Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Himlen finns på riktigt ger en glimt av livet efter detta

by

Titel: Himlen finns på riktigt (Heaven is for real)
Författare: Todd Burpo, Lynn Vincent
Översättare: John Eriksson
Förlag: Gospel Media Sweden
Utgiven: 201107
ISBN: 9789186935030

Den självupplevda berättelsen Himlen finns på riktigt  har blivit en riktig storsäljare i USA. Förlaget började med att trycka en upplaga på 40 000 ex, men möttes av en oanad efterfrågan och boken som hamnade etta på New York Times best-seller-lista har nu sålt i över fem miljoner exemplar.

Himlen finns på riktigt är skriven av Todd Burpo, tillsammans med författaren Lynn Vincent, och handlar om Todds son Coltons oförglömliga besök i himlen. Colton har ännu inte fyllt fyra år då han drabbas av en sprucken blindtarm med en allvarlig bukhinneinflammation som följd. Coltons föräldrar, pastorparet Todd och Sonja Burpo, tillbringar flera veckor av väntande och ständig bön på lasarettet när pojken plötsligt tillfrisknar. Några månader efter operationen kommer de första glimtarna av vad Colton varit med om.

Colton beskriver för sina häpna föräldrar hur han lämnat sin kropp under operationen och med målande övertygelse berättar han om sitt besök i himlen. Pojkens berättelse kommer successivt under flera månaders tid. Ted och Sonja är noga med att inte pressa honom eller ställa ledande frågor. Vi får med spänning följa Teds återberättelse av sonens minnen, insprängda i familjens vardagsliv, och det är svårt att lägga ifrån sig boken när man har börjat läsa.

I himlen har Colton träffat människor som dött innan han själv föddes, bland annat Moffa, Teds morfar som avled när han var i 10-årsåldern. Colton känner inte igen Moffa på ett foto som Ted visar – ”pappa, ingen är gammal i himlen. Och ingen har glasögon” – men senare identifierar han honom utan att tveka från ett ungdomsfoto.

Han har också fått möta sin ofödda syster. Missfallet som hände mellan Coltons och hans storasyster Carries födelse tog mamma Sonja hårt, men det är inget som de talat om inför Colton. ”Det är ingen fara mamma. Hon har det bra. Gud adopterade henne”, säger han nu tröstande.

I himlen finns förstås också Jesus, änglar och Johannes Döparen ”Jesus kusin” som var ”jättetrevlig”. Coltons beskrivningar stämmer häpnadsväckande väl överens med bibelfakta som en fyraåring, även om det är en pastorson, svårligen skulle kunna känna till.

Himlen finns på riktigt ger en påtaglig bild av ett möjligt liv efter detta. Det är en ljus skildring fylld av hopp som är läsvärd för alla som någon gång funderat på vad som händer bortom graven.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Spännande utgivning av fem noveller av nya spanska författare

by

Fem noveller:
Andrés Barba Efter oss syndafloden
Nuria Labari Slippa se regnet
Elvira Navarro Leken
Blanca Riestra La noche sucks
Sònia Hernández Överlevaren
Förlag: Astor Förlag

Noveller är ett fantastiskt format för berättelser. En bra novell kan på några få sidor säga enormt mycket. Astor förlag har inlett en satsning på utgivning av novellerna. Jag har läst det första paketet som består av de fem novellerna jag nämnt här ovan. Alla är skrivna av spanska författare.

Det är fem mycket välskrivna noveller och exempelvis Andrés Barbas novell är surrealistiskt experimentell som skildrar en prostituerad kvinna som kämpar för att få operera in horn i sitt huvud. En novell som påverkar läsaren känslomässigt och som kan tolkas symboliskt på olika sätt.

Slippa se regnet av Nuria Labari fångar en pojkes känslor under föräldrarnas separation. Vi kommer så nära pojkens tankar och känslor, att det känns som om det är jag som läsare som är den pojken.

En annan stark novell är den otäcka ”Leken” v Elvira Navarro. Pricksäkert har Navarro skildrat en lek som urartade.

Jag läste alla fem novellerna med stor behållning. Det märks att förlaget ansträngt sig och valt ut fem mycket bra noveller till debututgivningen. Men de två noveller som jag uppskattade allra mest och kommer att läsa om ett par gånger är Blanca Riestras ”La Noche Sucks” och ”Överlevaren” av Sònia Hernández.

