Litteratur och konst

Den 30 november och 1 december är det dags för det stora poesikalaset i Stockholm! Tidskriften 10TAL bjuder för 22 året i rad in till Stockholms Internationella Poesifestival, i år på Konstakademien i Stockholm. Poesifestivalen är Nordens största mötesplats för samtida poesi från olika delar av världen.

Ett pressmeddelande berättar:

Poeter från fyra världsdelar, bland annat Kuba, Albanien, USA, Malaysia, Makedonien och Tyskland medverkar i år på Stockholms Internationella Poesifestival som äger rum på Konstakademien. Festivalen är en storslagen hyllning till poesin och anordnas sedan starten 1997 då Tomas Tranströmer invigde festivalen tillsammans med Fläskkvartetten.

Flera hundra poeter av samtidens främsta och mest nyskapande poeter från 40 språk har framträtt genom åren tillsammans med svenska lyriker, musiker, konstnärer och andra artister. För 13 gången utdelas också det årliga Mare Kandre-priset till ett starkt innovativt författarskap i Mare Kandres anda. För 7 året arrangeras AKT UNG – scenen för unga poeter från 16 till 27 år.

Stockholms Internationella Poesifestival 2018 har valt det högaktuella temat Hem – Hemifrån. 2010 var festivalens tema Välkommen, som en protest mot Sverigedemokraternas flyktingpolitik och bristande medmänsklighet och för att uppmärksamma allmänheten på faran i att släppa fram och normalisera den främlingsfientliga inställning som detta parti i grunden står för. Sverigedemokraternas ungdomsförbund svarade då med en demonstration mot festivalens tema och de inbjudna författarna med exil-bakgrund genom att läsa klassiska svenska författare som Vilhelm Moberg och August Strindberg utanför Dramaten där festivalen hölls.

Avsaknaden av solidaritet med människor som flyr från krig, miljökatastrofer och fattigdom har sedan dess spritt sig i Sverige. Människor har blivit siffror och buntas ihop under begreppet »flyktingkrisen«, men poesin kan berätta om människan, var och en, om det som är för alla lika – hur vi älskar de vi älskar och våra hem, hur vi nu än bär dem: på ryggen eller i våra hjärtan och drömmar.

Festivalen ställer frågorna: Vad är ett hem? Vad innebär det att vara hemifrån? Hur bygger man upp ett nytt hem på en ny plats? Gemensamt för deltagarna vid årets festival är att de skriver om rörelsen från ett hem till ett annat, från ett språk till ett annat språk – minnesbild eller förhoppning. Några har rest långt från platsen där de föddes, i rotlöshet eller exil, andra har flytt från minnet av döden. »Språket blir poetens stad när tryggheten endast är ett minne«, skriver den makedonske poeten Nikola Madzirov, som i år är med och curerar temat tillsammans med Poesifestivalens grundare och konstnärliga ledare Madeleine Grive, 10TALs chefredaktör.

Medverkar gör bland andraJan Wagner (f. 1971) är en av Tysklands främsta samtida poeter. Han hyllas för sitt sätt att förena traditionella versformer med obunden lekfullhet, och för sitt överraskande bildspråk. Han har som enda poet tilldelats ett av Tysklands mest välrenommerade priser: Bokmässan i Leipzigs litteraturpris. På svenska finns diktsamlingen Självporträtt med bisvärm utgiven och den sålde genast slut. Jan Wagner kommer att framföra dikter tillsammans med sin översättare till svenska, Aris Fioretos.

Johannes Anyuru (f. 1979), debuterade med den hyllade diktsamlingen Det är bara gudarna som är nya, där han använder det homeriska eposet Iliaden som ram för sin skildring av samtidens Sverige – om krig, att befinna sig hemifrån och hemvändande. I hans författarskap gestaltas vår samtids smärtpunkter med drabbande styrka. Anyuru hävdar nödvändigheten i att vara politisk som poet och ger genom sitt skrivande samhällets anonyma grupper ansikten och röst. Hem och tillhörighet blir viktiga frågor med ofta våldsamma svar.

Jila Mossaed (f. 1948) född och bosatt i Iran tills hon vid 38 års ålder flydde till Sverige, är författare, poet och nyligen invald ledamot i Svenska Akademien. Hon har benämnts som en »mästerlig uttolkare av exilens villkor« och är högt uppskattad både i Sverige och internationellt. Hennes författarskap skildrar exilens mellanrumstillvaro och aktualiserar frågor om ursprung, plats och tillhörighet. 2018 är hon aktuell med lyriksamlingen Vad jag saknades här.

