• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Dj Ahmet – en charmig och unik film

8 december, 2025 by Rosemari Södergren

Dj Ahmet
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 december 2025
Regi Georgi M. Unkovski

En fascinerande och fängslande berättelse som skildrar livet för unga människor i Nordmakedonien som är fångade mellan modern tid med Tiktok, Facebook, Internet och ett traditionellt konservativt samhälle och en hyllning till kraften i musik. Huvudpersonen Ahmet är en tonåring som älskar klubbmusik.

Det går inte upp så många filmer på svenska biografer från Nordmakedonien. Landet Nordmakedonien, officiellt Republiken Nordmakedonien, är en republik i Sydeuropa och ligger på Balkanhalvön och gränsar i väst till Albanien, i norr till Serbien och Kosovo, i öst till Bulgarien och i söder till Grekland. Nordmakedoniens huvudstad heter Skopje. Landet hade 2024 en befolkning på 1,792 miljoner, enligt Världsbanken.

Huvudpersonen Ahmet bor i en liten by tillsammans med sin lillebror Naim (cirka fem år) och deras pappa. Deras mamma har dött och pappan har svårt att hantera sorgen. Lillebrodern har slutat att prata, vilket verkar vara efter att mamman gått bort. En dag dyker pappan upp i skolan och hämtar hem Ahmet som tvingas sluta skolan för att ta hand om familjens får medan pappa åker till en magiker dagligen som ska göra att den lille Naim börjar prata. Healingen som bland annat består av att iglar sätts på halsen eller i mun hjälper inte ett dugg, förstås.

Ahmet slits mellan sin kärlek till klubbmusik och disco och det gammeldags livet i byn. Hans stora dröm är att bli Dj. En dag dyker en ung kvinna upp i byn. Hon har bott i Tyskland och levt ett friare liv. Hon har kommit hem till byn för att bli bortgift och bli hemmafru i den lilla byn. Det är ett liv hon verkligen inte vill ha. Hon och Ahmet blir nära vänner.

Ahmet är uppskattad av byns imam. Ahmet hjälper imamen med inloggning till Facebook bland annat och en del annat som har med Internet att göra. Det är fascinerande att se hur unga människor i byar som denna lever i ett slags mellanläge, mellan det uppkopplade samhället och det traditionella konservativa.

Det är en charmig film med bra klubbmusik och unika situationer. En film som sticker ut och skiljer sig från den stora mängden av filmer som går upp på biograferna i vinter.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Nordmakedonien

Teaterkritik: Toxic på Stadsteatern – stark, obehaglig och drabbande upplevelse

7 december, 2025 by Marja Koivisto

Toxic
Inspirerad av Samuel Beckets I väntan på Godot och Harold Pinters Mathissen
Manus och regi Olle Mårtens
I rollerna Rasmus Sintorn Nystedt och Paulus Roséen.
Premiär på Fri scen på Kulturhuset stadsteatern 6 december 2025

Statsteaterns Toxic är en mörk och tät föreställning som borrar sig in i den psykologiska skuggsida som uppstår när en människa kliver in i ett liv där våldet styr moralens riktning. Genom gängmedlemmarnas perspektiv skildras inte själva handlingen – mordet som väntar i kulisserna – utan det frätande mellanrummet innan.

Scenen fylls av en nästan kvävande stillhet. Den klaustrofobiska stunden före ett planerat dåd, där två unga gängmedlemmar försöker hålla ihop sina tankar på olika sätt.

Den ene är helt avstängd. Han vill inte prata, inte lyssna, inte ens andas för djupt. Han sitter som om han försöker stänga av hela sitt inre, som om total tystnad är det enda sättet att inte rasa ihop. Hans tomma blick säger allt.

Den andre gör det motsatta: han spelar musik, blandar kort, försöker skämta bort det som ingen av dem vågar nämna rakt ut. Den rastlösa energin blir nästan smärtsam att se – ett desperat försök att hålla kvar något som liknar normalitet, trots att allt inom honom skriker motsatsen.