”Överlevaren” skildrar en man som råkade ut för en svår olycka, men överlevde och sex år senare får svår ångest och blir djupt deprimerad av tanken på att han inte använt dessa år på ett bra sätt. En novell om existentiell ångest. ”La Noche Sucks” är ett bra exempel på en novell där flera händelser pågår parallellt och författaren med mycket små medel kan fånga miljöer och situationer träffsäkert.

Novellerna är alla förpackade i varsin egen liten bok, i ett trevlig format, lagom att ha i fickan.

Den 8 december inleder Astor förlag en novellutgivning. Novellerna kommer att publiceras enskilt i ett mindre format. Serien inleddes alltså med dessa fem noveller från Spanien. Utgivningen fortsätter under nästa år med ytterligare fem noveller från Italien och fem från Portugal. Jag ser fram emot den utgivningen.

Astor novell introducerar på det här sättet unga, samtida europeiska författarskap i ett nytt och lättillgängligt format.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Spännande bokvår 2012

by

Våren 2012 bjuder på en bred flora av böcker – allt från nya deckare av produktiva storsäljare till memoarer, fackböcker och debutantromaner. Nedan kommer några exempel i olika genrer.

Deckare

Titel: Gengångare
Författare: Jo Nesbø
Förlag: Piratförlaget
Utkommer i januari 2012

Harry Hole kommer tillbaka från Hongkong efter tre år. Han återvänder med ett enda ärende: att undersöka ett i praktiken uppklarat mord i narkotikamiljö eftersom han vägrar tro att polisen gripit rätt gärningsman. Han får snart träffa den misstänkte mördaren. Det är en pojke på arton år som han inte har sett på länge och knappt känner igen – Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel. I Oslo har polisen samordnat en stor insats mot narkotikaförsäljningen på gatorna och lyckats minska heroinet kraftigt. Men i dess ställe har fiolin dykt upp, en drog som ger färre dödsfall men är desto mer beroendeframkallande. Det som från början såg ut som ett vanligt drogrelaterat mord växer till en omfattning som Harry inte kunnat förutse. Ett välorganiserat, våldsamt och väldigt farligt nätverk styr Oslo med järnhand.

Före detta diplomaten Jan Mårtensson utkommer med sin 60e bok, vilken är den 40e om den stillsamma antikhandlaren Homan: Mord i blått – en kriminalhistoria i modevärlden.

Titel: Mord i blått
Författare: Jan Mårtensson
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utkommer i maj 2012

På det stora modehuset på Sturegatan är stämningen kaotisk. Husets grundare har avlidit och lämnat över ledningen till sin unga änka. Hans båda döttrar avskyr sin styvmor och dessutom har deras storslagna expansionsplaner gått upp i rök.
Samtidigt som maktspelet trissas upp ska företagets överdådiga 50-årsjubileum firas, i Marrakech, den mytomspunna staden i Marocko mellan snötäckta Atlasberg och Saharas sandvidder. Där flockades 1900-talets internationella jetset och där levdes ett hedonistiskt liv, långt borta från borgerliga spärrar och konventioner. Och där skapade modeikonen Yves Saint Laurent sitt residens i den magnifika trädgården Jardin Majorelle.

Självbiografiskt

Den välkände journalisten Göran Rosenberg har skrivit flera böcker om USA och Israel. I april utkommer han med en personlig skildring av sin fars liv efter Auschwitz.

Titel: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz
Författare: Göran Rosenberg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utkommer i april 2012

Om vägen till Auschwitz är ett helvete lika för alla är varje väg från Auschwitz ett mirakel för sig. Vägarna från Auschwitz tar sig de mest skiftande banor och bryter av mot de mest oförutsägbara mål och genomkorsar de mest oväntade platser. De som befinner sig på vägen från Auschwitz är alla undantag, på samma sätt som varje väg från Auschwitz är ett undantag.
Om sin fars väg från Auschwitz till den lilla staden med den stora lastbilsfabriken har Göran Rosenberg skrivit en djupt personlig barndomsmemoar; om Platsen där ett litet barn sätter sina första ord på världen och gör den till sin, som också är Platsen där en ung man stiger av tåget en tidig augustikväll 1947 för att börja världen på nytt.

