• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Nordiska gudasagor av Katarina Harrison Lindbergh – våldsamt och poetiskt på samma gång

11 juni, 2021 by Rosemari Södergren

Nordiska gudasagor
Författare Katarina Harrison Lindbergh
Utgivningsdatum 2021-05-03
Förlag Historiska Media
Medarbetare Björk, Cia (form)
ISBN 9789177896470

De nordiska sagorna om Tor, Oden, Loke och Freja och de andra varelserna i de fornnordiska myterna berättas med ett modern språk och får som nytt liv i denna samling av Katarina Harrison Lindbergh.

Intresset för de fornnordiska berättelserna har ökat under senare år, tror jag. Tv-serier som The Vikings och Ragnarök är några exempel på kulturföreteelser som visar hur stort intresset är. Det finns tarotkortlekar med motiv från de nordiska myterna.

Själv har jag läst flera äldre samlingar, bland annat Snorres Edda, där jag läst dessa gamla berättelser. Författaren i Nordiska gudasagor återberättar dessa myter men med ett språk som kan vara lättare att ta till sig för framför allt yngre människor. Hon gör detta utan att ta bort grunden. Hon blåser nytt liv i berättelserna även om jag i och för sig tycker de har mycket must och liv i sig i de äldre samlingarna också. Men jag njöt av att läsa denna samling av Katarina Harrison Lindbergh. Allt finns där.

Snorres Edda, som är en av de mest kända äldre samlingarna av de nordiska myterna. Kararina Harrison Lindbergs samling utgår dels från den men också från den danske historieskrivaren och berättaren Saxo Grammaticus och en del andra källor. Men som bokförlaget skriver så är sagor inte fakta. Ursprunget är muntliga berättelser och är aldrig huggna i sten. En berättad saga är levande, och den utvecklas av och med den som för den vidare.

Bokförlaget skriver om boken: I Katarina Harrison Lindberghs nya bok Nordiska gudasagor får välkända berättelser liv i ny språkdräkt och med fantasifulla utvikningar. Det är tragiskt, underhållande, våldsamt och poetiskt på samma gång.

Jag håller med, det är underhållande och det är precis som det ska vara i mytiska gudasagor: våldsamt och poetiskt på samma gång.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Bokrecension: Anteckningar om sorg – en besvikelse utan proportioner

10 juni, 2021 by Rosemari Södergren

Anteckningar om sorg
Författare Chimamanda Ngozi Adichie
Utgivningsdatum
2021-05-28

Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Niclas Hval
Originaltitel Notes on grief
ISBN 9789100191610

Bokförlaget beskriver boken så här:
Sommaren 2020 förlorade Chimamanda Ngozi Adichie sin älskade far. Sorgen överväldigade henne, och komplicerades av att den inträffade mitt under brinnande pandemi – liksom så många andra var hon strandsatt långt ifrån sin familj. I den djupt personliga essän ”Anteckningar om sorg” skriver Adichie om den stora saknaden efter fadern, om sorgens väsen och om att dela upplevelsen av förlust med miljoner andra.

Denna bok är nog en av de största besvikelser jag hart inom litteratur i år. Och att den hyllas av så många litteraturkritiker gör mig modfälld.

Sorg finns det många böcker om. En del mycket gripande, andra mest till för författarens egen process av att bearbeta. Att förlora någon, en anhörig eller vän, gör att man ställs inför den största existentiella frågan om liv och död. Om man inte insett det tidigare så upptäcker man att livet är farligt, man kan dö. Inte bara kan, utan man kommer att dö. Och när någon dör så blir det så uppenbart att avslut på den relationen.

När man förlorar någon kan man bli arg, ledsen, deprimerad, ångestfylld och bitter och det kan kännas overkligt att livet fortsätter runt om. Att det finns massor av människor som fortsätter leva på som vanligt medan man själv upplever sig förlamad av förlusten.

