• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Banglatown – seriebok som tar mig in i myllret och och låter mig känna dofterna i östra London

9 mars, 2011 by Rosemari Södergren

Banglatown är ett område i östra delen London där många människor från Bangladesh flyttade in. Brick Lane är huvudgatan kring vilken Banglatown vuxit upp. Det är ganska schabbigt och en hel del droger och kriminalitet som härskar där, samt currydoften som hänger djupt över allt.
Området har en egen webbplats.
Numera är området kring Brick Lane känt som Banglatown också känt för sina många artister, konstnärer och matställen. Sedan slutet av 1990-talet har flera av Londons mest kända nattklubbar funnits på Brick Lane, i synnerhet 93 Feet East och The Vibe Bar, som båda två finns på det gamla bryggeriområdet The Old Truman Brewery. Old Truman Brewery rymmer numera dessutom kontor och en inomhusmarknad.

Banglatown av Daniela Wilks är en berättelse om en svensk 23-årig kvinna som flyttar till London för att studera psykologi på Londons universitet och får tag på en lägenhet i Banglatown. Med färgstarka bilder med pratbubblor får vi följa hennes öden och äventyr i mer eller mindre skabbiga lägenheter med kackerlackor som springer runt, med pojkvänner, på barer och nattklubbar, på besök hos mormor i Scarborough.

Att komma från det trygga livet hemma i Sverige till misär, fattigdom, kriminalitet och droger i London är omtumlande. Huvudpersonen känner sig osäker på vem hon själv är, känner att hon är för präktig och att hon är löjlig om hon tackar nej till droger som erbjuds. Åren som ung vuxen kan vara tunga, det kan vara svårt att hitta styrkan i sig själv.

Daniela Wilks berättar på ett ärligt sätt hur det kan vara. Det blir speciellt när berättelsen sker lika mycket med bilderna. Miljöerna i London och människorna berättade med hennes sätt att bildsätta förstärker och fördjupar berättelsen. Det känns som att vara där, jag kommer så nära. Bilderna är teckningar, inte fotografier. Kanske blir det desto starkare, för det är färger och det detaljer i bilderna som gör närvarokänslan blir starkare.

Nu vill jag helt enkelt hitta fler serieböcker av Daniela Wilks.

Uppgifter om boken och om Daniels Wilks från en bokbutik på webben:

Denna bok med inslag av självbiografi handlar om huvudpersonens liv mellan 23 och 27. Hon känner sig ännu inte vuxen men ändå inte som en tonåring och är osäker på hur man tar hand om sig själv men vill helst inte be om hjälp utifrån. Huvudpersonen är också i en ålder då hon är nyfiken på allt och öppen även för sådant som hon inte skulle befattat sig med i sitt normala sammanhang i Sverige.

Historien beskriver vad som händer med henne när hon lämnar sitt trygga sammanhang i Sverige, då hon flyttar till östra London för att studera. Hon bor i ett oroligt område där fattigdomen är stor och denna oro och de otäcka sakerna som händer i området präglar henne och hotar ibland att förgöra henne.

Relationer till nya vänner och pojkvänner är det centrala i denna unga kvinnas liv och därför upplever hon också några av sina lyckligaste stunder under den tid då vi får följa henne.

Daniela Wilks är 28 år gammal och har studerat psykologi i London och Köpenhamn. Hon kommer ursprungligen från en mindre ort i Västmanland men bor sedan gymnasieåldern i Stockholm. Danielas serier berättar om sorgliga händelser och skamsköljningar med humor eftersom ”det deppiga och roliga hänger ihop”. Hennes serier är influerade av den amerikanska serieskaparen Aline Kominsky Crumb och liknas ibland också vid Mats Jonssons självbiografiska serier. Förutom Kominsky Crumb är Danielas idoler konstnären Peter Doig och socialpsykolog och sociolog Johan Asplund vilket på något sätt hoppas ska genomsyra hennes serier.

