• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Teaterhösten i Malmö

23 augusti, 2022 by Redaktionen

På Malmö Stadsteaters scen Intiman väntar ett innehållsrikt spelår fullt av dramatik. Foto: Jenny Baumgartner

Du drar teaterhösten igång i Malmö. Ett pressmeddelande berättar:

I över ett år har Hippodromen på Kalendegatan byggts om och dess program har dykt upp på olika spelplatser runt om i Malmö. På Intiman har allt varit nästan som vanligt med mycket dramatik och på Intiman och på Stadt Hamburg startar höstsäsongen. Det blir till exempel allt från musikdramatik om döden av Erik Gedeon till Ibsens psykologiska klassiker Hedda Gabler, och utmanande mästerverk av Fassbinder.

På Malmö Stadsteaters scen Intiman kommer publiken det kommande spelåret att få engagera sig i den magiska kärleksberättelsen Halva månen, det lekfulla och absurda sångdramat Meningen med döden, Ibsen-klassikern Hedda Gabler, verklighetsbaserade dramat Adressat okänd, och Fassbinders mästerverk om utanförskap Rädsla urholkar själen. Dessutom spelas två monologer på Stadt Hamburg: Mitt namn är Lucy Barton och Bang, efter texter av Barbro Alving. Två starka kvinnoporträtt men två helt olika berättelser.

Hippodromen planeras att nyinvigas till våren.

Kommande föreställningar på Malmö Stadsteaters scener Intiman och Stadt Hamburg:

HALVA MÅNEN
Av Roland Schimmelpfennig

Nypremiär på Intiman 26 augusti 2022

Succén är tillbaka! Den hyllade tyske dramatikern Roland Schimmelpfennig har skrivit Halva månen direkt för vår ensemble, och han står själv för regin. Det är en kärleksberättelse för vår tid där du får möta en brokig skara karaktärer i en förort till en europeisk storstad. En dag kommer en kringresande cirkus och oerhörda saker inträffar, och mitt i alltihopa växer ett triangeldrama fram. Pjäsen handlar om förvandling och en verklighet där olika tidsförlopp existerar parallellt. Det är magi!

Översättning: Ulf Peter Hallberg
Förlag: Colombine Teaterförlag
Regi: Roland Schimmelpfennig
Scenografi: Erlend Birkeland
Kostym: Lane Schäfer
Ljus: Ellen Ruge
Dramaturg: Henrietta Hultén
I rollerna: Erik Borgeke, Arina Katchinskaia, Susanne Karlsson, Erik Olsson, Magdi Saleh

MITT NAMN ÄR LUCY BARTON
Av Elizabeth Strout, i dramatisering av Rona Munro

Sverigepremiär på Stadt Hamburg 17 september 2022

Ett rum på ett sjukhus. En plats som redan genom sin existens blir bryggan mellan liv och död, då och nu. Du får möta Lucy som insjuknat i blindtarmsinflammation, komplikationer tillstöter och Lucy blir kvar i nio veckor. Hemma har hon två döttrar och en man. En dag sitter Lucys mamma vid fotändan av sjukhussängen. De har inte träffats på många år och minnen från en trasig barndom bubblar upp. Mitt namn är Lucy Barton är baserad på Pulizerpris-vinnaren Elisabeth Strouts bästsäljare om den komplicerade kärleken mellan mor och dotter, och hur livet tar sig oväntade vägar.

Översättning: Anna Kölén
Förlag: William Morris Endeavor Entertainment
Regi: Anna Azcárate
Scenografi och kostym: Leif Persson
Ljus: Sven-Erik Andersson
Mask: Åsa Trulsson
Dramaturg: Amanda Fromell
I rollen: Cecilia Lindqvist

MENINGEN MED DÖDEN
Av Erik Gedeon

Premiär på Intiman 1 oktober 2022

Välkommen till ett lekfullt och absurt sång- och musikdrama om livets stora fråga – döden. I en blandning av jazz, rock och reggae har musikdramatikern Erik Gedeon återigen skapat en oförglömlig historia. Han väjer inte för att med mycket humor ta tag i de stora obekväma frågorna, som du kanske upplevt i några av hans tidigare publiksuccéer som Ingvar – en musikalisk möbelsaga, Min vän fascisten och Evigt ung.

