Tuulikki Bartosik
Playsxapes
4
Inspelad på radion i Estland, hemmastudio samt i Rävala 8 studio
Producenter: Sandor Mölder och ttulikki Bartosik
Efni Records
Releasedatum: 21/1 2023
Estniske Free bass accordeonisten Tuulikke Bartosik har släppt nio skivor, varav tre räknas som soloverk. 48-åriga kvinnan bor i Stockholm (också bott i Finland) sedan mer än tjugo år där hon undervisat på Musikhögskolan. Av alla hon utbildat kan särskilt framhållas celebra instrumentkollegan Lisa Långbacka. 2019 blev jag helt såld på Tempest in a Teapot som bedömdes vara 5-stjärnig. I samband med recensionen här gjordes research som intresserade kan googla fram. På sin hemsida kallar Batosik sig elektroakustisk innovatör, vilket förstås stämmer. Kompositören och multiinstrumentalisten är lika bevandrad i klassiska repertoaren som traditionell folkmusik
. Nya fullängdaren har föregåtts av tre singlar. Skivan utgiven i limiterad upplaga i vit vinyl är ett samarbete med Sandor Mölder som trakterar cello, omnichord (en slags autoharpa), Yamaha bas-system samt Casio SK. Artisten själv spelar förutom dragspel estnisk cittra, piano samt tramporgel. Bägge sjunger. All text och musik är signerad Bartosik och har resulterat i tolv platsspecifika kompositioner, jämt fördelade på vinylsidorna. Hela världen ses som arbetsfält för en ”skandi-balt” som på Norrland använt sampling gjord i skog i Estland. På öppningsspåret Robertsfors (norrländsk kommun vars nutida berömmelse vilar på Sahara Hotnights som Frida Hyvönen) sjungs enda versen på svenska.
Playscapes är inte bara en resa i influenser, utan innebär också nytt sound och utökad potential i och med bruket av pedaler till dragspelet. Fascination sträcker sig bortom utforskandet av beats, omfattar element från låga bastoner i death metal. Vidare har Bartosik samlat in ljud från resor, exempelvis från tunnelbanan i London. Processen att spela in och därpå låta Siim Mäesalu mixa albumet tog ett år, vilket låter exceptionellt med tanke på hur få dagar som viks åt en normal jazzinspelning. Får reda på att albumet handlar om att kapitulera inför ens rädslor, en tanke lite knepig att avkoda eftersom hon modigt gått sin egen väg. Albumet bryter ny mark för hennes huvudinstrument, blir en ackumulering av källor att ösa ur: faderns dansband, klassiska skolningen, traditionsbärandet och hela vägen till metal och electronica.
Musiken rör sig tonalt emellan ytterligheter: från extrem diskant till extraordinära bastoner. Därmed är det fylligare än mitt jämförelseobjekt, samtidigt spretigare. Resultatet av estetiken kan betraktas som minimalistiska collage. Avsikten är som beskrivits inte att lansera vad jag minns som förhållandevis enhetligt sound på Tempest in a Teapot, handlar snare om en motsatt hållning. Flerstämmiga klanger och beats förmedlas, antingen sida vid sida eller sammanvävda. i fängslande hybridform. Öppningsspåren på bägge sidor av vinylskivan väcker lust hos lyssnaren. Eggande world music-beat driver framåtrörelsen i London. Helsinki, Aatos å andra sidan är experimentell minimalism av gyllene snitt som övergår i att undersöka dragspelets bortre gränser på Sundbyberg.
Tuulikke Bartosik är en sann avantgardist, låter som ingen annan även om minimalismen hon praktiserar kan refereras till pionjärer som Terry Riley, Steve Reich (äger ett av hans album utgivet 1980) och Brian Eno. Kompositionerna består av exceptionella lager, även om de inte hela tiden har ”instant appeal”. Dock, när jag trollbinds sker det med besked. Tippar att jag inför detta avantgardistiska panorama skulle vara än mer mottaglig för vissa av låtarna live. Playscapes framstår paradoxalt nog både som extremt kalkylerade och som impulsivt improviserande verk. En förunderlig dubbelhet!
ps Självklart är ljudet förstklassigt. Ställer mig ändå frågandetill greppet att lägga in knaster på några ställen.