• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Bokcirkla på nätet är kul och enkelt

1 februari, 2010 by Redaktionen

twittercirkel
För cirka ett halvår sen, så satt jag hemma och funderade över hur jag skulle kunna möta andra bokintresserade på ett annat sätt, än att åka hem till varandra och prata böcker. Jag har ingenting emot att åka hem till folk eller att bjuda hem dem för den delen, det jag inte har är tid. Har man familj, jobb och annat utöver det så kan en bokcirkel IRL, där man har en tid och passa och vissa sidor man måste läsa till nästa träff bli en rätt så stor stressfaktor. Istället för ett nöje.

Så jag startade Enbokcirkelföralla, där vi kan bokcirkla, läsa och ”prata” böcker via nätet. Och det har visat sig att det är populärt, och de som är medlemar hos mig är aktiva och intresserade. Och eftersom vi använder oss av nya media som Twitter och bloggar, så kan vem som helst vara med, oavsett var du bor eller livssituation. Jag kan prata böcker när helst på dygnet, just när det passar mig.

Vem som helst kan vara med, man behöver inte ha en blogg för att delta i Enokcirkelföralla, utan bara ett intresse för böcker och att vilja dela det med andra. Alla kan lämna förslag på vilka böcker vi ska cirkla om och varje månad väljer jag ut tre böcker. Antingen är man med och cirklar om alla, eller bara någon. Det är upp till en var och tiden såklart. Oftast så skriver jag frågor till böckerna, som kan vara en hjälp när man ska diskutera dem i den tråd jag har skapat. I januari, så var Sara Kadefors bok, borta bäst, den mest diskuterade boken i Enbcirkelföralla. Och det är kul, att så många aktiverar sig och tycker om den nya formen av bokcirklande, vi är många med brist på tid men med ett genuint intresse för böcker och uplevelser av dessa som vi vill dela med andra.

Igår hade jag den första bokcirkeln på twitter , en twittercirkel. Där vi direkt cirklade om Sara Kadefors senaste bok, Borta Bäst. Vi var flera twittrare som hade en intressant diskussion om boken i ca 1 timme. Och jag tror inte att man har bokcirklat på det sättet innan. Alla som var med tyckte att det var ett kul och givande sätt att möta andra som har läst samma bok och diskutera den tillsammans, trots att vi bor i olika delar av Sverige. Nästa gång ska vi twittercirkla om Boktjuven av Markus Zusak , ett enkelt och bra sätt att möta andra som har blivit påverkade av den boken.

Nya media har öppna för ett helt nytt sätt att möta andra människor med samma intressen. För några år sedan hade jag ingen tanke på att jag kunde bokcirkla på nätet. Nu har jag skapat en blogg där vi är många som möts över våra böcker och diskuterar dem tillsammans och med varandra. Det är ett roligt och enkelt sätt. De som jag har mött över min blogg och twitter, tycker också att idén är bra. Många idag har inte tid att läsa, det är synd. Och när man väl har tid att läsa en bok, så finns inte tiden att reflektera sina tankar med andra. Då vill jag göra det enkare. Och enklare blir det med nätet för det har vi tillgång till dygnet runt.

Det är en ny era och man kan bokcirkla på nätet. Det här är bara början.

Karin Berg
Enbokcirkelföralla

Läs även andra bloggares åsikter om twitter, bok, böcker, litteratur, bokcirkel

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: Bok, Twitter

Feng shui för folket

28 januari, 2010 by Redaktionen

feng shui

Feng shui har, i likhet med till exempel yoga, inlemmats i Folkhemmet. Jag ägnar mig åt båda. De österländska lärorna har i anpassad form, för att uttrycka det vänligt, blivit ett slags skönt flum som förgyller vår vardag.

En vackert formad skål med havssalt kan bringa harmoni, enligt läran feng shui. Det är ju inte heller särskilt dyrt att fixa och sedan ställa på lämplig plats i lägenheten. Och just så konkreta är råden i boken ”Praktisk feng shui för hem och själ” (ordet ”och” i titeln är förresten ersatt av ett tecken i ett typsnitt som vagt associerar till främmande skrivtecken). Och jag gillar boken, den gör mig glad. Återkommer till varför senare.

