Litteratur och konst

Livet med kvantfysiska glasögon
Författare: Mikael Säflund och Titti Nordieng
Utgiven: 2016-06
ISBN: 9789188403339
Förlag: Soderpalm Publishing

På bokens omslag står två personer som ser väldigt glada och rätt lustiga ut och de har varsin pratbubbla som tillsammans säger: ”Vi lovar dig som läser boken mirakler … därför att vetenskapen faktiskt säger det.”

Om vi tänker oss att människans luktsinne är stort som ett frimärke då är hundens sinne för lukter som en stor fotbollsplan i jämförelse. Uppenbarligen finns det saker som hundar kan uppfatta som vi inte kan. Uppenbarligen har våra mänskliga sinnen en del begränsningar. Det förvånar mig alltid att det finns människor som med stor emfas hävdar att de är ateister och denna övertygelse har de grundat på vetenskapen. Den som grundar sig på vetenskapen borde tvärtom inse att det finns oändligt mycket som vi inte kan uppfatta – och därför borde en viss ödmjukhet infinna sig inför möjligheten att det finns något utanför oss själva – eller kanske snarare en slags kraft eller ett fält som finns i oss alla och i allt.

Idag och förmodligen i framtiden kommer det att bli än svårare att med vetenskapen som grund hävda att mirakler inte inträffar. Med mirakler menar jag då sådant som strider mot vår naturvetenskapliga rätt begränsade syn på tillvaron, inordnad efter våra begränsade sinnen, efter vårt sätt att avskärma verkligheten.

Den vetenskap som fortfarande lärs ut i skolor är mer än 400 år gammal och kom under en tid när människan upptäckte att jorden inte var platt. Den vetenskapen är inramad och bygger på det vi kan mäta med verktyg byggda efter våra sinnens begränsningar. Modern vetenskap vänder upp och ner på en hel del och spränger den gamla vetenskapens gränser. Kvantfysiken har visat att de minsta partiklarna vi kan uppfatta med våra finaste mätinstrument är små, små partiklar inne i atomer som uppför sig annorlunda om de blir betraktade än om ingen betraktar dem. Dessa små partiklar finns inne i oss alla, i allt.

Jag har läst boken ”Livet med kvantfysiska glasögon”. På ett populärvetenskapligt lättläst språk förklarar de två författarna vad kvantfysiken står för och de berättar om några berömda kvantfysiska experiment. Det är väldigt fascinerande.

De berättar om ett experiment med dna där de tagit dna från en människa och placerat detta dna i ett helt annat rum än försökspersonen som därefter fått se olika bilder som ger känslor av lycka, glädje, ångest eller rädsla. I det dna som placerats i ett annat rum kunde forskarna mäta reaktioner i dna på dessa känslor, samma reaktioner som dna i försökspersonen fick under de olika känslorna.

Kvantfysikerna har fastställt att det inne i de små, små partiklarna djupast inne i atomerna finns ett slags kraftfält som de benämnet nollpunktsfältet. Författarna berättar:
Kvantfysiken beskriver nollpunktsfältet som ett fält av oändlig potential. Det inrymmer allt som funnits och som kommer att finnas. Där finns informationen om våra resor, våra avlagda jeans, vår karriär, våra framtida tandborstar, våra vänskapsband, förlovningsringar – allt vi haft och det vi kommer att få samt en oändlig rad valbara varianter på dessa. Man n lika det vid ett gränslöst informationshav som genomsyrar allt i universum inklusive människan.

För mig är detta inte så nya tankar. Jag har mediterat inom zenbuddism i många år och dess filosofi förmedlar liknande tankar. Likaså har jag många vänner som är duktiga spiritualistiska medier och de formulerar det som att allt är uppbyggt av energi och de som inte längre finns hos oss i fysisk gestalt finns ändå, med sitt medvetande och som energi som kan kommunicera till oss om vi är öppna för det.

