• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: The Moment – absurd, rolig, träffsäker drift av musikindustrin

16 mars, 2026 by Rosemari Södergren

The Moment

The Moment
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 mars 2026
Regi Aidan Zamiri
I rollerna: Charli XCX, Alexander Skarsgård, Rosanna Arquette, Kylie Jenner, Rachel Sennott, Kate Berlant, Jamie Demetriou, Arielle Dombasle, mfl.

En absurd, rolig och bitvis mycket träffande skildring av hur musikindustrin fungerar och hur subkultur som lyckas slå igenom sugs in i de makthavande kommersiella krafterna. Filmen bygger på Charli XCX och hennes erfarenheter, speciellt i samband med succén kring Brat-albumet. Fast det är ingen dokumentär utan ett drama, en förvrängd och dramatiserad skildring, en mockumentär.

I The Moment får vi följa Charli, en popstjärna som förbereder sin första stora arenaturné. Charli har precis haft en jättesuccé med albumet Brat. Ja, den som känner till Charli XCX inser att berättelsen bitvis spirat upp ur verkligheten. Fast med en rejäl skruv i handlingen. Vi får se hur stora kommersiella kulturföretag som Amazon tar över. Charli har fått ett avtal med Amazon som ska filma hennes arenaturné och visa den på Amazons streamingtjänst och därigenom kommer hon att nå ut till hela världen och många olika målgrupper. Hon kommer att ta klivet till att bli världsstjärna. Men vad innebär det för hennes kreativitet? Hon slog igenom som en popstjärna långt från välanpassad mainstream. Hon får nu en filmregissör på halsen som lägger sig i hennes planer för turnén och spelningarna. Filmregissören spelas av Alexander Skarsgård och oj, vad jag skrattade emellanåt. Skarsgårds filmregissör är en löjeväckande, skrattretande figur men samtidigt en karaktär som vi kan känna igen. Många har säkert mött denna typ av kommersiell aktör inom olika kulturbranscher.,

Filmen är rolig men väcker också sorg. Det är ledsamt att inse hur många subkulturer som vågar gå utanför det medelmåttiga sugs in och förändras och mister sin udd, mister sin gadd, när det kommersiella storaktörerna tar tag i dem och utnyttjar dem för att krama ut stora vinster. Någonstans under denna process försvinner ofta det äkta.

The Moment är rolig men ger en hel del att fundera på. Jag är glad att jag inte satsat mitt liv och karriär inom musikindustrin.

The Moment hade premiär på Sundance Film Festival den 23 januari 2026. Den är regisserad av Aidan Zamiri som skrivit manus tillsammans med Bertie Brandes och Charli XCX.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Alexander Skarsgård, CharliXCX, Filmkritik, Filmrecension

Helgjuten uppsättning trollbinder – Jenufa på GöteborgsOperan

14 mars, 2026 by Mats Hallberg

föreställningsfoton Håkan Larsson

Av Leos Janacek

Regi: Nicola Raub

Scenograf och kostymdesign: George Souglides

Dirigent: Alejo Pérez

Koreograf: Sara Suneson

Ljusdesign: David Debrinay

GöteborgsOperans kör och extrakör, orkester och statister

I rollerna: Julia Sporsén, Katarina Karnéus, Adam Frandsen, Kjetil Stöa, Ingrid Tobiasson, Mats Almgren, Carolina Sandgren, Ann-Kristin Jones, Kristian Lindroos, Ellen Larsson, Eugenia Babich och Stella Chatzidaki (praktikant)

Premiär 8/3 2026

Spelas till och med 26/3

Leos Janacek (fixar inte att skriva de tecken över några av bokstäverna som ska vara där) levde 1854- 1928 och tillhör de tre tjeckiska kompositörer som blivit kända utanför landets gränser. Tonsättaren var också musikteoretiker, folklorist, publicist och lärare. Påverkad av Dvorak och i än högre grad av landets folkmusik skrev han Jenufa vars urpremiär ägde rum 1904. Blev inte någon omedelbar framgång. Den ska ha varit den näst mest spelade operan i Tjeckoslovakien och ses som mährisk nationalopera. Vidare är den först med ett libretto som bygger på prosa, närmare bestämt en pjäs av kvinnlig dramatiker. Har för egen del uppfattat tonsättaren som mer experimentell än sina nämnda kollegor, fast detta klangrika dramatiska verk i tre akter med egenartat tonspråk är ingen utmanande lyssning. Istället ytterst njutbart komponerat för att illustrera librettots skiftande stämningar, dess laddade scener.

