Skivrecensioner

Tomas Janzon

Nomadic

3

Inspelad i Kalifornien och New York 2021-2022

Producent: Tomas Janzon

Changes Music

Releasedatum: 31/3 2023

Om jag har fått fram rätt info har gitarristen Tomas Janzon tidigare gett ut fyra studio- och en liveplatta. På första skivan medverkade självaste Billy Higgins. Föregående album 130th & Lenox utsågs till ett av årets bästa av Downbeat och stort beröm inkasserades också i Vintage Guitar. På 2000-talet har Janzon undervisat i USA och Kanada där han huvudsakligen turnerar. Att nya albumet döpts till Nomadic beror på att även om han är baserad i New York bos det dessutom i Stockholm och Los Angeles ( examen med strålande vitsord från Guitar Institute i L.A).

Likt somliga andra jazzgitarrister baserade i Stockholm – Johan Leijonhufvud,, Alexander Brott, Andreas Pettersson – har Janzon i princip gått under min radar. Vid sidan av Jojje Wadenius, Max Schultz och Erik Söderlind har jag ändå senaste åren upptäckt och skrivit om exempelvis Hans Olding, Pål Nyberg och Joel Svensson. Synnerligen välutbildade Tomas Janzon som haft Vince Mendoza som lärare i komposition, har jag hört en gång på Nef. I övrigt inte lyssnat på mannen, vars instrument i uppväxten var cello.

I den pianolösa kvartett han här leder ingår vibrafonisten Steve Nelson (medverkar på sex av spåren) jämte två alternerande rytmsektioner. På fem låtar lirar Hilliard Greene bas medan Chuck McPherson sitter bakom trummorna. På fem andra spår bildar Jeff Littleton rytmorienterad duo med Tony Austin. På Letter From JSB är sättningen nylonsträngad(?) gitarr och vibrafon. Av elva låtar är åtta original av Janzon. Resterande kompositioner vilka lagts som en avdelning i mitten har skrivits av McCoy Tyner, Sonny Rollins samt Lee Konitz/ Ted Dameron.

Vackert formgivna cd:n innehåller ett fotocollage och en vers utformad kring livsfilosofi. Raderna präglas av en öppen attityd, ett stort mått av perception. Det väl avvägda samspelet på skivan indikerar påtaglig mognad och avspänd hållning. Blir varse att gitarristens för mig obekanta omgivning består av musiker som behärskar sina uttrycksmedel till fullo. De vet vad de vill uppnå, vilket uppfylls utan skönjbar ansträngning. Något som i sin tur genererar trivsam lyssning delikat och krispig. Kompet är mycket flexibelt och inkännande. Uppskattar de alternerande trumslagarnas spelstil. Basfeature förekommer i enstaka sekvens och Ascending med sin distinkt rytmiska figur har ett kortare trumsolo i sig. Janzon framför sin Letter Frpm J S B på duo med Melson. Apropå vibrafonisten idkas från hans sida mycket prydligt musicerande, ibland på gränsen till anemiskt. Hade önskat att det nätta soundet ibland vore mer uppseendeväckande.

Hör uppiggande tolkningar av standards, tre i rad, där tillförseln av energi och andra strukturer ska applåderas. Toppnoteringen mås i härliga framförandet av SubconsciousLee / Hot House. Vi får en utpräglad fin ballad. Kan sakna riffande sekvenser. Hade gärna hört mer av den teknik som förekommer i spänstiga Blue Frog Return. Märkligt nog associerar jag inte spontant till andra gitarrister när Janzons strängbändande absorberas, något som tyder på att musikern förmått vaska fram ett eget idiom. Låter som om han använder ungefär samma pedaler på nästan varje spår. Verkar vilja använda få effekter, istället förädla en lite dov och ren ton som inte byggts upp kring utdragna klanger.

Tycker om hur låtarna smälter samman och de lite kluriga kompositionerna med snarlika teman. Ackordföljderna kan överlag liknas vid att flanera, som ett kringströvande sound alluderande på albumets titel. Dock uppstår en paradox. I längden ter sig skivan aningen händelsefattig, tendenser till enformighet uppstår. Därav min tvekan – ändrade mig från ¤.a till 3+ – vid utdelandet av omdöme.

