• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Jag är Zlatan Ibrahimovic, berättad för David Lagercrantz med det viktiga budskapet: Det är ok att inte vara som alla andra

4 december, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Jag är Zlatan Ibrahimovic
Författare: David Lagercrantz
ISBN: 9789100126537
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Många från Malmö kanske säger att de såg potentialen i Zlatan redan som pojkspelare. Det är inte sant, säger Zlatan själv i sin biografi som gavs ut i höstas. Många pappor till pojklagets andra spelare var tvärtom irriterade på honom och en gång var det till och med några pappor som gick runt med en namninsamling för att få bort Zlatan ur laget.
Han var för besvärlig, kom från fel område och dribblade alldeles för mycket.
Zlatan Ibrahimovic berrättar öppet och rakt på om sin uppväxt och sin fotbollskarriär i den biografi som skrivits av David Lagercrantz.

Zlatan växte upp i Rosengård och hade det tufft. Utan tvekan. Hans föräldrar skilde sig och två av hans halvsystrar blev drogmissbrukare. Ett tag bodde Zlatan hos sin mamma och sedan flyttade han till sin pappa. Han berättar öppet om att pappan drack mycket alkohol och i kylskåpet var det ofta tomt. Pappan engagerade sig inte i Zlatans fotboll under pojkåren. När de andra pojkarna hade pappor som stod och hejade på dem fick Zlatan sköta sig själ.v

När jag slår upp boken, före första delen med massor av bilder på Zlatan, är några rader formulerade där han tillägnar sin familj och vänner boken, men han tillägnar boken till alla barn som känner sig udda och annorlunda:
Jag vill även ägna alla barn där ute en tanke,
alla barn som känner sig lite udda och annorlunda,
som inte riktigt passar in och som blir sedda av fel anledningar.
Det är ok att inte vara som alla andra.
Fortsätt tro på er själva, det löste sig för mig trots allt.

Zlatan är fortfarande mitt i sin karriär som fotbollsspelare. Det är bra att han ger ut den här biografin nu, medan han har allt aktuellt i sina tankar. Om han låtit biografin skrivas om tjugo år kanske han blivit mer försiktigt och inte hade berättat lika öppet.

För en fotbollsintresserad är flera delar av boken jättekul att läsa. Han berättar både om positivt och negativt. Det är kul att läsa om möten med berömda fotbollsspelare och tränare, om Mourinho, Capelle, Robinho, Ronaldhino, Thierry Henry, Viera, Messi, Xavi och många fler.

Att bli värvad till Barcelona var en dröm som slog in för Zlatan. Trist nog blev det en mardröm. Tränaren Guardiola slog sönder Zlatans självförtroende. Guardiola ville ha spelare som löd honom blint och som uppför sig som söndagsskolegossar.

Zlatans filosofi som han följer är ”att inte lyssna och att lyssna”. Det är klokt. Att både anstränga sig att lyssna och ta vara på råd, men ändå inte låta råden förstöra det som är ens personlighet och den styrka som ens talang bygger på.

Det skrämmer mig att förmodligen är det många, många ungdomar som sorteras bort tidigt, trots att de är stora talanger. Inte bara från fotboll utan i alla möjliga sammanhang.

Det finns nog många vuxna människor som också hindrats från att nå sin fulla potential just för att de varit besvärliga eller haft fel bakgrund.
För att kunna slå igenom med alla odds emot sig måsta man både vara ruggigt envis, som Zlatan, och dessutom ha tur att möta rätt personer vid rätt tillfälle.

Jag tror att många som har stora talanger också kan vara lite besvärliga personer. I dagens samhälle hyllas principen att vara slätstruken, diplomatisk och följa strömmen. Det räcker att läsa jobbannonser – i synnerhet om ansökningarna ska behandlas av rekryteringsföretag: då rensas alla som sticker ut bort.

Därför tycker jag att Zlatans biografi borde läsas av många fler än fotbollsintresserade. Alla som möter ungdomar i jobb eller fritid har en del att lära genom att läsa om Zlatans tankar. Världen behöver fler människor som vågar vara öppna för att människor är olika, att ge människor chansen också när de inte följer mallen.

