Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Litteratur och konst

Aguélimuseet visar Den enklaste vägen är inte alltid rakt fram

by

AGUELIMUSEET presenterar:
Den enklaste vägen är inte alltid rakt fram, 2023
En utställning av Ida Lindgren och Isabelle Engman Bredvik
13 april – 4 maj 2024
Vernissage lördag 13 april kl 13.00

Ett pressmeddelande berättar:
Konstnärerna och Konstfrämjandet Västmanland finns på plats under vernissagen och berättar om sitt arbete.

Isabelle Engman Bredvik och Ida Lindgren har samarbetat med filmens beståndsdelar i relation till det underjordiska rummet och Sala Silvergruva. Utställningen utgår från gruvans kropp och den mytiska historien. Videoverket Den enklaste vägen är inte alltid rakt fram är skapat utifrån erosionsprocessernas rörelser i, och förflyttning av, landskapet. Vattnet har en lyhördhet gentemot andra material som ger uttryck för motstånd. En lyhördhet som även de tidiga gruvarbetarna hade, som byggde på en intuitiv praktisk kunskap om mineralernas rörelse och bergets sprickbildning utifrån ådringen. När Gustav Vasa effektiviserade silverbrytning i Sala för att öka lönsamheten, var den praktiska kunskapen inte värd något och stora ras uppstod. Med en kroppsmonterad kamera har Ida Lindgren filmat rörelserna genom gruvgångarna. Det dolda och det synliga blir aktivt genom ficklampans/pannlampans sökande. I ljudet finns vattnets konstanta porlande, droppande.

Ida Lindgren, konstnär och filmare, utforskar hur makt manifesterar sig i olika rum i samhället och hur detta tar sig uttryck i våra kroppar. Med utgångspunkt i relationen mellan omsorg och kontroll, ställer hon frågor om strukturers inflytande över såväl människans som materialens agens.

Isabelle Engman Bredvik, uppvuxen i Norberg och verksam i LA, är kompositör till film men släppte också en soloskiva 2023 med hemstaden Norberg som främsta inspirationskälla. Isabelle är också initiativtagare till samarbetet med Sala Silvergruva där de planerar en utställning sommaren 2025.

Bokrecension: Hembiträdet av Freida McFadden – spännande thriller med oväntade vändningar

by

Hembiträdet
Författare Freida McFadden
Seri Hembiträdet (del 1)
Utgivningsdatum
2024-03-08
Förlag Modernista
Översättare Åsa Brolin
Originaltitel The Housemaid
ISBN 9789180940825

Vilken debutsuccé av författaren Freida McFadden. Detta är den första boken i en planerad trilogi och den har blivit en internationella succé med över 1,8 miljoner sålda exemplar. Den är spännande, berörande och med överraskande vändningar.

Den börjar skrämmande och mycket sorgligt och upprörande. Millie har avtjänat ett tioårigt fängelsestraff och bor i sin bil när hon får jobb som hembiträde hos den förmögna familjen Winchester: mamma Nina, pappa Andrew och nioåriga dottern Cecelia. Bostad ingår – ett minimalt vindsrum i familjens jättevilla. Mamma Nina och dottern Cecelia är vidriga och hemska. Trots att
Millie satsar allt på att sköta jobbet perfekt – hon städar, tvättar, tar hand om parets dotter, lagar fantastiska middagar till familjen och äter själv ensam i vindsrummet, blir hon illa behandlad. Eller egentligen ännu värre: Fru Winchester kan vara glittrande trevlig ena dagen för att sedan plötsligt vända totalt och vara grinig, elak, förtryckande.

Millie som är villkorligt frigiven sitter i en rävsax. Hon kan inte bli uppsagd för då riskerar hon att förlora sin frihet. Men situationen blir allt mer bisarr. Millie har blivit lovad boende hos arbetsgivaren familjen Winchester. Boendet visar sig vara en litet rum på vinden som inte går att låsa inifrån. Familjefadern Andrew är till skillnad från sin fru och dotter trevlig. Han är både charmig och väldig snygg. Det komplicerar situationen ännu mer. Millie känner att han är intresserad av henne och det skulle bli livsfarligt att inleda en relation i smyg, bakom ryggen på Nina.

