• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Krig, vänskap och radikalisering i dramatiseringen av boksuccén Adressat okänd på Malmö stadsteater

3 januari, 2023 by Redaktionen

Sven Ahlström och Fredrik Gunnarson i Adressat okänd som får Malmöpremiär på Intiman den 13 januari. En samproduktion mellan Kulturhuset Stadsteatern och Malmö Stadsteater. Foto: Sören Vilks

Krig, vänskap och radikalisering i dramatiseringen av boksuccén Adressat okänd, berättar ett pressmeddelande om ett samarbete mellan Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm och Malmö Stadsteater:

Skådespelarna Fredrik Gunnarson och Sven Ahlström möts i en föreställning om krigets effekter på vänskapen. Om radikaliseringens mekanismer och effekterna av ett polariserat samhälle. Novellen Adressat okänd av Kathrine Kressmann Taylor, blev en omedelbar succé när den först gavs ut i USA 1938. Den är baserad på verkliga händelser och har hyllats som en av de viktigaste texterna som skrivits om upptakten till andra världskrigets utbrott. För regin står Natalie Ringler.

Adressat okänd är en samproduktion mellan Kulturhuset Stadsteatern och Malmö Stadsteater. I höstas hade föreställningen premiär på Klarascenen och nu får den Malmöpremiär på Intiman den 13 januari.

– Det finns röster som påstår att krig är patriotiskt, en hjältemodig akt. I själva verket är det en fruktansvärd maskin som sliter sönder och tar fram det allra sämsta i oss. Adressat okänd är en historia om en vänskap men också om ett krig. Den ställer frågor som tyvärr är aktuella även idag, säger regissören Natalie Ringler.

Året är 1932. De nära vännerna Martin Eisenstein och Max Schulse befinner sig på varsin kon­tinent och brevväxlar för att hålla kontakten. Deras relation blir alltmer komplicerad när Hitler kommer till makten i Tyskland. Max oroas över sin judiska syster som är kvar i Tyskland samtidigt som Martins karriär får fart och hans värderingar förändras. För varje brev växer oceanen mellan de två forna vännerna.

Skådespelaren Sven Ahlström är född i Malmö och utbildad på Teaterhögskolan i Malmö. Idag tillhör han Kulturhuset Stadsteaterns fasta ensemble. Skådespelaren Fredrik Gunnarson har medverkat i många föreställningar på Malmö Stadsteater genom åren, senast i Borkmania och Den bästa pjäsen som någonsin skrivits. Under 1990-talet blev de båda vänner och kollegor på Malmö Dramatiska Teater (idag Malmö Stadsteater). Tillsammans medverkade de bl a i Platonov och Vasasagan. Skådespelarduon har också synts tillsammans i TV-serierna Den osannolika mördaren, Wallander samt Norén-pjäsen Natten är dagens mor/Kaos är granne med gud på Kulturhuset Stadsteatern.

Regissören Natalie Ringler tilldelades Medeapriset 2014, och Svenska Dagbladets Thaliapris 2021. Ringler har bl a regisserat NomNomNom på Dramaten, En enkel historia på Radioteatern och Vår klass – Teater Galeasens största publiksuccé någonsin.

Här kan du läsa Kulturbloggens recension av Adressat okänd.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Malmö stadsteater

Filmrecension: Rodeo – berörande och stark men den gör mig också sorgsen

3 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Rodeo
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 januari 2023
Regi Lola Quivoron

En berörande men också en film som gör mig sorgsen. En unik, annorlunda skildring av en ung kvinna som kämpar för att ta plats i en ultramaskulin grupp, ett ett manligt motocrossgäng från underground-världen med en hel del kriminalitet. Julia är en ung kvinna som älskar att fara fram i hög fart på en motorcykel. När hon blir utkastad från sin familj träffar hon på detta motocross-gäng och hon satsar allt för att bli accepterad och en i gänget.

Det är mycket snyggt filmat och det är spännande att få en inblick i en värld dit jag själv aldrig skulle bege mig. Jag lyckades inte ens som tonåring att lära mig köra moped.

Filmens distributör beskriver filmen:
En feministisk uppgörelse med en ultramaskulin värld – en förförisk fransk American Honey på två hjul.

Jag är kritisk till den beskrivningen som sätter ett slag likhetstecken mellan feminism och att vara kriminell. Julia är utan tvekan kriminell. Det är hon redan innan hon träffat motocross-gänget. Hon har inga problem med att stjäla motorcyklar. När hon släpps in i gänget tar hon för sig genom att vara suverän på att ha idéer på hur gänget ska kunna genomföra brott.