David Lagercrantz som skrivit biografin har valt att följa Zlatans sätt att tala. Det gör att många meningar inte är korrekta ur grammatisk synvinkel, men det ger en känsla av Zlatans närvaro. Det känns som att höra Zlatan berätta direkt till mig.

Mats Gellerfelt i SVD:

Intriger och maktspel är det gott om i Zlatan Ibrahimovics självbiografi. Läser man med en viss urskillning blir det trots bristerna en intressant bild av förändringarna i det svenska samhället, skriver Mats Gellerfelt.

Läs även andra bloggares åsikter om Zlatan, David Lagercrantz, recension, Rosengård, fotboll, biografi, bokblogg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Bokblogg, David Lagercrantz, Fotboll, Recension, Rosengård, Zlatan

Bokrecension: Flod av Carolina Fredriksson

4 december, 2011 by Redaktionen

Flod
Författare: Carolina Fredriksson
Albert Bonniers Förlag
ISBN: 978-91-0-012615-5

På en obestämbar plats, under bron nära floden Kadin, bor Alka och Kappen i en husbil. De är två barn som lever utanför samhället, ensamma med sporadiska besök av den unga kvinnan Ina. Historien utgår från Alka, en flicka på kanske 12-13 år och hennes tankar och känslor. Pojken Kappen är yngre och helt beroende av den äldre flickans omsorger och av hennes världsbild. Med hjälp av Alkas fantasier lyckas de båda ta sig igenom vardagen som innehåller både hunger och död.

Carolina Fredrikssons debutroman Flod, som var en av de nominerade böckerna till Augustpriset 2011,  är en annorlunda bok. Carolina Fredriksson ger en poetisk skildring där den karga verkligheten blandas upp med barnens drömvärld och den äldsta flickans minnen av en kåkstad som inte längre finns.

Trots att tempot är ganska långsamt och miljöskildringen begränsar sig till husbilens allra närmaste omgivning är Flod en roman som håller fast läsaren. Alka och Kappens öde engagerar och man vill gärna veta mer om vad som har hänt och vad som kommer att hända. Och även om vi bara bjuds fragment av historien och aningar om vad som kan komma så känns det som om det är tillräckligt. När historien tar slut har man chansen att själv bygga vidare med sin egen fantasi.

Läs recensioner av Flod i DN, SvD, GD och GP.

Läs även andra bloggares åsikter om Augustpriset, debutroman, Carolina Fredriksson

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Augustpriset, Carolina Fredriksson, debutroman

Bokrecension: Dewey Decimal

1 december, 2011 by Redaktionen

Titel: Dewey Decimal
Författare: Nathan Larson
Förlag: Voltaire Publishing

Dewey Decimal är en dystopisk och postapokalyptisk skildring placerad i en nära framtid. Sjukdom, terrorattacker och börsens kollaps har decimerat New Yorks befolkning och förstört infrastrukturen.

Dewey Decimal bor i ett allmänt bibliotek och har till uppgift att katalogisera böckerna där. När han inte utför mord på uppdrag av den skumme  distriktsåklagaren i New York.

Deweys minne är dåligt och det han minns litar inte på. Han vet inte vem han är och vill inte veta. Han gör sitt jobb och återvänder sedan till böckernas trygga värld.

Dewey Decimal är en slipad mördare men också tvångsmässigt renlig ach kan bara ta sig fram genom vänstersvängar. Allt annat förstör hans ”system”. Mer får vi inte veta om honom i den här boken men två till är utlovade.

Det är modigt att debutera i en genre där storheter som Phillip K. Dick (Blade Runner) har satt sitt avtryck. Även om det är Nathan Larsons första bok måste jag jämnföra. Hans berättande har inte flytet och inlevelsen som ett sådant här scenario kräver. På sina håll hänger historien helt enkelt inte ihop. Det är lite irriterande när huvudpersonen i en mening har händerna fängslade bakom ryggen men sedan stoppar en hand i fickan. Av fortsättningen framgår att han ännu har händerna bakom ryggen. Dialogen blir för ordrik och mycket av den potentiella spänningen försvinner i alltför mycket snack. Som därmed förlorar sin tuffhet. Kanske beror detta på översättningen, den känslan får jag ibland. En genomläsning på  engelska skulle kanske ge besked men jag har bara läst på svenska.