Denna thriller skiljer sig från mycket jag läst och är smygande spännande och har oväntade vändningar. Den är lättläst, det är flyt i berättelsen. Översättaren har gjort ett bra jobb och sett till att det är lika smidigt att läsa som i originalet. Detta är en thriller som ska läsas ganska snabbt så man inte fastnar.

Bokförlaget berättar om författaren:
FREIDA MCFADDEN är en bästsäljande amerikansk författare. Hembiträdet [The Housemaid], första boken i hennes psykologiska thrillerserie, har gjort enorm TikTok-succé, varit #1 på Amazon och legat 25 veckor i rad på New York Times bestsellerlista.

FREIDA MCFADDEN är en bästsäljande amerikansk författare. Hembiträdet [The Housemaid], första boken i hennes psykologiska thrillerserie, har gjort enorm TikTok-succé, varit #1 på Amazon och legat 25 veckor i rad på New York Times bestsellerlista. Serien har nu sålt i över 1,8 miljoner exemplar världen över.

Bokrecension: Trekopparsproblemet av Liu Cixin – spännande, tankeväckande

by

Trekropparsproblemet
Författare Liu Cixin
Serie Three body problem (del 1)
Utgivningsdatum 2024-03-08
Översättare Anna Gustafsson Chen
Originaltitel /Three body (The Three-Body Problem)
ISBN 9789189516052

Tänk dig om världens alla folk får reda på att befolkningen från en planet långt, långt ut i rymden är på väg för att bosätta sig på jorden. Vilken blir din reaktion? Hur kommer människor att agera och känna och tänka? Mänskligheten vet inte så mycket om de utomjordiska som är på väg. Vad jordens människor vet är att de som kommer inte känner till lögn. De kan inte ljuga. Kan de betyda att de kan vara mer utvecklade än människor? Kan de vara till hjälp för att få slut på alla krig runt om i världen?

Trekropparsproblemet är en spännande och tankeväckande science fiction-roman som får oss som läsare att fundera kring mänskligt beteende. Detta är den första boken i en trilogi av den kinesiska författaren Liu Cixin som blivit oerhört populär och läst i Kina. Den har inte förbjudits trots att den har en del kritik av Kina, framför allt om kulturrevolutionen. Kulturrevolutionen är här egentligen mer en stor symbol för många sammanhang där makthavare tror sig ha den enda sanningen och därför tillåter förföljelse av alla som inte passar in i mallen. En beskrivning av vad människor kan göra i en stor grupp, som vi har sett genom historien: tänk på vad IS gjort eller hur Irans regim kan få folkmassor att gå ut och se på när människor hängs eller hur människor i Sverige kunde samlas för att se när häxor brändes. Människor har och är kapabla till många onda handlingar i stora grupper.

Ett hemligt projekt i Kina har skickat signaler ut i rymden för att etablera kontakt med utomjordingar. Sådana projekt har fler länder sysslat med men bara Kina har fått kontakt med varelser långt ut i rymden. Och nu har världens forskare fått tydliga bevis på att dessa utomjordingar är på väg till jorden. Deras planet har förstörts och de behöver någonstans att överleva,

På jorden finns många olika reaktioner och olika grupperingar bildas. En del välkomnar de nya varelserna och hoppas få hjälp att ta itu med korruption och ojämlikhet mellan människor. Andra vill göra vad de kan för att bekämpa utomjordingarna.