Det som gör Toxic så stark är hur den visar att ingen av dessa strategier egentligen fungerar. För förr eller senare kommer verkligheten ikapp, och föreställningen gör det tydligt att ens handlingar aldrig lämnar en. De fastnar i kroppen, färgar tankarna, dyker upp i drömmarna. Till slut blir de som ett filter över hela sinnevärlden – allt man ser, hör och känner blir färgat av det man gjort och det man försöker glömma.

Och mitt i denna värld av misstro och paranoia, där ingen är en riktig vän utan bara en tillfällig vapendragare, blir det tydligt att priset för våld inte bara betalas av andra – utan av ens egen själ.

Toxic lämnar publiken med en bitter eftersmak, men också en tydlig känsla av att ha bevittnat något viktigt: en påminnelse om hur snabbt mänsklighetens kanter vittrar när man låter våld och rädsla styra sitt liv. Så även om Toxic är mörk, är den också otroligt träffande. Den visar hur snabbt allt blir skevt när man normaliserar våld och hur ensam man blir när man tvingas misstänka alla omkring sig. Toxic är en stark, obehaglig och drabbande upplevelse.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Harold Pinter på Teater Tribunalen

6 december, 2025 by Redaktionen

Efter succén med Personkrets 3:1 är Teater Inkognito tillbaka på Teater Tribunalen med Harold Pinters Älskaren. Med utgångspunkt i frågor om könsnormer och sexualitet bjuder Teater Inkognito på en lekfull och underhållande tolkning av ett relationsdrama där det gifta paret Sarah och Richard livar upp deras vardag med varsin älskare:

När rollerna börjar glida och gränserna suddas ut uppstår en skarp och humoristisk kamp om kontroll, begär och identitet. Pinters svarta humor tar här formen av en intensiv enaktare fylld av svartsjuka, överraskningar och teatral lekfullhet.

Älskaren är ett skarpt och lekfullt relationsdrama där vardagens trygghet möter fantasins gränser. Det gifta paret Sara och Richard lever med varsin älskare vid sidan av, men deras kärleksspel är en noggrant regisserad lek som gradvis börjar ta över deras verklighet.

Harold Pinter (1930–2008) var en av Storbritanniens mest inflytelserika dramatiker och mottagare av Nobelpriset i litteratur 2005.

Speldatum: 29/12 (Premiär), 31/12, 2/1 och 3/1 på Teater Tribunalen
Medverkande: Amanda Nyberg Waller och Patrik Juhlin
Regi: Malin Nilsson

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Teaterkritik: En berättelse om smärta – skulle tjänat på att skruva ned humor och volym ibland

6 december, 2025 by Ingegerd Rönnberg


Foto Leonard Stenberg

En berättelse om smärta
Manus och regi Malin Axelsson
Scenografi och kostym Zofi Lagerman
Ljus Tobias Hallgren
Kompositör Christian Gabel
Medverkande Bianca Cruzeiro, Robert Fux, Sandra Huldt och Victor Iván

Smärta kan ta över en människas liv helt, skapa kaos i vardagen och krossa relationer. Den är dessutom ett osynligt lidande vilket gör att omgivningen har svårt att förstå hur dåligt den som drabbas mår. Har smärtan ingen uppenbar orsak kan det också kännas omöjligt att få hjälp. Om det mörka hål smärtpatienter faller ned i har Malin Axelsson, som själv plågats av smärta, skrivit en absurd komedi.

Det börjar med att Dolores är på sin mammas begravning och sörjer över hennes bortgång och hur kort ett liv är. Plötsligt faller hon samman och snart börjar en smärta sprida sig i kroppen. Först är det stortån, sedan hela foten och så benet och hon börjar halta. Samtidigt pressar hon sig att fortsätta som innan smärtan slog till. Hon har ju så mycket att glädjas åt och hantera. Ett attraktivt yrke som väderpresentatör som många avundas henne, en omtänksam och huslig man och en dotter som ska skjutsas mellan olika aktiviteter.

Men gradvis tar smärtan över tillvaron bit för bit. Dolores orkar inte med jobbet eller familjen och söker sig desperat gång efter gång till vårdcentralen för hjälp. Efter att ha tagit ett flertal prover förklarar dock läkaren att hon är helt frisk. Har hon ont ändå kan hon väl ta en Alvedon, eller kanske skulle terapi vara en möjlig lösning.