Alldeles inför föreställningen jag ser (12/3) läser jag på i informativa programmet, följer upp dagen efter med dramaturg Göran Gademans essä. Normalt sett bryr jag mig inte så värst mycket om operors ofta skruvade och oerhört sorgliga intriger. En förutsättning för att jag ska ta till mig verket är självfallet förhoppningar om extraordinär kvalitet beträffande musik och framförande infrias, såväl vokala insatserna som orkesterns. Fast i likhet med Peter Grimes, La Boheme, Carmen, Paula af Malmborg Wards nyskrivna opera Mytomania, Madame Butterfly och Herr Arnes penningar blir det extra intressant att studera vad som driver handlingen. Märker att jag till viss del säger emot mig själv. Vidhåller dock att musiken är det väsentligaste, den avgörande komponenten. Uppsättningen av Janufa som gjorts fyra vid fyra tillfällen i Sverige varav en gång tidigare på samma scen, är en hyrproduktion från Greklands Nationalopera.

Jag hade snappat upp att karaktären Jenufa delade samma öde som Kronbruden i Strindbergs drama som setts på Dramaten. De har förhållanden, blir gravida och föder utan att vara gifta. Något som förr i historien ansågs vara en stor skam, syndig gärning som måste föranleda drastiska åtgärder. Vilka konsekvenser få det? Vad ska hända med den nyfödda? Romeo och Julia- problematiken hos Strindberg är hos Janacek utbytt mot ett triangeldrama. Det utspelas i en by i Mähren och de röriga relationer som där råder. Ska inte veckla in mig för mycket i persongalleriets kopplingar till varandra. Föräldralösa Jenufa lever med sin fostermor som strängt månar om henne. Hon är förälskad i den förmögne Steva som äger kvarnen, men som tyvärr är en svekfull och självupptagen suput. Den unga lidelsefulla kvinnan uppvaktas passionerat av Stevas halvbror Laca. Ska man vara petig utstrålar inte Julia Sporséns gestaltning den attraktion som gör att halvbröderna haft känslor för respektive trånar efter Jenufa. Enligt Gademan skildras en värld av starka sociala normer, undertryckta känslor och moraliska gränsdragningar, något vi bevittnar.

Svårt att förklara exakt hur, men att librettot baseras på en pjäs med inbyggda konflikter upprättar en orubblig spänning, gör att man oavbrutet följer med på textskärmarna (svensk och engelsk text) ovanför scen. För övrigt oerhört imponerande av samtliga att sjunga på tjeckiska. Scenografin med gradvisa nedmonteringen av det stora huset i vitt och omgivande skogen markerar en allt större intensitet i uppkomna komplikationer. Ett mått på vilka ansenliga konstnärliga resurser GöteborgsOperan förfogar över är att dess formidabla kör utsmyckad i folkdräkter medverkar sparsamt. Och biroller syns basen Mats Almgren som förnumstig bydomare, sopranen Carolina Sandgren som dennes hustru samt Ann-Kristin Jones i rollen som Karolka. Tre otroligt rutinerade operasångare som medverkat i ett otal uppsättningar på denna scen och på andra håll.