Den är spännande, lättläst med stort flyt i berättelsen och det är en smart science fiction som ställer viktiga frågor att tänka vidare kring. En engagerande berättelse. Denna första del i trilogin släpptes som tv-serie på Netflix 21 mars 2024. Tv-serien börjar precis som boken med kulturrevolutionen i Kina. Som oftast när något blir film eller tv-serie görs det en del dramaturgiska förändringar i berättandet. Det fungerar faktiskt perfekt, tycker jag. Det går utmärkt att både läsa boken och se tv-serien, de har samma grundberättelse men kompletterar varandra på ett bra sätt. Boken har lite mer fördjupning i de vetenskapliga förklaringarna och karaktärerna är till stor del kineser och handlingen utspelas i Kina. I tv-serien har handlingen till viss del flyttats utanför Kina och några karaktärer har ändrats, fått andra namn och andra kön ibland. Det är inget som stör, det gör tv-serien mer internationell. Om du fastnar för tv-serien: Läs boken också. Om du gillar boken: se tv-serien också.

Här kan du läsa Kulturbloggens recension av första säsongen av 3 Body Problem som tv-serie på Netflix

Kraftsamling för att göra Sverige till ett läsande land

by

Ett läsande land – Kraftsamling för Sverige som bildnings- och kunskapsnation, är rubriken på ett pressmeddelande från Kulturdepartementet:

Kulturminister Parisa Liljestrand och skolminister Lotta Edholm samlar ett råd av representanter för civilsamhället, akademin och näringslivet för att bidra till att förverkliga regeringens mål: att Sverige ska vara ett läsande land.

– Stärkt läs- och skrivförmåga är en framtidsfråga för vårt land. Medborgare som läser och som äger språket, är ett fundament för en fungerande demokrati. Det är också helt avgörande för att vi ska kunna vara en innovativ och konkurrenskraftig kunskapsnation. Därför behövs en kraftsamling från alla sektorer i samhället. I Sverige har vi en stolt historia av att lösa stora samhällsproblem tillsammans – staten och näringslivet, akademin och civilsamhället. Nu behöver vi göra det igen och jag är glad över den stora uppslutningen till att delta i rådet, säger kulturminister Parisa Liljestrand.

– Svenska elevers läsförståelse sjunker och över 20 procent i grundskolan kan inte läsa ordentligt. För att vända den här allvarliga utvecklingen satsar regeringen bland annat på fler böcker i skolan, mindre skärmtid och bemannade skolbibliotek. Men det kommer också behövas insatser utanför skolans värld för att vi återigen ska bli ett läsande land och därför tar vi nu initiativ till det här rådet, säger skolminister Lotta Edholm.

Rådets huvudsyfte är att samla representanter för civilsamhället, akademin och näringslivet, som genom att mobilisera egna resurser, strukturer och nätverk kan genomföra aktiviteter och insatser som främjar läsande och skrivande i hela befolkningen. Rådet ska även utbyta kunskap och erfarenheter om läsfrämjande som stöd till regeringens arbete.

Rådets första möte ägde rum den 12 mars 2024 i Rosenbad.

Rådet består av:
Ahmed Abdirahman, Järvaveckan
Julia Agha, Alkompis
Stefan Bergh, Riksidrottsförbundet
Mia Brunell Livfors, Axel Johnson AB
Dilsa Demirbag-Sten, Berättarministeriet
Linda Fälth, professor i pedagogik, Linnéuniversitetet
Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap, Lunds universitet
Patrik Hadenius, Språkmuseet
Sven Hagströmer, Creades
Joel Hellermark, Sana Labs
Martin Ingvar, professor i neurofysiologi och integrativ medicin, Karolinska institutet
Sofia Norén, Legilexi
Elisabet Reslegård, Läsrörelsen
Eva-Lis Sirén, Lärarstiftelsen
Kristina Stenvinkel, Erling-Perssons stiftelse
Lars Strannegård, Handelshögskolan
Representant från Wallenbergstiftelserna

Filmrecension: Anselm – en resa genom konst och tid och rum

by

Anselm
Betyg 4
Svensk biopremiär 1 mars 2024
Regi Wim Wenders

En upplevelse som för in oss i en unik konstverk. En av världens främsta filmregissörer Wim Wenders bjuder in om på en vandring genom Anselm Kiefers konst, genom tid och rum. Det är vackert på sitt sätt men framför allt engagerande, inspirerande och sätter igång många reflektioner. Anselm Kiefer är en av vår tids största konstnärer. Han är mer än konstnär, han är en banbrytare som vågar utmana tystnaden. Han är en konstnär som inte ger sig utan borrar djupare in i det som många helst vill sopa under mattan. Han arbetar både med att måla och skulptera och med stora installationer. Vi får se honom arbeta i hans studio La Ribaute som är en gammal industriell ödesmark som Kiefer under 30 års tid byggt om och som idag omfattar totalt 40 hektar (ca 80 fotbollsplaner).