Den engelske författaren, feng shui-experten Simon Brown, går igenom begreppen inom feng shui, hur läran ska användas för att finna harmoni och utvecklas både personligt och som inredare av balanserade hem. Psykologisk energi, väderstreckens innebörd, inre energi, färger, möblering i hemmet, midvintersolståndet – allt förklaras med enkla ord och ofta i tabellform. Konkreta exempel ges, som ”exempel på mål att arbeta med i sydvästlig energi” vilket kan vara att leka med barnen minst en timme om dagen.

Författaren har kombinerat klassisk feng shui med modern livscoachingteori och det kan ju göra den som är det minsta skeptiskt lagd livrädd. Jag menar, den befarade kombination vulgärversion av uråldrig visdom från öst och coachingfloskler från vår egen tid låter rätt vidrig.

Men det blir det inte i den här boken, tycker jag. Och som författaren Simon Brown själv skriver: vi ägnar ju oss alla åt feng shui, medvetet eller omedvetet. Han ger som exempel hur vi väljer en fin plats för att ha picknick, ett ställe som känns harmoniskt i det gröna. Och visst, mycket kan vara självklart men det är rätt skönt att bara titta på bilder och bli lite inspirerad.

Den som väljer att ha picknick under påfarten till motorvägen ses nog av de flesta som ironisk. Handlingen blir ett slags statement mot det de flesta uppfattar som miljö att njuta i. Och ärligt talat vore det betydligt lättare vore det att ironisera över en bok som vill få oss att ”må bra hemma med nya och bättre energier” för att använda förlagets ord. Eller kritisera författaren för att slå mynt av våra drömmar om att utvecklas, göra karriär och ha ett vacker hem.

Det finns också flera uppgörelser med feng shui så som läran förpackas, förvanskats och säljs i kommersiella medier. Roligast tycker jag är Kjell Häglund som i min facktidning Journalisten gör upp med de västerländska falska feng shui-profeterna: http://www.journalisten.se/kronika/13526/naer-feng-shui-dravlet-kom-till-stan http://www.journalisten.se/kronika/13526/naer-feng-shui-dravlet-kom-till-stan

(Efter den krönikan för ett par år sedan verkar Häglund även

blivit något slags expert på falsk feng shui och har uttalat sig i inredningsmagasin om saken, som han först skrev om i tidningen Residense under rubriken ”Fake shui”):

Chockerande nog är detta alltjämt den enda kritiska tidningstext som publicerats i Sverige under feng shuins 2000-tal. I stället för ifrågasättande granskningar matas vi oupphörligen, i våra största nyhetstidningar, med kvasireligös PR-propaganda för detta genomkommersiella svindleri, under rubriker som ”Finn harmoni med feng shui” och ”Stressa av med feng shui” i Aftonbladet och ”Piffa upp kärlekslivet med feng shui” i Expressen; i allt från fack- och folkrörelseorgan till trädgårds- och föräldratidningar; och kanske allra värst när Dagens Nyheter erbjudit sina prenumeranter rabatt på hutlöst prissatta feng shui-seminarier – som DN-prenumerant kom man därmed undan med 1 150 spänn för en ”workshop” där feng shui-gurun Karen Kingston lärde ut hur man tänder en lampa för att ”aktivera eld-elementet i erkännande/berömmelse-delen av hemmet”, och att “en symbol för familjens välstånd är att fylla kylskåpet med färsk mat”. (ur Journalisten)

Det går inte att säga emot. Men jag har så stor tilltro till mänskligheten att jag tror att de använder den typen av kritiserade texter och gör något eget av. Ungefär som när jag och mina kompisar använda våra Barbiedockor för att gestalta brottslighet i Madrid och Barcelona – oklart varför vi valde dessa städer när vi lekte i Stockholmsförorten – och skapade egna sammanhang med de då, på 70-talet, starkt kritiserade ”genomkommersiella” dockorna.

Jag känner mig faktiskt lite upplyft av boken om praktisk feng shui. Miljöerna ser trevliga ut, det påminner lite om hemma hos mig. Tjejen som är med på illustrationerna ser bra ut på ett sätt jag kan identifiera mig med, komplett med kärlekshandtag i midjan och lite mörk utväxt i det fusk-sommarblonda håret. På bilderna lyfter hon en soffa i samma färg som min från Mio, på en annan sida verkar hon meditera i en bekväm ställning.