Noterat lovorden i pressrosor från premiären och instämmer i hyllningskören. En kritiker menade att vad Sporsén, Katarina Karnéus (klockerskan) och Ingrid Tobiasson (farmor Byrijovka) presterar kan inte matchas av Kungliga Operan i vår huvudstad. Mycket möjligt att det är en rimlig iakttagelse. Jag saknar kompetens för en dylik jämförelse. De prisade agerande rösterna vilka bedömts vara drottninglika tack vare sina röster och dramatiskt övertygande agerande är fantastiska i arior. Sopranen Julia Sporsén tilldelades välförtjänst Stenastiftelsens Kulturpris i fjol. Mezzosopranen Karnéus är nog den som som allra mest få publiken med sig. Min poäng är att jag ändå vill hävda att tenoren Adam Frandsen som Laca gör dem rangen stridig. Hans bedrift ska verkligen inte negligeras utan lyftas fram.

Helheten är som framgått magnifik. Har sparat en avgörande beståndsdel till sist, en betydelsefull sådan som absolut inte får komma i skymundan. Syftar på vad dirigenten åstadkommit med orkestern. Låter fenomenalt klangrikt och mäktigt om dem. Och partituret de översätter till vidunderlig orkestermusik som understryker librettots textur, har en särdeles spännande personlig prägel vilket Janacek ska kreddas för. Vad som triumfartat skedde i orkesterdiket i perfekt akustik och togs emot av mig från sjunde rad, kan ha varit vad jag exalterades av allra mest. Mitt erkännande åt storartade yrkeskunskapen från dessa orättvist anonyma instrumentalister och vad de är förmögna till unisont.

Arkiverad under: Scen

Pjäsen Abrahams barn ska öppna för religionsdialog bland unga i Västsverige

13 mars, 2026 by Redaktionen

Abrahams barn
Foto Jonas Kündig

Hösten 2025 hade pjäsen och den gestaltade föreläsningen Abrahams barn premiär på Göteborgs Stadsteater och spelade för fulla salonger. Pjäsen är en personlig betraktelse över de tre världsreligionerna judendom, kristendom och islam med utgångspunkt i likheterna emellan dem. Nu ingår Göteborgs Stadsteater ett samarbete med Svenska kyrkan för att främja en religionsdialog bland unga vuxna i västra Sverige.

Ett pressmeddelande berättar:
– Abrahams barn väcker viktiga frågor som får oss att reflektera över vår egen och andras religion. Vi hoppas att vi gemensamt genom föreställningen kan främja den religionsdialog som vi ser att samhället i allra högsta grad är i behov av, säger Susanne Rappmann, biskop i Göteborgs stift.

Monologföreställningen Abrahams barn skapades av den norska skådespelaren Svein Tindberg för Det Norske Teatret i Oslo. I Sverige är det skådespelaren och regissören Johan Gry som tagit vid och utforskar berättelserna om centralgestalten Abraham. Föreställningen blandar historieberättande, humor och reflektion, och tar med publiken på en resa genom Abrahams liv, hans söner och de tre religionernas syn på honom.

Genom att väva samman texter från Tanach, Nya testamentet och Koranen blottläggs religionernas gemensamma rötter, konflikterna och möjligheten till förståelse.

I ett samarbete med Svenska kyrkan ges nu kulturhus, folkhögskolor, gymnasier, bibliotek och andra aktörer i västra Sverige, och som har tillgång till en scen, möjlighet att boka föreställningen utan kostnad. Satsningen riktar sig främst till unga vuxna och ska främja religionsdialog.

– Inför detta bjuder vi in dessa aktörer att se Abrahams barn 22 och 23 april för att därefter undersöka intresset för att kostnadsfritt boka föreställningen under våren 2027, då primärt för en ung vuxen publik. Genom samarbetet med Svenska kyrkan hoppas vi kunna nå fler unga och bidra till viktiga samtal om religion, historia och våra gemensamma rötter, säger Frida Edman, vd för Göteborgs Stadsteater AB.

