• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Rockmusikalen Jesus Christ Superstar kommer till Kulturhuset Stadsteater 2026

1 december, 2025 by Redaktionen


Alexander Lycke som Jesus i Jesus Christ Superstar, premiär 9 oktober 2026 på Stora scenen. Foto: Felix Swensson

en 9 oktober 2026 är det premiär för den klassiska rockmusikalen Jesus Christ Superstar på Kulturhuset Stadsteatern i regi av Maria Sid. I rollerna ser vi bland andra Alexander Lycke, Fredrik Lycke och Marsha Songcome.

Ett pressmeddelande berättar:
– För mig handlar det här verket om hur vi alla förhåller oss till makten och den till oss. Om kampen mellan ljus och mörker. Och såklart tro, tvivel och kärlek. Det ska bli underbart att bjuda publiken på en version av Jesus Christ Superstar som de aldrig sett den tidigare, säger Maria Sid, regissör.

Om musikalen

Jesus Christ Superstar skildrar de sista dagarna i Jesu liv, berättade ur Judas perspektiv. Musikalen följer Jesu växande popularitet, lärjungarnas förväntningar och de religiösa ledarnas oro över hur hans inflytande utmanar maktbalansen.

Mitt i detta står Judas, som slitits mellan sin beundran för Jesus och rädslan för att rörelsen håller på att spåra ur. Hans beslut att förråda Jesus blir både ett uttryck för desperation och en tragisk konsekvens av en värld där ideal kolliderar med politiska krafter.

Musikalen skapades av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice och hade urpremiär som konceptalbum 1970 innan den sattes upp på Broadway 1971.

Verket bröt ny mark genom att kombinera bibliska berättelser med samtida rockmusik och ett starkt psykologiskt fokus. I stället för en traditionell religiös tolkning undersöker musikalen hur myter skapas. Hur rörelser växer och faller, och hur människor – vare sig de är ledare, följare eller motståndare – formas av de maktstrukturer de försöker hantera.

Sedan premiären har Jesus Christ Superstar tolkats i otaliga uppsättningar världen över och fortsätter att utmana, provocera och fascinera genom sitt moderna, mänskliga perspektiv på en av världshistoriens mest berättade händelser.

Arkiverad under: Musikal, Scen, Toppnytt Taggad som: Jesus Christ Superstar, Kulturhuset stadsteatern, Rockmusikal

Sinnligt impulsivt med skickligt koordinerade kroppar i fokus – Phanta Lemon hos House of Possibilitas

1 december, 2025 by Mats Hallberg

pressfoton Lina Ikse

Idé/ koreografi: Gilda Stillbäck

Dramaturg: Lisa Lindén

Musik: Anders Rimpi

Ljus: Fredrik Glahns

På scen: Elias Kraft och Hanna Becker

Urpremiär 20/11 2025 Regionteater Väst Uddevalla / Göteborgspremiär 29/11 House of Possibilitas i Hisings Backa

Gilda Stillbäck blev ett namn för mig att lägga på minnet genom den humoristiskt genomträngande blick som hon skördade framgång med i Ingeborgs manifest med Riksteatern. Hon är internationellt verksam som skådespelare, dansare och koreograf, medverkat i flera tv-serier och har lång erfarenhet av film-mediet och scenkonst. I samarbete med Petra Revenue narrades hon mycket underhållande och smart med manlig genikult i allmänhet och giganten Ingmar Bergmans demoner i synnerhet på Teater Trixter 2020.

Skillnaden denna gång är att Stillbäck gjort ett pedagogiskt verk renons på ironi riktat till ungdomar. Förstår tankegången då jag fått lära mig att ironi förvirrar i uppväxten, drift med unga och deras villkor är inte att rekommendera. Handlingen bygger på ett researchprojekt kallat ”Det ordlösa samtalet” där kreatören till Phanta Lemon genomfört och samlat in material från enkäter och inte minst övningar på dansgolvet. Det är intensivt och utspelas mestadels i högljutt dunkande rave-miljö och kretsar kring attraktion och dess motsats. Koreograferade intrigen utgår från att kille och tjej höga på endorfiner får ögonkontakt, svettigt lyckliga i dansens extatiska virvlar. Ömsesidigt intresse uppstår liksom ofrånkomliga missförstånd. Misshälligheter blir hinder på vägen som behöver övervinns innan en relation kan etableras. Den av henne uppmuntrade fysiska scenen som går överstyr blir ett dramatiskt krön, en minnesvärd scen med flera bottnar som ger upphov till vidare samtal.

