• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Upplev universums födelse i GENESIS – immersiv föreställning får Sverigepremiär i januari

9 december, 2025 by Redaktionen


Foto Fever

Efter stora internationella framgångar, med över 1 miljon sålda biljetter, kommer ”GENESIS: En immersiv ljusföreställning” till Stockholm den 23 januari 2026. Denna audiovisuella upplevelse tar med publiken på en resa tillbaka till universums begynnelse, omslutna av 360-gradersprojektioner som fyller rummet med ljus, ljud och färg.

Ett pressmeddelande berättar:
Föreställningen presenteras av Zürichbaserade konstnärskollektivet PROJEKTIL i samarbete Fever, den ledande globala plattformen för liveunderhållning, i anrika och stämningsfulla Eric Ericsonhallen, före detta Skeppsholmskyrkan.

”GENESIS: En immersiv ljusföreställning” bjuder publiken på en förtrollande tolkning av skapelseberättelsens sju dagar. Den cirka 30 minuter långa föreställningen är uppdelad i tematiska kapitel som tolkar skapelsens olika skeden: ljus, vatten och himlen, jorden och växtligheten, himlakropparna, livet i havet och i himlen, landdjuren och människan, och till sist, vilodagen. Publiken sitter bekvämt i saccosäckar och kan luta sig tillbaka medan Eric Ericsonhallens väggar och tak förvandlas till ett levande universum.

PROJEKTIL arbetar med avancerad videomapping, en teknik som noggrant kartlägger rummets tredimensionella struktur för att skapa en fullständigt omslutande effekt. Rörliga bilder vävs samman med klassisk musik i ett känsloladdat ljudlandskap som väcker alla sinnen och trollbinder besökaren.

Immersiva konstupplevelser har blivit populära under de senaste åren och GENESIS tar formatet till en ny nivå. Eric Ericsonhallens arkitektur har mätts och beräknats in i minsta detalj för att projektionerna ska harmoniera med rummet. Resultatet är en totalupplevelse där både ljud och bild samspelar i ett fullständigt immersivt format.

”GENESIS: En immersiv ljusföreställning” välkomnar en bred publik, oavsett tro eller bakgrund, till denna stilla oas mitt i stan, till en värld där konst, teknik och andlighet möts.

Om PROJEKTIL
PROJEKTIL är ett internationellt framgångsrikt konstnärskollektiv från Zürich. Deras multidisciplinära team består av bildkonstnärer, musiker, programmerare, tekniker och designers, som skapar innovativa och meningsfulla upplevelser i gränslandet mellan konst och teknik. Sinnliga berättelser skapas av ljus och passion. Genom sitt arbete vill de inspirera, väcka nyfikenhet och tilltala våra sinnen.

Arkiverad under: Scen, Toppnytt Taggad som: Universum

Ironiska överdrifter effektfull relief åt välbekant intrig – Stolthet och fördom på Göteborgs Stadsteater

8 december, 2025 by Mats Hallberg

pressfoton Ola Kjelbye

Av Robert Shearman efter Jane Austens roman (översättning Anna Berg och Ragna Wei)

Regi och bearbetning: Ragna Wei

Scenografi och kostymdesign: Helga Bumsch

Koreografi: Lidia Woss

Maskdesign: Maria Agaton

Ljusdesign: Carina Backman

Ljuddesign: Dan Andersson och Karin Bloch-Jörgensen

Musik: Chris Lancaster

I rollerna: Beata Hedman, Christoffer Svensson, Ellen Linder (praktikant), Joel Möller (praktikant), Carina M Johansson, Johan Friberg, Morten Vang, Lukas Feurst, Anja Scheja (praktikant), Oméya Simbizi

Premiär 5/12 2025 Stora scen Göteborgs Stadsteater

Spelas till och med 28/2 2026

Hör verkligheten inte till vanligheterna för min del att börja med att belysa regissören och dennes betydelse men här faller det sig naturligt. Har åtminstone två gånger tidigare recenserat scenkonst norska Ragna Wei satt upp. Syftar dels på en ojämn dramatisering av Jane Eyre i samma gyllene ton som denna omtumlande premiär, dels på att hon häromåret golvade publiken med musiksatta berättelsen om Monica Zetterlunds liv. Kvinnan som undervisat på högskolenivå, utbildat sig i Oxford, varit konstnärlig ledare för Borås Stadsteater och bildat produktionsbolag verkar dras till klassiker i lika hög grad som till samtida berättelser. Min tes baserad på vad sett är att regissören roas av att använda ironi som ett genomgående stilmedel. Vad som gjordes modigt fast med varsamhet i Monicas vals frossas det i när Ragna Wei bearbetat Robert Shearmans dramatisering av Stolthet och fördom, romanen utgiven 1813 som skrevs ännu tidigare.

