• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Bokrecension: Halva Malmö består av killar som dumpat mig – skapar många tankar hos mig

13 november, 2021 by Rosemari Södergren

Halva Malmö består av killar som dumpat mig
Författare Amanda Romare
Utgivningsdatum 2021-10-15
Förlag Natur & Kultur Allmänlitteratur
ISBN 9789127172463

Stanna upp, sluta jaga en partner. Fundera på vem du själv är och hitta ett sätt att få självförtroende utan att det byggs på att du har en partner. Hitta vad du själv vill göra i livet och bli nöjd med dig själv. Det vill jag säga till huvudpersonen i denna roman: När du hittar vad du vill göra kommer du att utstråla engagemang som drar männen till dig. Men så länge du desperat bygger upp din självkänsla på att en kille ska älska kommer killarna att springa sin väg.

Kvinnor som är kring trettio år och lever som singel och inte har barn kan börja på panik. Den biologiska klickan tickar. Denna längtan efter ett fast förhållande och barn är ett tema som skildras i film, tv-serier och böcker. Amanda Romares debutroman skildra en trettioårig ung kvinna i Skåne som dejtar och dejtar och dejtar, men aldrig blir det rätt.

Är det möjligt att träffa sitt livs kärlek genom att jaga dejter? Av min inledning till denna text ser läsaren min inställning: Hitta dig själv, lägg din tid och engagemang på det som du vill göra.

Bokförlaget skriver om romanen: Fyra av tio vuxna i Sverige lever i singelhushåll. Det borde finnas nästan tre miljoner singlar i vårt avlånga land, och ett enormt antal potentiella partners för den som längtar efter kärleken. Ändå vill ingen bli tillsammans med huvudpersonen i Amanda Romares svarta och underhållande debutroman.

Huvudpersonen dejtar killar desperat. Hon delar in killar och människor i nivåer. En del tillhör den övre delen på hennes ranking och andra placerar längre ned. Hon dejtar killar som hon menar ligger på sin egen nivå, killar som ligger över och killar som ligger under. Det är en skrämmande inställning till människor som denna unga kvinna ger uttryck för.

Jag tillhör förmodligen inte romanens målgrupp. Det var ett par år sedan jag var i trettio års-åldern. Huvudpersonen gör mig ledsen. Att en roman får mig som läsare att bli engagerad är ett stort plus. Karaktärerna, trots att de är beskrivna delvis klichéartat blir ändå levande framför mig. Författaren är begåvad och jag hoppas det blir fler romaner av henne.

Hur det går i romanen? Det tänker jag inte avslöja, eftersom en del av behållningen är att känna med huvudkaraktären och inte veta hur det går. Jag känner med huvudpersonen även om jag tycker hon hamnat fel i sitt sätt att se på sig själv och andra människor. Jag skulle vilja sitta ned med en kaffe latte eller en kopp te och prata om livet och kärlek med henne, dela med mig av min övertygelse om att det är meningslöst att jaga en partner så desperat.

Amanda Romare skriver som om hon pratar med en nära kompis. Hon berättar till och med hurdant sex hon har med varje dejt. Jag saknar lite killarnas tankar. Det skulle vara intressant att höra berättelser ur deras synvinkel.

Att en roman skapar så många tankar hos mig är ett tecken på att den fungerar bra. Trots att jag inte tillhör dess målgrupp ger den mig både känslor och tankar. Och jag är glad att jag inte längre är trettio år.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt

Bokrecension: I munkens skugga av Helena Thorfinn

8 november, 2021 by Rosemari Södergren

I munkens skugga
Författare Helena Thorfinn
Utgivningsdatum 2021-09-29
Förlag Norstedts
ISBN 9789113117386

En engagerande roman men också väldigt mörk berättelse. Handlingen följer en medelålders svensk kvinna, Katja, som varit undersökande och grävande journalist som gått över till att arbeta med kommunikation för en kommun men gjort bort sig så rejält att hon fått sparken, med relativt generöst avgångsvederlag. Hon väljer att bege sig till Burma/Myanmar där hennes systersonen Simon är trainee på Unicef i Burma/Myanmar. Katja bär med sig skamkänslor för vad hon gjort som kommunikationschef och hamnar i ett land som utåt sett uppges öppna sig för omvärlden och demokrati men mörka krafter poppar upp.

Genom olika karaktärer i ett väl utmejslat persongalleri får vi följa händelserna då främlingsfientligheten växte som ogräs som gödslades av Facebook.

Mycket skickligt gestaltar författaren olika förhållningssätt gentemot sociala medier och dess förhållande till yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

Jag tycker romanen är ett måste att läsa för varenda en som har någon tanke kring mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och sociala medier och Facebook i synnerhet.