Föreställningens längd uppgår till fyrtiofem minuter plus att cirka en kvart avsatts för uppföljande samtal. Mig veterligen avlägger jag premiärbesök i vad som är gamla Folkets Hus i Backa. Och från närmaste busshållplats tappade jag riktning och kom vilse. Fick fråga mig fram och när jag får vägvisning skojas det om Nationalteatern. Hann i alla fall precis på utsatt tid. Kunde i trånga foajén pusta ut eftersom Göteborgspremiären försenades med drygt tio minuter. Verket med intim klangbotten beskådas logiskt nog utan avstånd att tala om. Blir således en upplevelse med närhet. Utövare och mottagare befinner sig extremt nära varandra, bara en rektangulär linoleummatta skiljer oss åt. Dessutom sätter sig vid något tillfälle de agerande dansarna på tomma stolar i främsta raden och håller monologer vid sidan om, bakom respektive framför publiken. En annan iakttagelse som gjordes var att somliga underligt nog tagit med små barn. Målgruppen bör rimligen vara tonåringar i en föreställning främst ämnad för individer i puberteten och uppåt.

Uppskattade sammantaget Phanta Lemon vars bländande utformning och stoff gav mycket att ta med sig. Blev uppfylld av upplevelsen och då ska de höga förväntningarna vägas in. Dansarna utför fantastiska prestationer. Som om det inte vore nog hur kropparna genom avancerad teknik uttrycker sig till nygjord trance och techno, har de på sin lott att framställa nyanserat minspel och hålla reda på ett batteri av ryckiga repliker. Det blir mycket ordpingis på temat ”om jag säger…” och den nyfikna tjejen intervjuar sin tilltänkta partner som förstås kontrar, lika vetgirig han. Att leverera raggningsrepliker i öronbedövande miljö skojas det om. Sytt uppfattas som spytt etc. Apropå att väcka lust hos någon man intresserar sig för vid första anblicken har jag läst raggningsbibeln Spelet utan att ha försökt tillämpa råden.

Ett intelligent grepp av Stillbäck går ut på att låta publiken få höra sina rollfigurer tänka högt, psykologisera vad de varit med om och bestämma sig för strategier för att hålla sig kvar i pyrande-förälskelse-tillstånd. Att sätta gränser genom att hålla på sin integritet blir superviktigt, liksom förmågan att lösa situationer när fnurror på tråden uppkommit. Paradexemplet i Phanta Lemon är omnämnd incident då kvinnlig list krockar med manlig styrka. Koreografin utvecklas taktilt till att spegla faser av begär och ömhet.

Antar att dansarna jobbat som instruktörer och solister efter mångårig praktisk utbildning. Kraft examinerades från dansutbildningen SEAD i Salzburg 2022 och var med om att grunda gruppen Useless Machines samma år och jobbat parallellt med Norrdans och ilDance, medan Becker som inte ser äldre ut än gymnasielever inte är lika lätt att hitta uppgifter om. Hon har haft uppdrag för danskompaniet KORDA – Art in motion.

Min extremt oskarpa bild från applådtacket

Verket tar specifikt upp hur vi beter mot varandra när en relation inleds och utvecklas. Det resoneras runt tillit och förtroende, humor och fantasi, längtan och självförverkligande. Vilka processer i han och hon utlöser den känslomässiga berg och dalbana vi bevittnar? Gilda Stillbäcks lyckas allra bäst i sitt sätt att exponera trevande sensualism, extasens utlopp i kreativa rörelser till exakt konstruerade rytmer med givet bpm. Från att ha dansat för sig själva i rök och stroboskop-ljus ser de varandra, dansar berusade av musiken tillsammans. Vi stiftar bekantskap med rutinerade rejvare där åtminstone han varit på Love Parade i Berlin. Kan foga in att jag aldrig ägnat mig åt någon rejv-kultur, frekventerade däremot houseklubben Baby på söndagar på Trädgårn för att jag drogs till den elektriska stämningen. Ljussättningen med rök och skuggor ska harangeras. I takt med att paret lär känna varann sker flera klädbyten och gympadojorna tas av.