Förlag: Colombine Teaterförlag
Regi: Sara Cronberg
Scenografi och kostym: Franciska Zahle
Ljus: Robert Claesson
Koreografi: Melker Sörensen
Kapellmästare: Oscar Johansson
Mask: Åsa Trulsson
Dramaturg:  Amanda Fromell
I rollerna: Stefan Clarin, Malin Karlsson, Katarina Lundgren-Hugg, Walfrid Lindsgård, samt Lovis Feldt, Ruth Morales Letelier.
Musiker: Paul Hinz, Caroline Karpinska, Anna Thorstensson

BANG
Av Magnus Lindman, efter texter av Barbro Alving

Premiär på Stadt Hamburg 7 oktober 2022

Hur berättar man om en människa? Går det att gestalta ett liv som har levts? Välkommen till en monolog där skådespelaren Susanne Karlsson lånar ut sig till rollen som Bang.
Barbro Alving, alias Bang, var en känd journalist och krigskorrespondent med hela världen som arbetsfält. Redan som 27-åring rapporterade hon för Dagens Nyheter från både Berlinolympiaden och från spanska inbördeskriget, och blev övertygad pacifist. Under större delen av 1900-talet var hon med kaxig jargong och kvicka kåserier både banbrytande och folkkär. Hon blev ”Käringen mot strömmen” med hela svenska folket och ingen kunde som hon med både ironi och allvar beskriva det lilla i ett större sammanhang.

Förlag: Colombine Teaterförlag. Manus efter en idé av Anna Takanen.
Regi och scenografi: Martin Rosengardten
Kostym: Leif Persson
Ljus: Marcus Philippe Gustafsson
Mask: Siv Nyholm
Dramaturg: Anton Elmgren
I rollen: Susanne Karlsson

HEDDA GABLER
Av Henrik Ibsen

Premiär på Intiman 29 oktober 2022

Nygift och redan uttråkad. Hedda längtar efter frihet. En konstant storm pågår inuti henne, men det syns inte utåt där hon ger sken av att ha full kontroll. I sin tristess dras Hedda in i en härva av svartsjuka och rivalitet som kommer att förändra allt. Hedda Gabler är en av Henrik Ibsens mest spelade klassiker och ett psykologiskt drama om äktenskapets konventioner, sociala strukturer och människans motsägelsefullhet.

Förlag: Colombine Teaterförlag
Översättning: Klas Östergren
Bearbetning: Ragna Wei och Henrietta Hultén
Regi: Ragna Wei
Rumsligt koncept: Helga Bumsch och Ragna Wei
Scenografi: Helga Bumsch
Kostym: Maja Mirkovic
Ljus: Ilkka Häikio
Koreografi: Lidia Wos
Mask: Siv Nyholm
Dramaturg: Henrietta Hultén
I rollerna: Sandra Stojiljkovic, Viktor Nyström Sköld, Linn Mildehav, Kerstin Andersson, Erik Olsson, Johannes Wanselow, Lydia Ahlsén (praktikant Teaterhögskolan Malmö)

ADRESSAT OKÄND
Av Katherine Kressman Taylor

Premiär på Intiman 13 januari 2023

Ett samarbete med Kulturhuset Stadsteatern

Skådespelarna Sven Ahlström och Fredrik Gunnarson möts i Adressat okänd – en föreställning med två parallella röster i en turbulent tid som baseras på verkliga händelser under andra världskriget. De nära vännerna Martin och Max befinner sig på varsin kontinent och brevväxlar för att hålla kontakten. Men relationen blir alltmer komplicerad i takt med att Martins tillvaro och värderingar förändras. Adressat okänd är en dramatisering av en novell från 1938 skriven av den amerikanska författaren Katherine Kressman Taylor.

Översättning: Hanna Axén
Regi: Natalie Ringler
Scenografi och ljus: Jens Sethzman
Kostym: Elin Hallberg
Mask: Maria Lindstedt
I rollerna: Sven Ahlström och Fredrik Gunnarson

RÄDSLA URHOLKAR SJÄLEN
Av Rainer Werner Fassbinder

Premiär på Intiman 4 mars 2023

Kärleksrelationen mellan den äldre städerskan Emmi och den unge marockanske gästarbetaren Ali provocerar omgivningen. Deras förhållande utmanar normen och ställer frågor om intolerans och rasism på sin spets. Rainer Werner Fassbinders mästerverk är lika aktuellt idag som när filmen kom 1974.

