Den färglöse herr Tazaki
Författare: Haruki Murakami
Översättare: Yukiko Duke och Eiko Duke
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113055619
Den japanske författaren Haruki Murakami är de breda folklagrens favorit till Nobelpriset i litteratur, år efter år. I alla fall enligt de stora vadhållningsbolagen. Murakamis underfundiga romaner som fångar in känslor av livets mysterier och existentiell magi tilltalar många. Jag tillhör dock inte hans stora skara av beundrare. Jag har läst det mesta av honom men aldrig riktigt fastnat för hans litteratur. Inte ens jätteprojektet 1Q84 satte några större avtryck inom mig. En novellsamling av honom är det jag uppskattat mest av hans utgivna verk, kanske för att hans idéer inte håller för att utvecklas i romanlängd, har jag tänkt.
Nu har jag också fallit. Pladask. I och med romanen ”Den färglöse herr Tazaki” har Haruki Murakami hittat fram som stor författare. Berättelsen tar tag i mig och den är spännande, fast det inte alltid händer så mycket på ytan, jag längtar efter att få fortsätta läsa när jag inte har tid att läsa vidare i den. Det är inte bara det som sägs utan det är så mycket som finns mellan raderna som är starkt och får mig att känna och tänka.
”Den färglöse herr Tazaki” – den senaste av Haruki Murakamis romaner som översatts till svenska har fått även mig att se hans storhet som författare.
Romanen handlar om Tsukuru Tazaki som är i dryga trettioårsåldern. När han gick i gymnasiet var han med i en grupp av fem. De fem, tre pojkar och två flickor, var tätt sammanknutna i en djup vänskap. Det har bestämt sig för att vara nära vänner livet ut. Men när han kommer hem från universitetet en dag blir han varse att han inte längre är välkommen i gruppen. Något har förändrats i grunden men ingen vill eller kan berätta vad som har hänt.
Uteslutningen blir ett trauma som följer honom genom livet. När han flera år senare möter Sara och förälskar sig i henne berättar han om sveket och hur det alltid plågat honom. Hon uppmanar honom att söka upp vännerna från skoltiden för att ta reda på vad som faktiskt hände den gången.
Han lyder hennes råd men ju mer han får reda på, desto mörkare blir sanningen om gruppens intensiva jakt på den perfekta vänskapen. Frågan är om Tsukurus uppgörelse blir något han ångrar eller något som leder till att han äntligen kan lägga det förflutna bakom sig. Kan kärleken verkligen besegra ensamheten? Hur nära kan man komma en annan människa? Kan man faktiskt tvinga sig att glömma obehagliga saker?
Haruki Murakamis nya roman, Den färglöse herr Tazaki, handlar om sorg, om vänskap, om tillit, om att våga ge sig hän, om att läka själens sår och om hur ens egen självbild inte alltid stämmer överens med omgivningens uppfattning.
Romanen är välskriven och lämnar mycket åt mig som läsare att själv känna, tänka och upptäcka. Den är vacker, vemodig och samtidigt spännande.
Jag har två böcker av Murakami hemma och har inte läst någon av dem. Efter att ha läst det här inlägget blir jag nyfiken både på dem och på hans nya bok. 🙂