Vinnare av Bookerpriset 2011

Julian Barnes, som slog igenom med romanen Flauberts papegoja på 80-talet och även skriver deckare under pseudonymen Dan Kavanagh, erhöll Bookerpriset 2011 för den psykologiska thrillern The Sense of an Ending. Nu kommer boken på svenska.

Titel: Känslan av ett slut (The Sense of an Ending)
Författare: Julian Barnes
Översättning: Mats Hörmark
Förlag: Bokforlaget Forum
Utkommer i april 2012

Den nyligen pensionerade Tony Websters liv tar en ny vändning när modern till den gamla flickvännen Veronica efterlämnar ett sällsynt arv – ungdomskamraten Adrian Finns dagboksanteckningar. Under skoltiden i 1960-talets England umgicks de flitigt men allt fick ett abrupt slut när Adrian inledde ett förhållande med Veronica. Kort därefter tog Adrian, endast tjugotvå år gammal, sitt liv.
Fyrtio år senare, när han återser Veronica, går det upp för Tony att han har undertryckt händelser i det förflutna. Det handlar om ordens makt och om vår oförmåga att förutse verkningarna av våra handlingar. Först i efterhand kan vi se helheten. Tony tvingas ompröva sin självbild och rannsaka sitt samvete. Men livet har redan runnit iväg och inget kan göras ogjort.

Debutant

Titel: Tabula Rasa Hotels
Författare: Jonas Joelson
Förlag: Bokforlaget Forum
Utkommer i februari 2012

Före: David Skoglund var fixstjärnan i Stockholms reklamvärld. Han sprang alltid framåt, ville ständigt ha mer och mer. Han fick de snyggaste tjejerna, gick på de bästa festerna, agerade cyniskt, briljant och konsumerande. En vinnare.
Efter: David Skoglund är parian i Stockholms reklamvärld. En förlorare som lever i spillror, på flykt från mörkret. Nu söker han sig själv utan vare sig kompass, karta eller nåd.
/…/ Tabula Rasa Hotels är en samtidsroman, en utvecklingsroman och en kärleksroman. Den handlar om reklam och relationer, om Stockholm och vad som händer när njutningens kickar inte längre kan fylla tillvarons tomhet.

Facklitteratur

Robert Saviano blev känd med boken Gomorra om den italienska maffian, som också blev film. Den nya boken bygger på berättelser och avslöjanden om dagens Italien som Roberto Saviano bidragit med som medarbetare i det italienska tv-programmet Vieni via con me (Kom med mig).

Titel: Kom med mig (Vieni via con me)
Författare: Roberto Saviano
Förlag: Brombergs förlag
Översättare: Barbro Andersson, Cecilia Schwartz
Utkommer i januari 2012

Ur bokens förord:

Vi drömde om att göra ett ambitiöst kvalitetsprogram riktat till en stor publik med avsikten att skildra ett Italien som nästan aldrig syns i tv. Vi ville berätta om smutskastningsapparaten, om maffian, om politiken, om hur det går till när man köper röster, om lögnerna.

Ett par böcker som jag själv speciellt ser fram emot

Louise Boije av Gennäs, som är en av mina favoritförfattare, kommer nu med andra delen av den senaste trilogin om några vänners liv under millenniets första årtionde.

Titel: Blå Koral
Författare: Louise Boije av Gennäs
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utkommer i april 2012

I andra delen av Louise Boije af Gennäs trilogi får vi åter möta det sammansvetsade gänget från Högre än alla himlar. Sanna och Victor vill skaffa fler barn. Liv tar äntligen sin skådespelarkarriär på allvar och Jalle börjar våga stå för sin homosexualitet. Stefan kommer att rubbas i sin ateistiska övertygelse, liksom Pella i sin djupa gudstro. Trots alla olikheter är gemenskapen vännerna emellan fortfarande stark. Men snart brister banden. /…/ Det är en roman om stark vänskap och svåra slitningar, om kärlek och ofattbar sorg, och om betydelsen av nära relationer. Men också om att tvingas ta det stora steget ut i det okända, utan att se sig om.