Texterna lyfter fram ord som väcker känslor, som vårdagsjämning och mörkt vatten. Sammanhanget blir ju lite oklart, minst sagt, men det gör inte så mycket. Tycker jag. Möjligen är jag köpt, är det något jag är kritisk till i den här boken är det att det ibland blir väl övertydligt. Som när det handlar om vatten i hemmet. Det kanske inte är nödvändigt att påpeka att det är viktigt att ett akvarium är rent och klart för att skapa harmoni. Den igenslammade, illaluktande vattensamlingen med döende fiskar är väl något de flesta med erfarenhet minns med fasa efter flera årtionden?

Men nog med kritik. Nu ska jag ställa en rund glasskål med rent vatten i söderläge och se ljuset reflekteras fint i det, på inrådan av boken.

Text: Lilly Hallberg

Bok: Praktisk feng shui för hem och själ
Författare: Simon Brown, översättning till svenska Kerstin Törngren
(Bokförlaget Semic)
ISBN 978-91-522-5544-2

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recension, filosofi, religion, fengshui

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, filosofi, Recension, Religion

Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor

27 januari, 2010 by Rosemari Södergren

hurjaglardemigaalskaminavarstakanslor
Våra värsta känslor, det som vi knappt vill erkänna för oss själva att vi känner, för att vi skäms, känner skam och skuld, för att de gör ont – de kan bli början till att vi hittar något bra.

I boken ”Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor” skriver Inger Edelfeldt om att värstakänslorna kan ses som en gåva, som ger ny livsmening, energi, tillit och glädje, istället för att förlama och bromsa upp.

Inger Edelfeldt är författare och konstnär men också diplomerad Zen Coach. Hon är starkt engagerad i zen. Från sin barndom har hon haft jobbiga känslor som gjort att hon mått psykiskt dåligt och för att ta itu med detta har hon prövat olika terapier, från psykoterapeutiska samtal till frigöraande dans, TM, gestaltterapi och Zen Coaching.

Hon berättar mycket öppet och som jag upplever oerhört ärligt om sin terapeutiska livsresa. Vissa delar av det hon berättar är så öppet och personligt att jag kan känna att jag tjuvkikar i någons inre. Det är starkt att vara så öppen.

Inger Edelfeldt beskriver Zen Coachning som en metod eller en väg där man lär sig att se på sina värsta känslor, genom att erkänna dem förlorar de sin förgörande kraft:

Istället för att vi låter oss hindras kan acceptansen av de autentiska behov vi finner bakom känslorna leda till medvetenhet, förvandling och närvaro.

Obehagkänslorna, ångesten, ilskan, övergivenhetskänslan, aggresivitet, lust att slå – alla känslor kommer av någon orsak, något vi är rädda för, eller oroliga för, kommer av någon längtan. Kanske för att vi vill bli accepterade, sedda, älskade, omtyckta. Genom att våga se det kan vi acceptera våra egna ”värsta känslor” och kanske avväpna dem.

Zen Coachning handlar också om en väg till att sluta de världen dualistiskt: allt är inte svart eller vitt, ont eller gott. De värsta känslorna behöver inte vara det värsta.

Det var en fascinerande bok att läsa som givetvis satte igång mina egna tankar. Edelfeldt är ödmjuk och påpekar flera gånger att även om hon upplevt någon terapi som inte så bra, kan den vara bra för andra. Hon anser sig inte sitta inne med någon yttersta sanning. Ibland kan jag bli lite irriterad på alltför ödmjuk attityd. Det var en person som sade det till mig en gång: att det kan bli otydligt att säga: det kan vara si och det kan vara så.

När jag läst boken kände jag en viss övermättnad över fokusering på tekniker för att må bra psykiskt. Är det ett tecken på västvärldens egofixering att medan människor lever i spillror i Haiti och slåss om mat, går vi omkring och ömkar våra trasiga psyken? Ett bra svar för varför också en samhällsengagerad människor som bryr sig om världens problem visst har rätt att ägna sig åt att vårda sitt psyke tycker jag Inger Edelfeldt formulerat i sitt avslutande stycke i boken:

”Men hur kom Hitler till makten?”
Är det verkligen Hitler som är Hitler – är det inte alla de människor som röstade på honom, tog honom till makten och lät honom förbli där? Är det inte de (vi) som är ”Hitler”? Skulle ett samhälle av mer pacifistiskt uppfostrade människor verkligen ha hjälpt en Hitler till makten?
Är det inte där vi ska börja – med att uppfostra våra barn till tillit och empati istället för att lära dem att kring är oundvikligt.

