Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Lyckostigen – en roman om att börja om

by

Titel: Lyckostigen
Författare: Anna Fredriksson
Förlag: Forum
Utgiven: 201206
ISBN: 978-91-37-13781-0

Som ensamstående mamma till två tonårsflickor har Johanna det kämpigt. Särskilt som hennes före detta man inte engagerar sig så mycket i barnen. Visst träffar han dem, på helgerna får de fara bort från det lilla samhället till hans nya liv i Stockholm. Sara, den yngsta dottern har problem i skolan och när Johanna märker att hon blir mobbad försöker hon på alla sätt att få ett stopp på detta. När det inte går bestämmer hon sig för att flytta från alltihop och börja om. Hon har möjlighet till detta eftersom hon har vunnit massor med pengar på Lotto.

Johanna och döttrarna flyttar till en lägenhet i Stockholm, Lägenheten ligger i samma hus där Calle, flickornas far bor. De får vara mer hos sin pappa och hans sambo Fanny nu och det fungerar bra. Fanny tar emot flickorna väl och de trivs. Johanna däremot trivs inte riktigt i Stockholm, hon saknar sina vänner hemifrån och saknar sitt jobb som behandlingsassistent på ett hem för missbrukare.

Hennes före detta man är orolig för hur det ska gå att leva så nära Johanna. Calle, som tidigare hette Kalle, har fullt upp med att anpassa sig själv till sitt nya, för honom finare liv. Han vill inte bli påmind om Johanna, han vill inte bli påmind om något ur sitt tidigare liv överhuvudtaget. Hans nya flickvän Fanny och hennes vänner har alla en hög status där pengar inte är ett problem och de förstår inte riktigt Fannys val av pojkvän, något hon hela tiden får försvara. Samtidigt försöker hon få veta mer om Calle och hans bakgrund men han vill flyr bara undan.

Lyckostigen är en roman är berättad ur dessa tre människors perspektiv, Johannas, Calles och Fannys. Det är en bladvändare som är lättläst och som läsare vill jag hela tiden veta vad som ska komma och hända. Romanen skulle göra sig väl som film. Förutom relationer handlar boken om klasskillnader och om skam inför sin familj. Intrigen är bra uppbyggd, men romanen skulle ge mer om karaktärerna hade fått ett större djup. Olika vardagshändelser skildras bra, Johannas kamp mot dotterns mobbare är ett exempel.

Anna Fredriksson är både författare och manusförfattare för film och TV, hon har skrivit manus bland annat till ”Sprängaren”, ”Jönssonligan” och ”Tjenare kungen”. Hennes debutroman ”Sommarhuset” utkom 2011. Det är en roman som också handlar om relationer, en arvstvist mellan tre syskon.

Aslaug Myhrberg

Albertssons Den plötsliga dörren är komisk, obehaglig och sorglig

by

Titel: Den plötsliga dörren
Författare: Sofia Albertsson
Förlag: Vertigo Förlag
Utgiven: 201208
ISBN 9789186567026

På omslaget till Sofia Albertssons lilla fickformatsbok kan vi läsa den förlängda titeln ”Berättelser om perversa ostar, skrikande ålar, flickors skära objekt, kroppspotatisar, deprimerade huvudfotingar, kättjefulla kvalster, våldsamt feta hinnor, grannen Kaos och andra osedligheter”. Nio spretande noveller. Det är en rättvis bild av det kaotiska som väntar innanför de röda pärmarna. Albertsson ger en röst åt det fula i både vardag och en mörkare sida av världen. Huvudfotingen i Tågresa mot asymmetri som med sitt huvud, fem gånger större än andra människors, börjar prata med en ”otippad skönhet”.

Människoålarna som skulle flås för den goda smakens skull. Kvalstret som med stor kärlek och inlevelse suger i sig blodet. Albertssons språk är av kaos och ordning. Hennes sätt att beskriva det mest vedervärdiga med vackra ord gör att man läser med skräckblandad förtjusning. Det är svårt att återberätta novellerna rättvist, mer än någonting är de en upplevelse. Att känna så många fysiska känslor under en läsning, är inte för mig speciellt bekant. Ibland blir det magstarkt till och med för de tåliga. Det kan tyckas vara kritiskt, men tvärtom fascineras man av hennes välformulerade meningar. I Den våldsamt feta hinnan (tillika den förstnämnda novellen på samlingens framsida) är varje mening så intensiv att man ramlar av stolen:

”Jag grävde djupa hål i den feta ytan som jag fyllde med piss och spott – osten absorberade allt. Naglarna var åter blodiga – osten glänste oskuldsfullt gulvitt.”

