Bobo Stenson Trio
Sphere
4
Inspelad april 2022 i Lugano
Producent: Manfred Eicher
ECM
48:17
Releasedatum: 17/3 2023
Bobo Stenson Trio är inte bara en i raden av åtskilliga utsökta pianotrios i Sverige, av vilka vi är nästan osannolikt välförsedda. Man tillhör dessutom sedan länge en av de mest respekterade treenigheterna i Europa. Sphere är fjärde skivan med nuvarande sättning: Anders Jormin från Göteborg på bas och trumslagare Jon Fält med rötter i Gävle. Formationen kommer från olika generationer. Stenson som spelat med bland andra Jan Garbarek, Tomasz Stanko och Charles Lloyd är 40-talist, professor Jormin född sent 50-tal medan Fält är av årgång 1979. Pianisten som tilldelats kunglig medalj hörde jag live första gången med Rena Rama 1976 på Nef, basisten under 80-talet och den lika lysande rytmläggaren förmodligen i början på 2000-talet. Såg dem senast på Nef på min 60-års dag och har träffat medlemmarna vid flera tillfällen. Bobo Stenson trio har erhållit såväl Grammis som Jazzkatten och Gyllene Skivan.
Nya albumet är lustigt förpackat, påminner om matrjosjka-dockor. Det vetter åt konstmusik och ägnas i första hand åt nordiska modernistiska tonsättare. Ett par stycken av Anders Jormin har komponerats i samma anda. .Trion omfamnar improvisationens ovissa förutsättning i nära samarbete med skivbolagsboss och producent Manfred Eicher. arbetet i studio beskrivs som en koncentrerad undersökning av det material de bestämt sig för, denna gång nordisk inriktning.
Närmar sig på så vis intuitivt vals skriven av Sibelius dekonstrueras, två stycken av Sven-Erik bäck varav ett har psalm i titeln för in element av ambient, körmusik av norske festspelskompositören Alfred Janson (gjorde musiken till filmen Ägget är löst) och ett av Jormins original till Charles Yves (undantag från nordiska huvudspåret). Danske tonsättaren Per Nörgård förekommer två gånger genom att samma melodi får varierande utseende. Smart att låta You Shall Plant A Tree (text Piet Hein) rama in det subtila utforskandet som konstituerar albumet.
Måste omgående betonas att det tycks som om ett kollektivt beslut tagits om att spela extremt långsamt, vilket gör musiken mestadels introvert. Önskas jazzig puls behöver du vända dig någon annanstans. Man går längre än att allmänt angripa musiken ur en reflekterande och kontemplativ hållning. Ibland uppstår ett trankilt lugn, ibland blir hållningen alltför esoterisk, stöter bort mig. Kanske behövs en tillvänjningsprocess? The Red Flower (Jung-Hee Woo) heter en av få stycken som bryter mönstret, erbjuder en slags varsam swing. Det är en hoppfullt dröjande och lite snirklig melodi där man vill utbrista ”vilken makalöst känslig approach! Annars dominerar avmätt klarhet och fridfull introspektion, motsatsen till upphetsande boppiga tendenser med pulserande rytmik.
You Shall Plant A Tree kännetecknas av vacker refräng som etsar sig fast. Spännande grepp att vilja knyta ihop säcken genom att lägga en utsmyckad variation av melodin som sista stycke. I detta konsekvent dröjande musicerande inträffar försynt första jazziga inslaget i Kingdom of Coldness (A. Jormin). Stillsam skönhet råder, vecklar ut sig efterhand ytterst raffinerat. Här och i åtskilliga passager blir man upprymd av Stensons magnifika sätta att pausera, hans anslag och hur han backas upp av rytmsektionen. Örongodis för oss musikälskare! Communion Psalm av Sven-Erik Bäck (1919-1994) är en annan höjdpunkt med sin rogivande anstrykning av Keith Jarrett.
Esoteriska Valsette op.40/1 präglas av spel med stråke av Jormin och cymbalklanger av Fält. Också i föregående stycke av Alfred Janson opererar ovan nämnda musiker i framkant, i ett diffust kringvandrande alster med nordiskt melankolisk touch. Båda titlar är signifikativa för ECM-soundet. Alla vi som kommit i kontakt med detta sound vet vad som avses. Således krävande lyssning som i mina osofistikerade öron förekommer väl ofta. Inser samtidigt att trion existerar vida bortom behovet att demonstrera spelskicklighet. Fantastiska musiker som dessa tre behöver inte bevisa sin status.