Trots dessa brister höll historien mig intresserad och jag läste ut boken ganska snabbt. Min nyfikenhet på vart den här historien bär är tillräckligt stor för att ge Nathan Larson fler chanser. De rent narrativa bristerna (som möjligtvis har med översättningen att göra) gör inte nödvändigtvis Nathan Larson till en dålig författare. Kanske bara oerfaren.

När han inte skriver dystopiska deckare är Nathan Larson musiker, känd som medlem i musikgruppen A Camp. Ytterligare två böcker om den tvångsmässige yrkesmördaren Dewey Decimal är planerade.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Bokrecension, deckare, litteratur, debutroman

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, debutroman, Deckare

Bokrecension: De flyende skyldiga av Conny Palmkvist

30 november, 2011 by Redaktionen

De flyende skyldiga
Författare: Conny Palmkvist
Bokförlaget arnold 2011
ISBN:978-91-979914-0-7

De flyende skyldiga är Conny Palmkvists fjärde bok. Den handlar om en ung kvinnas omvälvande upplevelser i ett koncentrationsläger under andra världskriget.  Det är sommaren 1944 och Ungern ockuperas av tyskarna.

Berättelsens jag heter Vera Singer. Hon är sjutton år och hennes liv förändras i ett slag från att som en helt vanlig, förälskad tonåring leva tillsammans med sin mamma och pojkvän till att hamna som fånge i ett tyskt koncentrationsläger. Hennes musikaliska talang – hon spelar fiol – blir också hennes räddning, hon blir uttagen till lägrets kvinnoorkester under ledning av den diaboliska fröken Lily Scheps.

Det är ett tungt ämne – förintelsetemat – som Conny Palmkvist valt och det kan i förstone tyckas urvattnat, då det behandlats åtskilliga gånger tidigare i litteraturen. Men han bemöter ämnet på ett lite annorlunda vis, språket är precist och flytande och mycket poetiskt. Vera berättar illusionslöst, redogör för det mest vidriga händelser utan att värdera.

Jag jämför osökt med Imre Kertész´s ”Mannen utan öde”, som gav mig en hel del nya insikter, men dessa insikter kan gång på gång omformuleras och då förstås på olika vis om och om igen, vilket jag också tycker är viktigt.  Det handlar om en svart värld utan hopp och jag söker i texten efter någon sorts moral att kunna klamra mig fast vid, jag finner saker som vänskap och en stark tro på kulturens och poesins makt som tröstare och gränsöverskridare. Det poetiska språket i boken ömsom förmildrar ömsom förvärrar det outhärdliga och obegripliga.

De flyende skyldiga är en otäck men välskriven mörk saga från en inte alltför avlägsen tid i vår historia.

Text: Vivian Gustin

Läs även andra bloggares åsikter om Förintelsen, Conny Palmkvist

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension

Leif GW Persson berättar om sin klassresa i ”Gustavs grabb” – och jag känner igen mitt liv

29 november, 2011 by Rosemari Södergren

Gustavs grabb
Författare: Leif GW Persson
ISBN: 9789100126841
Förlag: Albert Bonniers Förlag

”Gustavs grabb” är den kände krimonologen, brottsforskaren och författaren Leif GW Perssons biografi, som han skrivit själv. Många biografier har släppts det här året, men inte så många som är skrivna av den person den handlar om. Kanske är det ett skäl till att den känns väldig ärlig? Det känns som att sitta bredvid Leif GW och höra honom berätta. Han berättar om uppväxten som arbetarbarn i ett område med många medelklassfamiljer, han berättar om sin syn på allt som händer kring Lennart Geijer-skandalen och bordellhärvan, har berättar om sina kvinnor och om sina barn och om kollegor.

