• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Författaren Ingemar EL Göransson berättar om sin nya kriminalroman

6 augusti, 2015 by Redaktionen

ekenberg-polis

”Leif Ekenberg, polis” är författaren Ingemar EL Göranssons andra bok om Leif Ekenberg. Författaren skriver här själv om bakgrunden till den nya romanen, som tar upp filosofiska funderingar och existentiella frågor.

För nästan tre år sedan påbörjade jag arbetet med min debutroman ”I skuggan vilar mörkret”. Det var en historia som har direkt länk till min nya bok ”Leif Ekenberg, polis”. Huvudpersonen Ekenberg fanns och spelade en viktig roll i den första boken. Han bar på en skuld och var en plågad, men samtidigt empatisk människa. Att han var polis gav möjligheten att skildra dagens samhälle utifrån ett socialt perspektiv och brottet som en social företeelse.

”Hans samvete hade kommit i direkt konflikt med hans yrkesetik och hade valt sitt samvete. Bara att han gjort det utgjorde grogrunden för och skapat en mental och existentialistisk konflikt.” Ovanstående citat från den nya boken där Ekenberg spelar huvudrollen är central för berättelsen eller snarare berättelserna. Ekenberg bär på en skuld som plågar honom och är det bärande temat i boken. Det som började som en lek med novellen som format för berättande blev istället ett romanbygge av ett annorlunda slag; tio noveller som bildar en kedja med en egen logik.
Jag ville skildra vardagen mer precist än vad en vanlig roman gör. Där har man närmast med obegränsat utrymme, men novellen handlar om tio-femton sidor som skall koka ner berättelsen till ett minimalistisk berättande. Detta utan att det blir ytligt och futilt. När den första novellen var skriven så kom den ena idén efter den andra. Visst, det handlar om brott men är inte en deckare utan en berättelse om centrala existentialistiska frågor; skuld, samvete, moral, gott och ont. Varför gör vi som vi gör och hur kan vanliga hyggliga människor bli giriga, onda och beräknande varelser.

Det är det jag vill skildra i ”Leif Ekenberg, polis”. När jag registrerade den på Bokrondellen upptäckte jag att det fanns inget tema som den passade in i. Innebär det att vi inte i våra liv inte diskuterar existentiella frågor eller ens funderar över dem. Självklart inte, de flesta av oss gör det men vi talar inte om det. Det är inte ett samtalsämne för middagsbordet då ytligheten hyllas av nuets kommersialism.

Boken ”Leif Ekenberg, polis” borde kanske borde i stå i hyllan för filosofi istället för deckare där den hamnar i dåligt sällskap. Att använda kriminalromanen som format för samhällskritik är naturligt idag då vi lever i ett kriminellt samhälle där medmänsklighet och empati är frånvarande.

selfieText: Ingemar EL Göransson

PS: Vill påpeka att den fantastiska framsidan har Sira Jokinen Lisse och Danko Lisse Cruz gjort. Två konstnärer från Motala.

ekenberg_omslag

Arkiverad under: Litteratur och konst

Bombmakaren och hans kvinna av Leif GW Persson – en lättläst, spännande deckare men rätt skum

31 juli, 2015 by Rosemari Södergren

bombmakaren-och-hans-kvinna

Bombmakaren och hans kvinna
Författare Leif GW Persson
Utgiven: 2015-07
ISBN: 9789100140458
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Leif GW Persson har släppt en ny deckare som verkligen får mig att fundera. Först och främst är den en spännande berättelse där jag vill veta hur handlingen ska fortlöpa, men den är samtidigt en skildring av, vad jag tror är, Leif GW Perssons bild av dagens Sverige. Jag undrar om han rent av kommer att få en massa kritik för att han beskriver somalier som terrorister.

Den korrumperade polismannen Evert Bäckström, antihjälten i flera av GW Perssons deckare, är nu utbytt mot Säpo-poliskvinnan Lisa Mattei som huvudperson hans nya deckare. Leif GW Persson har fått kritik på vissa håll att hans karaktärer och deckare är rätt gubbiga och mansdominerade. Nu svarar han genom att ha kvinnor i flera ledande positioner, både huvudpersonen, Lisa Mattei, som flera andra av de ledande polis- och åklagarkaraktärerna.

