Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Bokrecension: Gileads döttrar av Margaret Atwood

by

Gileads döttrar
Författare Margaret Atwood
Utgivningsdatum 2019-09-10
Förlag Norstedts
Översättare Annika H Löfvendahl, Inger Johansson
Originaltitel The Testaments
ISBN 9789113098838

Det var länge sedan jag läste en bok som helt slukade mig, som jag inte kunde slita mig ifrån och för att vara ärlig, jag satte mig och läste klart den när jag borde suttit med mina uppgifter på universitetet. Det var så spännande och jag bara måste veta hur det gick.

TV-serien Handmaid´s Tale som bygger på Margaret Atwoods roman Tjänarinnans berättelse har fängslat många. Berättelsen är stark, spännande och kryper under huden. Ett starkt skäl till att den är så berörande är att det än idag, i vår så kallade upplysta tid, finns många länder och sammanhang där kvinnor är förtryckta. I denna nyskrivna fortsättning på tjänarens berättelse utspelar sig händelserna femton år efteråt.

Margaret Atwood säger om den nya romanen Gileads döttrar i ett pressmeddelande:
”Kära bokläsare. Allt ni frågat mig om Gilead och hur den världen är uppbyggd har tjänat som inspiration för denna roman. Fast inte bara. Den andra inspirationskällan är den värld vi lever i idag.”

I boken får vi följa tre kvinnor, en äldre och två unga. Den äldre och en av de två unga lever i Gilead och den andra av de yngre bor i Kanada. Ett skrämmande förhållande som kommer fram är att de som arbetar i motståndsrörelsen för att hjälpa människor att fly från Gilead möter motstånd och svårigheter både från de kanadensiska myndigheterna och också från andra länder. Inga länder vill eller våga lägga sig i och störa Gilead, trots det enorma förtryck av kvinnor som råder där. Det är sorgligt att tänka på att det är likadant i världen nu, i verkligheten. Kvinnor är förtrycka i flera länder, som i Saudiarabien, Iran och en del andra rika oljeländer. Om det varit motsvarande förtryck av människor av andra skäl skulle världens nationer säkert lagt sig i och gett stöd åt motståndsrörelser.

Atwood skildrar så träffsäkert hur eliten alltid roffar åt sig och tillåter sig själv att vara korrumperad, oavsett vilken ideologi eller religion som styr. När ideologier eller religioner får styra ett samhälle ger detta utrymme för de mäktiga grupperna att göra vad de vill. Samtidigt lever också de mäktiga farligt, det är konkurrens om de finaste platserna på samhällstoppen.

En spännande del i Gileads döttrar är mötet mellan de två unga kvinnorna från var sin kultur, hur de båda är påverkade av sin uppväxt.

Jag ska inte berätta mer om handlingen för då förstör jag läsupplevelsen. Att läsa denna bok är väl ett måste för alla som älskar tv-serien. Margaret Atwood har ett rappt och mycket lättläst språk, berättelsen är spännande och flyter på.

Bokrecension: Lyktsken av Michael Ondaatje – ett krig som är över, men egentligen inte

by

Lyktsken
Författare: Michael Ondaatje Översättning: Andreas Vesterlund
Förlag: Natur&Kultur
Utgivningsdatum:2019.03.30
ISBN: 978-91-27-15930-3

En magisk upplevelse i barndomen kan lätt uppfattas annorlunda i fall man kommer i kontakt med den vid ett senare skede i livet. Det behöver inte innebära att objektet för ens fascination från barndomen försämras, men ofta får man som äldre en annan sorts insyn när det gäller vissa upplevelser. Att se om en film eller att läsa en bok som man läst i barndomen kan uppfattas mycket annorlunda, ibland förstår man kanske nya skämt som man inte kunde förstå när man var liten, eller så uppfattas ett visst objekt som mer platt, mer svartvitt, utan en gråzon. Mycket under barndomen uppfattas starkt och påverkar vår livssyn senare i livet. Detta kan nog gälla det mesta. Filmer, böcker, människor, föräldrar… Särskilt föräldrar när det gäller ”Lyktsken”.

Om det är någonting som Michael Ondaatje lyckas suveränt med så är det att skapa en kontrast mellan det som är upplevt under barndomen och ens uppfattning av den upplevelsen senare en livet. En sorts insyn, en personlig analys av en upplevelse man påverkats starkt av; och läsaren är hela tiden med i denna resa. Samtidigt tappar Ondaatje inte balansen mellan barndomens magi och de mer analyserande återupplevelserna. På sätt och vis är det nästan som att återuppleva sin egen barndom som vuxen. Känslan är i alla fall densamma.