Men då det är frågan om ett framdansat drama flödar inte romantiken á la Dirty Dancing, istället bevittnas fumliga manövrar, missförstånd som måste övervinnas och till slut möjlig ljuv förening. Vad man kan invända emot är det alltför präktiga budskapet. Porr är destruktivt, likaså alkohol och självklart droger. Även om Polisens tillslag mot populära rave i backspegeln var överdriven utgick de från insamlad fakta. Titeln vävs in i snabba replikskiften på ett sätt som ter sig didaktiskt, vilket riskerar konstnärlig begränsning. Denna reflektion poppade upp i mig efter att ha läst om verkets intentioner, teamets avsiktsförklaring. Inte utan att estetiken kan anses tämligen idealistisk.

Vill ånyo poängtera det unga parets strålande bedrifter, liksom den kreativa koreografin. Och om man väljer att överse med det tillyxat uppbyggliga narrativet, finns som framgått mycket att plussa för. Phanta Lemon är värd att ses!

Arkiverad under: Dans, Scen, Teater, Toppnytt

Kittlande koppling och utifrånperspektiv i fängslande samverkan – Bröderna Johansson tolkar Jazz på svenska

30 november, 2025 by Mats Hallberg

27/11 2025

Stenhammarsalen i Göteborg

Hade tur att jag i motsats till Rick Wakemans enmansshow på Storan på försommaren, fick stå på gästlista fast det var utsålt. Och genom återbud fick jag möjlighet att sitta på alldeles utmärkt plats. Var väldigt nyfiken på vad bröderna Anders Och Jens Johansson skulle göra av ett unikt material, som numera tillhör den svenska musikskatten. Och som en följd av att soundet präglade de drömmar och det slit som definierade människorna i SVT:s längsta dramaserie Hem till byn är Jazz på svenska rotad vår folksjäl. Att det utkristalliserats som det mest framgångsrika inhemska jazzalbumet såväl kommersiellt som bland kritiker gör att musiken officiellt ingår i en svensk kanon.

Jag har de traditionella folklåtarna i Jan Johanssons genialiska tappning på cd tillsammans med Jazz på ryska. Tonerna i varierande tempon når in i mitt och många andras innersta. Bortom vad ord förmår skapas spektra av meditativa alternativt uppsluppna tillstånd. Konsertens ciceron Anders påminner om att ursprunget till Jazz på svenska var ett par Chalmers-spex på samma scen där otyglade sättet att tolka folkmusik från främst Dalarna först förekom , något som också framgår av Erik Kjellbergs Jan Johansson-biografi som jag läst. Att kvällens basist måste landade lite fel vad gäller datering får anses vara ovidkommande.

I våras recenserade jag en dubbelkonsert på Nef där två skandinaviska konstellationer framförde egna alster jämte cirka tre tolkningar var hämtade ur Jazz på svenska. Och att höra Georg Riedel framföra tre-fura av de mest älskade spåren från skivan live tillsammans med Jan Lundgren på Ystad Jazzfestival var magiskt. Riedel gjorde också hitten från Utanmyra på duo med Simon Westman på Storan 2022 när GJO hyllade hans gärning. För oss som velat veta mer om inspelningarna, vilka först utgavs på tre ep då det initialt rådde tvekan om tillräckligt stort intresse fanns, producerade Jazzradion dokumentär och P1 Kultur gjorde serie där olika personer intervjuades om hur skivan påverkat dem.

Bröderna har rimligen avsevärt breddat sin publik i och med att de turnerat med sin fars tolkningar och förvaltar rättigheterna till hans musik. Jazz på svenska-projektet är extra aktuellt i och med att expanderad version släppts med alternativa tagningar och konversation i studion (har inte tagit del av detta utvidgade material ännu). Vad som blev en pyramidal succé betecknades initialt som ett experiment, vilket ter sig häpnadsväckande med facit i hand. Anders och Jens ser musiken som nordisk blues och betonar att den skiljer sig drastiskt från vad de ägnar sig åt till vardags. Deras musikaliska geni till far fanns med i första invalet till Swedish Music Hall of Fame.

Tyvärr saknar bröderna starka minnen av pappa eftersom Jan Johansson avled i en trafikolycka då sönerna bara var fyra respektive tre år gamla. Hade snappat att de vistats i för mig främmande kretsar där det excelleras i en hård och snabb variant av rock, men inte haft klart för mig i vilka celebra sammanhang det rört sig om. Enstaka hänsyftning görs av Anders som ett par ur publiken ger respons på. Enligt uppgift ingår han och Jens i kategorin mest begåvade svenska musiker inom genren med med sina många underavdelningar. Underligt nog är trummor Anders huvudinstrument medan Jens främst lirar synt och keyboards i power metal-band och dessutom gör avtryck med fusion och metal-symfoniskt färgade tongångar. Anders är trumslagare i Maonowar och haft samma syssla i Hammerfall och känd för spelat med Yngwie Malmsteen Rising Force. Jens återfinns i finskt power metal band, i Ritchie Blackmore´s Rainbow och samarbetet med ikonen Alan Holdsworth och finns på skiva med självaste Mike Stern.

