I våras tog Angela Merkel ner de två tavlorna målade av nazisten Emil Nolde från väggarna på sitt kontor. Tavlorna skulle till en utställning, men kom aldrig tillbaka. Debatten var given: kan (och bör) man skilja på konstverk och konstnär? Angela Merkel med tillhörande stab verkar till slut ha kommit fram till att de nazistiska impressionistiska akvarellmålningarna spred för dålig stämning i arbetslaget. Eller så hade de bara tröttnat. Ännu troligare är kanske att de länge tyckt att det är orimligt att landets högsta ledare har nazikonst på väggarna och tog tillfället att göra sig av med dem.
Vad har detta med Nobelpriset i litteratur att göra? Jo, Svenska Akademien beslutade att tilldela Peter Handke 2019 års pris. Han har enligt Amerikanska PEN “underminerat den historiska sanningen och erbjudit offentligt bistånd till utövare av folkmord”. Handke har stöttat Milosevic och talat på dennes begravning. Svenska Akademien ger oss nu chansen att återigen diskutera om man kan och bör särskilja författare och verk. Det är uppenbart vilken sida de själva ställer sig på och kommentarer det kontroversiella valet med att “det är för hans litterära förtjänster som han får priset”. Akademiens kritiker menar, helt väntat, att man med priset försvarar, eller med ett populärt uttryck, normaliserar hans åsikter. Det gör man givetvis inte.
Om det är något man vet om Svenska Akademien så är det ju att de inte bryr sig om annat än litteraturen, även om man började undra när Bob Dylan tilldelades priset. Valet av Handke kan nog ses som det slutgiltiga beviset för att det enbart är litteraturen som styr vem som tilldelas priset. Akademien har aldrig brytt sig om rådande trender eller att vara politiskt korrekta. Den numer bortglömde komikern Soran Ismail sa i ett program i SVT för ett par år sedan att “någonting som ÄR kan väl ändå få VARA”, när han diskuterade med en person som var helt öppen med sin rasism och som förnekade förintelsen. Jag är förmodligen den enda person i Sverige som minns och bär med mig det här citatet. Men det är viktigt. Låt Nobelpriset i litteratur var just ett pris för litteratur. Greta Thunberg kan inte få alla priser. Det vill säga: en pristagare behöver och kan inte vara moraliskt helt ren och oskuldsfull. Jag ogillar sluttande plan-teorier, men när man börjar väga in pristagares åsikter finns det snart inget litteraturpris för litteraturen. Akademien gör säkerligen en grundlig research innan de bestämmer sig, men det sluttande planet i det här fallet skulle kunna sluta med samma moraliska och juridiska genomgång som inför ministerutnämningar i Sverige. Rökt marijuana = OK. Svart städhjälp = offentlig avbön och sparken.
Kanske står en bok av Peter Handke i hyllan bredvid de nu borttagna Nolde-tavlorna i Merkels arbetsrum. Vad ska hon i så fall göra av dem? Bokbål är inte ett alternativ. Än så länge.