Förutom temat kring Facebook får vi också följa tankar kring buddhism och religion. Det märks att författaren bott i landet och kan en hel del. Ett stort plus är att skildringen av såväl sociala medier och dess inflytande över samhället och buddhism och meditation görs säväl positivt som negativt, beskrivningen är fylld av nyanser.

Från bokförlaget:
I munkens skugga utspelar sig under de år då den ikoniska Aung San Suu Kyi utsågs till statskansler efter fria val. Men den snabba it-revolutionen gav upphov till hatkampanjer som kom att styra landet i en riktning få hade anat. Liksom i Helena Thorfinns två tidigare romaner Innan floden tar oss och Den som går på tigerstigar skriver hon om världar hon känner väl och berättar på flödande prosa om platser och människor som är okända för de flesta av oss.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Burma, Facebook, Helena Thorfinn, Litteraturkritik

Bokrecension: Slukhål av Tove Alsterdal – till och med ännu bättre än den prisvinnande del 1 i serien

2 november, 2021 by Rosemari Södergren

Slukhål
Författare Tove Alsterdal
Serie Ådalen (del 2)
Utgivningsdatum 2021-10-20
Förlag Lind & Co
Medarbetare Lindblad, Niklas (form)
ISBN 9789180181457

Slukhål är en fristående uppföljare till Rotvälta, som blev utsedd till årets bästa deckare 2020 och vinnare av Glasnyckeln 2021, bästa kriminalroman i Norden. Tove Alsterdal har en språk som för in mig i den norrländska miljön, jag ser och känner naturen och människorna som om jag är med där. Utan att slösa med ord, mer rakt på, kargt men ändå levande. Jag tyckte oerhört mycket om Rotvälta. Här kan du läsa Kulturbloggens recension av Rotvälta. Och nu har Tove Alsterdal överträffat sig själv. Slukhål går inte att slita sig ifrån. Jag läser och engageras, jag vill skaka om en del människor, tala förstånd med dem. Det är som att jag är med där.

Utan en massa biljakter och annan action är handlingen spännande och så engagerande. Huvudpersonen Eira Sjödin, är polisassistent i Kramfors. Hon har fastnat på den orten för att hennes mamma börjat bli dement och behöver hjälp. Livet för Eira skiljer från det liv jag upplever att människor lever här i Stockholm. Jag känner ingen som skulle ge upp sin karriär för att ta hand om en demensdrabbad gammal mamma. Men kultur kommer vi in i olika människors liv och får uppleva olika miljöer och tankesätt – som vi kanske aldrig skulle möta annars.

Slukhål tycker jag också handlar om hur poliser drivs av fördomar då de jagar misstänkta.

Bokförlaget berättar kort om handlingen:
I ett ödehus vid Offersjön, djupt inne i de ångermanländska skogarna, hittas en ihjälsvulten man. Två fingrar är avhuggna på hans vänstra hand. Sjuttio mil längre norrut, i det nästan övergivna gruvsamhället Malmberget har en annan man spärrats in i en källare och lämnats att dö. När ännu en man försvinner berör det Eira personligen. För att finna honom är hon beredd att riskera allt.

I Slukhål, liksom i sina andra kriminalromaner, berättar Tove Alsterdal visserligen om brott och det är spännande men det är framför allt berättelser om människor, hur människor agerar, känner och handlar. Det är vad som händer under ytan som är mest spännande. Och detta gör Tove Alsterdal så bra. Det går inte att slita sig. Jag bara måste läsa och läsa, vända blad och läsa.

Slutet av denna deckare öppnar för en fortsättning. Det säger jag inte nej till. Jag träffar gärna Eira och de övriga igen.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Deckare, Kriminalroman, Recension, Tove Alsterdal

Bokrecension: Instängd – Mina år i sekten Guds barn och hur jag blev fri av Håvard Lillethun

2 november, 2021 by Rosemari Södergren

Instängd – Mina år i sekten Guds barn och hur jag blev fri
Författare Håvard Lillethun
Förlag Harper Collins Nordic
Utgivningsdatum 2021-10-15
Förlag HarperCollins Nordic
Översättare Anders Nunstedt
ISBN 9789150965551

En ärlig, raktfram och fängslande berättelse från verkligheten. Om att fastna i något man brinner för men sedan inte kunna ta sig ur. Som tonåring blev Håvard Lillethun värvad av Guds barn (som numer har namnet Familjen) när medlemmar i sekten besökte den folkhögskola i Norge där han var elev. Han övergav sitt tidigare liv, gifte sig, bildade familj och levde som sektmedlem, enligt den beryktade ledaren Moses Davids regler, i hela 39 år – i Norge, Sverige, Danmark, Indien, Nepal och Thailand. Tills han en dag hittade modet att hoppa av.

