• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Uppföljaren till Sommarregn – löjeväckande på ett sorgligt sätt

5 december, 2025 by Rosemari Södergren

Uppföljaren till Sommarregn
Betyg 2
Svensk biopremiär 5 december 2025
Regi Viktor Johansson

En mycket rörig film om att skapa en film. En metafilm på alla sätt och vis.
Filmen beskrivs av distributören som en lyrisk hyllning till cineasten. Nja jag har mycket svårt att ta till mig den som en hyllning av filmälskare som mig och andra cineaster.

Nutid och dåtid och klipp från en film från 1990-talet blandas med inspelning av en uppföljare på ett sätt som är både klyschigt och rörigt. Det känns lite jobbigt att vara kritisk mot en regissör som är oberoende och modig som Viktor Johansson, som skapar film som sticker ut och går mot strömmen. Men den här gången har han inte lyckats, i mina ögon.

Huvudpersonen, Kennet, borde succé underground, i nördiga kultkretsar, på 1990-talet i rollen som Jorma i gangsterrullen Sommarregn. I en liten filmklubb har den filmen blivit kultförklarad. Filmklubbens ordförande får en dag syn på Kennet på stan och blir överlycklig och hoppas att Kennet ska göra en uppföljare.

Kennet har många problem. I filmens inledning får han besök av vårdpersonal som kommer till honom efter många klagomål från grannar. Myndigheternas utsända försöker få honom att städa i röran. De hittar hans film Sommarregn och vill slänga den. Det sätter igång en livlig diskussion och de börjar titta på filmrullen tillsammans.

Berättelsen i filmen pendlar mellan Kennets och övriga medverkande och deras verkliga personligheter och deras karaktärer i filmen eller som fotograf. Jag fick tvinga mig att se hela filmen. Det kändes som att den inte hade något viktigt att säga mig och den engagerade mig inte alls. Allt var löjeväckande på ett sorgligt sätt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Nürnberg – inte bländande men kompetent

4 december, 2025 by Elis Holmström

Nürnberg
Betyg 3
Svensk biopremiär 5 december 2025
Regi James Vanderbilt

Det som kan klassas som kanske världshistoriens viktigaste rättegång är inte något nytt för filmkonsten. Den tre timmar långa Judgment at Nuremberg från 1961, regisserad av Stanley Kramer, har redan dramatiserat händelsen men även ett antal andra har också gett sig i kast med uppgiften att summera denna händelse.

Rättegångens nästan outtömliga karaktärsgalleri innehållandes några av världshistoriens värsta förbrytare vad gäller brott mot mänskligheten är så pass stort att en tv-serie med timslånga avsnitt hade varit befogad. Även en film på ansenliga 150 minuter känns otillräckligt, men omfånget och den knappa speltiden är inte de enda problemen som uppenbarar sig. Detta är en händelse vars betydelse borde hanteras av en regissör med gedigen erfarenhet och kunskap, tyvärr är James Vanderbilt inte en av dem. Med bara en ynka film – som regissör, i sin filmografi blir flera inslag i Nürnberg långtifrån så fläckfria som de borde vara.

Vanderbilt – som mestadels jobbat som manusförfattare, saknar ett propert hantverk och hela filmen ser alltför ofta ut som en daterad tv-serie med ett ytterst alldagligt – ibland platt, foto som varken känns passande eller autentiskt. Miljöerna påminner mer om teater än film, där det hela tiden känns som sjaskiga kulisser och inte faktiska platser. Överlag kämpar filmen med att kännas övertygande som historieskrivning, även om vi inte har att göra med en dokumentär måste det finns ett mått av trovärdighet vad gäller tidseran som presenteras. Hela Nürnberg dras med att vara obekvämt anakronistisk, dialogen är obehagligt modern och det hjälper inte heller att personregin ofta är svag – närmast slapphänt, vilket gör att det saknas svärta och pondus, aspekter som borde vara ledande i en film med ett såhär allvarligt ämne.