Förlag: Colombine Teaterförlag
Översättning: Ulf Peter Hallberg
Regi: Helle Rossing
Scenografi och kostym: Siri Areyuna Wilhelmsson
Ljus: Sofie Gynning
Ljud: Jonatan Eklund
Mask: Siv Nyholm
Dramaturg: Amanda Fromell
I rollerna: Dilan Amin, Susanne Karlsson, Sandra Stojiljkovic, John Nije (praktikant Teaterhögskolan i Luleå) m fl.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Teaterkritik: En pjäs för de levande i en döende värld – viktig men ändå platt

21 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

Foto Sara P Borgström

En pjäs för de levande i en döende värld
Av Mirande Rose Hall
Regi Malin Stenberg
Dramaturg Emma Meyer Dunér
Översättning Amanda Svensson
Svensk premiär 20 augusti 2022
Medverkande på scen Helmon Solomon och Göran Martling

Titeln ”En pjäs för de levande i en döende värld” är verkligen lovande, den sätter igång tankar och känslor. En föreställning med det namnet skulle kunna vara ett drama som tar upp existentiella frågor. Mina förväntningar på en föreställning med det namnet är något som kryper under huden på mig och får mig att promenera hem med en mängd frågeställningar som far runt inom mig och kanske till och blir fylld av energi och kampvilja att förändra världen. Hur viktig denna föreställning än vill vara surfar den tyvärr för mycket på ytan.

Pjäsen tar upp hotet om klimatförändringarna och är en monolog av den amerikanska ekofeministen Miranda Rose Hall, om vårt ansvar att motverka det sjätte massutdöendet. En timme och tjugo minuter är inte mycket tid för att utveckla något men ändå förväntar jag mig att föreställningen inte ska missa målet som den till stor del gör. Givetvis bör jag inte kräva att en föreställning ska ge svaren eller lösningen. Men jag har sett problemen belysas bättre, starkare, tydligare och mer konstnärligt. För den som vill se en oerhört berörande och träffsäker film om samma klimathot rekommenderar jag HISTORJÁ – Stygn för Sápmi – en hyllning till konstens magiska kraft. Kulturbloggens recension kan du läsa här.

Fast trots att jag har flera synpunkter på vad denna föreställning missar önskar jag att en mängd politiker och andra makthavare ser den. Pjäsen sätts upp i fjorton länder i samma konstnärliga koncept, utvecklat av den brittiska regissören Katie Mitchell. Malin Stenberg, som regisserar Dramatens uppsättning, säger:
– Jag vill att folk skall vara lite småförbannade när de lämnar salongen. Men med en stark känsla av att vi inte är ensamma på jorden.

Att människor blir arga kan ge energi att ta itu med saker. För att mycket måste göras NU om klimatförändringarna ska kunna minska och inte bli lika ödeläggande.

Pjäsens handling kretsar kring Naomi, som är dramaturg i en ung och mycket engagerad teatergrupp. Precis innan de ska spela sin föreställning har en av skådespelarnas mamma varit med om en olycka och ligger för döden på sjukhus. Skådespelarna har åkt dit och Naomi är kvar ensam för att ta emot publiken. Hon väljer att berätta om sin research som teatergruppens föreställningar bygger på och hon tar där upp jordens historia sedan Big Bang och det mynnar ut i att människor nu är på väg att förstöra allt liv på jorden, det sjätte massutdöendet. Hon berättar om livet på jorden och varför det håller på att rinna oss ur händerna. Naomi spelas av duktiga Helmon Solomon. Hon är övertygande, jag tror på att hon är den dramaturg och spelar. Helmon Solomon vill jag se mera av i andra uppsättningar. Hon är en av denna föreställnings stora plus.

I monologen skyller Naomi utvecklingen på de vitas makt, att de vita förtryckt andra folkslag. Den som har någon koll på mänsklighetens historia måste ändå veta att det är långt ifrån den enda förklaringen. Dels råder det kraftiga klyftor mellan de fattiga/maktlösa vita och den vita eliten. Och förtryck av de fattiga har funnits i olika kulturer. Kastsystemet i Indien har funnits i tusentals år och fanns långt innan de vita tog sig till Indien. I Afrika fanns det krig mellan olika stammar och förtryck av svagare också innan de vita kom dit. När islams profet Muhammed dog år 632 krigade två olika falanger om vilken som var den rätta efterföljaren och där skedde massmord av motståndare. I Kina har de mäktigaste förtryckt den stora massan i årtusenden. Att de som lyckas ta makten förtrycker svagare grupper är inte enbart något som gäller de ”vita”, även om det vita patriarkatet dominerat de senaste århundradena. Det som förenar alla förtryck är att där finns en elit som drivs av girighet och makthunger.