Hög tid att förmedla vad som hände i Stenhammarsalen under en och hav timme utan paus. Den heterogena publiken skiljer sig från den gängse jazzpubliken och konstigt nog stöter jag inte på ett enda känt ansikte. Reslig vid sin kontrabas står Anders, berättar om vilka låtar vi hör och som den lustigkurre han visar sig vara (i Chalmers-spexares efterföljd) ger han oss också ett par anekdoter. Hans son är praktiskt nog ljudtekniker. Kontrabasen är kopplad till en förstärkare och ligger högre i mixen än om det varit konventionell jazzkonsert. Lyckligtvis slipper vi mullrande missljud trots fett sound.

Vill hävda att det märks att bröderna inte har denna avskalade musik i blodet, vilket gör deras omfamnande så charmfullt. Ibland blir det en aning osmidigt och kanske inte exakt den pausering man räknat med. Med tanke på att låtarna är ett resultat av traderad folkmusik som just deras genialiske pappa förädlat och improviserade över blir konserten rörande, om än inte lika berörande som jag föreställt mig. Fick en viktig upplysning efteråt av ett fan som såg jubileumsturné härom året. Han sa att de inte musicerar lika strikt längre, utan adderar egna fraser som komplement till deras berömde fars trollbindande arr. Raffinerad lager på lager-estetik således. Det poängteras att folk har somnat när musiken framförts. Förvisso är en hel del av alstren rogivande och därmed meditativa till sin natur. Men ändå lite förvånande med tanke på de sprittande polskor som förekommer.

Verkade som om tonerna memorerats, möjligen kikade Jens på noter på en i-pad vid några tillfällen. Man börjar med Skänklåt från Floda från Musik genom fyra sekler som avlöses av Mellan branta stränder hämtad från Jazz på ryska. På så vis ramas den epokgörande skivan in, kompletteras med ytterligare jazz i folkton signerad Jan Johansson. Från Jazz på ryska utgiven tre år senare och med utökad sättning i form av trummor och expressivt blås hämtas också Bandura.

Till finalen innan extranummer tar vid, har man sparat den största hitten, det vill säga Visa från Utanmyra, öppningsspåret på det album jag och troligen samtliga i Stenhammarsalen älskar. Visst fångar den oss och sprider skönhet, även om deras version spelas aningen för snabbt i somliga sekvenser. Extranumren vidgar konceptet något. Först ut är Last Viking som en hyllning/?) till kollegor i heavy metal-branschen, fast omdanad som spelmansmusik draperad i samma tradition som Jazz på svenska. Stoppas därtill in en finsk jullåt i d-moll och allra sist Gammal bröllopsmarsch. Förväntad magi är galant inympad i låten vi lämnar med. Naturligtvis utbryter stående ovationer x två för två modiga män, duktiga hantverkare.

Fler höjdpunkter, tolkningar som stack ut? Nämnda Mellan branta stränder är en cirkulär fullträff. Slagkraftiga Gånglek från Älvdalen andas optimism, ingår i den kategori som avviker från huvudfåran. I Visa från Järna spelad med stråke läggs märke till hur anslagets stegringar omedelbart färgar melodin. Roas av walking bass och underfundig slinga i nedtonad dansant Polska efter Höök Olle. Noterar originellt intro på Värmeland du sköna som plockats från Musik genom fyra sekler. Vid en jämförelse tycks tillägget vara gjort av bröderna. Från samma sammanställning har Dalvisa tagits och här briljerar Jens genom att ge oss en magisk version.