Vanderbilt har dock flera fascinerande och intressanta idéer. Filmen vill i mångt och mycket göra en psykologisk studie av det vi generellt kan bedöma som ondska. Likt Undergången av Oliver Hirschbiegel försöker filmen skapa tredimensionella porträtt av det nazistiska toppskicket, det vill säga att detta är människor av kött och blod. En aspekt som ökar obehaget då filmen lägger emfas kring det faktum att agerandet kan ske igen och då av just ordinära människor, inte monster från en annan värld. Tyvärr är genomförandet av den psykologiska studien alltför platt och ytlig. Samtalen som sker mellan Rami Malek och Russel Crowe – i rollen som Hermann Göring, är helt enkelt för simpla för att kännas trovärdiga eller bidra med något mer än temporära och enkla observationer.

Detta är också ett övergripande tema. Vanderbilt må ha ambitionen att bygga något som liknar Gunnar Asplunds stadsbibliotek, men han lyckas – på sin höjd, endast snickra ihop en Billy bokhylla, kunskapen för något större finns helt enkelt inte. Att Rami Malek under stora delar av filmen bjuder på ett ytterst tveksamt skådespel hjälper inte heller. Hans ständiga försök att kanalisera någon sorts nonchalant Marlon Brando eller James Dean-swagger är lika plågsamt som det är platt. Det känns överspelat och fullkomligt felplacerat. Istället är det trion av Michael Shannon, Richard E. Grant samt Crowe som utgör det sanna fundamentet för filmen. Samtliga tre gör kraftfulla, karismatiska samt minnesvärda rolltolkningar. Och då rättegången börjar hittar filmen en mer självsäker form – kanske för att den kan nyttja beprövade mallar.

För det är i den andra halvan som det känns fokuserat och samt någorlunda sammansatt. Det är då de stora och plågsamma frågorna börjar ställas. Frågor om inte bara förbrytarnas roll utan också allmänhetens ansvar, där generell apati och likgiltighet spelat stor roll i de förödande konsekvenserna. Filmens tredje akt känns inte heller lika trevande eller bortkommen, först då vaknar Rami Malek upp och bjuder på lite inspirerat agerande. Och scenerna i rättegången – trots halvdant hantverk, är kanske inte bländande men ytterst kompetenta vad gäller de muntliga framförandena.

Nürnberg har frön som skulle kunnat slå ut till något oförglömligt om en mer erfaren filmskapare fått stå som avsändare. Sällan har förlorad potential känts såhär smärtsam, för det är svårt att föreställa sig en film vars tematik är viktigare idag då demokratier backar och hets anses vara ett legitimt politiskt verktyg. I en scen träder modet fram att påstå att det vi just sett kan återupprepas, en insikt som borde lett till substantiella diskussioner och samtal, men då är filmen är slut …

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Urpremiär: BEYOND Fröken Julie – en absurd, terapeutisk epilog till Strindbergs klassiker

3 december, 2025 by Redaktionen

I januari 2026 får Strindbergs Fröken Julie en ny och oväntad fortsättning av den unga, etablerade frigruppen Teater Lycke. BEYOND Fröken Julie tar vid där originalet lämnar sin huvudperson att avsluta sitt liv – men här stannar rakkniven i badrumsskåpet. I stället öppnas dörren till ett parterapeutiskt rum, lett av två illlegitimerade terapeuter, där Julie och Jean försöker orientera sig i efterdyningarna av midsommarnattens intensitet.

Ett pressmeddelande berättar:
Föreställningen placerar Strindbergs maktspel i ett samtida, experimentellt format där olika sceniska uttryck möts: musik, koreograferade rörelser, journalanteckningar, fultolkande dialoger, fäktning, virkade könsorgan och fragment ur originaltexten. Resultatet är ett kammarspel som pendlar mellan passionerad potential och oundviklig undergång.

Som en ung fri teatergrupp arbetar Teater Lycke nu med att utmana klassikern genom samtidens glasögon. BEYOND Fröken Julie är skapad i skärningspunkten mellan tradition och experiment – med ambitionen att skapa en scenisk upplevelse där publiken som både gillar eller ogillar Strindberg lägger sina olikheter åt sidan och fokuserar på relationen.