Om du känner till Anselm Kiefers konst sedan tidigare för du en fördjupad upplevelse. Om du inte kände till hans konst får du en ordentlig och enastående inblick i hans värld och konst.

Anselm Kiefer hyllades stort när hans konst visades i USA, men i hemlandet Tyskland var mottagandet ofta blandat eftersom han utmanar och lyfter upp och pekar på Tysklands mörka historia med sin konst.

Wim Wenders dokumentär är konst i sig, känner jag. Han är därför helt rätt regissör att skildra Kiefers konst. Filmen dyker ner i skulpturer, målade verk och för in oss i Anselms olika studior och vi får se när han jobbar. Det är fascinerade. En del av verken är gigantiskt stora och han använder en byggnadshiss för att kunna ta sig upp på verken. Musik och dikter som inspirerat honom och på flera sätt hör ihop med verkan läses upp och dokumentären för oss obehindrat mellan nutid och dåtid. En liten pojke, Anton Wenders (yngre släkting till Wim Wenders), gestaltar Anselm som liten, en ung man, Daniel Kiefer (son till Anselm), gestaltar honom som ung och Anselm Kiefer är med själv som äldre.

I flera verk är Anselm influerad av poeten Paul Celan, som i målningen Dein goldenes Haar, Margarete (1981) som är inspirerades av Paul Celans dikt Dödsfuga. Dikten och verket är, förstås, med i dokumentären.

Anselm Kiefers konst får tala för sig själv. Det verkar som att han helst vill ha det så. I intervjuer vi får se delar av svarar han lite svävande. Jag tycker det är en styrka att låta dokumentären bjuda in på en poetisk resa genom hans verk utan några tydliga förklaringar. Vi får inte heller veta något om hans familjeliv. För den som vill veta mer om hans familjeliv och bakgrund kan ju alltid lära på Wikipedia:
Anselm Kiefer (född 8 mars 1945) är en tysk målare och skulptör. Han studerade hos Peter Dreher och Horst Antes i slutet av 1960-talet. Hans verk innehåller material som halm, ask, lera, bly och schellack. Paul Celans dikter har spelat en roll i att utveckla Kiefers teman i tysk historia och förintelsens fasor, liksom de andliga begreppen kabbala.
I hela sitt arbete argumenterar Kiefer med det förflutna och tar upp tabu och kontroversiella frågor från nyare historia. Teman från det nazistiska styret återspeglas särskilt i hans arbete; till exempel var målningen Margarethe (olja och halm på duk) inspirerad av Celans välkända dikt ”Todesfuge” (”Dödsfuga”).
…
Kiefer har bott och arbetat i Frankrike sedan 1992. Sedan 2008 har han bott och arbetat främst i Paris. 2018 tilldelades han österrikiskt medborgarskap.
Son till en tysk konstlärare,Kiefer föddes i Donaueschingen några månader före slutet av andra världskriget. Efter att ha blivit hårt bombad, växte Kiefer upp omgiven av krigets förödelse.
…
Kiefer lämnade sin första fru och sina barn i Tyskland när han flyttade till Barjac 1992. Från 2008 bodde han i Paris, i ett stort hus i Marais-distriktet, med sin andra fru, den österrikiska fotografen Renate Graf, och deras två barn. Kiefer och Graf skilde sig 2014.[10]
2017 rankades Kiefer som en av de 1 001 rikaste individerna och familjerna i Tyskland av den månatliga affärstidningen Manager Magazin.