Dolores slår rödglödgat ilsket ifrån sig råden. Tror han inte att hon har testat värktabletter och terapi menar han är hon är psyksjuk? Aldrig att hon skulle gå till en psykolog. Ändå hamnar hon omsider hos en sådan eftersom hennes granne känner till en mycket omtyckt sådan.

För den snygge, bildade och som det verkar mycket empatiske André faller Dolores handlöst. Äntligen någon som lyssnar på henne, förstår hennes smärta och delar hennes kärlek till böcker och resor – främst till hennes favoritstad Paris då.

När hon ger sig hän i det hon inbillar sig är kärlek mellan de två verkar smärtan underbart nog hålla sig i schack. Men så fort hon är hemma är den tillbaka och jagar henne. Dolores är beredd att satsa allt- även det arv hon fått efter sin mamma – på André.

När den lycka hon sett framför sig med André krossas och Tommy vill ta ut skilsmässa för han träffat en annan och han dessutom får vårdnaden om dottern faller Dolores ända ned till samhällets botten.

Det är härligt uppfriskande och välkommet med en pjäs direkt skriven för teatern. Malin Axelsson, som exempelvis tidigare bearbetat succén Jösses flickor – återkomsten, vet också hur man ska få en text att leva och beröra. En berättelse av smärta som spelas på Kulturhuset Stadsteatern har dessutom ett ovanligt och samtidigt allmängiltigt ämne. Föreställningen understryker att smärta, speciellt långvarig smärta, inte får finnas i vårt samhälle där alla ska vara högpresterande med kropp och psyke i perfekt trim.

Det går självfallet inte enbart att skriva ett allvarligt drama om att leva med smärta. Det vore alltför tungt. Men samtidigt är det ett aber att drastisk humor är en så stor del av föreställningen. Ibland tenderar handlingen att falla över i situationskomik och tappa fokus – skådespelare spelar på skratten så att säga- och dialogen kan bli väl skrikig. Men sådant kan förstås ha att göra med premiärnerver.

Bianca Cruzeiro har som Dolores en både häftig och ansvarsfull roll att hantera. Hon lyckas effektfullt och välbalanserat skildra denna karriärkvinna som kollapsar och den isande fruktan att smärtan som så oförklarligt slagit till aldrig ska gå över. Precis som det är för smärtpatienter i verkligheten.

De bäst fungerande och verkligt roliga scenerna är terapisessionerna mellan Dolores och psykologen André – skickligt gestaltad av Victor Iván. Det visar sig omsider att han inte är så intresserad av att hjälpa henne, utan hellre pratar om sin egen smärta och inre kris. Det säger han självsäkert att han tänker skriva en bok om trots att han inte är någon författare. ”Varför ska alla skriva böcker idag om det lidande de anser sig ha varit utsatta för? Var blev empatin med sina medmänniskor av? frågar Dolores. Det är bara att nicka medhåll. Det släpps ju en flod av sådan inåtvänd autofiktion.

Robert Fux gör med lågmäld humor och allvar Dolores make. En ovanlig roll för honom som han klarar utmärkt. Tommy försöker verkligen stötta och hjälpa henne men orkar till slut inte. Avgörande blir givetvis när hon förälskar sig handlöst i André och vill resa iväg med honom.

Sandra Huldt spelar grannen som med uppenbar förtjusning lägger sig i Dolores liv och kanske till och med njuter av hennes smärta. Samtidigt skryter Lena om att hon ägnar sig åt socialt arbete och hjälper hemlösa. Grannen är en grovhuggen och trashig karaktär som vet att ta för sig. Hennes vilda utspel vinner publikens gunst. Omsider tar Lena också med överlägsenhet över det Dolores förlorat.

