• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Den färglöse herr Tazaki – förmodligen det bästa hittills av Haruki Murakami

19 maj, 2014 by Rosemari Södergren

denfargloseherrtazaki

Den färglöse herr Tazaki
Författare: Haruki Murakami
Översättare: Yukiko Duke och Eiko Duke
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113055619

Den japanske författaren Haruki Murakami är de breda folklagrens favorit till Nobelpriset i litteratur, år efter år. I alla fall enligt de stora vadhållningsbolagen. Murakamis underfundiga romaner som fångar in känslor av livets mysterier och existentiell magi tilltalar många. Jag tillhör dock inte hans stora skara av beundrare. Jag har läst det mesta av honom men aldrig riktigt fastnat för hans litteratur. Inte ens jätteprojektet 1Q84 satte några större avtryck inom mig. En novellsamling av honom är det jag uppskattat mest av hans utgivna verk, kanske för att hans idéer inte håller för att utvecklas i romanlängd, har jag tänkt.

Nu har jag också fallit. Pladask. I och med romanen ”Den färglöse herr Tazaki” har Haruki Murakami hittat fram som stor författare. Berättelsen tar tag i mig och den är spännande, fast det inte alltid händer så mycket på ytan, jag längtar efter att få fortsätta läsa när jag inte har tid att läsa vidare i den. Det är inte bara det som sägs utan det är så mycket som finns mellan raderna som är starkt och får mig att känna och tänka.

”Den färglöse herr Tazaki” – den senaste av Haruki Murakamis romaner som översatts till svenska har fått även mig att se hans storhet som författare.

Romanen handlar om Tsukuru Tazaki som är i dryga trettioårsåldern. När han gick i gymnasiet var han med i en grupp av fem. De fem, tre pojkar och två flickor, var tätt sammanknutna i en djup vänskap. Det har bestämt sig för att vara nära vänner livet ut. Men när han kommer hem från universitetet en dag blir han varse att han inte längre är välkommen i gruppen. Något har förändrats i grunden men ingen vill eller kan berätta vad som har hänt.

Uteslutningen blir ett trauma som följer honom genom livet. När han flera år senare möter Sara och förälskar sig i henne berättar han om sveket och hur det alltid plågat honom. Hon uppmanar honom att söka upp vännerna från skoltiden för att ta reda på vad som faktiskt hände den gången.

Han lyder hennes råd men ju mer han får reda på, desto mörkare blir sanningen om gruppens intensiva jakt på den perfekta vänskapen. Frågan är om Tsukurus uppgörelse blir något han ångrar eller något som leder till att han äntligen kan lägga det förflutna bakom sig. Kan kärleken verkligen besegra ensamheten? Hur nära kan man komma en annan människa? Kan man faktiskt tvinga sig att glömma obehagliga saker?

Haruki Murakamis nya roman, Den färglöse herr Tazaki, handlar om sorg, om vänskap, om tillit, om att våga ge sig hän, om att läka själens sår och om hur ens egen självbild inte alltid stämmer överens med omgivningens uppfattning.

Romanen är välskriven och lämnar mycket åt mig som läsare att själv känna, tänka och upptäcka. Den är vacker, vemodig och samtidigt spännande.

 

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Bokblogg, Bokrecension, Murakami

Recension: tre romaner av Cees Nooteboom

15 maj, 2014 by Redaktionen

2Nootebom 1

Titel: Följande historia
Titel: I de Nederländska bergen
Titel: Ritualer
Författare: Cees Nooteboom
Förlag: Modernista
Utgiven: 201405
ISBN: 978-91-7499-374-5, 978-91-7499-373-8, 978-91-7499-372-1

Livets gåta som komedi eller tragedi? – Cees Nootebooms romaner återutges Modernista satsar på återutgivning av den holländske författaren Cees Nooteboom. Det handlar om romanerna; Följande historia, I de nederländska bergen och Ritualer. Bokomslagen pryds av Max Neumanns vackra och gåtfulla målningar. Omslagen är som Nootebooms figurer, på samma gång fulla av mening och fulla av meningslöshet. Varje bok har också fått ett nyskrivet förord.