Mycket mindre gubbigt blir väl berättandet inte ändå. Lisa Mattei inte visserligen inte alls så korrumperade och mansgrisig som Evert Bäckström, hon har en liten familj med supersnälla maken Johan och femåriga snusförnuftiga dottern Ella. Lisa Mattei har ständigt dåligt samvete för att hon jobbar nästan jämnt och aldrig har tid att ta hand om dottern. Det är maken Johan som lämnade och hämtar på dagis och lagar middag och nattar den lilla flickan. Han gör det dessutom utan att gnälla eller ge Lisa dåligt samvete.

På något sätt tycker jag att alla karaktärer ändå pratar likadant som Leif GW Persson själv gör i tv. Det är inte mycket till trovärdiga människoskildringar. Men det är inte det som är denna deckares styrka. Jag kan irritera mig lite på att han så uppenbart avsiktligt använder det urgamla knepet att ofta, ofta beskriva vad människorna äter. Det vet vi alla att det är något som fångar in läsarna, matbeskrivningar. Jag tycker han är lite lustig när han dessutom är så fixerad vid kläder, som det här, från Lisa Matteis tankar om Helena Palmgren, kvinnan som sköter sambandet mellan Säpoutredningen och den militära underrättelsetjänsten och radioanstalten:
Osminkad, med det blonda håret samlat i en tjock fläta i nacken, blå ögon, byxdress, skjorta och svara pumps med halvhög klack.
Säkert H&M, propert, praktiskt och prismedvetet, men inget som jag skulle sätt på mig, tänkte Mattei.

Handlingen startar måndagen den elfte maj när Lisa Mattei, operativ chef på Säkerhetspolisen, får ett telefonsamtal från sin chef. Ett telefonsamtal som förändrar allt och sätter nationen i höjd beredskap. Hon får med omedelbar verkan flyga till London där hon träffar högt uppsatta brittiska terroristjägare och hon får reda på att en somalisk grupp i Sverige planerar ett förfärligt terrordåd i Sverige.

Det som är lite konstigt med gruppen som misstänks planera ett förfärligt terrordåd är att den består av väl anpassade, välbärgade somalier där alla har arbete och det går bra för dem. Somalier är en grupp som haft och har svårt att få jobb i dagens Sverige. Att då de som är värsta terroristerna är de mest lyckade somalierna, är lite skumt. Vi får aldrig någon bra förklaring till varför de vill utföra detta dåd. De är muslimer, det är allt vi får veta. Det är en väldigt ensidig bild av situationen, tycker jag. Jag undrar om det är så tankarna och funderingar går inom Säpo?

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Deckare, Kriminalroman, Leif GW Persson, terrorism

Ny bok av Simone de Beauvoir för första gången på svenska

30 juli, 2015 by Redaktionen

misstagimoskva

Kortromanen ”Misstag i Moskva” av Simone de Beauvoir, en bok som aldrig tidigare översatts till svenska, är först ut i Bucket List Books nya klassikerserie Simone & Co.

Ett pressmeddelande berättar:
Nästan femtio år efter det att den skrevs släpps nu Simone de Beauvoirs kortroman Misstag i Moskva för första gången i svensk översättning. Texten skrevs 1966-67 och publicerades första gången postumt 1992 i tidskriften Roman 20-50. Den utgavs för första gången i bokform på franska 2013 med ett förord av Éliane Lecarme-Tabone (Éditions de L’Herne).

”Hon såg upp från boken. Så urbota tråkiga alla dessa klagovisor om bristande kommunikation var! Om man verkligen vill kommunicera med någon, lyckas man något så när. Inte med alla förvisso, men med två tre personer.”