Filmen har förföriska bilder från när Julia och gänget far fram på motorcyklarna, vinden blåser igenom deras hår och de utstrålar lycka och de kan resa sig på cyklarna och göra på ett hjul. Bilderna får mig att känna den frihetskänsla som väller igenom Julia när hon far fram på en motorcykel. Men det är farligt, livsfarligt, det vet det flesta av oss. Så jag blir väldigt kluven till bilderna där de gör konster på motorcyklarna, i full fart far de fram utan hjälmar. De leker med döden.

Julia är en fascinerande ung kvinna och samtidigt är det väldigt sorgligt att se hur grymt förtrycket av kvinnor är i denna miljö. Kvinnorna måste helt inordna sig under männen och antingen som den fängslade gängledaren Dominos fru låta sig i stort sett leva inlåst eller som några av de andra kvinnorna vara vackra bihang med kurviga kroppar. Att som Julia försöka ta för sig och bli likvärdig med männen är i stort omöjligt.

Skådespelarna är suveränt duktiga. Julie Ledru som spelar Julia kommer vi absolut att få se i fler filmer framöver liksom Antonia Buresi som har rollen som Ophélie, Dominos fru.

Rodeo vann juryns pris Un Certain Regard i Cannes filmfestival 2022.

Filmen är mycket stark men jag blir också nedslagen av hur farligt Julia lever. Ett minus för filmen är att jag inte får någon förklaring till varför hon blir utslängd från sin familj, blir utan bostad och därför måste bo i motocross-gängets förråd. Fast å andra sidan är det också en del av filmens styrkor att den inte berättar allt utan låter oss själva känna och tänka.

Om regissören:
Född 1989, har Lola Quivoron ett par kortfilmer bakom sig när hon långfilmsdebuterar med Rodeo. Under fyra år dokumenterade hon motorcykelgäng liknande de i filmen.
– I den miljön var jag som kvinna en främmande fågel, säger regissören Lola Quivoron. Men min huvudperson Julia trotsar alla givna gränser.
– Jag vill utmana den manliga blicken, säger hon.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Folkets bio, Motocross

Scenkonst 2022 i Göteborg med omnejd

1 januari, 2023 by Mats Hallberg

Herr Arnes Penningar – foto Lennart Sjöberg

Hög tid att summera scenkonståret i Göteborg. Tillvägagångssättet blir det enklast tänkbara genom att verken rangordnas. Nästan alla av de listade uppsättningarna har recenserats här. I några fall har jag avstått för att undvika att lägga timmar på att formulera argument när en skoningslös sågning varit befogad, eller för att ansenlig tid förflutit sedan premiär på grund av sjukdom. Vid en spontan tillbakablick kan hävdas att teateråret varit förhållandevis ojämnt. Minnesvärda toppar men också somligt som varit tveksamt, tråkigt och rent av misslyckat. Lika berörande och berikande som det kan vara med scenkonst lika plågsamt är det att uppleva pretentiösa, obegripliga och fullkomligt stillastående produktioner.

1.Herr Arnes Penningar på GöteborgsOperan – opera av Gösta Nystroem i regi av Mattias Emmedahl

2. Shoot, kameran går på Göteborgs Stadsteater – komedi av Erik Holmström/ Eva-Maria Benavente Dahlin inspirerad av roman av Pirandello.

3. Ghost Stories på GEST – engelskspråkig skräck-dramatik av Jeremy Dyson & Andy Nyman

4. Efter Fedra gästspel på Hagateatern (Ö2 Scenkonst) – monolog av Hanna Nygårds & Lisbeth Johansson

5. Vildanden på Göteborgs Stadsteater – Ibsens klassiska tragedi signerad Emil Graffman

Shoot, kameran går – foto Ola Kjelbye

6. En dåres försvarstal på Järnstudion – Strindbergs berömda monolog i bearbetning av Eskil Lundgren & Björn Melander

7. Amman på Hagateatern – komiskt manus av Andreas T Olsson iscensatt av Jan Ericsson & Carita Jonsson ( sist nämnde också musiker)

8. En kort resa tur och retur – poetisk soaré på Skeppet av Marika Lagercrantz & Elise Einarsdotter

9. Musikalen om Frigga på Stora Teatern – Musikal om kampen för kvinnlig rösträtt skapad av flera frigrupper

10. Jag, Gustav den tredje på Hagateatern – barnteater av Beate Persdotter Löken & Eddie Mio Larson efter bok av Hans Peterson

Bild från Vildanden på Studion Göteborgs Stadsteater – fotograf Ola Klelbye

11. Arma människor av konstkollektivet Snö – kammarspel av Emelie Strandberg och Carline Andreasson efter berättelse av Dostojevskij