Titel: Banglatown
av Daniela Wilks
ISBN: 9789186003753
Förlag: Kartago Förlag

Läs även andra bloggares åsikter om London, serier, Banglatown, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Banglatown, London, Recension, Serier

Nina Hagen till Bokmässan i Göteborg

9 mars, 2011 by Redaktionen

nina hagen poster Pictures, Images and Photos

Nina Hagen, en av Tysklands stora 80-talsikoner, gästar Bokmässan i Göteborg i höst. Den färgstarka sångerskan är aktuell på svenska med berättelsen om sitt stormiga liv, berättar Bokmässan i ett pressmeddelande:

Temat på årets bokmässa, 22-25 september, är tyskspråkig litteratur under rubriken ”Tre länder – ett språk – Tyskland, Österrike, Schweiz”. Nu är det klart att en av de medverkande blir Nina Hagen som i självbiografin Bekännelser skriver osminkat om sitt liv. Hon tar med läsaren på en vild roadmovie som präglas av kärleken, drogerna och döden, en livsberättelse som börjar i Östberlin och sedan fortsätter ut i världen. Nina Hagen skriver som hon sjunger – utan skyddsnät och krockkudde, chockerande, provocerande och reservationslöst autentiskt.

Nina Hagen är född 1955 i Östberlin. Efter sångutbildning fick hon sina första framgångar i Östtyskland.1976 blev hennes styvfar, protestsångaren Wolf Biermann, förklarad icke önskvärd i Östtyskland och familjen fick bosätta sig i Västtyskland. Med Nina Hagen Band etablerade hon sig som den klarast lysande stjärnan på den västtyska musikhimlen och som en sångerska med världsrykte. 2009 döptes Nina Hagen i den tyska lutherska kyrkan och gjorde förra året en bejublad kyrkoturné i Europa.

På Bokmässan medverkar hon i ett seminarium fredagen den 23 september och på Svenska Kyrkans scen Se Människan. Dessutom blir det en konsert i Annedalskyrkan i Göteborg lördagen den 24 september.

Självbiografin Bekännelser utkommer på svenska lagom till Bokmässan på Verbum Förlag.

Läs även andra bloggares åsikter om Nina Hagen, bokmässan

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: bokmässan, Nina Hagen

Rapport från Berwaldhallen och utdelning av romanpriset till Beate Grimsrud

7 mars, 2011 by Rosemari Södergren


Beate Grimsrud var både sprallig och rolig när hon på måndagskvällen 7 mars fick Sveriges Radios Romanpris 2011. Det är ett pris som delas ut av en jury bestående av lyssnare och bokläsare, inte kritiker eller redaktionschefer. Beate Grimsrud fick prisen för romanen ”En dåre fri”.
Berwaldhallen är en mäktig kultursal och utdelningen skedde i samklang med lokalens utstrålning. Programledaren för kvällen, skådespelerskan Marie Richardsson hade färgsprakande stilig långklänning och en hel del i publiken var också galaklädda.
Redan på vägen dit, på bussen, märkte jag att det var mycket litteratursurr i luften och en mängd personer gick av bussen på hållplatsen utanför Berwaldhallen. Kul att bokintresset är så stort att så många går på en sådan gala.

Samtliga sex författare som var nominerade var där och läste upp ett avsnitt ur sina nominerade böcker.
De nominerade var: Magnus Florin, Beate Grimsrud, Kristina Sandberg, Oline Stig, Aino Trosell och Peter Törnqvist.

Beate Grimsrud riktigt strålade när hon klev fram på scenen och tog emot den gigantiska blombuketten och prischecken (priset är förutom äran en summa på 30.000 kronor). Hon började med att tacka juryn både för att hon vann men också för de andra nominerade böckerna.
– Tack vara nomineringarna blev jag intresserad av de andras böcker också, sade hon.

Hon brukar säga att en bok inte blir en bok förrän den fått en läsare. En kvinna i lyssnarjuryn frågade hur mycket bok vinnarboken är nu, då den uppenbarligen har en hel jury som läst och gillat den.
– Ja då har den väl blivit ännu bättre, sade hon.

Beate Grimsrud är dyslektiker, vilket förmodligen är ovanligt bland prisbelönade författare.
– Framför allt är det opraktiskt,s ad ehon. Men å andra sidan är ljudboken en stor uppfinning.

Hon berättade också att hon ofta läser in när hon skriver. Det är säkert ett skäl till att hennes böcker är så läsvänliga, att de passar så bra för högläsning.