Författarna tar kvantfysiken in i sitt vardagsliv. En del är mycket bra och påminner mig om hur människor som har en stark tro på Jesus också använder sig av sin tro i sitt vardagsliv.

Jag kan bli lite skeptisk dock till en del av deras slutsatser. De skriver att det är vår egen perception eller vårt medvetande som bestämmer hur vår personliga verklighet uppträder. I så fall kan vi aldrig bli offer för vår verklighet. Vi har ju själva skapat den utifrån våra förväntningar.

De två författarna drar då slutsatsen att vi kan tänka oss friska, tänka oss lyckliga, tänka oss välbärgade. Men jag försöker och försöker tänka mig att min yngste son inte är död. Min yngste son dog för tre och ett halvt år sedan och hur mycket jag än tänker att det skedde i en annan verklighet så ändrar det sig inte. Hans grav är där den är. Jag minns också tiden innan han gick ur tiden, hur vi i familjen kämpade för honom och trodde att han skulle klara sig. Jag tänkte inte alls att han skulle dö. Ändå dog han. Så jag har svårt att köpa författarnas tankar om att vi kan tänka bort svårigheter, tänka bort sjukdom.

Det är i grunden samma tankar som finns hos Livets ord fast det då inte handlar om din egen inre kraft till förändring utan Jesus-tron. ”Om du tror tillräckligt blir du både frisk och rik”. Typ. Det är Livets ords budskap i sin extrema tolkning. Jag tycker att författarna tangerar denna gräns. Jag tror inte vi kan tänka oss fram till en bättre värld utan sjukdom och olyckor. Däremot ligger det mycket i tankens kraft och att vi kan med tankar, böner och healing förändra mycket. Däremot säger jag inte att mirakler inte kan ske. Jag har själv varit med och sett med egna ögon hur människor blivit botade genom bön till Jesus eller genom healing inom spiritualism. Jag tror att det är samma kraftfält som finns och som vi kan förhålla oss till också i våra vardagsliv. Men jag tror inte det går att förändra allt. Alla som inte dör innan dess blir gamla och förr eller senare dör vi – och det finns ingen bot mot det, oavsett religion eller filosofi eller vetenskap.

Jag vet att boken redan rönt ett stort intresse och i princip sålt ut och nu trycks upp i en ny upplaga – och det gläder mig. För även om jag uttryckt en del kritiska tankar tycker jag om boken i sin helhet: den förklarar på ett begripligt sätt om vad den moderna fysiken, kvantfysiken, kommit fram till och det är tankar och kunskap jag hoppas många får del av. Världen och livet blir mycket mer spännande med kvantfysiska glasögon. Utan tvekan.
———

Men, efter att ha gått och funderat på boken i ett par veckor och pratat med den med några andra läsare har jag ytterligare några funderingar. I boken skriver författarna om ett experiment alla, var och en kan göra, där vi håller våra händer på ett särskilt sätt och styr våra tankar enligt anvisningar, då ska det ena fingret efter en stund bli längre. Frågan jag ställer mig är: vad är vitsen med att förlänga ett finger? Hur länge vara den förlängningen? Om en ung person gör övningen: ska hen då leva med ett finger som är för långt resten av sitt liv? Jag har svårt att se någon vettig mening med en sådan övning.

En annan anmärkning jag har på boken har med dess design att göra, eller mer specifikt dess bildval. De två författarna har valt att låta sig fotograferas med glasögon och miner som gör att de ser ur som clowner. Det sänker bokens trovärdighet för mig, det får mig att känna att det är mycket skämt och humor men inte så mycket allvar som förmedlas. Vilket jag tycker är synd eftersom kvantfysik absolut kan visa oss att livet är mycket större än den fyrkantiga och trista värld som ett liv utan mirakel ger oss.

Boken har en egen sida på facebook också, som du hittar här.
Och bokens hemsida hittar du hör.

Bloggen Pippi Grön tipsar om boken.