Självbiografiskt

Anna Wahlgrens Barnaboken gavs ut 1983 och fungerade länge som en barnuppfostringsmanual som hade svar på alla frågor. När jag fick mitt första barn 1992 var den fortfarande allmänt läst, även om man börjat ifrågasätta hennes metoder för att lära barnen sova själva. Nu har ett av Anna Wahlgrens nio barn, Felicia Feldt, vuxit upp och skrivit en bok om hur det var att växa upp med världens bästa uppfostrare som mamma.

Titel: Felicia försvann
Författare: Felicia Feldt
Förlag: Weyler förlag
Utkommer i januari 2012

Ur boken:

– En sak ska du ha klart för dig. Att här vill jag inte se några sura miner. Jag vill se en glad flicka. Har du förstått? Och visst, jag förstår. Jag har fått en hårt åtstramande fläta av mamma och en tillrättavisning. Men i hemlighet har hon fått något tillbaka. Och det vet hon inte om.

Det blir också spännande att följa utvecklingen på e-boksfronten den närmaste tiden. Kommer 2012 att bli året då e-böcker och läsplattor slår igenom? Eller är den fysiska bokens ställning fortfarande för stark? Själv har jag ännu lite svårt för tanken att läsa min kvällslitteratur digitalt. Facklitteratur via läsplattan har jag å andra sidan lättare att acceptera. Men, oavsett i vilken form vi tar till oss litteraturen:

Gott Nytt Läsår önskar Kulturbloggen!

Grand Final i skojarbranschen av Kerstin Ekman, absolut en av årets bästa romaner

by

Titel: Grand Final i skojarbranschen
Författare: Kerstin Ekman
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201110
ISBN10: 9100126853
ISBN13: 9789100126858

Kerstin Ekmans senaste roman, Grand Final i skojarbranschen, är nog den bästa boken jag läst i år.
Berättelsen är fantastiskt, språket vidunderligt och medan jag läste ville jag att boken aldrig skulle ta slut.
Fast på sätt och vis tar den inte slut – för det den skildrar finns kvar, som förlagsbranschen, Svenska Akademien, frågor kring vad det är att skriva och framför allt Kerstin Ekman.

Berättelsen handlar om Lillemor Troj som är en äldre kvinna, firad författare. En dag möts hon av sin förlagsredaktör med ett bokmanus inskickat i hennes namn, men som hon inte skrivit själv. Det är skrivet av Babba, som är den kvinna som egentligen skrivit alla Lillemor Trojs böcker.

Babba kan skriva, men är klumpig och ful och inte trevlig att ha i finare sammanhang. Lillemor och Babba har helt enkelt samarbetat. Babba har skrivit böckerna som getts ut i Lillemors namn. Lillemor Troj har fått stå i rampljuset, åka på bokmässor och motta fina priser och till och med valts in i Svenska Akademien.

Sedan några år tillbaka har Lillemor vägrat att ha något med Babba att göra. Nu får hon ett manus i sin hand där Babba avslöjar hela historien om hennes falska författarskap. Fast vad är sant? Boken skildrar Babbas berättelse omväxlande med Lillemors tankar. Babba behöver uppenbarligen Lillemor Troj lika mycket som Lillemor behöver Babba.

Visst är det en underbar skröna om förlagsbranschen och dess villkor. Det är samtidigt en betraktelse över vad det är att skriva, vad gör en person till författare, vad krävs för att författa? Det är också en betraktelse kring vad sanning är. Babba har skrivit sin version av det som hänt, det är hennes sätt att se på det. Lillemor har sin sanning.

Några ställen i boken som jag noterade i kanten för att ta upp i min recension:
När jag läste Josef i Egypten tyckte jag att Thomas Mann lyckades skildra vårt välmående förrum till utplåningen i hela dess överdåd. Eller dödsrum helt enkelt, Som alla riktigt bra författare var han ute i förtid.

Jag antar att de flesta tänker när de skriver, men det är dumt. Tänka ska man göra efteråt. Och inte heller då ska man ändra för mycket på det man sett. Man ska ta vara på de syner man hade när blodet rusade som sjudande glöd genom ådrorna. Att se är det viktigaste och det är inte som de unga genierna i korta svara överrockar numera anser en eftergift åt filmmediet. de vill arbeta med exklusivt litterära uttrycksmedel säger de, det vill säga språket och de formed det kan bära. Därför blir det också dötråkigt. Ingen människa som läser deras fulländade prosa ser något framför sig.