Publiken i Berwaldhallen fick inte bara njuta av att lyssna på de sex nominerade författarna. Ida Börjel, som fått Lyrikpriset läste ett urval av sina prisbelönade dikter. Emil Jensen spelade några låtar, både från nya albumet och en gammal klassisk Emil Jensen-låt.

En intervju med Beate Grimsrud finns hos Bokhora.

Mer om Romanpriset, lyssnarjuryns diskussioner och tidigare pristagare.

Marie Richardson, galavärd. Sveriges Radios Romanpris 2011. Romanprisgalan från Berwaldhallen. foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Beate Grimsrud, litteraturpris, roman, En dåre fri, dyslektiker

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: Beate Grimsrud, dyslektiker, En dåre fri, Litteraturpris, roman

Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider handlar mer om Greider än om Palme

6 mars, 2011 by Rosemari Södergren


Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider är en bok om Greiders funderingar kring Olof Palme och framför allt Socialdemokratin. I boken skriver Greider både om Palmes uppväxt och om de biografer som släppts om Palme på senare tid och sina egna funderingar kring svensk politik. Det är dikter, essäer och tankar från promenader kring de platser som hör ihop med Palme, som huset på Östermalm där han växte upp, det Vällingby där han och hans familj bodde i tjugo år och den adress i Gamla Stan där familjen Palme bodde de sista åren i hans liv.

Som kulturbloggare gillar jag det citat han har från ett enkätsvar till litteraturtidskriften BLM 1960 av Palme:

De av oss, och vi är nog inte så få, som kom ur puberteten med ”Halmfackla” under huvudkudden, gömde ”Ormen” i logementsskåpet och ägnade juridiska föreläsningar åt Tåbb och korvgubben Sju, blev naturligtvis präglade därav. 40-talslitteraturen, i all sin mångfald, har sannolikt betytt lika mycket för våra värderingar som t ex Wigforss och Tawney. Detta som ett något annorlunda svara på tidningens fråga om politiken behöver författarna.

Olof Palmen var mycket intresserad av kultur och var beläst. Sista kvällen i sitt liv såg han ju en film på bio. Om jag skulle skriva en bok om Olof Palme skulle jag förmodligen fokusera en hel del på detta. Kulturen makt och hur viktig den är för vår bild av oss själva och omgivningen, vår förmåga till medkänsla och förståelse för andra, kan inte på något sätt underskattas.

Uppenbarligen gör Göran Greider samma sak som jag skulle gjort, alltså skriver boken utifrån sitt eget intresse, eller eget engagemang. Visst får jag veta en del jag inte visste om Olof Palme när jag läser boken och jag får en del inblickar i de andra biografierna av Kjell Östberg, Henrik Berggren och Klas Eklund, som kommit ut nyligen om Palme (som jag ännu inte läst) – men det är framför allt Greider jag lär känna mer. Hans språk är livfullt och det är som att höra Greider tala, så nära sitt eget sätt att uttrycka sig också muntligt är hans skriftspråk. Det är skickligt.

Greider har ju för övrigt aldrig träffat Olof Palme heller. Greider var som ung engagerad i Vänsterpartiet och dess ungdomsförbund. Om han varit SSU:are hade han troligen stött på Olof Palme på en eller annan kursgård.

På bokens baksida står bland annat:

Men det är inte Palme som statsman eller ikon som intresserar Göran Greider. Han lyfter istället fram symbiosen mellan Palme och den rörelse han ledde. De gav liv åt varandra. I det samspelet ryms ett uppfordrande meddelande till dagens politiska debatt: Utan levande rörelser, ingen politisk fantasi. Palmes demokratiska socialism blir inte bara en fras för högtidliga sammanhang, utan pekar rakt mot en stor samhällsomvandling: den offentliga sektorns enorma utbyggnad. Var det inte rentav en form av socialisering som varken högern eller vänstern förstod innebörden av?