Fakta: Abrahams barn – visning för arrangörer
• Föreställningen visas för inbjudna arrangörer 22-23 april på Göteborgs Stadsteater
• Inbjudan riktar sig till kulturhus, gymnasier, folkhögskolor, bibliotek och andra aktörer i Västsverige med tillgång till scen
• Aktörerna erbjuds därefter möjlighet att kostnadsfritt boka föreställningen under våren 2027, i mån av tillgängliga speldatum.
• Satsningen riktar sig främst till en ung vuxen publik
• Initiativet genomförs i samarbete mellan Göteborgs Stadsteater och Svenska kyrkan

Arkiverad under: Kulturpolitik, Scen, Teater, Toppnytt

Filmrecension: The Testament of Ann Lee – helt enkelt lysande

12 mars, 2026 by Ulf Olsson

Orwell

The Testament of Ann Lee
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 mars 2026
Regi Mona Fastvold.
Roller: Amanda Seyfried som den vuxna Ann Lee, Esmee Hewett och Millie Rose Crossley som den unga Ann, Lewis Pullman som Anns vuxna bror, Benjamin Bagota och Harry Conway som den unga William, Christopher Abbott som Anns man, David Cale, John, Thomasin McKenzie, Lewis Pullman, Stacy Martin och Tim Blake Nelson.

Ann Lee föds i Manchester år 1736 i en familj med åtta barn. Redan som liten börjar hon arbeta i en bomullsfabrik tillsammans med sin yngre bror William. Ann och William står varandra mycket nära och följs åt genom hela livet. En natt hör hon något som hon tycker är obehagligt, nämligen att hennes pappa och mamma ligger med varandra. Eftersom hon uppfattar sex som synd anklagar hon sin pappa: ”Jag vet vad du håller på med.” Det leder till att hennes pappa slår henne. Hon upptas mycket tidigt av föreställningar och fantasier om gud och vad som kan vara synd. En gång lyssnar hon på en gatupredikant som är mycket kritisk till den engelska kyrkan, som han hävdar bara intresserar sig för ritualer och makt och inte för vad verklig gudfruktighet är. Några år senare blir hon intresserad av de nya väckelserörelserna, särskilt de skakande kväkarna som predikar att Jesus kommer tillbaka som kvinna och att gud är både man och kvinna. Skakarna förordar att man ska bekänna sina synder offentligt och att sång samt improviserad dans och skrik är viktiga delar i gudstjänsten för att det ska vara möjligt att komma nära gud. Ann blir snart en av förkunnarna i gruppen och gifter sig med en församlingsmedlem, Abraham. Äktenskapet blir en plåga för Ann eftersom hon sedan barnsben har varit övertygad om att det bästa är att avstå från sex eftersom det är synd. Det gör det svårt för henne att acceptera sin man som visar sig vara sadomasochistisk och som kräver oralsex. Men efter att ha fött 4 barn, som alla dör tidigt, tycker hon att det får vara nog.

Hennes förkunnelse får stor spridning i lokalsamhället vilket gör att fler och fler söker sig till skakarna och till de dynamiska gudstjänsterna. Eftersom det anses hota både den engelsk kyrkan och den allmänna ordningen kastas hon i fängelse, där hon är kvar under 14 dagar. Fängelsetiden tillbringar hon med att vägra äta och dricka samt åkalla gud. Det gör att hon blir svagare och svagare och hon säger sig ha få uppenbarelser och kontakt med gud och hela andevärlden. När hon berättar om sina uppenbarelser för församlingen blir den övertygade om att hon måste vara den kvinnliga Messias som de har väntat på. De döper henne till Moder Ann. Hon förklarar att den ursprungliga synd är otukt och att människan därför måste avhålla sig från sex. Ett idogt arbete och ett liv i kyskhet är vägen till paradiset och moderlighet kommer att göra alla fria.

Efter ett tag får hon nya uppenbarelser som uppmanar henne att lämna det religiöst trångsynta England och fara till Amerika, närmare bestämt till New England. Det blir en farofylld och stormig båtfärd där de hotas att gå under. Ann är övertygad om att det som räddar alla är två änglar som ledsagar båten genom stormarna. Efter ca en månad i New York är det dags för Ann och hennes grupp att bege sig till New Englands där de skapar, Niskayuna, ett nytt samhälle och en ny församling. Genom broderns resor till olika byar runt omkring samlas fler och fler människor runt Ann och församlingen växter. Men Ann nöjer sig inte med det. Tillsammans med sin bror och några andra församlingsmedlemmar ger hon sig ut på en 2-årig resa för att starta nya församlingar runt omkring i New England. Till en början går allt bra, men till slut tar det en ände med förskräckelse. Ann och hennes bror förs allvarlig skadade tillbaka till Niskayuna där församlingsmedlemmarna ger henne allt det stöd som hon behöver.

