Alice och borgmästaren
Betyg 2
Svensk biopremiär 24 januari 2020
Regi Nicolas Pariser
Alice är en ung kvinna som studerat humanistiska ämnen och en del filosofi. En dag får hon ett jobb i kansliet hos borgmästaren i Lyon. Det visar sig att hon fått en högst udda jobb: hon ska vara filosof till borgmästaren som hamnat i en slags existentiell kris. Borgmästaren som alltid varit en driftig och handlingskraftig socialist har börjat tappa gnistan, han har inga idéer längre. Gå i terapi vill han inte så lösningen blir att rekrytera en filosof.
För mig låter det som ett spännande upplägg. Det skulle kunna bli en jättebra film. Och den är engagerande i omkring tjugo minuter. Sedan tappar den för mycket fokus. Den virrar hit och dit mellan olika frågeställningar. Den försöker helt enkelt skildra för mycket och för många olika frågor och teman.
Vissa delar av filmen skulle kunna blivit jätteintressant, som diskussionen kring vad vänsterrörelsen blir om eller när dess företrädare tappar kontakten med det vanliga folket. Ett annat tema som flaggades var det digitala samhället i förhållande till att bevara gammalt hantverk. Ett annat tema var anspråkslösheten i motsats till den maktkamp som ofta uppstår på politiska arbetsplatser som borgmästarens kansli. Ett återkommande tema var konflikten eller mötet mellan de intellektuella akademikerna och de handlingsinriktade maktmänniskorna som politiker.
Ett skäl till att filmen inte heller lämnade några bestående intryck var att den inte förmedlade hur huvudkaraktärerna kände. Ville borgmästaren verkligen bli president eller inte?
För många frågor hände i luften och berördes för lättsamt. På så sätt blev filmen aldrig berörande utan istället väldigt seg.
Anledningen till att den inte fick ännu sämre betyg var dels de första tjugo minuterna och att den emellanåt nuddade vid intressanta frågor.