Chimamanda Ngozi Adichies pappa var 88 år då han dog. Vet hon inte om att om man inte dör som ung eller medelålders, då dör man som gammal? Är det inte fantastiskt att hennes far fått bli 88 år. Hur kan hon överhuvudtaget tycka att det är konstigt? Jag förstår den delen av anteckningarna som relaterar till pandemin och att det är miljoner som drabbas av att förlora en nära anhörig under denna tid. Men för övrigt är det författaren tar upp sådant som finns i många andra mycket bättre, mer välgjorda berättelser om sorg.

Någonstans efterlyser jag proportioner. Författarens pappa var 88 år och de är många syskon, en stor familj och släkt som håller ihop. Jag känner tusentals som förlorat ett barn. Jag känner människor som förlorat två barn, jag känner föräldrar som förlorat sitt enda barn och de är ensamstående och har förlorat sina föräldrar och sina syskon. Kom igen Bonniers förlag, jag är faktiskt besviken på er att ni lägger ut pengar på att trycka upp detta. Har ni inga perspektiv på vad som är tragisk sorg och vad som är en naturlig del av livet?

Romanen, om den nu ska kallas roman, heter Anteckningar om sorg. Och det är precis vad det är. Ganska snabbt och slarvigt ihopsatta anteckningar. Att bokförlagen trycker upp och sedan översätter så obearbetat material gör mig besviken.

88 år misstänkte redan för
Besviken sämre än jag trodde

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Besvikelse, Bokrecension, Bonnierförlagen, Om sorg, Pandemi, Sorg, Sorgbearbetning

Bokrecension: Skyddsängeln av Sofie Sarenbrant – delvis trovärdig men lite ytlig

9 juni, 2021 by Rosemari Södergren

Skyddsängeln
Författare Sofie Sarenbrant
Serie Emma Sköld (del 9)
Utgivningsdatum 2021-05-24
Förlag Bookmark Förlag
Omslag: Anna Henriksson & Lise Hellström
ISBN: 978-91-89298-01-9
ISBN ebok: 978-91-89298-02-6
ISBN Ljudbok: 978-91-89298-03-3

Skyddsängeln är den nionde boken i deckarserien om kriminalinspektör Emma Sköld. Författaren, Sofie Sarenbrant, har fått en hel del priser för sina deckare, bland annat utsågs hon till Årets deckarförfattare både 2019 och 2020. Sarenbrant kan konsten att skriva med flyt, få det spännande och fartfyllt och engagera läsare.

Den här gången får kriminalinspektör Emma Sköld hantera mord och dråp som har att göra med konsekvenserna av psykiatrireformen för 25 år sedan. Som alltid i denna serie om Emma Sköld har innehållet en stark koppling till aktuella samhällsproblem.

Bokförlaget berättar i korthet om handlingens start:
Körsbärsträden står i full blom, men kriminalinspektör Emma Sköld kan inte glädjas över den annalkande påsken. Sju månader har gått sedan en nära kollega försvann spårlöst före en rättegång. Hon är fast besluten om att hitta honom, död eller levande.

Samtidigt som polisen lyckas gripa indrivaren som sist såg kollegan i livet, får Emma ett oförklarligt mord på halsen. En äldre man hittas död på ett ödelagt mentalsjukhus. Men det är när hans identitet framkommer som hon blir besatt av att lösa fallet.

Om du läst de tidigare deckarna i serien är det säkert intressant att följa personerna. För mig som inte hade läst de tidigare tog det en bit in i boken för att få klarhet om en del personers relation, om vem som haft ett förhållande med vem, vem som har barn med vem och en del annat. Men det fungerar utmärkt att läsa deckaren utan att ha koll på karaktärerna från tidigare deckare i serien.

Jag kan tycka att karaktärerna är lite ytligt skissade fast samtidigt är de ganska trovärdiga ändå. Vi kan känna igen de konflikter människor kan hamna i, både inom sig själva och med omgivningen. Berättelsen är delvis trovärdig och realistisk även om jag inte riktigt kan tro på upplösningen.

