst sparsam med negativa omdömen om musik, musik som floppar eller orsakat besvikelse.. De få gånger det sker hajar man till.

Vad jag kunnat utröna suverän korrekturläsning, På ett par ställen störde att ”han” fick inleda första meningen efter rubrik, även om en inte tvekar om syftning. Och någon enstaka bildtext har missats.

Vore ”tjänstefel” om jag inte tog upp författarens märkvärdiga språkbruk, vars vändningar och blommiga beskrivningar går utanpå det mesta i den vägen, vilket är synnerligen anmärkningsvärt. Inte minst när jag betraktar mina egna desperata försök att förnya mig vid recensioner, påstår jag att aldrig har jag kommit i kontakt med lika ymniga, uppfinningsrika fraser. Inte utan att ett styng av avundsjuka gör sig påmint. Varianterna tyckts mig så omfattande att de saknar motstycke! Ofta funkar Reits bildspråk, vare sig det inriktas på kommunikation, naturreferenser eller andra ämnen. Stundom trasslar han dock in sig i en snårskog av metaforer. Kanske har musiker en större mottaglighet, känner sig mer hemma med Reits terminologi. Anser att biografen här vid lag är lika mycket banbrytare, som Holmström varit när han musikaliskt odlat nya grödor (mitt klumpiga försök).

Beträffande stilnivå har jag både läst och intervjuat en professor (numera emeritus) i musikvetenskap. Han skriver inte tillnärmelsevis lika utförligt teoretiskt när han förklarar hur låtar är konstruerade. Claes Reits prestation i detta fall är häpnadsväckande, rent av osannolikt styv för att vara amatörmusiker. Återigen tänker jag att branschfolk nog har störst aptit på dessa komplicerade utläggningar. Måste tillstå att jag skummade igenom några extremt vidlyftiga analyser.

En smula förvånad över att ha dryftat så pass mycket invändningar i en genomgående läsvärd biografi jag sträckläste (utan passande musik i bakgrunden). Hoppas få höra mer av den innovative och högst njutbare spelmannen på andra sidan Corona-pandemin. Sympatiske Gilbert Holmström rör sig ledigt genremässigt, har i olika utsträckning lirat exempelvis: Bebop, fri form, standards, cool jazz, swing, teatermusik, ballader latin, visa, funk, jazzrock… När jag nyligen fick vetskap om boken blev jag glatt överraskad. Indirekt uppmanar den till vidare lyssning på the one and only Gilbert!

Arkiverad under: Bokrecension

Recension av TV-serie: Into the Night – jag kunde inte slita mig när jag börjat titta

5 maj, 2020 by Rosemari Södergren

Into the Night
Betyg 4
Premiär på Netflix 1 maj 2020
Skapare Jason George
Medverkande Pauline Etienne, Laurent Capelluto, Stefano Cassetti
Säsong ett har sex avsnitt

En oerhört spännande serie som kan kategoriseras under som apokalyptisk science-fiction drama thriller. Den är allt det och mer. Jag kunde inte slita mig när jag väl börjat titta och jag sträck-tittade hela serien. Då första säsongen bara har sex avsnitt är det möjligt att se hela serien under en kväll eller en dag på helgen.

Att den lanseras nu, mitt i corona-krisen då viruset covid-19 lamslagit en så stor del av världen, blir en extra knorr. Den kris världen drabbats av nu är i och för sig inte på samma nivå som den som beskrivs i tv-serien men paralleller finns. Into the Night börjar med att ett flygplan som är på väg från Belgien till Moskva i Ryssland blir kapat av en italiensk Nato-officer som desperat tvingar flygkaptenen att flyga västerut istället. Kaparen hävdar bestämt att planet måste undvika solens strålar och flyga endast i nattens mörker.

Det visar sig snart att kaparen har rätt. Nästan hela världen har dött av solens strålar och flygplanet måste fortsätta att flyga med natten. Givetvis måste planet landa emellanåt för att fylla på med bränsle och mat.

Även om besättning och passagerare vet att de tillsammans står inför en svår utmaning agerar de inte alltid så genomtänkt eller som en sammansvetsad enhet. De olika karaktärerna har sina bakgrunder och olika mål med sina beteenden. Karaktärerna är skickligt tecknade och mycket trovärdiga och skildringen av deras sätt att agera ger en stor del av seriens djupa behållning. Dessutom är den  spännande och snyggt filmad och ljudsatt.

Into the Night är den första belgiska original-Netlix-serie och den bygger på den polska science fiction romanen iThe Old Axolotl by Jacek Dukaj. Netflix tar mer och mer plats som den mest intressanta streamingtjänsten då Netflix producerar serien från olika delar av världen.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Bokrecension: Gudar och människor – Blicken genom historien av Mary Beard

3 maj, 2020 by Rosemari Södergren

Gudar och människor – Blicken genom historien
Författare Mary Beard
Utgivningsdatum 2020-03-20
Förlag Norstedts
Översättare Allan Klynne
Originaltitel
Civilisations How do we look? The eye of faith
Medarbetare Alexander, James (form)
ISBN 9789113101712

En fantastiskt välskriven, vacker och inspirerande vandring genom en liten del av konsthistorien med fokus på hur människan i konst skildrat människan och sina gudar. Mary Beard utgår från hur vi ser på konst och hon öppnar våra ögon för hur konsten säger något både om den civilisation eller kultur där den skapats men lika mycket om den kultur betraktaren kommer ifrån. Som hon så skickligt visar betraktas exempelvis Greklands fornminnen olika över tid: antikens slavar såg den på ett sätt medan 1800-talets konnässörer och nutida turister ser olika saker.

Konst är något som alltid funnits vid mänsklighetens sida och jag har svårt att tänka mig att någon bok om konst skulle vara tråkig. Konst är något som alltid engagerar mig även om jag inte alls är så kunnig i konsthistoria. Men att läsa men Mary Beards bok är mycket mer än engagerande, den är lärorik och en ögonöppnare – jag kommer alltid att se mycket mer i varje staty, varje bild jag betraktar från och med nu.

Det är så tydligt att det är så ofantligt mycket vi inte vet om människor från tidigare årtusenden. I boken början blir vi presenterade för ett jättestort ansikte, hugget i sten, av folket olmeker i Mexico. Ansiktet/statyn är mer än tretusen år gammalt. Hur dessa olmeker levde och vad statyn betydde för dem och varför den skapades, det är oklart.

Förlaget beskriver boken:
Bokens första del fokuserar på verkliga människor i konsten. Det handlar om statyer av faraoner, grekiskt vasmåleri med vardagscener, terrakottaarmén från Kina och monument från Mexiko, som alla innehåller olika berättelser om kroppsideal och maktuttryck. När vi idag tittar på en antik staty möter vi också våra egna förutfattade meningar om vad som är en tillfredsställande bild av människan.

Den andra delen fokuserar på religiösa bilder och de dilemman som alla religioner tvingas hantera när de försöker synliggöra gudar, helgon och profeter. Nu rör det sig om scener ur Bibeln, om islams och hinduismens förhållande till religiösa bilder, om de antika grekernas filosoferande kring gudaväsen.

Det finns inte så mycket att lägga till där. Det är mycket bra sammanfattad men ändå räcker orden inte till. Boken har många vackra färgbilder och ställer frågor som sätter igång tankar och lusten att utforska detta mycket, mycket mer. Och det är väl det högsta betyg en bok kan få? Den talar till mig både med text och bild.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
  • Sida 37
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in