Polska från Medelpad blir till en suggestiv pärla medan Leksands skänklåt ter sig lite kantig häftad med viss egenart. De ska kreddas för vad de adderar med bland annat klurig rytmik, särskilt i ett betagande verk som Emigrantvisa. Betagande vemod i tretakt förtjänar att lyftas fram. Syftar på ovan nämnda östligt klingande folkvisan Bandura. Observerar hur sinnrikt takten förändras i improviserat avsnitt i Visa från Rättvik. Uppskattar de porlande löpningar som manifesteras i en vallåt och gör vågen för hur olika skikt framställer Byssan lull, den söta vaggvisan som ju Evert Taube tota ihop i sin ungdom. Uppmanade av konsertens ledsagare sjunger publiken refrängen. Tog mig hem i regnet mycket nöjd och att det är sönerna som för sin pappas musikaliska arv vidare nu när Georg Riedel inte längre finns bland oss, känns surrealistiskt.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen, Toppnytt

Folkoperan firar 50 med två urpremiärer: Jonas Karlsson som Nietzsche och en operakabaré där Ulla Winblad får upprättelse

28 november, 2025 by Redaktionen


Jonas Karlsson som Friedrich Nietzsche i musikteaterföreställningen ”Nietzsche kontra Wagner

Folkoperan firar 50-årsjubileum under hela 2026. Det som började som ett turnerande operasällskap, grundat av unga visionärer som ville göra opera tillgänglig för alla, går nu in i nästa akt med högre tempo och stark framtidsriktning.

Ett pressmeddelande berättar:
Den 28 november släpper Folkoperan biljetter till två nyskrivna jubileumsföreställningar: ”Nietzsche kontra Wagner” – musikteater om den laddade relationen mellan Nietzsche och Wagner med Jonas Karlsson i huvudrollen samt ”Jag är Ulla Winblad”, en operakabaré där kvinnan i Bellmans epistlar äntligen får spela huvudrollen i sin egen berättelse.

˗ Passionen för operakonsten har varit vår drivkraft sedan 1976. Folkoperan föddes ur behovet att frigöra operan från konventioner och göra den tillgänglig för alla. 2026 blir ett fantastiskt jubileumsår då två helt nya verk får möta publiken för allra första gången. Det kommer bli underbart att fylla huset med extra mycket verksamhet och välkomna alla oavsett bakgrund eller förkunskaper, säger Linus Fellbom, konstnärlig chef

Nietzsche kontra Wagner
Den mest fruktansvärda människa som hittills funnits.
– en musikteaterföreställning med Jonas Karlsson som Nietzsche. Urpremiär den 21 maj 2026.
Filosofen Friedrich Nietzsches möte med Richard Wagner blir starten på en intensiv vänskap och en lika dramatisk brytning. I den nyskrivna musikmonologen av Joakim Sten, möter vi skådespelaren Jonas Karlsson som vandrande på en schweizisk alptopp omvärderar ett musikaliskt geni. Regisserar gör Folkoperans tidigare konstnärlige chef Tobias Theorell.

Filosofen Nietzsche byggde hela sitt tänkande på musik. När han som ung mötte den store kompositören Richard Wagner blev han överväldigad – både konstnärligt och intellektuellt. Wagner knöt honom till sig, lät honom skriva texter som hyllade Wagner själv och formade honom till sin ideologiske lärjunge. Men när Nietzsche började se igenom sin mentor och förakta hans växande antisemitism växte frågorna: ”Vart kommer detta leda? Vilken värld kommer detta skapa?”

I Nietzsche kontra Wagner vävs musik, filosofi och text samman till ett kraftfullt porträtt av en människa som försöker frigöra sig från sin tids största geni.

På scen står skådespelaren Jonas Karlsson som Friedrich Nietzsche tillsammans med operasångarna Vilma Skäryd och Philip Hartman, pianisten Dmitry Tyapkin samt Folkoperans orkester under musikalisk ledning av Henrik Schaefer. I föreställningen hör vi Wagner, Liszt och Nietzsches egna kompositioner samt Georges Bizet – tonsättaren som Nietzsche vände sig till efter uppbrottet med sin forne vän.

Manus är skrivet av Joakim Sten som tidigare dramatiserade Tidens larm av Julian Barnes, och som spelades för utsålda hus på Folkoperan med Johan Ulveson i huvudrollen år 2023 – 2024.

Nietzsche kontra Wagner – den mest fruktansvärda människa som hittills funnits
Manus: Joakim Sten
Musik: Richard Wagner, Georges Bizet, Friedrich Nietzsche, Franz Liszt m.fl.
Musikalisk ledning och dirigent: Henrik Schaefer
Regi: Tobias Theorell
Scenografi och kostymdesign: Rikke Juellund
Ljusdesign: Torben Lendorph
Mask och peruk: Therésia Frisk
Dramaturg: Tuvalisa Rangström

Medverkande:
Friedrich Nietzsche – Jonas Karlsson
Operasångare – Vilma Skäryd (alt), Philip Hartman (baryton)
Piano – Dmitry Tyapkin
Folkoperans orkester
Urpremiär: 21 maj 2026.