Tuulikki Bartosik

Playsxapes

4

Inspelad på radion i Estland, hemmastudio samt i Rävala 8 studio

Producenter: Sandor Mölder och ttulikki Bartosik

Efni Records

Releasedatum: 21/1 2023

Estniske Free bass accordeonisten Tuulikke Bartosik har släppt nio skivor, varav tre räknas som soloverk. 48-åriga kvinnan bor i Stockholm (också bott i Finland) sedan mer än tjugo år där hon undervisat på Musikhögskolan. Av alla hon utbildat kan särskilt framhållas celebra instrumentkollegan Lisa Långbacka. 2019 blev jag helt såld på Tempest in a Teapot som bedömdes vara 5-stjärnig. I samband med recensionen här gjordes research som intresserade kan googla fram. På sin hemsida kallar Batosik sig elektroakustisk innovatör, vilket förstås stämmer. Kompositören och multiinstrumentalisten är lika bevandrad i klassiska repertoaren som traditionell folkmusik

. Nya fullängdaren har föregåtts av tre singlar. Skivan utgiven i limiterad upplaga i vit vinyl är ett samarbete med Sandor Mölder som trakterar cello, omnichord (en slags autoharpa), Yamaha bas-system samt Casio SK. Artisten själv spelar förutom dragspel estnisk cittra, piano samt tramporgel. Bägge sjunger. All text och musik är signerad Bartosik och har resulterat i tolv platsspecifika kompositioner, jämt fördelade på vinylsidorna. Hela världen ses som arbetsfält för en ”skandi-balt” som på Norrland använt sampling gjord i skog i Estland. På öppningsspåret Robertsfors (norrländsk kommun vars nutida berömmelse vilar på Sahara Hotnights som Frida Hyvönen) sjungs enda versen på svenska.

Playscapes är inte bara en resa i influenser, utan innebär också nytt sound och utökad potential i och med bruket av pedaler till dragspelet. Fascination sträcker sig bortom utforskandet av beats, omfattar element från låga bastoner i death metal. Vidare har Bartosik samlat in ljud från resor, exempelvis från tunnelbanan i London. Processen att spela in och därpå låta Siim Mäesalu mixa albumet tog ett år, vilket låter exceptionellt med tanke på hur få dagar som viks åt en normal jazzinspelning. Får reda på att albumet handlar om att kapitulera inför ens rädslor, en tanke lite knepig att avkoda eftersom hon modigt gått sin egen väg. Albumet bryter ny mark för hennes huvudinstrument, blir en ackumulering av källor att ösa ur: faderns dansband, klassiska skolningen, traditionsbärandet och hela vägen till metal och electronica.

Musiken rör sig tonalt emellan ytterligheter: från extrem diskant till extraordinära bastoner. Därmed är det fylligare än mitt jämförelseobjekt, samtidigt spretigare. Resultatet av estetiken kan betraktas som minimalistiska collage. Avsikten är som beskrivits inte att lansera vad jag minns som förhållandevis enhetligt sound på Tempest in a Teapot, handlar snare om en motsatt hållning. Flerstämmiga klanger och beats förmedlas, antingen sida vid sida eller sammanvävda. i fängslande hybridform. Öppningsspåren på bägge sidor av vinylskivan väcker lust hos lyssnaren. Eggande world music-beat driver framåtrörelsen i London. Helsinki, Aatos å andra sidan är experimentell minimalism av gyllene snitt som övergår i att undersöka dragspelets bortre gränser på Sundbyberg.

Tuulikke Bartosik är en sann avantgardist, låter som ingen annan även om minimalismen hon praktiserar kan refereras till pionjärer som Terry Riley, Steve Reich (äger ett av hans album utgivet 1980) och Brian Eno. Kompositionerna består av exceptionella lager, även om de inte hela tiden har ”instant appeal”. Dock, när jag trollbinds sker det med besked. Tippar att jag inför detta avantgardistiska panorama skulle vara än mer mottaglig för vissa av låtarna live. Playscapes framstår paradoxalt nog både som extremt kalkylerade och som impulsivt improviserande verk. En förunderlig dubbelhet!

ps Självklart är ljudet förstklassigt. Ställer mig ändå frågandetill greppet att lägga in knaster på några ställen.

Per Thornberg

Sweetspot Revisited

4

Inspelad november 2021 i Halmstad (Sweetspot Studio)

Producent: Per Thornberg

Thornberg Music Production

34:21

Releasedatum: 2/1 2023

Per Thornberg heter en 61-årig tenorsaxofonist från Halmstad. Vi har hela 365 gemensamma facebook-vänner. Under loppet av tjugofem år har han släppt tretton skivor i eget namn, publicerat notböcker och ofta samarbetat med konstnärer. Releasen av Sweetspot Revisted som är inspelad live på kvartett åtföljs av en grafiskt formgiven notbok. Bör rimligen ha hört honom live, men kan inte erinra mig med bestämdhet när så skulle skett fram tills gånga helgen.