För huvudkaraktären (Nathaniel) i ”Lyktsken” handlar dessa återupplevelser mycket om att försöka förstå det som helt enkelt inte gick att förstå i barndomen, en process där huvudkaraktären hanterar sina tankar och sina känslor till sin omgivning, och särskilt till sina föräldrar som lämnar London efter kriget för att åka till Singapore. De lämnar Nathaniel och hans syster Rachel i lägenheten tillsammans med en man som Nathaniel och hans syster börjar kalla för Nattfjärilen. Snart dyker det upp flera andra underliga karaktärer i Nathaniel och Rachels omgivning, och det är dessa karaktärer tillsammans med Nathaniels föräldrars ovanliga yrken som lämnar många frågor i Nathaniels huvud. Denna process – att försöka förstå sig själv, sin omgivning och sitt arv – får Nathaniel att framstå som en väldigt realistisk karaktär, lätt att känna igen sig i.

Förutom den uppenbara kontrasten mellan Nathaniels magiska barndom och de tankar han senare får i livet finns det även en stark kontrast mellan det lugna och det stormiga i romanen. Å ena sidan finns det inte mycket tydlig spänning på ytan, men djupt nere någonstans stormar det; för trots att kriget är över är det ändå inte över, i alla fall inte för många av oss. På det sättet har boken flera skikten och ju djupare man kommer ner desto mer stormigt blir det, för trots att striden är över har processen att komma över denna strid bara börjat. Detta gäller inte bara människor som hanterar individuella problem men också länder som hanterar nationella problem. Michael Ondaatje har i flera böcker varit suverän på att balansera mellan magi och realism men när det kommer till ”Lyktsken” är det just denna mänskliga bräcklighet, denna behandling av efterkrigets sår som får boken att stå ut.

Nu kommer Margaret Atwoods fortsättning på The Handmaid’s Tale

by

Margaret Atwoods fortsättning på The Handmaid’s Tale ges ut den 10 september 2019.

Ett pressmeddelande berättar:
Gileads döttrar utspelar sig 15 år efter händelserna i Tjänarinnans berättelse och utgår från tre kvinnor vars levnadsöden är tätt sammanlänkade och rymmer hemligheter knutna till den kristna fundamentalistiska staten Gilead. ”De vågar sina liv för dig. För oss alla.”, som fliktexten på boken utlovar.

Romanen ges ut samtidigt som det engelska originalet och utkommer på en mängd språk. Tjänarinnans berättelse fick nytt liv genom den prisbelönade och populära tv-serien The Handmaid’s Tale med Elisabeth Moss i huvudrollen. Det är redan klart att även Gileads döttrar kommer att göras som tv-serie.

”Kära läsare. Allt ni frågat mig om Gilead och hur den världen är uppbyggd har tjänat som inspiration för denna roman. Fast inte bara. Den andra inspirationskällan är den värld vi lever i idag.”, säger Margaret Atwood.

Margaret Atwood och hennes roman Gileads döttrar återfinns på den korta nomineringslistan till Bookerpriset 2019. Priset delas ut 14 oktober.

I samband med världssläppet av Gileads döttrar presenterar Folkets Hus och Parker ett unikt livesänt samtal med Margaret Atwood från National Theatres scen i London till biografer i Sverige. Biografer som visar samtalet hittar du här.

Artisten Elliphant illustrerar ny bok

by

Omslagsbild: Cold Turkey

När journalisten och författaren Ola Brising ger ut boken Cold Turkey – En vuxensaga står artisten Elliphant för illustration av anfangerna i boken. En bok som utmanar, provocerar och inte räds att gå över gränser när ödet ges hjälp på traven genom avancerade vuxennöjen, skriver ett pressmeddelande:

— Ola Brising är en god vän till familjen. Han har känt mig sen jag var liten, och vet att jag gillar att rita. Så när han frågade om jag kunde kluddra lite i hans bok sa jag självklart ja. Och sen när jag läste boken var den ju så jävla bra! Jag började rita direkt. Först bara några anfanger som jag messade till Ola och så snart han godkände så flöt det på som kvicksilver. Det var så otroligt kul, säger Elliphant.