12. Träd, hopp och kärlek – Barnteater av Ika Nord rekommenderad från 5 år

13. Mordet på Marat på Göteborgs Stadsteater – polskt team omtolkar Peter Weiss historiska drama

14. Mr Burns på Göteborgs Stadsteater – amerikansk dystopisk satir i tre akter från 2012

15. Dream Quijote på Teater Trixter – fantasi utifrån Cervantes i devising-uppsättning

16. Cabaret på GöteborgsOperan – ikonisk musikal i regi av James Grieve

17. Solitaire på Folkteatern – En av Lars Noréns sista pjäser i en samproduktion med Dramaten och i samarbete med flera teaterhus i Europa

18. Att tveka på Göteborgs Dramatiska Teater – Urpremiär skriven för frigruppen GDT av Johanna Svalbacke i regi av Erik Åkerlind

19. Bohuslän Stories i Stallebrottet på Bohus-Malmön – musikal med lokal anknytning av Maria Hörnelius och Mirja Burlin

20. Min vän Rita på Hagateatern – föreställning för barn i förskoleålder av Sara Klingvall & Helena Gezelius

Eddie Mio Larsson i Jag, Gustav den tredje – foto: Ludde Falk

21. Moderna tider på Folkteatern – Chaplin- parafras med komiska samtidsmarkörer av Erik Holmström

22. Dagar i Warszawa hos Teater Cinnober – Vera Berzak Teatersällskap i nyskrivet judiskt drama baserat på dokumentärt stoff

23. Hoffmans äventyr på GöteborgsOperan – drömsk och komplex opera av Offenbach

24. Kråkan på Masthuggsteatern – barnteater för de minsta av Karl Ekdahl baserad på bok av Ulf Nilsson

25. En död komikers liv på Göteborgs Stadsteater – I ett samarbete mellan Fredrik Evers, Claes Malmberg och Thomas Darelid skildras Lenny Bruce gärning i vad som liknar musikteater.

26. K på Folkteatern – Musikinterfolierad monolog med text av Katarina Frostensson

27. Om kärlek på Göteborgs Stadsteater – monolog om miljötänk av produktionsplattformen Kastratet

28. Nattvarden på Teater Tofta – Gränslös uppgörelsepjäs av Lars Norén i regi av Göran Parkrud

29. Brudköpet på GöteborgsOperan – konfliktfylld komisk opera av Smetana placerad i nutid

30. Nyårsbubbel på Aftonstjärnan – revy med sång, sketcher, koreografi, klädbyten och tänkvärda monologer

Bild från Don Juan – foto Malin Arnesson

31. Rotterdam på GEST – könsdysfori i centrum på engelskspråkig kärlekskarusell vars avtryck bleknat med tiden

32. Don Juan på Göteborgs Stadsteater – Hilda Hellwig tar sig an Molières farsartade drama

33. 100 sånger på Göteborgs Stadsteater – redovisande torr tysk tragedi förankrad i nutid som sågs två gånger

34. Blue Air på Teater Trixter – Paula Stenström Öhman dissekerar psykvården, många roller för fyra skådespelare

35. Tillbaka till Reims på Göteborgs Stadsteater – audiovisuell metapjäs i en överföring från Dramaten baserad på självbiografi (som jag läst) av fransk professor

36. Mölndalsrevyn bjuder på diverse nummer i Åbybergsparken under firandet av stadens 100-års jubileum

37. Vivian Girls på Göteborgs Stadsteater – dramatiserad skräckberättelse fritt efter särlingskonstnärs livsverk med könsmixad ensemble som gestaltar 9-åriga rebellflickor

38. Helen och Agnes på Göteborgs Stadsteater – Frustrerat samtal med olika ingångsvärden med text av Johanna Svalbacke blir till oförlöst kammarspel

39. LOST i min mormors mandala i Panjal Scenstudio – märklig monolog utspelas i jämtska fjällvärlden av och med Sara Ahlberg

40. Odysséen på Folkteatern – Samma dramatiker som skrivit 100 sånger i lika abstrakt som ymnigt manus utan struktur eller drivkraft

Arkiverad under: Krönikor, Scen

Recension av tv-serie: Kaleidoscope

1 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Kaleidoscope
Betyg 3
Premiär på Netflix 1 januari 2023

En mästertjuv och hans liga planerar en storslagen och invecklad kupp värd sju miljarder dollar. Det är en historia vi hört i olika versioner tidigare. Och givetvis finns det stora utmaningar för gängets ledare. Dels är uppgiften oerhört komplicerad för det är världens säkraste system de ska ta sig igenom och dessutom finns det svek och girighet inom gruppen också.