Hur som helst är det flyt i berättelsen och jag drogs in i handlingen. Det var snyggt upplagt med flera tidsplan fast det blev lite övertydligt av och till.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

Bokrecension: De kapabla av Klas Ekman – en psykologisk thriller som de inte går att sluta läsa

24 maj, 2021 by Rosemari Södergren

De kapabla
Författare Klas Ekman
Utgivningsdatum 2020-10-26
Förlag Bookmark Förlag
ISBN 9789189087439

De kapabla är nominerad till Årets Bok – en välförtjänt nominering och det skulle inte förvåna mig om den vinner.

Det är en skickligt skriven roman, en psykologisk deckare och samhällsskildring. En berättelse om hur ett misstag, eller kanske snarare ett fegt beslut, kan föra med sig den ena katastrofala situationen efter den andra. Hur lögner växer och förvärras.

Bokförlaget skriver om författaren och thrillern:
Skilsmässa och medelålderskris inspirerade journalisten, spökskrivaren och förlagsmannen Klas Ekman att skriva debutromanen ”De kapabla”. I thrillern experimenterar han med ”potentialen till något hemskt i en småbarnsförälder” och låter det spåra ur totalt.
Ett katastrofalt misstag leder till att de där och då fattar ett ödesmättat beslut. Detta blir startskottet på en mardrömslik resa som kommer att förändra deras liv för alltid.

Anna och Johan har ett förhållande i smyg. Båda är trötta på sina äktenskap och har lovat varandra att skilja sig för att kunna leva tillsammans. Båda känner att de hittat sitt livs kärlek i varandra. Att med varandra kan de vara sig själva. Johan har påbörjat sin skilsmässa. Men dagarna före en träff de planerat in på ett hotell en bra bit bort från staden där de bor är Anna med sin man hos en barnpsykolog. Hon psykologen får de höra att det problem som uppstått med deras yngsta son måste hanteras med stor varsamhet. Sonen får inte utsättas för oro, han måste ha trygghet. Anna bestämmer sig för att avsluta förhållandet med Johan, att stanna kvar i sitt äktenskap för sina barns skull. Hon bestämmer sig för att offra sin egen lycka för barnens skull.

För att inte förstöra överraskande läsningen och berätta om vändningar och händelser i romanen ska jag inte avslöja mer av handlingen. Klas Ekman fångar Annas och Johans känslor så bra. Jag känner hur Anna och Johan, var för sig, styrs av ångest, oro och skräck då de agerar. Deras reaktioner är begripliga, även om vi inte håller med dem.

Visst finns det en tydlig sensmoral i thrillern. Slutsatsen är att det oftast är bäst att ta tjuren vid hornen direkt och ta itu med saker istället för att gömma undan problem. Det som gör skildringen så bra är hur välskrivet det är, hur jag som läsare inte kan sluta läsa utan dras in i handlingen. Att det är begripligt till och med hur Anna och Johan kan handla våldsamt, trots att de är som vilka vanliga medelsvensson som helst, en rafflande thriller om hur en handling kan föra med sig den ena katastrofen efter den andra. Skruvat, roligt, spännande, medkännande och det går inte att slita sig.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt

När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai

19 maj, 2021 by Anastasia Bark

När bergen sjunger
Utgivningsdatum 2020
Förlag Historiska media  
Författare Nguyễn Phan Quế Mai Översättning Annika Sundberg
ISBN 9789177894469