Nootebom 1

Följande historia vann flera litterära priser och blev författarens genombrott år 1991. Huvudpersonen Herman Mussert är en vanlig Nooteboom-figur, en man på kant med sin omvärld som avskiljer sig från omgivningen. Klosterliv och munkar är ofta förekommande i Nootebooms verk. Romanen börjar med att Mussert vaknar i Portugal, fast han gått och lagt sig i Amsterdam kvällen innan. Han har fått sparken som lärare och försörjer sig på att skriva reseguider, en förnedrande syssla. Mussert är en oansenlig man som lever för den antika mytologin, hans öknamn är Sokrates. Det är en tragikkomisk historia och det blir än mer komiskt när han blir tillsammans med sin motsats, lärarinnan i naturvetenskap, en rödhårig, blodfull kvinna.

I de nederländska bergen är en variation på H C Andersens saga Snödrottningen. Kai och Lucia uppträder på en cirkus som illusionister. De är båda perfekta, de äger en perfekt skönhet. I den här berättelsen finns en starkt, närvarande berättare/författare som ibland bryter illusionen och gör utvikningar om språk, geografi etc. Nåväl är inte författaren själv att se som en illusionist?

Nootebom 3

Romanen Ritualer tilldelades Pegasuspriset och gjorde Nooteboom till en betydande författare. Det är en suggestiv berättelse som också har en del komik. Jag läste Ritualer för många år sedan och har aldrig glömt den mystiska japanska rakuskålen som slås sönder efter den perfekta teceremonin. Huvudpersonen Inni Wintrop har inga ambitioner och ser sig som misslyckad. Han tror varken på sig själv eller Gud. När hans fru lämnar honom beslutar han sig för att ta livet av sig – och misslyckas givetvis. Romanen börjar med att berätta om hans självmord och att redogöra för dagen aktiekurser: Philips 149.60. Sedan möter Inni den märklige enslingen Arnold Taads som måste vara Nederländernas ensammaste människa. Tror Inni. Till dess han möter sonen Philip Taads…

Cees Nootebom är en spännande författare som har mycket att säga, eller rättare sagt många frågor att ställa. Jag hoppas att fler ska upptäcka hans författarskap.

Text: Ulrika Bergman

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

Ryttarna av Mats Wahl påminner en hel del om den amerikanska Hunger-serien

12 maj, 2014 by Rosemari Södergren

ryttarna

Ryttarna
Författare Mats Wahl
Förlag: Natur Kultur
Serie: Blodregn
Utgiven maj 2014
ISBN: 9789127137356

Mats Wahl är en av våra stora nutida ungdomsförfattare som nått ut brett bland både ungdomar och vuxna. 1978 kom hans första bok, På spaning efter växandets punkt. Han har sammanlagt publicerat 43 böcker. Han har också skrivit teaterpjäser, tv-serier, film och noveller. Vinterviken är en av hans böcker som varit framgångsrik, både som bok och som film. Wahl har även tilldelats flera priser och utmärkelser. Två av dessa är Kungliga dramatiska teaterns pris för bästa pjäs för barn och ungdom 1990 och Augustpriset 1993.

Så när han nu skriver på en ungdomsserie som skildrar Sverige mitt under en framväxande miljökatastrof femtio år fram i tiden blev jag rejält lässugen och nyfiken. Handlingen kretsar kring tonårsflickan Elin som bor med sin familj ute på landsbygden. Livet där är en mix av ett förindustriellt Sverige och ett högteknologiskt samhälle.

Det är en skrämmande värld som Mats Wahl skildrar: Samtidigt som medborgarna ständigt övervakas av militärhelikoptrar och drönare måste de själva ta sig fram till häst. På stora bildskärmar visas tillrättalagda ”nyheter” och för att få möjlighet att gå i skolan måste eleverna ta lugnande medicin.