Nicole är gift med André, båda är i sextioårsåldern och pensionerade lärare. Paret har rest till Moskva för att hälsa på Mascha, Andrés dotter från ett tidigare äktenskap. Berättelsen utspelar sig 1966 då paret besöker staden för andra gången. Simone de Beauvoir hämtar inspiration från de återkommande resor som hon och Jean-Paul Sartre gjorde till Sovjetunionen mellan 1962 och 1966 på inbjudan av sovjetiska författarförbundet. Mot bakgrund av kalla kriget, med korta glimtar från sextiotalets Sovjet, utspelar sig en lågmäld historia mellan de två makarna. Både Nicole och André är berättare och synvinkeln skiftar mellan dem genom hela texten. Titeln syftar på ett sammanbrott i kommunikationen dem mellan. Endast läsaren är allvetande under parets kommunikationskris, som förstärks av deras rädsla för ensamhet. De oroar de sig dessutom, var och en på sitt håll, för att åldras och inte längre vara åtråvärd för den andre.

Misstag i Moskva är den första i en ny serie klassiker från Bucket List Books – Simone & Co. Serien kommer främst att bestå av berättelser skrivna av kvinnliga franskspråkiga författare, men ingen regel utan undantag. Både män och böcker från andra språkområden kan komma ifråga. Berättelserna kläs i trådbunden dräkt med läsband och omslag av konstnären Jonas Rahm.

Simone de Beauvoir (1908-1986), var en fransk författare och intellektuell. Tillsammans med sin livskamrat Jean-Paul Sartre var hon en den franska existentialismens viktigaste företrädare. Hon skrev romaner, essäer, biografier, en självbiografi, monografier om filosofi, politik och sociala frågor. Hon är mest känd för sina romaner, däribland Andras blod och Mandarinerna, liksom för sitt stora verk om kvinnans situation, Det andra könet från 1949, en klassiker inom feministisk teoribildning.

Arkiverad under: Litteratur och konst

Vad skulle vi göra om vi inte var rädda? av David Ericsson – Tonträff med sedvanlig distinkt klang

24 juli, 2015 by Mats Hallberg

vadskullevigora

Vad skulle vi göra om vi inte var rädda?
Författare David Ericsson
Språk: Svenska
Förlag: Lindelöws bokförlag
ISBN: 9789185379941

Den till formatet ganskja tunna boken består av ett tjugotal noveller, inklusive några krönikor. En av dem hörde jag honom läsa ur när undertecknad var värd för en release med föreningen Arbetarskrivare. Om jag är rätt informerad var det problem att få förlag att nappa denna gång, vilket gjort att samlingen fått vänta extra länge på att nå läsarna. Ändå har Ericsson rättmätig hög status inom den alltför glest befolkade kulturella falang som finns i arbetarrörelsen. Kommer ihåg för ett antal år sedan när jag pratade samtida arbetarlitteratur med en yngre (S)-ordförande efter ett ABF-seminarium. I hennes värld var stockholmaren David den ende aktive arbetarförfattaren. Jag som studerat genren vet att han definitivt inte är någon solitär. Däremot relativt unik, eftersom han kombinerar skrivandet med perioder av körningar med långt fordon till kontinenten.

Jag har med behållning läst författarens produktion. Stil och ämnesval är här igenkännbara från övriga verk. Det finns hos David en till synes utarbetad metod att i precisa ordalag skildra miljöer, skapa nerviga intriger och dito dialoger. Utan att veta är min tes att sparsmakade Hemingway kan vara ett ideal, även om den skrivande transportarbetaren inte praktiserar någon ”isbergsteknik”. I sin andra novellsamling är han som vanligt försiktig med adjektiv och filosofiska resonemang. Han har trots det entydiga budskap i sina historier och till och med ett ekumeniskt präglat samntal om religion på ett café. Vi behöver inte sväva i ovisshet om vilka karaktärer som är bad guys. Nästan ett undantag utgör subtila novellen Den långa resan, vilket beror på den knorr som levereras. Stort att den ålderstigne störige mannen till slut blev en annan.

Vare sig berättarjaget konverserar kollegor på jobbet eller kvinnor han åtrår, blir det tydligt hur väl människors möten fungerar när de sker horisontellt. De förtätade spänningsmomenten uppstår emellertid oftast vertiklalt, det vill säga när den ene befinner sig i överläge. Vanligt förekommande är mer eller mindre omöjliga körordrar från berättarjagets chef, krav som han likt en masochist i beroendeställning gör allt för att uppfylla. Klassaspekten genomsyrar överlag Ericssons stoff. ”…de rika, de som bara verkar ha en uppgift: att utnyttja sina medmänniskor , klarar sig längre. Eller att de i vart fall inte blir lika tilltufsade av livet som vi andra.” Under exceptionella omständigheter kan maktotdningen tillfälligt rubbas utan att destruktiv friktion uppstår, något som Europa 2.0 vittnar om. Detta manus sändes ursprungligen som radioteater.