Allra mest fascineras jag av första delen av boken där han skildrar sin barndom och skoltid. Han berättar om mamman som alltid pratade om att hon var sjuk, men frågan var om hon var särskilt sjuk eller bara både dåligt, fångad i en hemmafruroll men med kompetens för mycket mer.

Leif GW Perssons trygghet under uppväxten var hans pappa. Han fick följa med sin pappa till jobbet många gånger när mamman inte orkade ha honom hemma. Hans kärlek till sin pappa lyser igenom hela boken.

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av Leif GW Persson. Jag har inte roats av hans böcker och jag inser att vi är hur olika som helst: han är en djurmördare, ja ni vet en sådan person som tycker om att gå på jakt och skjuta oskyldiga djur som aldrig gjort honom något. Själv är jag emot dödande i alla former. Jag är vegetarian och buddist. Vi kan inte vara mer olika, egentligen. Han är man och har lyckats med sin klassresa över all förväntan och är ekonomiskt oberoende och han gillar att festa på fina barer. Själv har jag väl inte lyckats särskilt bra ekonomiskt och jag gillar inte att hänga på barrn och är inte särskilt förtjust i alkohol. Men när jag läser biografer fångas jag av den och inspireras och känner igen så mycket, så mycket. Han inleder biografin med följande meningar, som också säger precis vad hela boken handlar om:
Det här är berättelsen om en klassresa, min egen klassresa. Samma klassresa som på ett avgörande sätt har format hela mitt liv. I stort såväl som smått och även när det kommer till rena struntsaker.

Vi som vuxit upp i arbetarfamiljer och brutit släktens mönster och börjat studera har så mycket gemensamt, så många liknande erfarenheter. Det gör att trots att Leif GW Persson och jag är så olika är vi ändå väldigt lika.

Han berättar om skillnaden vid middagsbordet. Hur hans pappa kom hem, trött och sliten efter en dag på bygget och mamman ofta stod kvar vid spisen medan de åt. De åt under tystnad. När han var gäst hos medelklass- och överklassfamiljerna samtalade alla under maten, diskuterade dagen som varit och diskuterar böcker och film.

Leif GW Perssons berättelse är hans, javisst, men vi är många som kan känna igen oss i de situationer han berättar om, fast vi inte lyckats bli ekonomiskt oberoende som han blivit. Hans biografi är inspirerande, den förmedlar känslan att det går, att inget är omöjligt och samtidigt är det skönt att känna igen saker jag själv upplevt och inse att det är så krocken mellan samhällsklasserna ser ut i ett barns eller en ungdoms ögon.

Jag har väl gjort som han fast utan att lyckas skulle man kunna uttrycka det.
Jag kommer också från arbetarklassbakgrund, min pappa var också duktig med händerna och han arbetade på byggen. Min mamma var hemmafru många år men jobbade sedan på kexfabriken på kvällarna för att vi skulle få råd att köpa ett eget hus och flytta från lägenheten. Jag var den första i släkten som studerade vidare efter gymnasiet. Ja redan att gå gymnasiet och ta studenten var ett stort steg i en släkt där alla varit arbetare i flera generationer.

Det har gått ekonomiskt bra för Leif GW, han är ekonomiskt oberoende och kan göra vad han vill resten av sitt liv. Han skulle kunna sluta att arbeta. Han återkommer ofta till detta, nästan lite skrytigt. Det är rätt kul, för han är så medveten om det själv. Det är roligt att han gör så, det är liksom principen ”alltid retar det någon”. Det är uppstickarens kaxighet.

En stort svart hål i bröstet, skriver han om, och skildrar den ångest som ibland tar greppet om honom. Jag blir nästan arg när han skriver om det. Han som är ekonomiskt oberoende och inte är beroende av någon arbetsgivarens godtycke. Det han skildrar är nog den vilsenhet som sitter inne i alla oss som kommer från det som kallas arbetarklass och som utbildar oss och kommer in i kretsar där deras förmåner är självklara.