Vem är den märklige illusionisten Pseudomorfos, som plötsligt dyker upp på den stora stadens tågstation och får fart på finanserna för den undergångsdömda nattklubben Cold Turkey? Är ägaren Karl en riktig karl och kommer hans fru Emma någonsin att finna lyckan? Kan man lära sig att stoppa tiden genom att studera mystikern Gurdjieff och den nazistiska avsomnade forskningsstiftelsen Ahnenerbes arbete? Styrs världen egentligen av tolv dansande gudar och finns det atlaiter som går runt mitt ibland oss? Är det verkligen möjligt att Jesus i sin nuvarande reinkarnation är en äldre alkoholiserad kvinna som tröttnat på livet efter att ha blivit sviken och sårad av sitt livs stora kärlek? Vad gjorde hon med David Bowie i Berlin 1977? Och vad fan har Jultomten med saken att göra?

Med stora filosofiska frågor om livet och verkligheten utmanar Cold Turkey normer, och lockar till läsning. Packad med 90-talsnostalgi är det en spännande och annorlunda bok som kittlar både det magiska och det realistiska igenkännandet.

— Jag skrev ett första utkast till boken redan 1996, men glömde bort det fram tills nu. Det är svårt att beskriva boken, för den ingår inte i någon speciell genre, men det är mycket magi och kulturhistoria. Boken innehåller filosofiska frågeställningar om livet och skapelsen, men även rått sex, säger Ola Brising.

Den ursprungliga illustratören av boken var konstnären Andreas Blomquist, som gick bort 2007. Boken har även anfanger gjorda av Ellinor ”Elliphant” Olovsdotter.

Dörren öppnades långsamt med ett svagt knarrande ljud. In skred en lång, smal man med hög svart hatt. Han var oklanderligt renrakad sånär som på en distinkt, till överdrift inoljad tangorabatt, vilken prydde överläppen. Förutom hatten var främlingen iförd en något maläten svart frack, vit skjorta, vinröd gördel och ett par välpolerade svarta lackskor. Mannen hade stannat mitt på golvet. Han bugade sig nu djupt, sträckte ut sin vänstra hand i vilken han också höll hatten, knäppte med fingrarna och försvann.
— ur boken

Ola Brising är journalist och har tidigare skrivit Jackie Ferms självbiografi Rövardotter och True Crime-biografin Svartenbrandt – Sveriges farligaste man. Cold Turkey – En vuxensaga är hans skönlitterära debut som författare.

Bokrecension: Dolken från Tunis av Agatha Christie – puzzeldeckarnas puzzeldeckare

by

Dolken från Tunis
Författare Agatha Christie
Originaltitel The Murder of Roger Ackroyd
Utgivningsår 1926
Författare: Agatha Christie
Språk: Svenska
Nyutgiven: 2019-09
Översättare: Gudrun Ullman
ISBN: 9789189007130
Förlag: Bookmark Förlag
Serie: Poirot

Dolken från Tunis är Agatha Christies genombrottsroman. Boken har utnämnts av British Crime Writer’s Association till den bästa kriminalromanen genom tiderna. Det är en puzzeldeckarnas puzzeldeckare och jag tror inte läsare listar ut vem mördaren är förrän mot slutet.

Den belgiske detektiven Hercule Poirot har hamnat i en brittisk landsortsby där skvaller är bybornas huvudintresse. Ett mord inträffar och byns läkare får bistå Poirot i utredningen. Allt som händer under utredningen bollas mellan Poirot och läkaren och som läsare får vi höra deras summeringar av vad som hänt och vi kan själva följa med under utredningen och hela tiden sammanfatta och dra slutsatser.

En man vid namn Roger Ackroyd har hittats död i sitt arbetsrum med en mycket ovanlig dolk i ryggen. Mysteriet tätnar när alla i huset är lika övertygande oskyldiga som skyldiga – och det är en typisk utgångspunkt för denna form av puzzeldeckare som Agatha Cristie var så skicklig med.

Dolken från Tunis som ursprungligen publicerades 1926 är ett klassiskt låsta rummet-mysterium och ses som en grundsten inom kriminallitteraturen. På grund av sitt originella slut har boken haft en signifikant påverkan på deckargenrens utveckling i stort. Det är också en av anledningarna till att British Crime Writer’s Association 2013 röstade fram Dolken från Tunis till den bästa kriminalromanen genom tiderna.

Boken har omarbetades till en teaterpjäs 1928 under namnet Alibi. Pjäsen filmatiserades år 1931 och blev den första ljudfilmen baserad på en bok av Agatha Christie. En TV-film baserad på romanen, med David Suchet i rollen som Poirot, hade premiär i januari 2000.

Boken är lättläst med bra flyt men det jag var mest fascinerad av var miljöerna, det samhälle som Agatha Christie skildrar med de stora klassklyftorna och kvinnornas förtryckta roll, som hur en kvinna som fött ett barn måste dölja det för att få ha kvar sitt arbete.