Påminner om den amerikanska Hunger-serien som ju filmatiserats och fått en stor publik. Jag får en känsla av att Ryttarna är skriven för att lätt kunna bli en tv-serie och/eller film. Det vinner romanen inte på. Karaktärerna känns ytliga och ska jag vara ärlig blir jag aldrig nyfiken på hur det ska gå, trots att det borde vara rätt spännande med fejden med grannarna som är våldsamma och blodiga. Det är med livet som insats Elin och hennes familj ger sig ut för att handla mat.

När Elin låter pilen gå har hon Björn alldeles framför sig. Hans mun står öppen och han vrålar ordlöst och svingar påken. Hon ser rakt in i hans vidöppna ögon och vet att det hon ser är den döendes blick.

Elins familj ligger i fejd med familjen Torsson. Tonåriga Elin dödar mannen Björn i självförsvar, men lyckas inte rädda sin bror Vagn från att bli tillfångatagen. Elin ger sig av för att förhandla om Vagns liv, väl medveten om att hennes egna handlingar kanske dömer dem båda till döden. Men Björns gård verkar övergiven och när Elin kommer dit överraskas hon av ett regn rött av sand från Sahara. Hon tvingas söka skydd i sina fienders hus men upptäcker snart att hon inte är ensam i huset, någon verkar gömma sig i ett lönnrum i källaren.

Ryttarna är alltså första delen i serien Blodregn, en släktsaga som är inspirerad av fornnordisk tradition. Med ett karaktäristiskt korthugget språk väver Mats Wahl en berättelse om två familjers kamp för överlevnad i en framtid där makthavarna övervakar medborgarna och där klimatet och miljön blivit förstörd. Jag är, som jag redan skrivit, inte helt förtjust. Det är inte det korthuggna språket utan det alltför snabba klippen i handlingen som inte fungerar på mig. Jag hinner aldrig landa i berättelsen, jag känner att karaktärerna är för ytligt och klichéartat skildrade. Jag må vara rätt många år från målgruppen men jag brukar kunna läsa bra ungdomsböcker med stor behållning ändå. Vi får väl se, kanske växer serien i kommande avsnitt.

Läs mer om serien Blodregn på www.storyland.se

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Minnets spelplats av Gunilla Palmstierna-Weiss – som att sitta i timmar med en nära vän

11 maj, 2014 by Rosemari Södergren

minnets-spelplats

Minnets spelplats
av Gunilla Palmstierna-Weiss
Formgivare: Mikael Sylwan
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN:9789100125981
Utgiven:2013-10

Som att sitta ner med en kär vän som har massor av bilder och ordets gåva och som berättar om sitt spännande liv. Minnets spelplats är Gunilla Palmstierna-Weiss memoarer över sitt långa konstnärsliv. Det är förstås mycket mer än så. Minnets spelplats spänner över tre generationer och så gott som hela 1900-talet och in på 2000-talet.

Svenska Dagbladets recensent Ylva Lagercrantz Spindler skriver bland annat:
Vid läsning av ”Minnets spelplats” slås man av vilket sanslöst spännande liv Gunilla Palmstierna-Weiss har levt. Allt är återgivet med gnistrande skärpa och boken är en stark läsupplevelse.

Ja det är bara att hålla med. Det är välskrivet och fängslande, jag fångas in och kan inte slita mig, jag vill sitta där bredvid denna kloka och konstnärliga kvinna och höra henne berätta om sitt liv och alla konstnärspersonligheter hon mött på livets färd.

Gunilla Palmstierna-Weiss är konstnär och de sätter sin starka prägel på memoarerna. Självklart, som sig bör med bilder, foton, illustrationer som fördjupar det som berättas.