Passade nämligen ånyo på att avlägga besök hos Göteborgs vibrerande, mest centralt belägna jazzbar. Syftar på intima Unity där man kommer VÄLDIGT NÄRA musiken. Kom dit i slutet av första låten under den sena konserten. Satt ett par meter från den välformulerade saxofonisten vars spelkamrater var sonen Max på kontrabas, den i staden mycket flitige dynamon Ossian Ward bakom trumsetet samt gitarristen Rolf Jardemark, också en av Göteborgs mest aktiva livemusiker jag ofta kunnat njuta av. Blev genom föredömliga växlingar mellan tempostarka alster och ballader en påtagligt elastisk och stimulerande konsert. Original varierades med kompositioner från bland andra Ornette Coleman och Hank Mobley. Lägger man till Bernt Rosengren, en förebild för hallänningen, har Per Thornbergs hemvist musikaliskt ringats in någorlunda.

Att mannen som hör och häpna spelat med Per Gessle behärskar hantverket att skriva jazzlåtar och lira tenorsaxofon, framgår med all önskvärd tydlighet på nya albumet. Saxofonisten omger sig i en pianolös kvartett av nämnde Rolf Jardemark (fick som melodipartner på Unity generöst med utrymme för fräcka licks, vilka stundtals expanderade bortom jazzgitarr-idiomet), Mattias Grönroos på kontrabas samt trumslagaren Michael Edlund (känd från Music Music Music, Anders Boson Jazz Ensemble och Cedergren/ Jansson 5).

Albumet präglas av spänstigt exekverad melodisk bebop jämte utförliga solon från i första hand Thorberg. I Atelier Nord navigeras till och med till randen av frijazz i ett vitalistisk statement. Albumets sex låtar har komponerats och arrangerats av den erfarne saxofonisten. Att samverka med ackord från gitarr istället för piano skapar en nervig intensitet som tycks passa en musiker inriktad på att etablera en närvarokänsla.

Har lyssnat två gånger i högkvalitativa Sony-hörlurar och delvis kommit till olika slutsats. Finns förmodligen fördelar med det inspelningsmässiga förfarandet. Att samla upp ljudet i en gemensam mikrofon medför dock att det låter spetsigt och genomgående stämmer beteckningen ”skitigt sound”. Inga pålägg, utan samtliga instrument upptagna samtidigt i livesessioner, gör att man undrar hur många tagningar som behövdes till de mest komplexa låtarna. Förlikade mig någorlunda med ljudstandarden andra gången, även om bra hörlurar i detta fall snarast är ett hinder.

Omgående etableras svalt och snyggt sväng i midtempo i Back At Sweetspot. Öppningsspåret liksom majoriteten låtar går i vad som förefaller vara dur. Förhållandevis stillsamma Summer Night bryter mönstret. Första ivägsvävande solot på tenorsax är alltför snirkligt utdraget. Förvisso utdelas sammantaget högt betyg. Men det finns en tendens hos Thornberg att alltför vidlyftigt brodera ut sina solon. Hans sideman Rolf Jardemark riskerar komma bort i hanteringen i somliga låtar. Uppskattar mycket när han ges möjlighet att träda fram i helfigur. Hans utsmyckningar sker medelst alldeles lagom koncisa och på samma gång uttrycksfulla tillägg. Då blir han en finessrik bjässe. Rytmsektionen med Michael Edlund i spetsen tillför stadga och rafflande ingredienser som genererar sväng. Rytmläggaren ser till att musiken hela tiden puttrar eller rent av når kokpunkten. Kan ta ny sats genom att röja runt en smula, lätta på trycket. Stimulerande stil Edlund praktiserar på skivan. Pålitlige Mattias Grönroos intar en ganska diskret position.

Pastime utkristalliseras som en snärtig framåtdrivande trevlig melodi med latin-doft. Albumets längsta låt avslutar. The Sensitive EarI är titeln på en riktigt lyckad, avspänd bossa-influerad melodi. Tänk Stan Getz, Gato Barberi eller smoothjazzens främste uttolkare Groover Washington Jr. Den annars tämligen anonyme Grönroos färgar elegant i basfeature. Ska understrykas att Per Thornberg visar att han är en kvalificerad kompositör. Och på denna egenproducerade skiva vill jag påstå att hans sound har mer gemensamt med Nils Sandström, Karl-Martin Almqvist och i viss mån Tomas Franck än Bernt Rosengren.