Eftersom det är första gången jag beskådar en adaption för scen av Jane Austens skarpsinnigt muntra blick på cirkulation inom adliga kretsar, kan inte avgöras vad hon tillfört dramatiseringen. Vad jag istället har med mig där jag sitter på tolfte rad är istället kuriöst nog en omläsning av romanen som deltagare i bokcirkel på bibliotek, jämte minnesbilder från BBC:s succéserie med Colin Firth som Darcy från1995. Den gjorde ju sådant bestående intryck att den gav upphov till Bridget Jones dagbok. Robert Shearman beskriver sin gärning som inriktad på komedi. Den 55-årige engelsmannen sägs syssla med absurdism och fantastik inom genrer som fantasy, sf, magisk realism och svart humor. Serien producerad av BBC fick som bekant fler följdverkningar. Blev en revival för författarinnan. Och på bio såg jag exempelvis Övertalning och Förnuft och känsla vars pjäsversion på Göteborgs Stadsteater 2008 jag recenserade. Kan skjuta in att jag då gjorde en miniintervju för Ny Tid med Ruth Vega Fernandez.

Regissören vill skildra det irrationella i oss. Menar att kärnan i romanen är de sociala koderna persongalleriet har att förhålla sig till och hur unga människor beter sig när de första förälskelsen omsluter dem. Utan att nå upp till samma exceptionella höjd som Monicas vals lyckas hon tämligen väl i sina intentioner. Helaftonsföreställningen på cirka tre timmar och tio minuter är sevärd, en audiovisuellt spektakulär upplevelse vars dubbla lyckliga slut majoriteten i salongen troligtvis är förtrogna med. Även om man inte svävar i ovisshet om utgången undras förstås med vilken estetik alla turer kommer falla på plats.

Och halva behållningen med uppsättningen ska tillskrivas dubbelarbetande Carina M Johansson. Självskriven i sina två paradroller glänser hon som den nojiga och sjåpiga Mrs. Bennet konstant orolig för sin och sina döttrars framtid. Om möjligt ännu roligare blir det när högdragna, drottninglika Lady Catherine de Burgh förkroppsligas med suverän diktion, med hushållerskan (Johan Friberg) i omedelbart släptåg. Har svårt att föreställa mig att någon annan ur ensemblen skulle göra samma avtryck. Johansson har senaste decenniet i samarbete med instruerande regissörer mejslat fram en mycket gångbar metod för att framställa figurer omedvetna om hur fåniga de ter sig.

Dramaturg Anna Berg resonerar i en miniessä till föreställningens program om den ytterst begränsade tillvaro som styrde de trånande och giftasmogna döttrarna, förvisso oerhört mer gynnsam än de flestas i landet för drygt tvåhundra år sedan. De debuterar på baler för att göra sig disponibla. Bennets döttrar saknar möjlighet att göra sig åtråvärda genom förmögenhet. Då återstår förvärvade talanger, charm och eventuell ungdomlig skönhet. Med detta i bagaget tar de sig in på äktenskapsmarknaden med ränker och rivalitet, går kaxigt på jakt bland tillfälligt stationerade militärer och ogifta adelsmän. Möten på tu man hand sker i salonger och utomhus i trädgårdar. För att återgå till dramaturgens text om att utmana hierarkiers snäva utrymme påminner hennes uppräkning paradoxalt nog om situationen för unga idag som lider av hedersförtryck. Ack så talande att deras skrämmande vittnesmål eller oförlåtligt tragiska historier skrivs det inga pjäser om.