På AdLibris hemsida ser jag att ”Gustavs grabb” fått högt betyg av kunder som läst boken. Det förstår jag. Jag håller med. Om vi hade gett betyg åt böcker här på Kulturbloggen ade den fått högt betyg här också. Det är flyt i språket. Det är inte Nobelprislitteratur och inte något poetiskt djupt språk, det är rakt, enkelt och känns ärligt, avskalat. Det är säkert inte den objektiva sanningen om allt, om det nu finns någon objektiv verklighet överhuvudtaget, det är Leif GW Perssons upplevelse av sitt liv – och det är inte många som lyckas förmedla en sådan berättelse på ett sätt som upplevs så utan krusiduller.

Dagens Nyheter skrev om ”Gustavs grabb”:

Hymlandet har ingen plats i ”Gustavs grabb”. Leif GW Persson berättar ibland plågsamt öppet om sina egna tillkortakommanden, om den ångest han kämpat mot sedan barnsben, om sitt alkoholmissbruk och om hur han efter Geijeraffären bestämde sig för att begå självmord – men inte klarade av att genomföra det.

Ångesten beskriver han som ett svart hål som öppnar sig i bröstet, ett hål som lättast dövas med hårt arbete eller alkohol. Vart den kommer ifrån? Leif GW Persson vet inte säkert, men tror att det har med hans dysfunktionella relation till sin mamma att göra. Barnaåren präglades av moderns känslomässiga frånvaro och – mer eller mindre inbillade – sjukdomar.

Svenska Dagbladet skrev:

Leif GW Persson är utan tvekan en smart människa av den iakttagande typen. Förmodligen hade han mått risigt även utan klassresan. Det finns dessutom en annan händelse som formar honom, arbetsolyckan som pappa Gustav är med om och som lika gärna kunde ha dödat honom. Tryggheten försvinner. När som helst kan vad som helst hända.

Och i slutändan: kanske är alla de här funderingarna irrelevanta. Persson upplever klassresan som otroligt definierande, och berättelsen är ju hans. Kanske ska den bara få vara just det.

Både SVD och DN är lite inne på att det svarta hålet i hans bröst skulle finnas även om Leif GW inte hade varit från arbetarklassen, att också människor från välbärgade familjer kan ha ångest. Det är förstås samt, men ändå är det så typiskt av recensenter från borgerliga tidningar att sopa problem på grund av klassklyftor under mattan. Det är som om de vill säga: ”Bli vid din läst, för ångest får du ändå”. Eller den gamla klyschan att pengar inte ger lycka. Nej det gör pengar kanske inte, men den som har ekonomiskt oberoende slipper ändå att sova dåligt på natten av oro för att inte kunna betala räkningar. Det är självklart att ekonomin påverkar en människas liv.

Det där med att komma från arbetarklass och göra en klassresa har inte bara med ekonomin att göra, det har lika mycket att göra en känsla inom sig att inte riktigt räcka till, att inte veta hur man ska uppföra sig och att känna sig som en klumpig gris i en porslinsfabrik.

En rolig detalj i Leif GW:s biografi är att han berättar helt öppet att den första boken han skrev, deckaren om en justitieminister som sprang till prostituerade kom till genom hämnd. Hämnd på alla de som behandlade Leif GW Persson illa i samband med DN:s avslöjande om Geijer affären. Det är skönt med någon som öppet berättar om sina hämndkänslor och visar hur sådana så kallade sämre sidor kan ge oss energi och kraft.

Leif GW Persson tar också död på myten om att allt som inte dödar oss, det härdar oss. Visst, det härdar oss, men det förändrar oss samtidigt och tar bort tron på det goda krafterna. Vi ser kanske mer realistiskt på livet, men samtidigt förlorar i tron på mycket av det goda.

Läs även andra bloggares åsikter om biografier, bokrecension, Lei GW Persson, Gsutavs grabb

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: biografier, Bokrecension, Gsutavs grabb, Lei GW Persson

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 172
  • Sida 173
  • Sida 174
  • Sida 175
  • Sida 176
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in