Vad ligger bakom klimathotet? Varför måste vi hela tiden producera i så hög fart? Måste de allra rikaste som äger energi- och IT-företag hela tiden öka sina intäkter? Varför måste vi använda så mycket energi och el? Är det omöjligt att försöka leva mer långsamt, att människor mer får tid över och inte behöver stressa för att få ihop allt? Jag saknar sådana frågeställningar.

Föreställningen ingår i Stages som är ett europeiskt samarbetsprojekt som dels går ut på att turnera produktioner utan att resa eller transportera något. Dessutom genomför alla deltagande scener olika utvecklingsprojekt i samarbete med forskare, universitet och publik för att kunna arbeta mer hållbart i hela produktionskedjan.

Om regissörerna:
KATIE MITCHELL
Katie Mitchell, en framgångsrik brittisk regissör som satt upp tre uppmärksammade pjäser på Dramaten och även gästade Bergmanfestivalen 2012 med Fröken Julie, har skapat ett konstnärligt koncept som förverkligas lokalt av regissörer och skådespelare på en rad olika teatrar världen över.

MALIN STENBERG
Regisserar gör Malin Stenberg, som på Dramaten tidigare regisserat ett flertal föreställningar, senast Pussy Riot – en punkbön av Irena Kraus. Bland hennes uppsättningar på andra scener märks Jeanne d’Arc på Backa Teater, Förklädd Gud på Folkoperan och Ædnan, på Giron Sámi Teáhter och Riksteatern.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Klimathotet, Teaterkritik

Filmrecension: Firebird

19 augusti, 2022 by Rosemari Södergren

Firebird
Betyg 2
Svensk biopremiär 19 augusti 2022
Regi Peeter Rebane
Manus Peeter Rebane, Tom Prior
I rollerna Tom Prior. Oleg Zagorodnii. Diana Pozharskaya, m fl.

En kärlekshistoria mellan två sovjetiska militärer på tjänst i Estland under 1970-talet. En kärlek som var förbjuden och måste hållas hemlig.

Det är en film vars berättelse bygger på verkliga händelser och jag skulle gärna kunna ge högre betyg. Historien bygger på outgivna memoarer av författaren, regissören och skådespelaren Sergej Fetisov. Han dog innan han hann göra klart manus till filmen. Regissören Peeter Rebane och skådespelaren Tom Prior gjorde manuset och skapade filmen. Det visar hur svårt det kan vara att skriva klart något för någon annan. Ämnet för filmen: förbjuden kärlek mellan militärer i den sovjetiska armén skulle kunna vara både engagerande och gripande.

Att ämnet är viktigt gör inte en film automatiskt bra. Ett stort minus är att filmen utspelas på en rysk militärförläggning men alla talar engelska. Det blir väldigt konstigt. Men ännu större minus är att det är alldeles för förutsägbart. Fem minuter in i filmen vet jag i stort sett allt som ska hända. Jag har sett ämnet behandlas bättre i flera filmer och teateruppsättningar.

Den unge militären Sergei har snart gjort klart sin värnplikt och ska snart få återvända hem. Men hans chef skulle vilja att han stannade kvar, han är duktig och ambitiös. Sergeis stora dröm i livet är att bli skådespelare, men han har inte självförtroende nog för att söka in till skådespelar-utbildningen.

Så dyker stridspiloten Roman upp på förläggningen. Det visar sig att både Roman och Sergei har ett stort intresse för foto och när de lär känna varandra har de också ett gemensamt intresse för kultur som teater och dans. Roman tar med Sergei till en balettföreställning och när de är på väg hem efter den kommer deras första kyss.

Det finns delar av filmens berättelse som skulla kunna blivit väldigt bra. Sergei har många filosofiska tankar kring vad ett foto är och kan vara. Filmen skulle kunna bli mer filosofisk, den kuna ha utvecklat mer existentiella frågeställningar. Eller så kunde filmen haft mer paralleller till nutiden när Ryssland försöker lägga under sig Ukraina.