Stolthet och fördom handlar som sagt om sken och faktiska omständigheter. Bokens psykologiska träffsäkerhet och sättet den avslöjar pompös snikenhet, hur dygder och förtjänster diskret lyfts fram; gör den till en evigt aktuell roman. Status tack vare börd men också beroende på visad moral, är vid sidan om jakten på lycka teman som stått sig. Berättartekniskt kan intrigen ses som rörig och inte helt sannolik, fast författarens psykologiserande granskande blick är sensationell. Jane Austen måste betraktas som ett geni.

Hög tid att tala om att jag läste verket oöversatt för drygt fyrtio år sedan i samband med de två terminer jag studerade engelska i Brighton. Har en utgåva från Everyman´s Library tryckt 1951. Att jag bott i familjer, rest i landet och träffat engelsmän gör att jag så väl känner igenom klassperspektivet uppsättningen betonar. Scenografin som enbart tar fram exteriörer (vilket var lite av en besvikelse) är centrerad kring en stor rektangulär upphöjning i trä vars lutning listigt varierar, indikerar att det bokstavligen gäller att manövrera socialt, att inte falla ur gemenskapen genom att göra skandal.

Bortsett från högt hängande gardiner och badmintonracket förekommer knappt någon dekor, istället frigörs tomma ytor. Shearman och Wei ägnar så gott som samtliga scener i första akten till att med få undantag förlöjliga persongalleriet. Extremen i det fallet är Mr Collins, präst och avlägsen släkting på friarstråt spelad med obetalbar humoristisk frenesi av Lukas Feurst. Darcy flyter förvisso ovanpå vilket uppfattas som arrogans. Och Elizabeth vars intelligenta observationer får henne att likna ett alter ego, fladdrar inte heller i väg trots flera friare att ta ställning till.

Koreografin är kul! Synkade, innovativa rörelser framhäver lustigt fåniga beteenden. Somligas vaggande gång och ryckiga rörelser har sin motvikt i yngre männens pråliga rörelser och ömsinta närmanden. Lidia Wos ska berömmas liksom ljusdesignern Carina Backman och Helga Bumsch som lagt mest krut på att ändamålsenligt ekipera ensemblen. Kommen så här långt erkänns att Chris Lancasters påverkan på produktionen borde kommenterats långt tidigare. Cellisten som komponerat kongenial musik, framför den i delar av spelperioden live på sitt instrument kopplat till loopar och med sampling. Han sitter synlig på vänster sida. Produktionen har anlitat två personer för instruktion och instudering av sång. En av aktriserna (Ania Scheja?) sitter vid ett piano, sjunger uppgivet på om jag hör rätt franska, i en passage som blir lite väl utdragen. Osäker på om hon spelar på pianot eller simulerar.

I en pjäs med skiftande ansikten före och efter paus är en annan lustifikation att vissa biroller fördelats på motsatta könet (kvinnoroller spelas av män och vice versa), ibland utan att man lägger märke till det och hajar till när man tar reda på vem som gör vad. Joel Möller blir en komisk perukförsedd uppenbarelse som inåtvända Mary Bennet. Översättningen av dramaturg och regissör är snillrik. Stilnivåer blandas fräscht när Jane Austens verserade replikskiften får välbehövlig friktion genom nutida språkdräkt. Erotiska antydningar har lagts in i manus, inte osannolikt att de förekom i originalmanus.

Och som framgått framhävs vikten av HUR något sägs. Uppgörelsen som blir startskottet till förhållandet emellan Darcy (Christoffer Svensson) och Lizzy (Beata Hedman) är en av de första scenerna helt utan ironi. En rörande ömsesidighet existerar hos både dem och i kärleken med sin förvecklingar mellan Jane (Ellen Linder) och Bingley (Joel Möller). Paren kräver uppriktighet av varandra. Parten med få rättigheter blir sålunda inget offer. Inledningsscenens förnumstiga råd och utläggningar om singelmän och ungmör är stor humor. Självständighet kontra beroende är initialt varandras motsatser. Gifta sig för pengar och ställning eller lycka? Underrubriken lyder ”ikonisk rom-com om att gå vilse i sig själv och kärleken”.