I denna bok berättar Håvard öppenhjärtigt om tiden i den kontroversiella rörelsen. Han beskriver också hur kärleksfull han upplevde gruppen han mötte, hur mycket kul de hade tillsammans. Att han kände att han var välkommen och uppskattad. Det är viktigt för att förstå hur och varför människor kan fastna i farliga sekter.

Sakta drogs han in i denna slutna värld där Guds ord, och ledarnas, var allt som räknades. Där omvärlden sågs som fienden och där man inte fick vara kritisk eller tänka själv. Där förväntades lyda ledarna blint. Medlemmarna förväntades ge upp allt, både ägodelar, karriär och familj, för att leva på existensminimum i sektens kollektiv. Det Guds barn fått sämst rykte för är att gruppens ledare förespråkade fri sexualitet, även med minderåriga, och de använde sex för att värva medlemmar och satte barnen i särskilda skolor där de uppfostrades åtskilda från sina föräldrar.

Håvard föddes i början av 1950-talet och var tonåring under sextiotalet och början sjuttiotalet. Det var en tid då många unga människor ville bryta med det traditionella mönstret. De ville inte jobba nio till fem, gifta sig traditionellt och leva traditionellt. De ville förändra världen och göra något som förbättrade världen. Som medlem i Guds barn hjälpte Håvard många fattiga och han var med och tog hand om människor som drabbats av tsunamin i Thailand. Jag tror att det är viktigt att förstå vad som gör att människor kan se det som positivt att vara med i en grupp som Guds barn/Familjen.

Kanske är unga människor idag inte lika intresserade av att vara till för andra människor? Idealet för många unga idag är att bli rik influensers. Så kanske unga människor i västvärldens samhällen inte är lika öppna för att gå med i sekter som Guds barn/Familjen. Håvard Lillethuns delar med sig av vad det var som fick honom att slutligen bryta sig loss från sekten. Att leva i en sekt är på många sätt som att leva i en dysfunktionell situation eller relation, oavsett om det är en sekt, ett förhållande eller en arbetsplats. Precis som Håvard Lillethun ärligt berättar kan det ta tid att repa sig efter att ha levt under dysfunktionella förhållanden. Vägen ut handlar om att kunna prata om sin situation, att våga öppna sig. Något som var till stort stöd för Håvard och hans barn var att de hade kvar kontakt med släktingar utanför sekten. Så den som har anhörig eller vän som lever under liknande förhållanden: sträva efter att hålla kvar kontakten så de upplever att allt utanför sekten inte är ont.

Boken känns som att sitta och höra honom berätta. Den var så engagerande så det gick snabbt att läsa den.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Biografi, Bokrecension, sekter

Mycket gediget porträtt skärskådar legendarisk musikant – Lars Gullin saxofonist och kompositör av Jan Bruér

1 november, 2021 by Mats Hallberg

omslagsfoto Ove Alström

Lars Gullin – Saxofonist och kompositör

Jan Bruér

Utgiven 2021- 10-05

ISBN 9789188 693068

Bo Ejeby förlag

Egentligen konstigt at det inte tidigare gjorts en heltäckande biografi om Lars Gullin, en av de som erhöll mest ära och berömmelse i USA av samtliga svenska storheter, fast han snöpligt nog aldrig själv kom till jazzens ursprungskontinent. Sex år efter hans död sändes i P2 en serie i fem avsnitt producerad av ”musikarkeolog” Jan Bruér tillsammans med Lars Westin. Man får intryck av att författaren samlat på sig välgrundade synpunkter, kunskaper intervjuer och annat material genom hela livet. Redan som 15-åring i Sundvall hörde han den världsberömde barytonsaxofonisten live. Samma år kunde de förunderligt nog träffas i Gullins hem i Stockholm och Bruér fick vara med på skivinspelning.