En annan sak som jag tycker kom fram väldigt bra i boken är hur många terapeuter och läkare förvärras situationen för den som söker deras hjälp genom att direkt dela in situationen till att det är någon som ska hjälpa någon annan. Att läkaren/terapeuten ser sig själv som övermänniska och den som söker hjälp som mindervärdig – och därför inte ser den förmåga till läkning som finns i varje individ. Att läkaren/terapeuten tar på sig rollen som den som är i överläge och den hjälpsökande till en människa i underläge. Zen Coachning, om jag uppfattat boken rätt, är en metod där människorna får stöd av frågor att se sig själva och hitta sin väg.

Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor
Författare: Inger Edelfeldt
Förlag Optimal Förlag
ISBN 917241183X
ISBN-13 9789172411838


Djufmary har också recenserat boken.

Chang Weng har berättar om boken.
Intervju i DN med författaren, Inger Edelfeldt.
Artikel i SVD om boken.

Läs även andra bloggares åsikter om zen, recension, bok, böcker, psykologi, Zen Coachning

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, psykologi, Recension, zen

Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemarsson: En bok om en bok om en bok …

9 januari, 2010 by Rosemari Södergren

baravanligtvatten
”Bara vanligt vatten” av Kajsa Ingemarsson är den första boken jag läser av denna författare.
Hon har en flyt i språket som gör att det är en glädje att läsa romanen.
Kajsa Ingemarsson var en av många författare som var på Bokmässan hösten 2009. Jag hörde när hon i sitt bokförlags monter berättade för en stor publik om boken. Hon har många läsare.

”Bara vanligt vatten” är på sätt och vis två böcker. Den handlar om deckarförfattarinnan Stella Friberg som skriver på den tionde, och avslutande, deckaren i en serie på tio. I romanen får vi följa hennes mödor och äventyr då hon ska skriva denna tionde del: det mesta strular för henne, med kärleksrelationen, med den nyinköpta vackra lägenheten och att skriva boken.
Samtidigt får vi läsa delar ur den bok Stella Friberg skriver, som handlar om en kvinnlig detektiv under 1800-talets Stockholm.
Det blir som med de ryska dockorna: en bok om en bok om en bok.
Jag tycker Kajsa Ingemarsson lyckas bra med det.
Stella Friberg är en författare som säljer bra, bäst i Sverige, till och med mer än Liza Marklund. Men hon skriver lättläst och får inte direkt beröm eller uppskattning på de svenska mediernas kultursidor. Samtidigt säljer hon bra. Det hon skriver kan inte vara hur platt som helst. Det måste ha varit en utmaning för Ingemarsson att återge det.

Jag kan se vissa likheter mellan författarinnan Kajsa Ingemarsson och Stella Friberg. ”Bara vanligt vatten” är ju inte recenserad av så många kultursidor. Stella Friberg är vacker och sköter om sig och sitt utseende, klär sig snyggt och medvetet. Så upplever jag Kajsa Ingemarsson också.

Romanen är en berättelse om en kvinnas utveckling, om livet för något som är extremt mediebevakad, om att växa upp med egofixerade föräldrar i övre medelklassen, om att ha relationer som är bra för ens image, om att inte våga lita på att någon är ens vän på riktigt.

Jag tycker om romanen av flera skäl. Ett är att även om en utveckling sker så är det inte en total förvandling. Livet är sällan totala förvandlingar utan mer små steg. Romanen visar inte heller på enkla lösningar.

Det ar roligt att läsa om skrivkrampen och om kampen att hitta tillbaka till skrivglädjen, något väl många skrivande människor kan känna igen sig i.

Förlagsvärlden skildras med humor och ironi. Är författare konstnärer eller producenter av varor som ska marknadsföras? Det är frågor som Kajsa Ingemarsson tar upp i ”Bara vanligt vatten”.