Jag är Ulla Winblad
– en operakabaré där kvinnan i Bellmans epistlar äntligen får huvudrollen. Urpremiär 17 september 2026.
I Jag är Ulla Winblad – en operakabaré, får 1700-talets mest mytomspunna och omsjungna Stockholmskvinna en egen röst. Författaren Klas Östergrens libretto lyfter fram kvinnan bakom myten och Andrea Tarrodis tonsättning placerar henne i gränslandet mellan opera och kabaré, mellan lekfullhet och mörker. På scen möts skådespelare som Björn Kjellman och Hanna Dorsin samt operasångare som Tessan-Maria Lehmussaari, Wiktor Sundqvist, Olle Persson och Karolina Blixt. För regin står Nora Nilsson.

Arkiverad under: Opera, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan, Opera

Filmrecension: Eternity – en trevlig filmupplevelse

28 november, 2025 by Elis Holmström

Eternity
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 november 2025
Regi David Freyne

Det var inte svårare än att släppa den allra mest pretentiösa och överspända garden, andas djupt och inse att det är helt acceptabelt att bara göra en bagatell. Den där utsagon summerar helt och hållet varför filmbolaget A24 – efter ett antal bedrövliga snedsteg, äntligen levererar en film som summerar de värderingar och kvalitéer som bolaget vill eftersträva. Efter att ha tagit hela filmvärlden med storm efter triumfen på Oscarsgalan 2023, då Everything Everywhere All At Once tog hem majoriteten av de stora priserna, har A24 gjort allt för att exemplifiera sig som den ’’lilla studion’’ som alltid levererar kvalitetsprojekt med en aura av intellektualism.

Under det gångna året har studion haft det svårare att helt övertyga om sitt renommé som filmvärldens vassaste producent. Detta med komplett skärp som Death Of A Unicorn och The Legend Of Ochi, filmer så pass desperata att symbolisera studions varumärken att de blev till outhärdligt navelskådande.

Eternity och regissören David Freyne lyckas dock där dessa två föll handlöst. Även om det finns hopplösa aspirationer att emulera kritikerfavoriter – mest uppenbart Wes Andersons estetik, så har Freyne i alla fall tillräckligt med egen kreativitet samt personlighet för att skapa en film som känns genuin och inte som en högfärdig konstnärlig uppvisning. Framförallt är balansen mellan den bångstyriga och egensinniga premissen – att utforska limbo som en massiv hållplats, och förhoppningen att förmedla en personlig och humoristisk berättelse, mestadels lyckad. Receptet till denna framgång är primärt belagt i huvudrollsinnehavarna Elizabeth Olsen och Miles Teller, som båda gör ett starkt jobb med att övertygande spela karaktärer avsevärt äldre än deras faktiska ålder. Duon har god kemi och hanterar svängningarna mellan charmigt gräl och emotionella predikningar utan någon som helst anmärkning.

Dock är det Da’Vine Joy Randolph som måste tilldelas den största guldstjärnan. Efter sin medverkan i den underbara The Holdovers får Randolph nu visa på en otrolig förmåga att göra bisarra utläggningar om rent nonsens till humoristiskt guld, det är en karismatisk, vass och framförallt rolig rollinsats som höjer värmen avsevärt.

Överlag är detta en oväntat inbjudande film som trots en tematik kring död och sorg besitter en oväntad charm och humor som ständigt leder berättelsen framåt. Därför går det att ursäkta att det många gånger – vad gäller genuin substans, är aningen tunt. Filmens påtagliga värme gör det dock lätt att överse med att flertalet scener kan kategoriseras som lättviktigt trams, som i andra händer hade varit rent outhärdliga att se.

Men Freyne förstår också att han inte regisserar en film menad att förändra världen, snarare en förnöjsam bagatell. I och med denna insikt görs inga försök att gå bortom de tydliga hastighetsbegränsningar som filmen klarar av, genom att vara återhållsam men också ödmjuk blir bristerna inte fatala. Det är endast i filmens avslut som vikten av begreppet lagom inte helt förstås, detta leder till ett utdraget och aningen menlöst klimax.

Eternity må inte vara fullt lika episk och omvälvande som de frågor som filmens karaktärer måste utreda, det är istället en oerhört trevlig filmupplevelse som belyser vikten av ödmjukhet och ett varmt leende.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 87
  • Sida 88
  • Sida 89
  • Sida 90
  • Sida 91
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in