Titel: Du gamla, du fria
Författare: Liza Marklund
Förlag: Piratförlaget
Utgiven: 2011-11-30
ISBN 978-91-642-0334-2
Liza Marklund är tillbaka med en slags spänningsroman om journalisten Annika Bengtzon. ”Du gamla du fria” skiljer sig från övriga i serien, det är inte någon deckargåta som ska lösas. Det är mer som om det är ett farväl till figuren Annika Bengtzon.
Annika Bengtzon är tillbaka på Kvällspressens redaktion efter att några år ha varit utskickad som tidningens korrespondent i Washington. Den nye chefredaktören Anders Schyman har problem med de pressetiska reglerna, ägarna och de nya yngre nyanställda struntar helt i de gamla reglerna och Schyman står som en åsna mellan två hötappar. Liza Marklunds beskrivning av hur arbetet går till på redaktionen vittnar om att Marklund gett upp hoppet om en god journalistik. Hon beskriver hur journalisterna ägnar dagarna åt att redigera web-tv och knycka notiser från skvallersajter på nätet.
Annika Bengtzon har svårt att känna någon entusiasm för jobbet. Hon har flyttat ihop med sin före detta man Thomas igen, han jobbar på utrikesdepartementet och skickar på en konferens i Nairobi och kidnappas där.
Annika Bengtzon verkar trött på det mesta: på jobbet och på sin man. Hon är fullt medveten om att hennes man är otrogen så fort han får chansen.
Detta kunde förstås ha blivit en spännande berättelse. Men Liza Marklund verkar ha gett upp sina ambitioner inom konsten att skriva spännande böcker utan använder händelserna för att beskriva orättvisorna i världen och i samhället. Inget dåligt syfte men det är fel format för att det ska fungera i en Bengtzon-deckare.
Liza Marklund har i och för sig alltid haft ett samhällsengagemang, men nu verkar de fått ta över helt, vilket inte blir ett helt lyckat slutresultat. Ett skäl till att det inte fungerar är nog att det är för många olika ämnen: journalistikens ytlighet, globaliseringen, orättvisor i världen, relationer …
Jag hoppas för min del att Liza Marklund i nästa bok helt släpper spänningsromanen och kastar sig in i det samhällspolitiska skrivandet helhjärtat, istället. Ingen mer Annika Bengtzon, säger jag. Jag är rätt irriterad på henne nu. Hon blir allt klumpigare och envis på gränsen till dum.
Har Liza Marklund tröttnat på sin Annika Bengtzon eller är det journalistiken som hon tröttnat på? Eller är det deckarformatet hon nu säger adjö till?
Bokbutiken beskriver boken så här:
En ung småbarnsmamma hittas död. Hon är det fjärde offret på kort tid.
På Kvällspressen anar man en seriemördare, något som Annika Bengtzon avfärdar som vilda fantasier. Hennes man Thomas blir under en konferens i Nairobi kidnappad tillsammans med sex personer från olika delar av Europa.
Samtidigt som kvinnomorden blir allt fler, och misstankarna om en seriemördare börjar ta form även hos polisen, dras Annika in i ett våldsamt kidnappningsdrama som skakar både Europa och Östafrika.
Det är lite av bluff. Det låter som om det är en spänningsroman. Det är det inte. Däremot är det en total avklädning av kvällstidningarnas journalistiska etik/heder.
Ulrika Kärnborg är i Aftonbladet kritisk både till den nya romanen och till deckargenren:
En gång i tiden var jag en rätt hängiven deckarläsare, men nu början ledan häfta vid boksidorna och det är inte bara Liza Marklunds fel. Genren känns trött, söndertröskad, vi känner igen allt sedan förut.
Det finns knappt något att utvinna längre, varken förtäckt samhällskritik eller smart spänning.
Urtrist! Ett riktigt sömnpiller! Vad i all världen vill Liza Marklund med denna bok. jag är vid det här laget lika trött på den egotrippade Annika B som Camilla Läckbergs Erika. Jag rekommenderar ingen att lägga ut pengar på någonting dylikt!
Ingen som tvingar dig att läsa. Tänk om alla hade haft samma personlighet och inställning som dig, då hade det inte funnits en enda bok att läsa. Gå och lägg dig