Toxic
Inspirerad av Samuel Beckets I väntan på Godot och Harold Pinters Mathissen
Manus och regi Olle Mårtens
I rollerna Rasmus Sintorn Nystedt och Paulus Roséen.
Premiär på Fri scen på Kulturhuset stadsteatern 6 december 2025
Statsteaterns Toxic är en mörk och tät föreställning som borrar sig in i den psykologiska skuggsida som uppstår när en människa kliver in i ett liv där våldet styr moralens riktning. Genom gängmedlemmarnas perspektiv skildras inte själva handlingen – mordet som väntar i kulisserna – utan det frätande mellanrummet innan.
Scenen fylls av en nästan kvävande stillhet. Den klaustrofobiska stunden före ett planerat dåd, där två unga gängmedlemmar försöker hålla ihop sina tankar på olika sätt.
Den ene är helt avstängd. Han vill inte prata, inte lyssna, inte ens andas för djupt. Han sitter som om han försöker stänga av hela sitt inre, som om total tystnad är det enda sättet att inte rasa ihop. Hans tomma blick säger allt.
Den andre gör det motsatta: han spelar musik, blandar kort, försöker skämta bort det som ingen av dem vågar nämna rakt ut. Den rastlösa energin blir nästan smärtsam att se – ett desperat försök att hålla kvar något som liknar normalitet, trots att allt inom honom skriker motsatsen.
Det som gör Toxic så stark är hur den visar att ingen av dessa strategier egentligen fungerar. För förr eller senare kommer verkligheten ikapp, och föreställningen gör det tydligt att ens handlingar aldrig lämnar en. De fastnar i kroppen, färgar tankarna, dyker upp i drömmarna. Till slut blir de som ett filter över hela sinnevärlden – allt man ser, hör och känner blir färgat av det man gjort och det man försöker glömma.
Och mitt i denna värld av misstro och paranoia, där ingen är en riktig vän utan bara en tillfällig vapendragare, blir det tydligt att priset för våld inte bara betalas av andra – utan av ens egen själ.
Toxic lämnar publiken med en bitter eftersmak, men också en tydlig känsla av att ha bevittnat något viktigt: en påminnelse om hur snabbt mänsklighetens kanter vittrar när man låter våld och rädsla styra sitt liv. Så även om Toxic är mörk, är den också otroligt träffande. Den visar hur snabbt allt blir skevt när man normaliserar våld och hur ensam man blir när man tvingas misstänka alla omkring sig. Toxic är en stark, obehaglig och drabbande upplevelse.