Titel: Den röda handsken
Författare: Holly Black
Förlag: B Wahlströms
Utgiven: 201208
ISBN: 9789132159176
Den andra romanen i serien om Cassel Sharpe och hans krets av familj och vänner välkomnar läsaren in en värld av mystiska brott och – uppenbarligen – handskar.
Den röda handsken, som är en magisk thriller, berättar med hjälp av sina enkla förklaringar och rapida takt om en fantasivärld där ett mindre tal människor har olika sorts magiska förmågor – dessa individer kallas för berörare och räknas som utstötta och kriminella varelser. På grund av berörarnas existens har det blivit en vana för New Yorks befolkning att bära handskar på sig. Cassel är en transformationsberörare och är därför den mäktigaste av alla berörare.
Cassels hopp om ett lugnt skolår på rikemansskolan han går på hindras av hans äldsta brors död. Därefter kontaktas han av två FBI-agenter som talar om för Cassel att hans bror hade hjälpt FBI med att lösa flertal mord, därför vill agenterna att Cassel ska avsluta hans brors arbete. Dock blir Cassel chockad när han får se fotografierna på de döda – det visar sig att han redan har mött dem. Han är den som har transformerat de till döda föremål.
Som om historien med hans bror inte är tillräcklig ansträngande så måste Cassel också handskas med en rysk gangsterboss som vill att han ska arbeta åt honom, Flickvännen som endast bryr sig om Cassel för att hon har blivit känsloberörd att älska honom och hans mor som ständigt bedrar män till att ge henne förmögenheter.
Handlingen är till den stora delen ovanlig, Cassel är förvirrad på ett allmänmänskligt sätt och karaktärerna är inga klyschiga hjältar som använder sin beröringskraft till att rädda världen. Dock får romanen inga fler komplimanger än det som redan är nämnt.
Ett av de främsta skälen till att romanen är onödig är det neutrala språket som i somliga andra romaner räddas av en intrig som får läsaren att bli låst i boken, så är det inte med den röda handsken. Frånvaron av en röd tråd får mig att undra om det är meningen att läsaren ska koncentrera sig på Cassels skuldkänslor för morden han har begått, hålla sig till gåtan om vem som är den mördaren i de röda handskarna eller intressera sig i rikemansinternatet Cassel bor i.
Cassel – vars perspektiv romanen är berättad i – är varken det ena eller det andra. Det är meningen att han ska vara en farlig person men förutom upplysningarna om morden han har begått så återspeglar varken hans språk eller hans umgängeskrets stilen på hans karaktär. Kan det vara att karaktären överhuvudtaget inte har något som helst djup? Cassels vänner och familj är lika kluriga att beskriva, om de ens är värda en beskrivning.
Romanen är som sagt lättläst, man blir långt ifrån fängslad av det stillösa språket men trots detta så är vissa delar allmänmänskliga och därmed en aning intressanta. Att försvinna in i en annan värld och tänka på karaktärer som tillhör en fiktion må vara frestande men i så fall skulle jag välja en mindre deprimerande bok än denna. Som en slutsats så är romanen någonting jag helst håller mig borta ifrån.
Text: Anastasia Brink