Vissa delar i filmen är riktigt löjeväckande överdrivna. Som den första kyssen som i ett dike i skogen när de gömmer sig för gränspolisen och kyssen sätter igång ett stort regn. Det är bara för mycket.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Där kräftorna sjunger

18 augusti, 2022 by Elis Holmström

Där kräftorna sjunger
Betyg 2
Svensk biopremiär 19 augusti 2022
Regi Olivia Newman

Där kräftorna sjunger kan enklast summeras såhär; Daisy Edgar-Jones och resten… Ungefär så tudelad och svartvit är hela upplevelsen. Utan att ha läst den populära och omtalade litterära förlagan är det svårt att avgöra om de största problemen härstammar från boken eller regissören Oliva Newman. Oavsett är filmversionen av Där Kräftorna Sjunger slarvig, styrkelös och retuscherad.

Även om intrigen inleds med ett mystiskt mord är detta i många och mycket en kärlekshistoria, som knappast framstår särskilt originell. Det är klassiska troper och klichéer om kärlek över gränserna, klassproblematik och ett snävt samhälle som saknar tolerans. För att överhuvudtaget lyfta sig över denna förutsägbara tematik krävs det styrka och förmåga. Roy Anderssons uttalande om att en bra regissör kan göra en intressant film av en telefonkatalog har en viss sanningshalt när man ser vad duktiga regissörer kan göra med triviala utgångspunkter.

Oliva Newman har dock inte erfarenheten att navigera sig förbi de många snåriga situationer som filmen ständigt hamnar i. Rent dramatiskt adapteras en slags mikrovågsmetod där allting ska vara snabblagat och ge resultat utan något större arbete. Intrigen där hela det emotionella ramverket ska etableras är närmast omöjligt att ta till sig eftersom det genomförs med skandalöst mycket slarv. Flera av de scener som borde beröra är omöjliga att behandla med något annat än en axelryckning. Detta eftersom det inte finns något kapital bakom händelserna.

Men det är framförallt bristen på kreativ kraft som kedjar fast Där Kräftorna Sjunker i sumpmarken. När man talar om filmmässig kraft behöver det inte innebära specialeffekter, stora scenarion och episka berättelser. Istället kan det vara något så enkelt som solitt tekniskt utförande. En stor del av av filmens tematik grundar sig i att uppskatta vardagen, även om den kan se mörk ut. Kärrmarken som en stor del av händelserna utspelar sig i är sannerligen inget som står högt på resebyråernas rekommendationer. Filmens patos vill däremot få tittaren att förstå skönheten och spänningen i denna, vanligtvis, icke attraktiva miljö. Det räcker dock inte med tomma ord från filmens karaktärer för att övertyga om detta, det hade även behövt förmedlas visuellt eller emotionellt.

Här är underskottet på erfarenhet och handlingskraft som mest uppenbart. Där Kräftorna Sjunger inte är inte frånstötande utseendemässigt men inte heller spektakulär. Det är ett opulent användande av solnedgångar och själlösa naturbilder som kunde vara stulna från Discovery Channel. Hela idén om skönhet i det oväntade blir därför urvattnad då det endast förmedlas i en rad ihåliga repliker. Den håglösa presentationen blir inte bättre av att resten av filmen påminner om ett noga iscensätt diorama på ett museum. Flera karaktärer befinner sig i något som närmast kan beskrivas som materiell misär. Trots det är scenografin alltför städad för att någonsin kännas som något annat än en välputsad kuliss.

Om det nu bara var en skakig intrig och ett mediokert utseende som hämmade Där Kräftorna Sjunger hade mycket kunnat räddas upp. Problemen slutar dock inte här utan sprider sig som röta i ett gammalt hus. Även om det görs en rad stora tidshopp verkar Oliva Newman vara fastfrusen. Den skakiga dramaturgin fortsätter att följa med som ett svart moln på himlen. Finstämda scener massakreras av falska emotionella utbrott. Obekväma kärleksförklaringar haglar titt som tätt. När allt ställer om till att bli dåraktigt romantiskt, kan man fråga sig om det inte är en ren Hallmarkproduktion vi har att göra med? Det skulle förklara varför dialogen och berättandet befinner sig någonstans mellan Rederiet och Bonde Söker Fru. När allting kulminerar i en sekvens med virvlande löv – som hämtat ur Disneys Pocahontas, är det svårt att inte börja se sig om efter nödutgången.