Texten är fylld av tankeväckande stycken som var för sig fungerar som något att fundera vidare kring och diskutera.

Boken påverkade mig så starkt, den kändes så verklig att jag börjar undra om den är sann, finns det en hemlig kvinna, en väninna som alltid följer med Kerstin Ekman och är hennes Babba?

Givetvis inser jag att vad hon skildrar är kluvenheten inom henne själv och inom, förmodar jag, många författare. Att skriva kräver att få vara åtskild, att ha mycket tid i ensamhet. Samtidigt ställs det krav på författare att vara tillgängliga, att de ska delta i bokmässor och i seminarier. Många författare trvis nog också att få vara med i hetluften.

Elisabeth Hjort skriver i Svenska Dagbladet om ”Grand Final i skojarbranscken”:

Fenomenet autofiktion med dess vilda förgreningar i debattartiklar och forskningsrön har länge tarvat en uppdaterad metakommentar skriven av en skicklig författare. Nu är den här. Men Kerstin Ekmans ”Grand final i skojarbranschen” är samtidigt en klassisk roman om urgamla spörsmål.

Boktokig skriver:

När jag läser Grand final i skojarbranschen slås jag av hur enormt duktig Kerstin Ekman är med språket. Det är bara böljar fram fast det är komplext. Det är underfundigt, roligt och underhållande.

Fler recensioner:
Göteborgsposten och Expressen och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Förkunnaren av Unni Drougge: rolig men rejält överdriven

by

Titel: Förkunnaren
Författare: Unni Drougge
Förlag: Massolit Förlag
Serie: Berit Hård 2
Utgiven: 201111
ISBN10: 9186649191
ISBN13: 9789186649197

”Förkunnaren” är den andra boken i en planerad serie med tre delar om Berit Hård, en överviktig journalist som är förtjust i att dra hem unga män för en natt med sex. Berit Hård är en riktig antihjälte: hon gillar mat och skäms inte för att det gör henne rätt överviktig, hon kan inte hymla och vara diplomatisk och har därför svårt att få bra journalistjobb. Dessutom är hon helt fri från skamkänslor kring sex, hon raggar upp män enbart för att ha sex med dem, hon vill inte ha någon längre djupare relation. Hon är nog Unni Drougges sätt att ironisera med Liza Marklunds hjältinna Annika Bengtzon.

”Förkunnaren” handlar hur Berit Hård blivit arbetslös och först råkar ut på en riktig parodi till jobbcoach men sedan räddas från arbetsförmedlingens kurs om att lära sig tänka positivt genom att hon får jobb på en reklambyrå som drivs av hennes gamla vän Stina Strid. Där får Berit Hård ansvaret för att skapa PR för artisten Lotuz Love, som är en ordentligt överdriven drift av Thomas DiLeva.

En massa konstigheter inträffar. Stina Strid säljer PR-byrån till Miranda Ottosdotter, Berit Hård gör succé på byrån mot sin vilja och byrån får dessutom Socialdemokraterna som kund. Byrån ska hjälpa Socialdemokraterna att skapa en image som gör dem pupulärare. Ovanpå allt visar det sig att Magnus jobbar på byrån. Magnus som är ett av de bästa ligg Berit Hård haft, eftersom han har så stor kuk. Men han råkar vara tillsammans med byråns nya ägare, Miranda.

Onda saker sker och så småningom också några mord. Det blir dock aldrig spännande, vi får redan tidigt i handlingen klart för oss vem som är ond.

Unni Drougge har ett rappt språk, det är rakt på rödbetan och inga underliggande djupare betydelser, inga språkliga experiment med rytm och formuleringar. Det gör inget när det det en sådan här typ av berättelse. Berättelsens främsta syfte verkar vara att driva med en mängd samhällsfenomen och framför allt att visa upp en negativ bild av Thomas DiLeva. Även om det inte är han har Lotuz Love alldeles för många likheter med honom för att en läsare ska kunna blunda för det.