Denna tv-serie är väldigt snyggt filmad. Ni vet, ett kalejdoskop där färgerna ändras om man skakar den och varje gång blir det en ny bild i kalejdoskopet. Varje avsnitt av de åtta avsnitten i serien har ett namn efter en färg och delvis bygger avsnittet på den färgen. Fast jag tycker ändå att det är mest på ytan. Det kunde gjorts mer av de olika färgerna, låtit oss tydligare följe olika karaktärer i varje avsnitt. Delvis får vi följa olika karaktärer men ändå är det ligans ledare vi får följa mest i alla fall.

Seriens ena fascinerande fördel är hur vi som tittare kan känna med tjuvarna och vilja att de ska lyckas. Att vi håller på den kriminella gruppen. Fast å andra sidan är ju de rika som de ska råna kriminella girigbukar bakom den fernissade elitistiska ytan. Det är en historia vi hört förr också. Hur de stora mäktiga rika ofta kan kännas som de verkliga bovarna.

Ligan och dess två ledare är väldigt smarta och noggranna men samtidigt har de några som är med i ligan som inte är att lita på. Hur kan de ens låta dem vara med? Det gör berättelsen lite svår att tro på.

Skådespelarna är bra, fast av och till klichéartat skildrade. Den är snyggt filmad och ihopklippta. Den är spännande även om jag efter ett par avsnitt redan var säker på vem som var den verkliga tjuven, vilket också visade sig vara rätt. Men den känns lite slarvigt hopklistrad mot slutet. Med ett bättre slut hade serien absolut fått ännu högra betyg.

Fast på ett sätt finns det inte något slut eftersom man kan välja att se avsnitten i vilken ordning man vill. Om man vill kan man se dem kronologiskt men man kan också hoppa i tiden den som man vill. Men jag rekommenderar att åtminstone se det som händer under kuppen och efteråt sist.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Recension av tv-serie

Filmrecension: Vitt brus – om konsten att snacka utan att se verkligheten

30 december, 2022 by Rosemari Södergren

Vitt brus
Betyg 3
Vitt brus har premiär på utvalda svenska biografer den 9 december 2022 och på Netflix den 30 december 2022.
Regi Noah Baumbach

En djupdykning i en familj från den övre medelklassen i USA, en typisk familj med förmågan att strö ord omkring, alla snackar mycket, de har en otrolig svada men är blinda för verkligheten som är mitt framför ögonen. Om konsten att snacka. utan att se någonting. Ett fenomen som är väl spritt i världen idag, bland över medelklassen, bland akademiker och kulturvärldens elit.

Filmbolaget beskriver filmen så här:
En modern amerikansk familj försöker hantera vardagliga konflikter samtidigt som de kämpar med de universella mysterierna av kärlek, död och möjligheten att lyckas i en osäker värld.

Jag har svårt att betygsätta den. Den genomför sitt tema mycket väl och har flera bra skådespelare som Adam Driver i täten. De unga skådespelarna i rollerna som familjens barn är samtliga mycket duktiga. Men berättelsen talar inte till mig. Jag kan inte identifiera mig med att leva med sådant babblande som inte är förankrat i verkligheten. Om man är uppväxt i, rotad i, arbetarklass är det svårt att bli engagerad. Det är väl samma fenomen som gör att Ingmar Bergmans filmer inte talar till mig medan Lars Noréns och August Strindbergs verk gör det.

Huvudspåret för filmen är de existentiella frågorna, speciellt frågan om livet och döden. Ja allra mest om döden och dödsskräck. Det är intressant att observera hur mycket Jack (Adam Drivers karaktär) och hans kollegor på universitetet (de är universitetslärare och väldigt akademiska) snackar. Vilka svador de har. Filmskaparen driver lite med deras syn på sig själva och deras konkurrens om sina ämnen. Det är roligt men också väldigt löjligt. Så jag är rätt splittrad i min uppfattning. För de existentiella frågorna och dödsskräcken i speciellt finns det bättre filmer. Filmen bygger på en bok av Don DeLillo. Jag har inte läst den så jag vet inte om den skulle tala mer till mig. De existentiella frågorna är ett av mina special-intressen som jag gärna fördjupar mig i, ett annat av mina grundläggande teman är sådant som har att göra med livet för oss som växer upp i den samhällsklass som måste försörja sig med arbete för att få råd med mat och kläder. Varje kritiker ser ju film utefter sin uppfattning och för mig är Vitt brus absolut sevärd men den berör mig inte så mycket, men det har ju att göra med min utgångspunkt i vad som engagerar mig.

För övrigt är ju Adam Driver alltid bra. Så om inte är det ju värt att se Vitt brus för att se Adam Driver som en universitetslärare och familjefar med begynnande ölmage.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Adam Driver, Filmkritik, Filmrecension, Noah Baumbach

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 354
  • Sida 355
  • Sida 356
  • Sida 357
  • Sida 358
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in