Johan Friberg åstadkommer som vanligt en stabil insats medan de fyra avsevärt mer oetablerade männen övertygar utan att glänsa. En publikfriande biroll exekveras med impulsiv snärt av Oméya Simbizi i rollen som den fåfänga, bortskämda yngsta dottern som rymmer i väg och riskerar skandalisera familjen. Hennes livsfilosofi: ”Vi har bara ett liv, men många möjligheter”. Beata Hedmans energi, tajming och strålande artikulation ska berömmas, även om hennes bevekande tonfall passar rollen illa. Som mer än skönjes i en alltför lång text kan uppsättningen sorteras in i kategorin berikande upplevelser. Ändå vill jag i ärlighetens lansera en inte obetydlig invändning allra sist. Systrarna Bennet framstår inte som trovärdiga, särskilt inte Beata Hedman. Kanske har jag den lysande BBC-serien för mycket på näthinnan. Men faktum kvarstår. Hade berörts i högre grad om Eline Höyer förslagsvis hade porträtterat Elizabeth.

egen bild från premiärens applådtack

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

”Macken” fyller 40 år – firas med hyllningsföreställning

8 december, 2025 by Redaktionen

När TV-serien Macken 2026 firar 40 år uppmärksammas jubileet med en hyllningsföreställning på Kajskjul 8 i Göteborg. Premiär blir den 26 september 2026. Föreställningen ”En hyllning till Macken” görs med Claes Erikssons välsignelse och bygger på originalets sketcher, scener och musikalnummer. Den regisseras av Niklas Holtne, med Solala, Linnea Lexfors och ett femmannaband på scen.

Ett pressmeddelande berättar:
–Jag är både stolt och glad över den hyllning av Macken som nu sätts upp på Kajskjul 8. Att serien, efter 40 år, lever vidare och får nytt liv av en ny generation är både hedrande och rörande – något jag aldrig kunde drömma om när vi spelade in den, säger Claes Eriksson, manusförfattare.

Publiken kan se fram emot en föreställning fylld av välkända favoriter och klassiska ögonblick, omsorgsfullt förflyttade till en modern scen. Nya musikaliska arrangemang och uppdaterade övergångar binder samman föreställningen, samtidigt som originalets humor, ton och värme består.

I centrum står Solala, Linnea Lexfors och regissören Niklas Holtne, som tillsammans tolkar Mackens universum med respekt, musikaliskt driv och lekfullhet.

Som en del av jubileet medverkar även Svenska Humorföreningen, som förvaltar Galenskaparna och After Shaves samlingar och arkiv. I samband med spelperioden presenteras en unik Macken-utställning på Kajskjul 8 med material direkt ur arkiven.

Ensemble:
Jens Lindvall -Solala
Olle Carlström Bergel – Solala
Anders Gabrielson – Solala
Linnea Lexfors

Kreativt team:
Manus: Claes Eriksson
Regi och bearbetning: Niklas Holtne
Kostym: Ulrika Wassén
Smink och peruk: Tiina Bengtsson
Producent: Ulrika Kvarnhult, Kajskjul 8

Arkiverad under: Scen, Toppnytt

Filmrecension: Beck – Ur askan, undviker ännu en gång nutidens samhällsproblem

8 december, 2025 by Rosemari Södergren

Beck – Ur askan
Betyg 2
Premiär på TV4 Play 5 december 2025
Regi Lisa Farzaneh
Manus Annika Sandahl och Fredrik Agetoft

En gång i tiden var Beck-filmerna bra på att sätta fingret på samhället och problem i tiden. De senaste omgångarna har tyvärr fegat ur och tappar den gnistan. Att det alls finns problem i det svenska samhället med gängkriminalitet är helt nedtystat. Det nämns inte med ett enda knyst. Fokus i denna nya Beckfilm, nummer 53 i ordningen, är en kristen frikyrka. Av poliserna är det Alex som får stå i centrum den här gången.

En pastor omkommer i en mordbrand på en gård till en frikyrka. Pastorn som dött i branden är en tidigare känd rockmusiker som blivit frälst och omvänd och frikyrko-kristen under stor mediabevakning. Kvar i församlingen finns en kvinna som är barnbarn till den pastor som en gång startade församlingen. Denna kvinna var barndomsvän till Alex. Det är lite svårt att tro på den situationen. Det passar inte in i den karaktär Alex varit under seriens gång.

Delvis har deckargåtan Knutby-vibbar. Det är inte en direkt kopia av Knutby-morden men skildringen av de inblandade karaktärerna påminner en del av hur de inblandade i Knutby skildrats i svenska medier.