Gunilla Palmstierna-Weiss börjar med att berätta om sin mors släkt, med morfars far, boktryckaren Peder Herzog, och hos sin farfars far, ministern Erik Palmstierna och hans fru Ebba Carlheim Gyllensköld. Därifrån tar hon oss med till det ockuperade Holland, där hon och brodern Hans Palmstierna växte upp under kriget. Vi hamnar sedan i 1950-talets bohemliv bland unga konstnärer i Gamla stan i Stockholm och möter personligheter som Carlo Derkert och Öyvind Fahlström. Kursverksamheten på Långholmen, som Gunilla var med och startade, skulle kunna kallas Moderna museets urcell. Efter studier på konstskolor i Stockholm, Paris och Amsterdam, följde äktenskap och arbetsgemenskap med författaren Peter Weiss. Det blev många långa resor, egna och med Peter, till länder som USA, Kuba, Vietnam och Mexiko.

Gunilla Palmstierna-Weiss inledde en keramisk karriär som innebar många offentliga utsmyckningsuppdrag. Slutet av 1960-talet präglades av studentradikalism och social turbulens, med Simone de Beauvoirs ord: de bästa åren. Så småningom ledde Gunilla Palmstierna-Weiss arbete som teater- och operascenograf till samarbeten med regissörer som Ingmar Bergman, Peter Brook, Götz Friedrich och Fritz Kortner, i såväl Stockholm som München, New York och runt om i världen.

Gunilla Palmstierna-Weiss har den stora förmågan att berätta utan prestige, hon sätter ofta sig själv i bakgrunden och låter de andra synas.

Det är både skrämmande och roligt att läsa om hennes många möten med manliga regissörsdespoter, framför allt under 1960-talet på tyska teatrar. Hon borde jobba gratis och serva sin man, menar dessa manliga regissörer. Hennes man, regissören, till och med slår henne med manus i huvudet.

Hon avslöjar också att när hon första gången skulle samarbeta mmed Ingmar Bergman på Dramaten fick hon en rejäl utskällning på grund av en rostig takbalk.

För den kulturintresserade är Minnets spelplats en guldgruva att sitta ned tillsammans med.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Blodsväktaren – blek uppföljare till Blodsmagi

9 maj, 2014 by Redaktionen

Blodsvaktaren

Titel: Blodsväktaren
Författare: Tessa Gratton
Förlag: B Wahlströms
Utgiven: 2014-01
ISBN: 9132163340

Mab Prowd är uppvuxen med magi. Den finns i hennes blod, hennes sinne. Med stor vördnad utövar hon sin magi, isolerad från andra ungdomar i hennes egen ålder. En morgon går något snett, och det som bara skulle vara en övning på prov råkar utlösa något mycket värre. Den enda som blir vittne till detta är Will. En vanlig tonåring med hjärtat fyllt av sorg. Deras vägar möts och två världar krockar.

Blodsväktaren är en fristående uppföljare till Blodsmagi, men samma karaktärer och historier rör sig lite i cirklar kring varandra, så att först ha läst Blodsmagi tillför en bättre läsupplevelse. Tyvärr känns Blodsväktaren som en blek kopia av Blodsmagi. Det är samma struktur, en tjej och en kille som blir kära och en sidoberättelse från förr som sakta vävs in i det nutida. Det finns kärleken till en bror och samma typ av magi. Språket må vara bättre, men det är historien som brister. Första halvan går lite trögt, karaktärerna känns lite för platta. Det är väldigt många karaktärer, och många av dem förefaller mig som oerhört ointressanta, trots att det borde finnas något starkt i dem som lockar.

Vissa bi-historier försvinner sedan ut utan något egentligt syfte. Det är synd, för själva idén i att blanda en värld som de flesta tonåringar nog kan känna igen sig i, och en värld som är totalt främmande, är en rolig kombination som kittlar många sinnen. Tyvärr faller det bara platt. I Blodsmagi fanns det en gnista, en skärpa. Det kändes originellt. Blodsväktaren saknar det där extra som lyfter upp den en pinne ovanför sin föregångare, det blir inte mycket mer än en kopia med nya namn.

Text: Cecilia Rådén

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 100
  • Sida 101
  • Sida 102
  • Sida 103
  • Sida 104
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 203
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in