
Pastoralia
Författare George Saunders
Utgivningsdatum 2021-08-11
Förlag Albert Bonniers Förlag
Översättare Niclas Nilsson
ISBN 9789100182342
Det här är nog den bok i år som varit den största besvikelsen. Jag läste om den i Dagens Nyheter att det är en samhällskritisk novellsamling. Jag kanske förväntade mig för mycket. Att klyftorna mellan fattiga och rika, mellan de maktlösa och de mäktiga, ökat världen över i takt med att kapitalismen blivit den allenarådande filosofin/ideologin kan nog alla konstatera som har sinnen att uppfatta världen med. Jag hade inte läst något av George Saunders och hoppades på en slags litteraturens motsvarighet till filmens Ken Loach. Men oj vad jag bedrog mig.
I och för sig förstår jag ju att jag inte borde trott på DN:s skribenter. DN är inte en tidning som står på de utsattas och maktlösas sida. Så om de uppfattar något som samhällskritisk bör vi kanske vara införstådda med att det inte handlar om kritik av den ordning som ställer de fattiga utanför maktens sfär.
Denna novellsamling innehåller på ett urval ur fyra tidigare utgivna samlingar: CivilWarl.and in Bad Decline, Patroralia, I Persuasion Nation och Tenth of December.
På förlagets hemsida står: Novellerna speglar ofta en utflippad men igenkännbar samtid och kan beskrivas som ett sprakande fyrverkeri av genialitet, gnistrande fantasi och svart satir.
Vad som är ett fyrverkeri av genialitet kan diskuteras och är väl mer avhängigt av betraktarens mallar. Gnistrande fantasi – ja det innehåller novellerna och svart satir stämmer också. Men novellerna känns inte som att de skildrar något som är lätt att identifiera mig med som invånare i Sverige eller Europa. Tvättbjörnar och andra amerikanska företeelser skildras. Hur ska jag överföra tvättbjörnar som symbol för livet i Sverige?
Satiren står iväg för samhällskritiken, tycker jag. Det blir mer löjeväckande och som enskilda karaktärer som väcker vårt löje. Det finns inget direkt övergripande analytiskt förhållningssätt gentemot vad som orsakar det löjliga.
Denna novellsamling har fått positiv kritik på många håll. Att svenska litteraturkritikers kår domineras av personer från mer gynnade samhällsklasser är nog lätt att visa på. Det är fortfarande svårt att ta sig in till kulturens finrum för människor från samhällets maktlösa grupper även om vi har ett skolsystem som är gratis. Men det handlar om så mycket mer än att ha bra betyg i skolan för att ta sig fram i svenska redaktioner.
Jo, jag tror att också den som har sina rötter i arbetarklass kan uppskatta denna novellsamling. Jag tror det är individuellt hur texten, orden, satiren, talar till var och en. Detta är min personliga uppfattning av denna novellsamling som inte var ett nöje att plöja igenom, som inte talade till mig. Det var plågsamt att tvinga sig att läsa hela samlingen.