Vissa noveller är mer utförligt komponerade, medan andra stycken känns rapsodiska. En får intrycket att vissa kortisar är med lite som utfyllnad. Hade önkat en förteckning över vad i boken som varit publicerat tidigare. En slående iakttagelse är att författaren och berättarjaget ganska ofta har stora likheter, ibland kan man misstänka att det framskrivna inte placerats hos något alter ego, utan att texten upphört vara fiktion. Ska noteras att det inte alls är någon kvalitativ försämring. Det finns som helhet något medryckande och tilltalande med Ericssons lakoniska novellkonst. Sensmoral: att vi näppeligen förmår ändra världens orättvisor eller omforma skitstövlar, istället bör vi inrikta oss på att uppträda anständigt och gynna oss själva och vår närmsta omgivning med goda handlingar. Men jag märker att varje utsaga från mig nästan kan vändas till sin motsats, om än i mer utspädd form. Jag och författaren är båda fackligt engagerade inom olika LO-förbundoch vi vill väl tro att vi kan bidraga till förbättringar i arbetslivet? Angående ämnesval undrar jag om det går att variera ytterligare med interiörer från åkeribranschen?

Visst rymmer den många konfontativa situationer och oförutsägbara händelser, men jag önskar mig en relationsroman, gärna med huvudperson i annat yrke i samma anda som avslutande öppna relationsdramat Lilla döden i Venedig.. Vore ohederligt att undgå nämna recensentens bekantskap med författaren. Jag har intervjuat, porträtterat och dinerat med min vän, en lågmäld jämnårig man. Det nödvändiga oberoendet fattas således, vilket innebär att ni kan se min text lika mycket som en personlig rapport om en intressant bokutgivning.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst

Sju dagar kvar att leva – en bok om brott och dödsstraff i USA

22 juli, 2015 by Redaktionen

sju-dagar-kvar-att-leva-en-berattelse-om-brott-och-dodsstraff

Titel: Sju dagar kvar att leva
Författare: Carina Bergfeldt
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2015-05
ISBN: 978-91-1-306696-7

Carina Bergfelt, som är reporter på Aftonbladet, skrev till några personer som sitter på Death row i USA för att hon ville intervjua dem. Den ende som samtyckte till att träffa henne var Vaughn Ross. När de träffas har han suttit i fängelse i tio år, nio månader och tio dagar och väntat på att dö och nu har datumet för hans avrättning bestämts, han har sju dagar kvar att leva. Författaren börjar med att ingående berätta om mordet på de personer som Vaughn Ross anklagas för att ha mördat. Efter det skildrar hon deras möte och att hon till, som det verkar, hennes stora förvåning möter en man som både är trevlig och ser bra ut. När hon träffat Vaughn Ross träffar hon ett antal personer till i Texas som på olika sätt har erfarenhet av personer som sitter eller har suttit på Death row. Hon möter en präst som följt många fångar till deras avrättning, en fängelsedirektör, en kvinna som älskar en man som sitter på Death row och en familj som väntar på hämnd för deras anhöriga som blivit dödad av en av fångarna.

Boken är inte skriven som en roman, boken är mer av ett reportage där statistik och berättelserna om de olika personer hon träffar blandas. När jag började läsa boken trodde jag att den skulle skildra personen som hade sju dagar kvar att leva mer, men det var mer av en berättelse om dödstraff och hur dödsstraffen påverkar så många fler än de som avrättas. Boken är mycket intressant och sorglig och berättar om en verklighet som åtminstone inte jag, hade någon större vetskap om.

Text: Ursula Aksberg

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 140
  • Sida 141
  • Sida 142
  • Sida 143
  • Sida 144
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 348
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin … Läs mer om Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Statens historiska museer har beslutat … Läs mer om Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in