En mans passion till en ost har mig veterligen aldrig gjorts tidigare. Det är stundvis otroligt komiskt, gapskrattande, barnsligt fnissande. Ibland är det spöklikt obehagligt (Den plötsliga dörren) och ibland tåraögda sorgligt (Tiden sipprar fram ur mig). Framförallt är en sexuell, kafkansk anarki som råder boken igenom. Spretigt, men bra. Riktigt bra. Dock lämnar varje novell läsaren oviss om vad man just upplevde, man försöker finna metaforer och underliggande motiv som är väl dolda under Albertssons intensivt brinnande prosa. Hennes förkärlek för det fantasifulla språket med dess egensinnande ordkombinationer och liknelser tar udden från samlingens rätta mening. Mitt i detta poetiska kaos har hon framanat en känsla mer än något annat, det är få läsupplevelser förunnat.

Text: Cecilia Rådén

Ordmagi i Doftande trädgårdar för de blinda av Janet Frame

by

Titel: Doftande trädgårdar för de blinda
Författare: Janet Frame
Förlag: Modernista
Utgiven: 20120730
ISBN: 978-91-86021-68-9

Man har sagt att Janet Frames författarskap är en utforskning av det mänskliga psyket. En av mina största läsupplevelser är ”Ansikten i vattnet” (på svenska 1997) som bygger på Frames egna svåra erfarenheter. ”Ansikten i vattnet” berättar om en ung kvinna inlåst på mentalsjukhus där hon utsätts för ständiga elchocker. Det är en oerhört brutal värld, skildrad med Janet Frames säregna poetiska språk. Författaren blev felaktig stämplad som schizofren och skulle ha blivit lobotomerad, men räddades i sista stund i och med att hon vann ett litterärt pris.

”Doftande trädgårdar för de blinda” är fylld av Janet Frames ordmagi, gnistrande långa meningar som man inte riktigt vet var de ska ta vägen. Här finns tre karaktärer: modern Vera som valt att bli blind, fadern Edward som flytt utomlands och den viktigaste figuren dottern Erlene som slutat att tala. Kanske är dessa karaktärer på sätt och vis, en och samma.
Erlene går hos Dr. Clapper som ska försöka få henne att tala. Erlene talar dock med insekter och Farbror Skalbagge är ett stort stöd för henne. Ibland får Farbror Skalbagge Dr. Clappers röst och Erlene blir förvirrad, alla är inte vad de ser ut att vara. Skalbaggen berättar en vacker och sorglig saga om sin kusin Albert Dyngbagge som väntar på att en skatt ska falla ner från himlen, en gigantisk fårlort. Åren går och till sist dimper lorten ned. Men då har Albers familj hunnit dö av svält i väntan på honom. Och Albert dör också, krossad av tyngden av sin skatt.

”Att bli instängd och mördad av föremålet för sin kärlek” skriver Janet Frame. Frames gestalter söker friheten att få vara sig själva och få uppleva världen på sitt unika sätt – utan att behöva dö på kuppen. Friheten når man genom Språket och skickligt trollar författaren med orden som här:
”Ord med ljuskäglor som söker över haven för att rädda tankarna eller varna dem för farliga tidvattensströmmar, motströmmar ett annalkande oväder?” ”Och ord som kålhuvuden, Farbror Skalbagge. Bastanta, fullmatade, fuktiga?” (se sid 136).

Janet Frame dog 2004 och har flera gånger listats som en möjlig nobelpristagare. Nybörjare i Frames prosa rekommenderas att starta med hennes självbiografiska triologi ”En ängel vid mitt bord” som även filmatiserats av Jane Campion år 1990.

Text: Ulrika Bergman

Jan Guillou: Dandy – 1900-talets inledning sett ur en bortskämd överklass synvinkel

by

Dandy
Författare: Jan Guillou
Formgivare: Eric Thunfors
Förlag: Piratförlaget
Serie: Det stora århundradet 2
Utgiven: 201209
ISBN10: 9164203670
ISBN13: 9789164203670

Att skildra 1900-talet i en stor släktkrönika är ett stort projekt. En spännande tanke. Jag har nu läst andra delen i Jan Guillous 1900-talsskildring. Jag är långt ifrån imponerad. Eftersom hans huvudpersoner, tre bröder från Norge, är supermänniskor som är hur duktiga som helst och snabbt klättrar upp i samhällshierkin är det mer en superhjältesaga i stil med Hamilton. Men när det gäller Hamilton är det lättare att smälta och se det som vad det är, enkel underhållning. Men en underhållningsroman med ytligt skissade unga män som lyckas med allt de företag sig faller platt, speciellt när syftet sägs vara ambitionen att skildra 1900-talet.

Handlingen kretsar kring de tre norska bröderna som föds i fattiga och i enkla förhållanden, men de visar sig ha en osedvanlig stor fallenhet för teknik och skickas på rika mäns bekostnad till en förnämlig teknisk utbildning i Dresden, i Tyskland.

