Den 2 september inleds teaterhösten på Kulturhuset Stadsteatern med en Sverigepremiär för två prisbelönta pjäser av den brittiska dramatikern Caryl Churchill, i regi av Ole-Anders Tandberg.
Ett pressmeddelande berättar:
”Undkom ensam” och ”Tänk om om bara” är två intensiva, kortare pjäser som båda kompletteras av nyskriven musik av kompositören Joel Sahlin. På scen finns även Romkören som består av skolkamrater som gick tillsammans på Adolf Fredriks musikklasser på 1970-talet.
– Sedan industrialismens början har vårt ekonomiska system baserat på vinning för den enskilda individen utarmat jorden. Klimatförändringarna och Rysslands erövringsskrig i Ukraina är bara toppen av isberget, civilisationen som vi känner den är dömd att gå under enligt Caryl Churchills vittnesmål i pjäsen Undkom Ensam. I Tänk om om bara lämnar hon en strimma ljus i mörkret om att ett utopiskt tänkande fortfarande kan rädda oss från apokalypsen, säger regissören Ole Anders Tandberg.
Caryl Churchill är en prisbelönad brittisk dramatiker som skrivit för både teater film och tv. Hon anses som en av nutidens främsta dramatiker som är feministisk, politisk och nyskapande i sitt sätt att skriva dramatik. Hennes verk väcker frågor om makt, individen kontra kollektivet och förmågan att påverka framtiden. 2002 belönades hon med ”The Obie Lifetime Achievement Award” och 2010 valdes hon in i The American Theatre Hall of Fame.
Undkom ensam
Tre åldrande väninnors böljande samtal om livets vardagligheter. Efter fru Jarrets entré i trädgården blir diskussionerna mer intensiva. Kvinnornas allra mest privata smärtpunkter bubblar upp till ytan och konfronteras med groteska vittnesmål om makthavarnas exploatering av planeten vi bor på.
2017 utnämndes den till bästa pjäs av Writers’ Guild Awards. Efter att ha gjort succé på The Royal Court Theatre i London och off Broadway i New York är Undkom ensam redan en av vår tids stora pjäser.
På scen ser vi Chatarina Larsson, Monica Stenbeck, Eva Millberg och Eva Ahlberg.
änk om om bara
En ensam änklings reflektioner på livets upplopp. Över det liv som inte kan levas om igen. Om den framtid som andra livsval hade gett oss. Om framtiden vi inte fick uppleva.
Tänk om om bara hade urpremiär så sent som september 2021 på the Royal Court Theatre i London.
I rollerna: Lars Lind, Natalie Minnevik, Anders Johannisson, Billie Höper Edfeldt samt Hedvig Sahlin.
Ole Anders Tandberg har regisserat teater och opera runt om i Europa, varav ett tiotal uppsättningar på Kulturhuset Stadsteatern. Med sig i teamet har han kostymdesigner Maria Geber och för scenografin står Sven Haraldsson.
Pjäsen börjar med samtalet mellan Ramona och hennes förhoppningsvis nye pojkvän, som från en röst ute i salongen ropar att han tillhör en annan slags manlighet och ”inte är vegan”. Med kort tålamod kräver han att hon ärligen berätta hur hon fått sitt ärr på ena axeln. Ana Gil de Melo Nascimento gestaltar fint denna centrala roll, en sökande kvinna som har svårt med nära relationer, men som funnit yoga och retreat i livet som en lösning. Hon säger till publiken, i en nutida tro på individens makt, att man ”ju alltid väljer själv” sina känslor.
Bitvis är Eld ett förtätat samtida kammardrama men anspelar också, såsom stora dramer gör, på urgamla myter. Myten om att som fågeln Fenix kunna resa sig ur askan, är med i de fyras hoppfulla tro på rening. Samtiden syns i nutidsmannen som flyr genom att titta på söta katter i sin mobil hellre än att erkänna verkligheten och närvara vid en gammal väns begravning. En samtidskvinna gör yoga för att stå ut med sin oförmåga till närhet. Hon syns hantera sitt beteende och sina känslor medan ridån bakom henne fullständigt rasar. En redig kvinna från en förening för grannsamverkan, är stolt för henne ”kan man lita på”. Hon undersöker katastrofen ordentligt (fotograferar?) och kan redigt berätta för brandkåren exakt var branden startade. Men hon skräms och sugs till elden, som hon saknar relation till. Allvaret, trauman tittar fram, men omgivningen tycks stå handfallen. Till hjälp dyker guden Ra upp bland lågor, pricksäkert karaktäriserad med allvar och ironiskt skratt av Electra Hallman.
Pjäsens handling kretsar kring Naomi, som är dramaturg i en ung och mycket engagerad teatergrupp. Precis innan de ska spela sin föreställning har en av skådespelarnas mamma varit med om en olycka och ligger för döden på sjukhus. Skådespelarna har åkt dit och Naomi är kvar ensam för att ta emot publiken. Hon väljer att berätta om sin research som teatergruppens föreställningar bygger på och hon tar där upp jordens historia sedan Big Bang och det mynnar ut i att människor nu är på väg att förstöra allt liv på jorden, det sjätte massutdöendet. Hon berättar om livet på jorden och varför det håller på att rinna oss ur händerna. Naomi spelas av duktiga Helmon Solomon. Hon är övertygande, jag tror på att hon är den dramaturg och spelar. Helmon Solomon vill jag se mera av i andra uppsättningar. Hon är en av denna föreställnings stora plus.