En annan sida har också bloggat om ”Bara vanligt vatten”, liksom Dagens Bok och BokHora.

Aftonbladet berättar om författarinnan och boken.

Bara vanligt vatten
Författare: Kajsa Ingemarsson
ISBN10: 9113018957
ISBN13: 9789113018959

Kajsa Ingemarsson har en hemsida.

Här finns ett filmklipp om boken:

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Deckare, Recension

Läser nu: Det stora bankrånet av Knut Kainz Rognerud

9 januari, 2010 by Rosemari Södergren

bankran
Läser nu: Det stora bankrånet av Knut Kainz Rognerud.
Från baksidestexten:

Under några dramatiska månader hösten 2008 kollapsade ett globalt finansiellt system. Banker gick omkull, börsvärden halverades, regeringar fick gå. Antalet uppsägningar ökade snabbt. Företag hade inte längre råd att betala sina lån och pensionärer fick se sina pensioner minska. Men bara två månader tidigare gjorde de svenska storbankerna rekordresultat. På fem år hade de tjänat 200 miljarder kronor.
Det stora bankrånet är en berättelse om hur detta hänger ihop, om hur värdelösa subprimelån i USA påverkar Hans i Vallarum som har problem med kronofogden, om Gatis tragiska öde i lettiska Islice när Swedbank plötsligt försöker rädda sina lönsamma affärer och om de få som försökte varna för den kommande smällen. Men det är också ett reportage om vår tid, om vinnare och förlorare, om girighet och högmod, om falskhet och rädsla, om liv och död.
Knut Kainz Rognerud har gjort nedslag i en värld som tvingats till en svår insikt; att vi står och faller med ett ekonomiskt system som vi inte längre kontorellerar själva, att vi alla är beroende av den globala ekonomin och att en verkstadsarbetare på Volvo i Torslanda kan få sparken när en bank på Manhattan i New York går i konkurs.

I boken växlar författaren mellan nutid och under 1900-talets början då sparbanksystemet föddes. Han skildrar en tid då banker var till för att hjälpa människor att spara till något de behövde. Då en sparbanks chef kunde drivas av visionen om att människor med knappa inkomster skulle kunna spara ihop till exempelvis en symaskin för att kunna sy och laga kläder. Han skildrar en tid då spara-idealet levde.

Samtidigt gör han beskrivningar av hur människor drabbades i Lettland när finanskrisen svepte över världen. Människor där som hade fått lån, oftast av Swedband, hur lätt som helst och i princip utan någon säkerhet. Under finanskrisen drabbas dessa människor svårt medan bankcheferna fortsätter ha goda dagar. Knut Kainz Rognerud skildrar också hur en del lettiska politiker utnyttjar situationen för egen vinning.

Självklart är boken mycket intressant att plöja igenom, nu när vi står mitt i finanskrisen. Förhoppningsvis befinner vi oss i slutfasen, fast det vet vi ju inte. Jag använder ordet ”plöjer”, för även om boken inte alls är skriven på något svårt eller otillgängligt språk är den tung. Dels tung för att det känns rätt hopplöst. Att återvända till den värld och den ideologi som rådde under sparbankernas födelse är en omöjlighet. Det är inte ens önskvärt.

Utvecklingen av samhället, forskning och framsteg, kräver att saker förändras. Spara-idealet reagerade då, senare reagerade Slösa-idealet, nu lever båda sida vid sida.

Jag har inte läst hela boken än, lite drygt halva. Men jag kände att jag ändå ville skriva några rader nu, för det kommer att ta sin tid att läsa klart den. Jag har en alltför stor hög av böcker som väntar på att skriva och ”Det stora bankrånet” är en bok jag helst läser ett par kapitel i taget och sedan smälter dem och tänker på dem. Den är lite på gränsen till en lärobok, fast med ett politiskt engagemang.

Dagens Nyheter har recenserat boken:

Hans bok börjar med att Hans Sandahl, en lite udda själ och tidigare alkoholist, får avslag av den lokala sparbanken på det lån han behöver, 69?000 kronor. Först när hans rekorderliga grannar går i borgen för lånet ordnar livet upp sig så till den grad att Sandahls katta på sista sidan ska nedkomma med ungar.