LISAS

Etiam

4

Inspelad i Saltboden Studio juni 2022 av Jon Fält

Producerad av LISAS

Gentle Music AB

Releasedatum: 3/2 2023

Har gett mig hän åt Lisa Rydberg & Lisa Långbacka ett par gånger live och debuten från 2017, utgiven och producerad av Sofia Karlsson, utsågs av recensenten till årets skiva. Var inte direkt ensam om att bli euforisk. Deras tonala konversationer på violin/ viola och accordeon rönte mycket lovord utomlands, högsta betyg i DN, belönades på Manifest-galan och rankades som ett av de viktigaste folkmusikalbumen någonsin av Lira.

Riksspelman och barockviolinist Lisa Rydberg verkar både i klassiskt sammanhang och skriver stråkarrangemang till popalbum, medan namnen Långbacka setts åtskilliga gånger av undertecknad med sitt dragspel i jazzig kontext, visgenren samt förekommit i artisters shower. Hon har spelat med Tomas Ledin, varit producent för Nobelbanketten och utsetts till årets dragspelare.

LISAS har med framgång turnerat i både Europa och USA, samarbetat med bland andra First Aid Kit och Lena Willemark, komponerat för Gävle Symfoniorkester och framträtt vid celebra utdelnings-evenemang. När de för över tio år sedan bildades ville de skapa ett eget rum, vilket musikerna utbildade vid KMH sannerligen lyckats med.

Inte utan att det märks att skivan kunnat tillverkas trots inte bara pandemin, utan också svårartad översvämning i studion. Går inte att ta miste på hur påverkade LISAS tycks vara av den sorgliga situationen i världen med svält- och naturkatastrofer, förtryck, Rysslands barbariska angreppskrig samt grasserande våldsvåg hemmavid. Skönheten som trädde fram på debuten får stå tillbaka för övervägande långsamma deppiga tongångar, vilket innebär att Etiam inte något lättsmält verk.

Elva genrefria stycken, samtliga arrangerade av LISAS, speglar allvaret i världen med oavvislig tyngd. På uppföljaren fortsätter man att låta instrumenten gå i dialog med varandra, genom att seren folkmusik möter barock, tango och nutida konstmusik. Ibland tangerar deras original vad som lite slarvigt brukar kallas ambient. Rondeau är från opera baserad på En Midsommarnattsdröm av Purcell vars stycke Hornpipe också inkluderats Bortsett från att minnas Pers Hans Olsson genom att tolka dennes Marias brudpolska är resterande kompositioner signerade någon av musikerna.

Å ena sidan ett genomtänkt och enhetligt sound du inte kan höra någon annanstans, som kongenialt speglar vår farofyllda och för så många en begränsande samtid. Å andra sidan lyser genomgående motsvarigheten till de förtrollande, tillika himmelskt vackra kompositioner som utgjorde stommen på debuten, med sin frånvaro. Minimalistiskt tonspråk och föredömliga spännvidden dur – diskant tillhör de vitala komponenter som förenar dessa album.

I Viridis (L. Rydberg) spelas långsammare och mer lågmält än någonsin tidigare, vilket inte säger lite. För mig symboliserar låten lidandet i världen, teodicéproblemet rent av. Upphovspersonen berättar att titeln ska ses som sökandet efter en oas i pandemins skugga. Finns fler liknande spår. Då krävs att man verkligen tar sats för att tillgodogöra sig budskapet, förvisso icke-verbalt sådant. Notabelt att vissa spår närmast hakar i varandra, utan tydliga avbrott.

Den berörande musiken genomsyras av sval eftertänksamhet. Som mest folkmusik låter det i Happy New Hugo (tillägnad Lisa Långbackas son) jämte ovan nämnda Marias brudpolska. Den melodin övergår raffinerat i långsam tango med stänk av ambient beat. I en annan sekvens anknyts till barockens regioner mer uppenbart än förr hos Lisas. Och i Polska på gränsen som med subtila skiftningar pågår i 4,30 präglas av visuell stämning som gjord för introspektivt soundtrack. Ambient så det förslår! Om du missade succén från 2017 kommer du förmodligen attraheras än mer av att mollbetonade tongångar planteras genom kontemplativt tilltal och instrumentalisternas målmedvetna skaparkraft. Denna gång flätas melodierna samman genom att självlysande summan blir större än dess beståndsdelar. Visst är Etiam konsekvent, unik och från inlåsning i genrer fritt svävande. Fast samtidigt orubbligt mörk och dyster, möjligen med en strimma av ljus.