För egen del värdesätter jag verkligen Gullins stilbildande sound, blir varm inombords av klangen. Har i skivväg Gyllene Skivan-belönade Portrait Of My Pals och samlingen Fäbodjazz (femtiotalsinspelningar på Metronome). Införskaffade nyligen två begagnade vinyl i fint skick: Aeros Aromatic Atomica Suite plus The Great Lars Gullin Vol. 1 55/56. En omständighet det faller sig naturligt att beröras särskilt av avser Lars Gullins sista turné våren 1976. Den startade tydligen i Ljungskile och sträckte sig till Malmö. I orten vid Bohuslänska kusten med livaktigt musikliv samarbetade Gullin med körledaren Gunnar Eriksson, en man jag träffade i somras. Och nyligen berättade en framstående jazzsaxofonist för mig, att han var på konserten i Malmö där Lars Gullin ska ha blivit akut sjuk. En av spelningarna under turnén hade förlagts till Burgårdens gymnasium på dagtid. Har hört från tidigare klasskamrat som befann sig i samma aula, att jag tillhörde det fåtal som njöt av musikernas sobra, nordiska melankoli.

Den läsvänliga biografin har formgivits av Jocke Wester. Boken är försedd med uppemot fyrahundra illustrationer, varav flera inte tidigare publicerade. I det digra materialet märks också handskrivna noter och diverse dokument. För musikutbildade eller nördiga läsare, har levnadsteckningen kompletterats med inträngande analyser av kompositioner. Ansvarig för dessa är Jan Levander, aktad musiker jag hört gästa Bohuslän Big Band och som av en händelse har musicerat med sonen Peter Gullin (1959-2003). I kapitlet döpt till Coda diskuteras Gullins eftermäle, ges perspektiv på unikt identifierbar ton från en som uppbar ”konstnärslön” och 1983 hamnade på frimärke. Däremot pinsamt nog ännu ej invald i Swedish Music Hall Of Fame. Visar sig att många med vördnad gett sig på att tolka Gullins kompositioner. Kan skjuta in att flera listade goda exempel har jag tagit del av. Till exempel It´s True – Nannie Porres, Lars Sjöstens oktett på Gunnebo slott under 90-talet, Rilkeensemblen under ledning av Gunnar Eriksson med Georg Riedel/ Jan Allan/ Mats Eriksson på Ystad Jazzfestival samt färska A Swedish Portrait – Fredrik Lindborg (årets mottagare av Gullinpriset, varav de två sist nämnda recenserats av mig. )

Författaren fotograferad av Berit Nygren SR

Rikhaltigt utformad research kröns av längre intervjuer med två av Gullins hustrur. . Jazzhistorikern (femton år äldre än undertecknad) har gått mycket grundligt och systematiskt till väga.. Även initierade läsare får garanterat ny information. Genom allehanda relevanta källor får vi följa en sökande konstnärssjäls resa från problematisk uppväxt på Gotland till idyllen i Småland de sista åren. Som motvikt till ett kreativt sinne fanns tyvärr, vilket inte var någon hemlighet, drogberoende och knackig ekonomi. Om hans personlighet och karaktär går meningarna i sär, fast sista frun hyser enbart varma känslor. Att den porträtterade var något av ett musikaliskt underbarn som prövade sig fram i flera genrer och med olika instrument skildras ingående. I likhet med många avgörande beslut eller utfall i en människas liv, hade slumpen stor inverkan. Kärleken till otympliga barytonsaxofonen uppstod i och med att känd orkesterledare i Stockholm rekommenderat instrumentet. Omkring ett år senare (1950) trakterade Gullin baryton obehindrat på inspelning med självaste Zoot Sims. Resten är, som det brukar heta, historia.

Föga förvånande blir man förtjust i biografin. Sträckläser med undantag för låtanalyserna, vars innehåll kan te sig esoteriskt. Har gått ett tag sedan jag blev klar med biografin och sedan inföll andra recensionsuppdrag. Borde ha tagit backup i form av anteckningar. Hur som helst en fröjd att tillägna sig författarens språkbehandling. Han förmår variera sig galant utan att det blir krystat. Enda invändning inskränker sig till det faktum, formuleringsglädjen till trots, att citat att plocka ut lyser med sin frånvaro. Notabelt att inte ett enda korrekturfel upptäcks. Niosidig verksförteckning finns angiven, däremot saknas personregister. Allra sist har surrealistisk dikt av Gunnar Harding med titeln Danny´s Dream inkluderats.

Att Bruér noga redogör för hur samtiden påverkades av och reagerade på Lars Gullins musik, är otvivelaktigt en behållning. Liksom uttalanden från kollegor i olika skeden av hans karriär. OJ-anknutne Carl-Erik Lindgrens kampanjartade sågningar av en stilbildare med världsrykte, framstår som lika oförklarliga som förkastliga. Blir konfys av att författaren avråder till inköp av ovan nämnda samling Fäbodjazz. Skälet är, om jag fattat rätt, att mastertaperna utan att mina öron tagit notis, är i fel hastighet.

Arkiverad under: Bokrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in