Flera saker är rejält överdrivna. När PR-byrån får Socialdemokraterna som kund kommer ett gäng ur högsta politiska ledningen till PR-byrån. Det är inte så det går till. Den politiska ledningen är inte inblandad i processen kring att upphandla en PR-byrå och det är informationsenheter som sköter allt sådant.

När Berit Hård går till arbetsförmedlingen tillhör hon AF Kultur, som jobbar med kulturarbetare, dit journalister räknas. Där möter hon en jobbcoach. Nu jobbar inte AF Kultur med jobbcoacher. Det är absolut bra att lyfta upp det många gånger löjliga fenomenet med jobbcoacher, men när det görs på ett sätt som i hög grad strider mot hur det fungerar i verkligheten faller udden av ironin.
En annan detalj som inte heller är trovärdig: PR-byråns nya ägare ger de anställda ingen lön under sommaren, med andra ord har byrån inget kollektivavtal. När det kommer fram i medier hoppar förstås Socialdemokraterna av från byrån. Nu är jag rätt säker på att Socialdemokraterna överhuvudtaget aldrig skulle knyta avtal med en byrå utan att kräva att den har kollektivavtal för de anställda. Inom LO råder i alla fall den bestämmelsen och jag har svårt att tänka mig att Socialdemokraterna gör annorlunda.

Unni Drougge har helt klart hämtat inspiration till flera av bokens karaktärer från verkligheten. Förutom Lotuz Love har vi Socialdemokraternas ministerämne Henrik som har många likheter med Thomas Bodström. Vi har PR-kvinnan Stina Strid som måste vara Mia Törnblom. Vi har Lotuz Loves flickvän och vi har hans son och hans före detta fru.
Samtidigt blandar Unni Drougge in verkliga personer och låter dem vara sig själva, som Leif GW Persson och den nu avlidne guru Sai Baba.

Hon driver framför allt väldigt mycket med religiösa människor som dras till österländska religioner och hon framställer dem som riktiga nötter. Boken är lättläst men för överdriven och då tappar den också stinget. Jag känner många som är seriöst intresserade av österländska filosofier och religioner, att dra alla över en kam och beskriva dem som fån gör att jag har svårt att skratta med. Medierapporteringen kring när Thomas DiLeva var misstänkt för att ha misshandlat sin flickvän hade flera skumma delar. Själv har jag slutat att lyssna på hans musik sedan dess. Men i ”Förkunnaren” blir det för mycket: Lotuz Love drogar sin före detta fru med heroin, han kör in en kristallstav i rumpan på kvinnor, ligger med unga tjejer kors och tvärs och tillsammans med sin vakt har han gruppsex, han hypnotiserar en äldre kvinna till att försöka mörda, han planerar att offra människor på ett altare och han organiserar gemensamt massjälvmord och han mördar själv och han hjälper till att dölja guruns pedofila verksamhet och han skattefuskar. Det blir för mycket för att det ska bli trovärdigt och därmed faller det mesta.

En detalj gladde mig dock: Berit Hård lyssnar på hårdrock och bland annat lyssnar hon en del på brasiliansk hårdrock. Jag vet att en bloggbekant, Johnny Olosson på ”Enligt min Humla” kan en hel del om den musiken. Mycket riktigt. I eftertexten tackar Unni Drougge honom för hjälp att orientera sig i den brasilianska hårdrocken.

Om Unni Drougge hade dragit ner lite på farten och inte gjort Lotuz Love fullt så genomvidrig, då hade deckaren blivit flera steg bättre. Bara det att ha en hjältinna som kan bete sig som män gjort genom tiderna och att hon inte skäms för att hon gillar mat – det är störtskönt. Mer Berit Hård vill vi ha, men något mer trovärdiga berättelser.

Kritikern i Expressen skrev:

Efter ett tag är det som att titta på TV6. Mängden skräp man måste gå igenom under en veckas tittande dränker pärlorna i skit. Drougge är en skicklig debattör, men en sämre satiriker. Berit Hård har ett putslustigt Kalle Anka-språk som är svårt att uthärda ända fram till den förväntade upplösningen.
Den här boken är ett omständligt sätt att bestraffa Thomas di Leva samt hedra hans exfru, Zinat Pirzadeh. En större överraskning än så hade jag väntat mig av Drougge.