Mitt i denna tyfon av dramatiska fallasier och plastig romantik finns det en ljuspunkt – Daisy Edgar-Jones i huvudrollen. Jones lyckas skapa en nyanserad och empatisk karaktär. En karaktär som hade kunnat falla offer för att vara otillgänglig, i och med ett reserverat och tyst manér. Så är dock inte fallet, resan och svårigheterna som Jones karaktär genomgår blir mestadels intressanta, trots att allt omkring henne är ett hafsverk. Hon lyckas till och med skapa kemi med stenansikten som Taylor John Smith och Harris Dickinson.

Någonstans, djupt därinne, finns det en intressant berättelse med en mycket stark rollinsats. Dock är det omöjligt att ha överseende med de många felen på vägen. Det är för klumpigt, energilöst och tamt för att någonsin kunna beröra eller ens vara intressent.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Nyskrivna musikalen ”Svenne” intar Lilla scenen på GöteborgsOperan

18 augusti, 2022 by Redaktionen

I nyskrivna ”Svenne” medverkar 35 personer med olika erfarenheter och bakgrunder, mellan 13 och 74 år. Urpremiär 26 augusti.

Nyskrivna musikalen ”Svenne” – 35 personer med skiftande scenerfarenhet intar Lilla scenen på GöteborgsOperan, berättar ett pressmeddelande:

Nyskrivna musikalen Svenne handlar om extrema politiska ideologier, vems ansvar det är att säga ifrån och vad våra val får för konsekvenser.
Medverkar gör 35 personer med olika erfarenheter och bakgrunder, i åldersspannet 13 till 74 år.
De tre föreställningarna sålde slut direkt.

Svenne är en nyskriven musikal sprungen ur Per Nilssons August­vinnande roman med samma namn. Det är en show som med dans, teater och klubbmusik berättar om ideologier, politiska spel och civilkurage. Vem förtrycker, vems är ansvaret att säga ifrån och vilka blir konsekvenserna av de val vi människor gör?

– I handlingen växer ett högerextremt, rasistiskt parti sig allt starkare och vi får följa huvudkaraktären Svenne genom ett antal avgörande situationer. Vi har ju alltid flera val: att passivt se på, göra motstånd eller vara pådrivande, säger Saga Björklund Jönsson, som skrivit musiken.

Hon svarar även för manus, regi och koreografi tillsammans med Hanna Morau, projektkoordinator vid GöteborgsOperans avdelning Skapa.

Rollen som Svenne delas av tre olika medverkande. Vem är Svenne?
– En ung person som blir indragen i ett nystartat parti, där man snart förstår att det finns en dold agenda. Svenne blir en slags frontfigur – men har han aktivt valt det? Är han ett offer för omständigheter han inte rår över eller tvärtom medskyldig? Allting eskalerar fort, snöbollen rullar snabbare och snabbare mot öppet våld och upplopp, säger Hanna Morau.

Deltagarna fick anmäla sig i våras – och alla som ville vara har kunnat erbjudas plats i produktionen. De medverkande, där den yngste är 13 år och den äldsta 74 år, har skiftande scenerfarenhet, vissa har arbetat mycket på scen, för andra är det första gången.

Svenne är en del av den verksamhet vi kallar Återskapa, där unga är med och skapar ett helt nytt verk utifrån tematiken i ett redan existerande verk. Denna gång ser vi kopplingar till operan Nabucco, som ges på Stora scenen våren 2023.

Urpremiär fredag 26 augusti (skolföreställning).
Offentliga föreställningar lördag 27:e augusti kl 19 och söndag 28 augusti kl 14. Fri entré med biljett (utsålt, men ett litet antal biljetter kan släppas upp nära spelhelgen). Ca 90 minuter, utan paus. Rekommenderas från 13 år.

Team
Musikalisk ledning: Saga Björklund Jönsson
Idé: Malin Aghed
Musik, manus, regi, koreografi: Saga Björklund Jönsson
Manus, regi, koreografi: Hanna Morau

Arkiverad under: Opera, Scen, Toppnytt Taggad som: GöteborgsOperan

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 390
  • Sida 391
  • Sida 392
  • Sida 393
  • Sida 394
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in