Anns testamente är en spännande och intresseväckande film om en tid då de gamla maktfullkomliga kyrkorna ifrågasattes av en dynamisk frikyrklig rörelse. Filmen skildra på ett inkännande sätt den kamp och den förföljelse som ofta drabbade de nyare väckelserörelser.
Den har väckt stor uppmärksamhet vid ett antal filmfestivaler och Amanda Seyfried, vars rolltolkning bär upp hela filmen, har blivit nominerad till bästa kvinnliga huvudroll vid två tillfällen, bland annat Golden Glove. Hennes gestating av filmens Ann Lee är helt enkelt lysande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Begynnelser – tankeväckande drama om konsten att lura sig själv och om kärlekens många olika ansikten

12 mars, 2026 by Rosemari Södergren

Begynnelser

Begynnelser
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 mars 2026
Regi Jeanette Nordahl

Ett mycket tankeväckande drama om konsten att lura sig själv och om kärlekens många olika ansikten. Träffsäkert och troligen igenkännbart för många skildras hur svårt det är att vara ärlig mot sig själv, att erkänna för sig själv vad man känner, tänker och vill och därför blir det också omöjligt att vara ärlig gentemot de som är allra viktigast att vara öppen mot.

Trine Dyrholm och David Dencik spelar mot varandra i detta drama om relationer, familjeliv, kärlek, passion och lojalitet. I Danmark har den dragit en stor publik.

Ane (Trine Dyrholm) och Thomas (David Dencik) är ett par i yngre medelåldern med två döttrar. De är på väg att skiljas. Tomas har till och med tittat på en hyreslägenhet tillsammans med sin nya flickvän. Men Ane och Tomas har inte berättat för barnen än att de ska skiljas. De bor i ett hus och Are har inte fått klartecken från banken ännu om hon kan ta över huset själv, om hon kan beviljas lån att köpa loss Tomas del i huset. Men under ytan verkar det som att alla olika skäl de har för att inte ha berättat för barnen att de ska skiljas verkar vara svepskäl som de inte ens själva tror på. Hur säkra är det på att de vill skiljas?

De är så typiskt. De flesta lever som om de ska leva för alltid och att de alltid ska vara ung, friska och starka. Som om det som livet alltid är. Men då händer något de inte var beredda på. Ane trillar ihop och har fått en blodpropp i hjärnan. Hon blir förlamad på ena sidan och förlorat mycket av sin rörlighet. Tomas erbjuder Ane att han kan bo kvar i huset tills Ane blivit tillräckligt rehabiliterad för att kunna börja jobba och kunna bo ensam med döttrarna.

Som åskådare, som ser deras relationer, deras handlande och deras dialoger på film, blir det uppenbart att Ane och Tomas är mer bundna vid varandra än de inser själva. De har starkare känslor för varandra än de själva inser. Kärlek har många former. Lojalitet och tillhörighet kan vara minst lika starkt och viktigt som passion. Att ha barn tillsammans är också något som binder samman två människor. Denna film är mycket välspelad, bra berättad och ger mycket för åskådaren att känna och tänka själv.

Pressmeddelandet om filmen skriver:
Vuxet, varmt och mänskligt om en skilsmässa på paus, med Trine Dyrholm och David Dencik i sitt absoluta skådespelaresse. Jag skriver under på varje ord. Trine Dyrholm och David Dencik liksom hela ensemblen och inte minst de unga skådespelarna som spelar barnen bär filmen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 58
  • Sida 59
  • Sida 60
  • Sida 61
  • Sida 62
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in