Svenska Dagbladet skriver om boken:

Men det är inte Palme som statsman eller ikon som intresserar Göran Greider. Han lyfter istället fram symbiosen mellan Palme och den rörelse han ledde. De gav liv åt varandra. I det samspelet ryms ett uppfordrande meddelande till dagens politiska debatt: Utan levande rörelser, ingen politisk fantasi. Palmes demokratiska socialism blir inte bara en fras för högtidliga sammanhang, utan pekar rakt mot en stor samhällsomvandling: den offentliga sektorns enorma utbyggnad. Var det inte rentav en form av socialisering som varken högern eller vänstern förstod innebörden av?

Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider handlar mer om Greider än om Palme. Det ligger ingen värdering i det. Det är intressant att läsa ändå. Kanske gör de flesta biografier det, säger mer om den som skrivit biografin än den som den handlar om.

Ingen kommer undan Olof Palme
Författare: Göran Greider
Förlag: Ordfront Förlag
ISBN10: 9170375666
ISBN13: 9789170375668

Relaterat:
Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Greider, socialdemokrati, Olof Palme, biografi, politik

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Greider, Olof Palme, Politik, socialdemokrati

Kulturbloggen träffar Jean M Auel som släpper sista delen i Grottbjörnens folk i slutet av mars

5 mars, 2011 by Rosemari Södergren


Hon debuterade som författare i 40-årsåldern och nu, nyss fyllda 75 år, har Jean M Auel skrivit den sjätte och avslutande delen i sin romanserie om stenåldersflickan Ayla och Grottbjörnens folk. Med bland världspressen som fick träffa Jean M Auel på ett hotell i London fanns Kulturbloggen.

Hotellentrén var magnifik, ståtlig med blomsterrabatter trots att våren knappt kommit. Ni vet, det var ett sådant där hotell med finklädda män som tar emot vid entrén.

I rummet där Jean M Auel tog emot möttes jag av Lenore, en leende kvinna i medelåldern, som visar sig vara hennes tredje dotter som jobbar för sin mamma. Författarinnan själv satt på en soffa längre in i rummet. Hon gillar när familjemedlemmar gör saker tillsammans och hon uppskattade att höra om Kulturbloggen, att jag driver den tillsammans med min 21-åriga son.

Den sista boken i serien om Ayla släpps över hela världen 29 mars. I USA släpps dessutom eboks-versionen samtidigt. ”The Land of Painted Caves” är den engelska titeln och på svenska blir det ”De målade grottornas land”.

Jean M Auel berättade att hon var väldigt glad över att ge ut. Den delen kommer att förklara mycket av det som hänt i de tidigare delarna och den utspelar sig i grottor som flera finns kvar idag. Det är absolut den sista delen i serien, säger hon. Men kanske kan det komma en bok om Durc, den son som Ayla födde när hon bodde hos klanfolket neandertalarna.

– Fast vi får se, jag blir ju inte yngre, säger hon.
Men det är många som vill veta hur det går för Durc, som ju är en blandning av Cro Magnon och neandertalare.

”De målade grottornas land”, den sjätte och avslutande delen handlar om Ayla som fött en dotter och som ska utbildas till medicinkvinna, eller trolldomskvinna. Hon beger sig ut på en resa tillsammans med den kvinna som ska lära upp henne. Hennes man, Jondalar, dottern och några till följer med på resan.

Det ligger oerhört mycket research bakom böckerna. Böckerna handlar mycket om växter och örter, hur de kan användas som läkemedel och till mat. Hur överlever människor i en värld där det inte alla de verktyg vi är vana vid finns? Hur tämjer man hästar och hur kan Ayla på ett trovärdigt sätt kunna tämja sin varg? Det är mycket som Jean M Auel forskat kring för att kunna skriva böckerna. Grottorna som finns i böckerna har hon besökt och hon har många kontakter med forskare som specialiserat sig på istiden.

Samtidigt har hon ju en författarens frihet och hon har skildrat människorna från denna tiden som ganska lika oss idag på många sätt. En del är rätt egoistiska, drivs av makthunger och använder klanens regler för egna syften och andra har hjärta och medkänsla.

Jean M Auel har fem barn. Hon gifte sig när hon var 18 år och när hon var 25 år var hon mamma till fem barn. Då började hon studera elektronik.

– Män har ofta bättre löner, hade jag märkt, så jag valde att utbilda mig inom ett mer manligt område, för att få bättre betalt, berättar hon.