Om debatten kring Julia Dufvenius och Christopher Wollters Välkommen till vårt äktenskap eller TV4s Love Island aktualiserar frågor om sexualmoral och maktdynamik, placerar BEYOND Fröken Julie dessa teman i ett sceniskt sammanhang där Strindbergs relationsterrarium får möta vår tids samtal.

Urpremiär: 27 januari 2026
Plats: Lamberts hörna, Dieselverkstaden, Sickla
Spelperiod: 27–31 januari
Speltid: ca 1 h utan paus

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Filmrecension: Dead of Winter – iskall thriller som nästan blir skräckfilm

3 december, 2025 by Rosemari Södergren

Dead of Winder
Betyg 2
Svensk biopremiär 28 november 2025
Regi Brian Kirk

Iskalla foton i en vintrig snöig miljö med en av de bästa skådespelerskorna, Emma Thompso, i huvudrollen. Det är en otäck thriller. Filmen är annorlunda och bryter med traditionella skildringar på ett spännande sätt men som tyvärr går överstyr. Det blir för mycket. Jag skulle så gärna vilja tycka om filmen eftersom jag tycker Emma Thompson är en så fascinerande och duktig skådespelare.

Filmen är inspelad i svenskbygder i Minnesota. Överallt är det snö, snö och ännu mer snö. Det hörs och känns hur vinden förstärker kylan.

Emma Thompson spelar Barb, en äldre kvinna som åker till ett vintrigt, iskallt område vid en istäckt sjö. Barn har ett uppdrag, det förstår vi mellan raderna. Hon gör en slags resa genom minnen. Hon tar sig ut på sjön, borrar ett hål och sätt sig för att pilka fisk och vi får följa hennes tankar och minnen. Hon minns sig själv som ung och tillsammans med sin älskade Carl. De älskade varandra och han lärde henne allt det som brukade vara pojkarnas och männens uppgifter. Det förklarar lite av hur tuff och handlingskraftig hon visar sig vara senare under filmens gång.

Hennes lugna stund med minnena blir dock abrupt avbruten då hon får se en ung kvinna bli kidnappad. Barb inser att där finns ingen annan än hon som kan ingripa för att försöka rädda den kidnappade unga kvinnan.

Kidnappningen är speciell och har en ovanlig orsak. Jag ska inte avslöja mer ur handlingen. Men jag har svårt att riktigt tro på handlingen och det blir för våldsamt och ljudet hjälper till för att höja effekten av skräck.

För mig personligen har jag dessutom lite svårt för att se en film som utspelas helt i en sådan kall, vintrig miljö. Denna årstid nu som är både mörk och kall är för dyster. Men för alla som älskar snö kan filmen förstås locka. Fast jag lovar, det är en miljö långt från glassiga skidmiljöer.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Emma Thompson, Filmrecension

Genomskådande blick på det röda 70-talet i möte över generationer – ”Artens överlevnad” som Lunchteater

2 december, 2025 by Mats Hallberg

v 48 (25-28/11 2025)

Göteborgs Stadsteater

På scen: Lydia Sandgren, Harald Treutiger och Lennart Palm

Såg finalföreställningen på fredagen som givetvis var utsåld. Lockades av att få höra Lydia Sandgren läsa ur sin nyutkomna tegelsten vars titel är densamma som denna timmas Lunchteater. Läste hennes lika omfångsrika succédebut som står i en bokhylla, fascinerades av att huvudpersonerna studerade på universitetsnivå i Göteborg under samma tid som jag själv. Lockade gjorde också att en tv-kändis (blev inte starstruck) finns med i programmet, för att han råkar bo granne med Augustpris-belönade författarinnan och som tonåring upplevde det år som ena delen av romanen utspelar sig i.

Vindlande berättelsen Artens överlevnad handlar om en författare som får i uppdrag att skriva om en död dirigent vars änka lever i Rom Skildringen av nutida högkultur blandas med noga framresearchade schabloner, av hängivna förmenta världsförbättrare i Göteborg 1972 utifrån en tragikomisk relation, en kärlekshistoria som går i stöpet. Har vid två tidigare tillfällen hört Sandgren live. Dels när Stadsbiblioteket gjorde den klassiker-podcast hon driver tillsammans med väninna som liksom hon är psykolog till offentlig tillställning. Romanen de den gången diskuterade var Stäppvargen av Herman Hesse som också finns stående i en bokhylla. Dels när hon intervjuade/ samtalade med kulturskribenten och sakprosa-författaren Magnus Haglund på Folkteatern utifrån kulturgeografisk synvinkel på staden.

