En kropp att sörja
Författare Tsitsi Dangarembga
Utgivningsdatum 2021-09-08
Förlag Tranan
ISBN 9789189175488
Jag har lite dåligt samvete för att jag inte tyckte om att läsa den. Jag fick tvinga mig att läsa vidare. Denna roman hade jag höga förväntningar på, då den var väldigt upphaussad före utgivning.
Trettio år efter debuten ”Rotlös”, som blev väldigt hyllad, kom nu den zimbabwiska författaren Tsitsi Dangarembga med en fristående uppföljare: ”En kropp att sörja”.
Huvudpersonen i boken är en medelålders kvinna som haft förmånen att få gå på universitet då en äldre släkting kämpat för att betala studierna. Men nu har denna huvudperson fått sparken från sitt jobb på en reklambyrå, hon är jättefattig och lever på sitt avgångsvederlag. Hon har ingen egen lägenhet utan måste hitta ett rum att hyra. Hon skäms för sin situation och låtsas att hon fortfarande har jobb. Hon äter så billigt det bara går. Det är väldigt sorgligt. Visst, en bok behöver inte vara feelgood eller berätta om lycka, men här är så mörkt hela tiden. Och hon ljuger för sig själv och lurar sig själv och inbillar sig själv att hon ska lösa sin situation på det ena dumma sättet eller det andra dumma sättet.
Ett litterärt grepp i boken är att huvudpersonen hela tiden tilltalas som Du. Det är jag som läsare som det handlar. Du gör si och du tänker så. För mig fungerar inte det sättet att skriva på, det känns mest påklistrat, som ett försök att vara lite originell eller banbrytande. Jag är ledsen att jag inte tycker om boken och fick tvinga mig att läsa vidare. Det är konstigt eftersom jag egentligen uppskattar och gärna läser böcker från andra miljöer än det västerländska, men av någon anledning talar boken inte till mig.
Men att jag inte alls trivdes med att läsa denna roman behöver inte betyda att andra inte gör det. Jag såg att kritikens i Dagens Nyheter prisade boken för dessa många detaljer.