Att jobba är självklart för henne. Hon har alltid jobbat från sitt första extrajobb som tidningsbud när hon var nio år.
Det var bara pojkar som gjorde det, jag var den enda flickan. Ville tjäna egna pengar, det har jag alltid velat, säger hon.

Utbildningen i elektronik gav henne jobb där hon utvecklade kretskort. Det var på det sättet hon kom in på att skriva. Hon fick ofta frågor kring olika delar av processen med kretskort och skrev då en manual för den som arbetar med kretslopp.
– Jag skrev den för att få vara ifred med att utveckla det elektroniska, slippa svara på alla frågor, säger hon.
Manualen fungerade så bra att hennes chef frågade henne om hon ville bli teknikförfattare, skriva tekniska manualer.

När hon var 40 år och barnen inte krävde lika mycket av hennes tid började hon skriva på sitt projekt om Ayla, Cro Magnonflickan hamnar hos och växer upp hos neandertalare. Hon är annorlunda, kan jaga vilket väcker uppseende och retar många i klanen av neandertalare. Ayla är en stark flicka som går sin egen väg. När hon under seriens gång kommer i kontakt med sitt eget folk är hon fortfarande annorlunda, eftersom hon är uppväxt hos ett annat folkslag.
– Jag tror de flesta kan känna igen sig i att vara annorlunda. Åtminstone under tonårstiden brukar nog de flesta känna att det knappt finns någon i hela världen som förstår dem, säger Jean M Auel.

Relaterat:
Bra Böckers sida om den kommande boken

Arkiverad under: Intervju, Litteratur och konst Taggad som: Jean M Auel

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 296
  • Sida 297
  • Sida 298
  • Sida 299
  • Sida 300
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 349
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vokal ekvilibristik varvas med betagande ballader – Lies! Lies! Lies! av Mandy & Andy

Mandy & Andy Lies! Lies! … Läs mer om Vokal ekvilibristik varvas med betagande ballader – Lies! Lies! Lies! av Mandy & Andy

Teaterkritik: Tartuffe – välspelad och rolig

Foto Sören Vilks Tartuffe Av … Läs mer om Teaterkritik: Tartuffe – välspelad och rolig

Filmrecension: Marsupilami

Marsupilami Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Marsupilami

Filmrecension: The Dog Stars – ett sanslöst skrämmande stycke skräpfilm

The Dog Stars Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Dog Stars – ett sanslöst skrämmande stycke skräpfilm

Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

Peter Andersson as Alfred Berg and Jakob … Läs mer om Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

Filmrecension: Siri Hustvedt – Dance Around the Self – fantastiskt om liv och död och litteratur

Siri Hustvedt – Dance Around the … Läs mer om Filmrecension: Siri Hustvedt – Dance Around the Self – fantastiskt om liv och död och litteratur

Sväng och vemod när kraftfullt folkrockband återvänder till sitt ursprung – Lighthousekeeping med West of Eden

West of … Läs mer om Sväng och vemod när kraftfullt folkrockband återvänder till sitt ursprung – Lighthousekeeping med West of Eden

Filmrecension: One Night Only – håglöst och förvirrar

One Night Only Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One Night Only – håglöst och förvirrar

En jazzig pärla värd att göra vågen för – The Yardhouse Session av per Tornberg

Per Tornberg The Yardhouse … Läs mer om En jazzig pärla värd att göra vågen för – The Yardhouse Session av per Tornberg

Sjung för mig ARJA! Sa Mikis – En helafton med Arja Saijonmaa, film och konsert

Hösten 2026 bjuder Arja Saijonmaa in … Läs mer om Sjung för mig ARJA! Sa Mikis – En helafton med Arja Saijonmaa, film och konsert

Bokförsäljningen fortsätter att öka

Under det andra kvartalet 2026 uppgick … Läs mer om Bokförsäljningen fortsätter att öka

Siw Malmkvist och barnbarnet Dahlia sjunger för framtiden – ”Min jord” får nytt liv efter 50 år

Den 11 september 2026 släpps en … Läs mer om Siw Malmkvist och barnbarnet Dahlia sjunger för framtiden – ”Min jord” får nytt liv efter 50 år

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in