Öppningsscenens ekande tomhet med en vit orgel prydd med rosor i fokus är en stämningsfull bild av begravningen. Omsider fylls scenen med alltmer dekor, en tydlig beskrivning av Dolores och familjens tilltagande kaos. Att en stilig ljuskrona hängs upp känns lite udda. Men förklaring kommer …

Slutet av föreställningen är starkt, speciellt scenen då Dolores är beredd att ta sitt liv känns riktigt otäck. Totalt sett är En berättelse om smärta en angelägen och underhållande föreställning om den folksjukdom som smärta är, men den skulle ha tjänat på att humorn och volymen skruvats ned.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Scenkonst, Teaterkritik

Filmrecension: Mästaren och Margarita – ett mirakel

6 december, 2025 by Rosemari Södergren

Mästaren och Margarita
Betyg 4
Svensk biopremiär 5 december 2025
Regi Michael Lockshin

Är det ens möjligt att göra Michail Bulgakovs kultförklarade roman Mästaren och Margarita till film? Boken som publicerades under 1960-talet mer än 25 år efter författarens död blev en kultbok runt om i världen. Romanen sär en fantastiskt och fantasifull berättelse och samtidigt är den en tydlig och klar kritik av diktaturer och avslöjar fenomenen bakom makt som stryper yttrandefrihet. När det skrevs var den en kritik på Sovjetunionen och Stalins makt. Idag har filmatiseringen som gjort publiksuccé på ryska biografer. Hur det ens är möjligt i Putins diktatur? Mirakel kan tydligt ske också i vår nutid.

Filmen utspelas i Moskva under 1930-talet där en berömd författare plötsligt censureras av den sovjetiska staten: hans roman förbjuds, och premiären av hans nya pjäs om Pontius Pilatus ställs plötsligt in. Han blir utstött inom några dagar och ingen vill ha med honom att göra. Då börjar han i sin förtvivlan skriva en ny roman där har driver med djävulen, som får namnet Woland. Djävulen, Woland, kommer till Moskva för att hämnas på de som säger att han inte finns. Eftersom Sovjetunionen avskaffat religionen och därmed också avskaffat Gud finns ingen djävul heller. Författaren inser att hans roman aldrig kommer att publiceras i Sovjetunionen. Han träffar en kvinna som han inleder ett kärleksförhållande med, Kvinnan, Margarita, blir hans musa och inspirerar honom att fortsätta skriva, oavsett vilka konsekvenser det går.

I filmen vävsBulgakovs roman samman med hans eget liv och det blir en berättelse med många bottnar utspelar sig i tre parallella tidslinjer: det halvrealistiska Moskva på 1930-talet, det fantasifulla framtids-Moskva i Mästarns roman och Jerusalem år 33 efter Kristus, vid tiden för Jesu korsfästelse där Pontius Pilatus har en viktig roll, spelad av underbara Claes Bang.

Filmen är konstnärligt och filmiskt fascinerande – men berättelsen spretar vilt, fast det gör inte så mycket. Det underläggande temat tas upp ur olika synvinklar. Filosofiskt
är högaktuell och med tanke på hur yttrandefrihet och konstens frihet attackeras är det högintressant att den blev ett sådant publikfenomen i Ryssland med över fem miljoner biobesökare. Samtidigt är filmen också attackerad av den ryska staten. Filmens regissör Michael Lockshin har kallats ”förrädare” och ”folkets fiende” i Kremltrogna medier samtidigt som hans filmatisering av Mästaren och Margarita hyllats internationellt för sitt tydliga anti-totalitära budskap och dess konstnärliga kvaliteter.

I filmens ensemble finns några av Rysslands största filmstjärnor, som Evgeny Tsiganov och Yulia Snigir, samt internationella namn som tyske August Diehl och Nordens egen Claes Bang.

Var och en som läst Bulgaovs roman Mästaren och Margarita har troligen sina bilder av karaktärerna och händelserna. Att filmatisera den blir givetvis en berättelse som delvis blir annorlunda och spretar iväg åt andra håll. Det gör ingenting. Denna version är skapad genom fantasi och djup filmisk konstnärlighet, det är en imponerande skapelse som vibrerar och pendlar mellan komedi, gravallvar, absurdism, realism och fantasy och den står upp för konstens frihet och tankarnas rätt att gå åt alla olika håll.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Mästaren och Margarita

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 85
  • Sida 86
  • Sida 87
  • Sida 88
  • Sida 89
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in