Nikola Madzirov (f. 1973) är en av Makedoniens mest framstående poeter och co-curator till Stockholms Internationella Poesifestival 2018. Hans poesi har översatts till fler än 30 språk och han har bland annat tilldelats Hubert Burda European Poetry Award. Madzirovs familj flydde Balkankriget och i hans poesi löper personlig och politisk geografi samman för att utmana traditionellt historieberättande: lager på lager av erfarenheter som resulterar i en personlig mytologi. Hans är förskjutningens, migrationens och återvändandets poesi. 2013 översattes Madzirovs lyriksamling Rester från ett annat sekel till svenska av Miodrag Stankovski.

Mette Moestrup (f. 1969) debuterade med diktsamlingen Tatoveringer 1998och har sedan utkommit med en handfull banbrytande diktsamlingar, som med stor musikalitet och spännvidd undersöker begrepp såsom kön, sexualitet, identitet och makt i en formmedveten ram, som rymmer världslitteratur, vardag, filosofi, ordspråk och tecknade serier. Det är komplext, argt, politiskt, lärt och elegant. Och erotiskt.

Luljeta Lleshanaku (f. 1968) har kallats en pionjär inom albansk lyrik. Hon växte upp i husarrest under Enver Hoxhas stalinistiska regim, en tid präglad av förtryck och isolering. I hennes författarskap förenas ett nationellt förflutet med en personlig historia, i sökande efter försoning och förståelse. Hon är även verksam som forskningsledare vid Tirana’s Institute of Studies of Communist Genocide och aktuell med diktsamlingen Negative Space.

Rasha Alqasim (f. 1989) kom till Sverige 2014 från Irak för att medverka på poesiuppläsningar och lever sedan dess här i exil. Hennes första bok, Jag matar kriget med dem jag älskar, utkom på 10TAL Bok 2017 i översättning av Elisabeth Hjorth, Sara Mannheimer och Kholod Saghir. Hennes dikter berättar om kvinnornas värld och vardag i hemmet och deras försök att skapa ett normalt liv när deras män och söner förlorats till våld och rig. Det är en stark och kompromisslös skildring av patriarkatet, kriget, kampen för överlevnad och en ung kvinnas drömmar om livet och litteraturen.

Victor Rodríguez Nuñez (f. 1955) är kubansk poet, kritiker och översättare. Han är för närvarande professor i Latinamerikanska Studier vid Kenyon College, Ohio. Han är en bestämd motståndare till nationalism, en ideologi som han anser vara djupt pervers och begränsande. Poesin i hans bok Night Badly Written (2017) uppehåller sig vid migration, transnationellt medvetande och att skriva »utifrån annanhetens blick«. Det sägs att Rodríguez Nuñez poesi stryker kring nattens rand, på jakt efter det porösa tillstånd som motsätter sig konceptet gräns. Det är därför han har sagt »skuggan frågar inte efter mitt pass«. I en intervju från 2014 menar han att den kreativa processen har blivit än mer central i hans lyrik. Han ser den poetiska formen som ideologisk och sitt eget arbete som ett sökande efter en poesi utan gränser. Rodríguez Nuñez poesi har översatts till svenska av Lasse Söderberg, med titeln Världen ryms i en alexandrin (2011).

Katie Ford (f. 1975) är en amerikansk poet från Kalifornien. Hon har tidigare studerat teologi vid Harvard och är för närvarande professor i litterär gestaltning vid University of California. Ford har beskrivits som en av sin generations mest eftertänksamma och begåvade poeter, med en poesi som bottnar i religiösa bildspråk och metaforer. I en intervju i The Millions beskriver Ford teologi som »en fantasifull strävan« vars syfte är att synliggöra den bräckliga relationen mellan människans språk och det ovetbara. Fords poesi söker efter sätt att förmedla det överväldigande, det som inte kan uttryckas: trosfrågor, naturkatastrofer, politiskt våld och svek, men också vardagen. Fords senaste poesisamling är Blood Lyrics(2014).

Eddin Khoo (f. 1969) är poet och översättare från Malaysia. Han har studerat statsvetenskap och islamsk filosofi vid University of Newcastle Upon Tyne samt asiatisk konst och arkeologi vid University of London. Khoo är grundare av Pusaka, ett center som studerar och dokumenterar traditionell malaysisk teater, som håller på att försvinna i nordöstra Malaysia eftersom att landets islamska parti har förbjudit den. Khoo lever i utrymmet mellan flera kulturella traditioner. Utöver att skriva och översätta poesi strävar Khoo efter att lyfta fram bortglömda, traditionella konstformer. Att försvaga historien är för honom att ockupera ett land utan att föra krig. Khoo ser identitet som en resa där man lämnar och återvänder till olika platser, likt när nomaden lämnar minnen och säkerhet bakom sig.