I första boken, som jag skrev om här, får vi framför allt följa de två äldre bröderna. I den andra boken, ”Dandy”, får vi följe Sverre, den yngre brodern. Han mötte en engelsk lord under studietiden i Tyskland och följer med sin älskare till godset i England där han lever ett överklassliv. Sverre och hans älskare Albie kan ägna hur mycket tid som helst åt tekniska uppfinningar – oavsett om uppfinningarna sedan kan användas eller inte. Och dessemellan hinner de dricka whisky, bada och älska i den inomhuspool Albie inrättat – och snart upptäcker Sverre dessutom att han är oerhört konstnärlig. Han kan leka med sitt skissande hur mycket som helst, utan att oroa sig för annat än hur han ska konversera rätt på de fina middagarna med överklassen.

Ja ”Dandy” är möjligen en skildring av början av 1900-talet sett ur en bortskämd brittisk överklass synvinkel.

Kärlekshistorien mellan Sverre och Albie måste vara en av de mest ytligt skissade i litteraturhistorien. Överhuvudtaget är alla karaktärer skildrade så det är helt omöjligt att se dem som riktiga människor. Jag har aldrig träffat så ytliga personer i verkligheter. Antingen beror det på att Jan Guillou inte kan skildra karaktärer så det blir trovärdigt eller så är det helt enkelt så människor i hans samhällsklass beter sig, tänker och uppför sig. Kanske är det den värld Jan Guillou känner till. Att han sedan lite pliktskyldigast leker vänster genom att låta Sverre utifrån sin enkla bakgrund ibland tänka lite om skillnaderna mellan människors villkor, nja det känns mest konstruerat.

”Dandy” är nog det sämsta jag läst på mycket länge – jag fick verkligen tvinga mig själv att läsa klart den. Litterärt ligger den på låg nivå, det är alldeles för mycket som bara berättas ytligt istället för att framställas dramatiskt eller litterärt.

Det enda som var roligt eller snarare läsvärt i boken var två saker:
skildringen av den tidens framväxande konst- och kulturrörelser, skildring om hur många brittiska konstkritiker var helt oförstående till van Gogh, Paul Gauguin, Picasso och Matisse.

Det andra som var intressant var skildringen av kriget. Första världskriget inträffar också under bokens gång och där har Jan Guillou en ovanlig inställning. Han skildrar britterna som odrägliga och vidriga och rasistiska i sitt koloniala förtryck av afrikaner. Där har han säkert fakta. Guillou visar också hur fredsavtalet efter första världskriget lade grunden för andra världskriget. Han skildrar också hur äckligt falskt medier uppträdde under kriget och censurerade saker som talade mot britterna.

Men någon stor skildring av 1900-talet är Jan Guillou inte på väg att skapa.

Fler recensioner:
Göteborgsposten och Expressen och Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Boktips för fotointresserade: Post Scriptum av Christer Strömholm

by

Post Scriptum
Författare: Christer Strömholm
Författare: Joakim Strömholm
Författare: Johan Tell
Författare: Carole Naggar
Författare: Christian Caujolle
Fotograf: Christer Strömholm
Formgivare: Patric Leo
Förlag: Max Ström
Utgiven: 201208
ISBN10: 9171261745
ISBN13: 9789171261748

Christer Strömholm är en av de största svenska fotograferna. En del av hans verk finns att betrakta på Fotografiska. Den som inte kan ta sig dit eller vill fördjupa sig i hans bilder kan införskaffa en tung fotobok med ett stort urval av hans fantastiska bilder. Boken ”Post Scriptum” har slöppts nu i höst, i augusti.

Bokförlaget skriver:
Christer Strömholm är en av världens främsta 1900-talsfotografer och hans konstnärskap är ett av de mest betydande i vår fotografiska historia. Förutom sitt eget bildskapande med många utställningar och en rad böcker startade han även Fotoskolan i Stockholm som utbildade många av Skandinaviens nu ledande fotografer, bland andra Anders Petersen, Dawid, Bille August och Gunnar Smoliansky.

Post Scriptum är den i särklass största monografin över Christer Strömholm och hans liv. Detta praktverk omfattar fler än 250 av hans bästa bilder. Författaren Johan Tell har skrivit en kort biografi över Strömholms liv och hittat nya fakta som ger spännande nycklar till hans skapande. Christian Caujolle och Carole Naggar har skrivit varsin essä där de tolkar Strömholms konst.

Boken finns i två språkversioner (svensk och engelsk).

Fotografiska i Stockholm kommer att i samband med bokens utgivning att ha en stor utställning av Christer Strömholms verk med vernissage i augusti 2012.

Under sin livstid blev Christer Strömholm tilldelad många utmärkelser, bland annat det internationella Hasselbladspriset, guldmedalj i Rencontres d?Arles och professorstitel i fotografi av regeringen.
——–

Det är svårt att skriva om bilder. Foton talar till flera sinnen och kan berätta nya saker när jag betraktar dem en andra och en tredje gång. Fotoboken ”Post Scriptum” är inte bara en stor upplevelse för den som inte kan komma till Fotografiska och se utställningen där, den fördjupar upplevelsen för den som varit på Fotografiska.

Fotosidan har också recenserat den här boken.