Överlag tycker jag alla karaktärer i denna senaste Beckfilm blir karikatyrer av sina roller. Alla i polisgruppen, både Valter Skarsgårds karaktär, Martin Wallströms och Jennie Silverhjelms och Nina Zanjanins polischef. Till och med Peter Habers Beck följer mallen till hundra procent och blir inte spännande på något sätt.

Kriminalgåtan är för förutsägbar och aldrig direkt överraskande heller. Jag är lite besviken på denna liksom de senaste Beckfilmerna. Varför är det så svårt att lyfta dagens samhällsproblem?

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Beck, Filmkritik, Filmrecension

Köttbullar är viktigare än julskinkan

8 december, 2025 by Redaktionen

När svenskarna slår sig ner runt matbordet på julaftonen är det i mångt och mycket klassiska rätter som dukats fram: julskinka, köttbullar, prinskorv och inlagd sill saknas sällan. Julskinkan är dock inte längre det som flest svenskar har på julbordet – istället är det köttbullarna som ligger på första plats, skriver traditionsexperten Mattias Axelsson i ett pressmeddelande. I och för sig är skillnaden inte så stor mellan julskinka och köttbullarna.

Här är pressmeddelandet:
Så länge som man i olika undersökningar frågat svenskar om deras julmat har julskinkan nästan alltid varit ohotad på första plats. Men de senaste åren har andra rätter till exempel Jansson frestelse och köttbullar börjar hota.

Enligt årets undersökning som Yougov gjort på uppdrag av Presentbolaget svarar 75 procent “julskinka” på frågan “Vad äter du till middag på julafton?” medan siffran för köttbullar är 77 procent. Skillnaden blir än mer påtaglig när man ser hur yngre har svarat – i gruppen 18-34 år är det bara 58 procent som har med julskinka (mot 74 procent för köttbullar). För gruppen över 60 år är motsvarande siffror 86 procent för julskinka och 79 procent för köttbullar.

Överlag är de traditionella julrätterna som inlagd sill och Janssons frestelse inget som tilltalar yngre. Enbart 24 procent av de svarande i gruppen 18-34 år har med inlagd sill (jämfört med 70 procent för 60+), för Janssons frestelse är motsvarande siffror 33 procent (18-34 år) och 71 procent (60+).

Traditionsexperten Mattias Axelsson är inte förvånad över siffrorna:

– Att köttbullarna seglat upp som den nya favoriten är förvisso så överraskande, det har skapats ett nästan mytiskt skimmer över just julköttbullarna där recepten gärna ska hämtas i äldre generationers receptsamlingar. Och vi har under de senaste åren sett hur köttbullarna successivt smugit sig upp som viktigare och viktigare.

Bland yngre är det istället vegetariska och klimatsmarta rätter som seglar upp som alternativ. Närmare hälften av de unga kan tänka sig eller äter redan mer klimatvänlig mat, t.ex. något vegetariskt, på julafton.

– Det händer med viss regelbundenhet att nya rätter söker sig in på julbordet. Laxen kom på 1990-talet, prinskorven på 80-talet och Janssons frestelse blev en julrätt på 1960-talet, säger traditionsexperten Mattias Axelsson. Det jag tror kommer att bli de kommande årens nya rätt är något vegetariskt.

Eftersom Presentbolaget också har data för varje län kan man se att det finns vissa regionala variationer. Skåne och Halland äter till exempel mycket mer brunkål och grönkål än övriga landet, medan folk i Stockholm äter mindre av den traditionella julmaten.

Vad äter du till middag på julafton?
Köttbullar – 77%
Julskinka – 75%
Prinskorv – 65%
Janssons frestelse – 56%
Inlagd sill – 50%
Rödbetssallad – 48%
Gravad lax – 44%
Rökt lax – 43%
Risgrynsgröt – 42%
Revbensspjäll – 34%
Kål (grön, röd eller brun) – 27%
Sillsallad – 18%
Sylta – 17%
Dopp i grytan – 11%
Fläskkorv – 10%
Lutfisk – 9%

Arkiverad under: Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 84
  • Sida 85
  • Sida 86
  • Sida 87
  • Sida 88
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in