Tv-kändisen det rör sig om är Harald Treutiger, journalist, programledare för diverse underhållningsprogram och numera skeppare. För mig mest känd för att ha hållit i tävlingar som Robinson och 24 karat. Senaste decenniet har estradören framträtt på exempelvis Slottskogsteatern. När föreställningen presenteras sägs att han sjöng progglåtar i Slottsskogen under den era som deras program fokuserar på. Blev lite besviken över att aviserade intervjuformatet fick så snålt med utrymme. Harald frågade förvisso Lydia (f. 1987) vad hon ansåg om hans tidstrogna attribut (levande ljus i rödvinsflaskor etc.) och undrade över hennes metod. Svarade att hon plöjde igenom en årgång av Gnistan, läste böcker, såg film och att hon är bra på att snappa upp jargong, det hon kallar för ”tjöt”. Tidigare programledaren förvånades över att han aldrig tillfrågades som sakkunnig fast de var grannar.

Lydias högläsning ur sitt mastodontartade verk varvas istället med att Harald framsjunger mer eller mindre berömda låtar från 70-talets Musikrörelse till ackompanjemang av Lennart Palm som självständigt snitsat till melodierna med egna arrangemang. Textar tydligt och kan ta ton men känns ändå lite främmande att höra honom framföra hits med Hoola Bandoola Band, Björn Afzelius, Blå tåget och Nationalteatern. Hans samarbetspartner har vunnit såväl SM och EM i orgelspel och varit bronsmedaljör i VM , samarbetat med Bert Karlsson, fått guldskiva i dansbandsgenren och blivit specialist på att låta som en emansorkester. Duon inleder med Staten och kapitalet vars ursprungliga titel ju var ”Den ena handen vet vad den andra gör” signerad Leif Nylén i Blå tåget – Harald reciterar först ett par verser ur den agitatoriska dängan – och avslutar med Ulf Dagebys ikoniska Dylan-översättning Bara om min älskade väntar. i Vem kan man lita på? projiceras texten eftersom vi uppmanas till allsång. Som synes trakterar Treutiger akustisk gitarr i somliga låtar, åtminstone håller han i instrumentet.

Vad man främst tar med är hur minutiöst Sandgren tecknat tidsandan och vilket förträffligt handlag som uppvisas vad avser svenska språket. Förmågan att skriva skönlitteratur som emellanåt lyfter genom att krydda med komiska markörer, går fram än mer i dessa väl valda stycken vilka lämpar sig perfekt för uppläsning. Hon tycks vurma för excentriska existenser vilka i backspegeln ter sig lätt parodiska, jämte mystifikation och ett myller av sidospår som riskerar göra romanen överlastad. Efteråt kunde boken köpas och författaren signerade. Den textbaserade tillställningen inleds med nedsläckt scen, i högtalarna ett Göteborgs-potpurri. Under föreställningen visas sedan exteriörer från centrum, förmodligen foton tagna 1972. Föreställningen sägs kretsa kring ämnen som frustration, längtan och ensamhet.

Sångernas texter går fram med besked. Men för att vara uppriktig är jag inte särskilt förtjust i hur melodierna arrats. Svulstigt utsmyckade ackordföljder medför att originalens dynamik dunstar bort. Istället för den nerv som engagerat lyssnare får vi stundtals ganska urvattnade versioner. Syftet med inramning i umpa-bumpa-stuk förblir oklart, även om dansband förvisso lagt in Björn Afzelius-låtar på repertoaren och skivbolagskungen Skara-Bert insåg kommersiella potentialen i exempelvis trallvänliga skånska bandet. Kan estetiken vara ett led i den ironiskt genomskådande blick som sorglustiga kärlekshistorien mellan Alice och ”seminariehingsten” ger uttryck för i Artens överlevnad?

Arkiverad under: Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 86
  • Sida 87
  • Sida 88
  • Sida 89
  • Sida 90
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in