Historien är tänkt att vara sedelärande: en sparbank som fortfarande haft kvar sin själ hade gett den godhjärtade Sandahl hans pengar, men en bank som fått storhetsvansinne och dragits med i spekulationen på andra sidan Ös tersjön viftar förstås med kalla handen. Men hade den gamla sparbanken, konservativ och försiktig som den beskrivs av Rognerud, verkligen tagit en sådan risk som ett lån till en man utan arbete, inkomster eller tillgångar innebär?

Det stora bankrånet
Författare Knut Kainz Rognerud
Medarbetare Anders Timrén
Förlag Albert Bonniers förlag
ISBN 9100123420
ISBN-13 9789100123420

Relaterat:
Recension i Expressen och Smålandsposten.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: banker, Böcker, Politik, Recension, samhälle

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 320
  • Sida 321
  • Sida 322
  • Sida 323
  • Sida 324
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 349
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Whalefall – imponerande sceniska lösningar för att skildra det slemmiga klaustrofiska i valens mage

Whalefall Betyg 3 Svensk biopremiär 16 … Läs mer om Filmrecension: Whalefall – imponerande sceniska lösningar för att skildra det slemmiga klaustrofiska i valens mage

Filmrecension: Min kära – hade kanske blivit bättre på en teaterscen?

Min kära Betyg 3 Svensk biopremiär 16 … Läs mer om Filmrecension: Min kära – hade kanske blivit bättre på en teaterscen?

Filmrecension: Palestina 36 – en skarp skildring av hur våld alltid föder mer våld

Palestina 36 Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Palestina 36 – en skarp skildring av hur våld alltid föder mer våld

Agendadriven spoken word skär sig mot förstklassigt nervigt storbandssound – Den här tiden av Daniel Boyacioglu/ Mathias Landaeus/ Bohuslän Big Band

Den här tiden 3 Inspelat i Tamiami … Läs mer om Agendadriven spoken word skär sig mot förstklassigt nervigt storbandssound – Den här tiden av Daniel Boyacioglu/ Mathias Landaeus/ Bohuslän Big Band

Tove Janssons kärlek till musiken skildras i konsertföreställning

Emma Klingenberg i "Tove Jansson och … Läs mer om Tove Janssons kärlek till musiken skildras i konsertföreställning

Rapsodisk platsspecifik utvärdering stimulerande kalejdoskop – Don´t Look Back in Angered på Angeredsteatern

Dramatiker: Kristian Hallberg (manus … Läs mer om Rapsodisk platsspecifik utvärdering stimulerande kalejdoskop – Don´t Look Back in Angered på Angeredsteatern

The Orchestra – Cirkus, Stockholm

Betyg: 3+ Det blev aldrig riktigt den … Läs mer om The Orchestra – Cirkus, Stockholm

Filmrecension: Doggerland – en eftertänksam hyllning till det fria kulturlivet

Doggerland Betyg 3 Svensk biopremiär 16 … Läs mer om Filmrecension: Doggerland – en eftertänksam hyllning till det fria kulturlivet

Filmrecension: Fåret Shaun och monstret på bondgården – rolig, varm, överraskande och spännande

Fåret Shaun och monstret på … Läs mer om Filmrecension: Fåret Shaun och monstret på bondgården – rolig, varm, överraskande och spännande

Spänner från det glättiga till ett existentiellt djup – Dolly på svenska av Eileen H Lind & Lena Nilsson på Göteborgs Stadsteater

vecka 41 6-9/10 2026 Lunchteatern - … Läs mer om Spänner från det glättiga till ett existentiellt djup – Dolly på svenska av Eileen H Lind & Lena Nilsson på Göteborgs Stadsteater

Teaterkritik: Jesus Christ Superstar – Bra musik, bra sångare, fantastiska dräkter och en berättelse med djup som det finns mycket att prata om

Fredrik Lycke, Isak Bendelin, Olof … Läs mer om Teaterkritik: Jesus Christ Superstar – Bra musik, bra sångare, fantastiska dräkter och en berättelse med djup som det finns mycket att prata om

Filmrecension: The Social Reckoning – lyckas med bravur

The Social Reckoning Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Social Reckoning – lyckas med bravur

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in