Här sitter jag med sida åtta ur ”När bergen sjunger” uppslagen framför mig. Jag ser ett stort träd med svarta bläckgrenar som sträcker sig från den översta delen av sidobladet till den nedersta. Uppenbarligen inte en bild på ett träd; på sida åtta står det med stora bokstäver ”Familjen Trầns släktträd”. Liknande förekommer ofta i ryska äldre romaner (med varje karaktär som har ungefär tre till fem smeknamn eller diminutiver är det nog inte lätt att komma ihåg alla dessa namn) men även i en hel del andra lite längre verk med många karaktärer att hålla koll på. Ofta tänker jag något i stil med ”hur ska det gå med att komma ihåg alla dessa karaktärer, alla dessa namn?” Jag har alltid undrat ifall det finns sådana läsare som studerar dessa släktträd eller familjeträd innan de läser en bok och klarar av att memorera alla namn. Hör gärna av er! Själv försöker jag till en början att memorera all dessa namn, utan några vidare resultat vilket leder till att ger upp rätt enkelt och tar mig vidare till handlingen. Däremot brukar jag ofta ta mig tillbaka till släktträdssidan (sida åtta, som sagt) efter att ha läst ut en bok, och plötsligt är alla dessa för inte så länge sedan nya (ofta utländska namn) någonting så mycket mer än bara namn. Där på sidan åtta finns plötsligt en hel värld, en värld med namn som sätter liv på berättelser, känslor, tankar och livsöden. Dessa namn är inte längre bara namn. De är ansikten, ansikten som tillhör människor som gått igenom allt från glädje till sorg, krig till fred, liv till död. Det finns inte längre någon anledning att memorera sidan åtta – den har redan kommit till liv efter att ha läst de 376 resterande sidorna. 

Så vilka ansikten, vilka känslor, vilka livsöden får vi möta på i Nguyễn Phan Quế Mais bok ”När bergen sjunger”? Utseendemässigt blir det kanske svårt att beskriva dessa ansikten, men jag ser i alla fall framför mig personer som har mod, styrka, glädje, sorg, förtvivlan och till slut hopp i sina ansiktsuttryck. Kanske syns det inte så tydligt om man skulle få träffa på dessa personer, men dessa känslor finns definitivt där. ”När bergen sjunger” är en skönlitterär roman med långt ifrån en av de lyckligare kapitlen i vår (och då menar jag vår som i människornas, ekosystemets, jordens) historia som dess historiska grund – Vietnamkriget. Men såsom en hel del historia är det inte enkelt att bestämma sig var början och slut finns, om något sådant överhuvudtaget finns. ”När bergen sjunger” är på så vis inte endast ett skönlitterärt verk som gäller Vietnamkriget utan det som kommer före och efter, och däremellan – Vietnam som Frankrikes koloni, Vietnam ockuperat av Japan, Vietnam under jordreformen, ett enat Vietnam, ett Vietnam i nutid. Men det är inte Vietnam som är huvudpersonen här heller, utan det är alla dessa namn i släktträdet, vars öden vävs samman med oberäkneliga alla sorters faktorer – med historien självklart, med andra människors öden, med krig och fred framför allt. Och så finns det även en mörk skugga som vilar över detta verk – agent orange. Agent orange som dyker upp då och då i berättelsen och påminner om hur kriget aldrig riktigt är över, hur dess skugga lever vidare, hur det dödar den som nyss fötts. 

”Åh, Guava, innan dess trodde jag att vi själva var herrar över våra öden, men då lärde jag mig att vanliga medborgare i krigstid liknar de löv som faller i tusenden eller miljoner under en enda storm.” (Ur boken) 

”När bergen sjunger” är egentligen inte särskilt dramatisk, och de mörka sorgliga kapitlen i detta verk skriker inte – nästan lite subtilt gråter de mycket känslomässigt men tyst i ett hörn. Genom att byta från skildringar av framförallt huvudkaraktären Hương och hennes mormors ”vardag” under Vietnamkriget, till Hương mormors berättelser om sitt liv skapas det en sorts allmän balans mellan mörker och ljus, dåtid och nutid i romanen. Det gör inte det hemska mindre hemskt, bör det nog nämnas. Ungefär samma sak gäller skildringarna som håller sig någonstans på en gråskala mellan det realistiska och det poetiska. Allt som allt är detta en roman som förtjänar att få läsas – inte för att det är en historisk roman, inte för att det är en släktsaga, inte för att den behandlar Vietnamkriget, utan snarare just för att den behandlar människoöden i en sorts omständigheter; och trots att det kanske inte blir enkelt att förstå sig på dessa omständigheter går det att relatera sig till dessa människor, att känna empati för allt de gått igenom. Delvis är det kanske så för att krig och fred och allt det andra denna bok erbjuder påverkat (och påverkar) oss alla, vare sig direkt eller indirekt.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: när bergen sjunger

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in