• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: En sång för min dotter – om hur småtjafs förmörkar stundens glädje

5 januari, 2023 by Rosemari Södergren

En sång för min dotter
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 januari 2023
Regi Alauda Ruiz de Azúa
Medverkande Laia Costa, Susi Sánchez, Ramón Barea, Mikel Bustamante

En spansk film om livet, om hur vi människor kan bry oss om varandra, tjafsa och vara grälsjuka samtidigt. Jag såg någonstans att den stora spanske filmregissören Pedro Almodovar öst beröm över denna film. Det är logiskt, filmskaparen går tydligt i Almodovars fotspår i hur karaktärerna skildras. Fast En sång för min dotter är mindre absurd än vad Almodovars filmer ibland kan vara, denna film tar inte ut svängarna lika mycket – och det är mest positivt.

En film om det stora i det lilla livet och som skildrar hur vi blir föräldrar åt våra föräldrar samtidigt som vi blir föräldrar åt våra barn. Eller hur det kan inträffa samtidigt. För en del kan barnen förstås hinna bli tonåringar eller vuxna innan det är dags att ta hand om våra föräldrar.

Huvudpersonen Amaia är en 25-årig kvinna. Hon och hennes partner Javi har precis fått ett barn, lilla Jone. De inser först då på allvar att de nu har ansvar för ett helt nytt liv och att det ändrar mycket i deras liv. Javi är ljustekniker på teatrar och måste ta jobb i en annan stad när det erbjuds. Amaia hoppas kunnas göra en del av sina jobbuppdrag via dator hemifrån. Hon märker snabbt att det är omöjligt när hon är ensam med en baby som skriker och vill bli tröstad och vill ha bröstmjölk. Amaia bestämmer sig då för att flytta hem till sina föräldrar ett tag.

Föräldrarna bor i en mysig krustads i Baskien. De är lyckliga över barnbarnet men trots det så gnäller framför alla Amaias mamma och kommer med pikar. Fast när de promenerar på staden och möter bekanta skiner Amaias mamma och visar upp barnbarnet och skryter. Men hemma tjafsar hon och ger pikar åt Amaia. Det är som att vi ofta inte inser hur lyckliga vi är just när vi är lyckliga. Vi låter småtjafs förmörka glädjen i stunden. Det är filmens tema. Att vi glömmer att vårt liv är det vi lever just nu, precis här och nu.

Tyvärr tycker jag att filmens sista tredjedel blir lite seg och övertydlig men då de första två tredjedelarna är så bra och helt slukar mig får filmen betyg efter kvalitet på de första två tredjedelarna.

Filmen utspelas i Spanien och jag tror att vi som bor i Sverige inte helt kan identifiera oss med Amaia. Dels har vi ju en föräldraförsäkring som gör att vi kan vara hemma med nyfödda barn och första tio dagarna kan båda föräldrarna vara hemma. När det gäller vård av sina föräldrar är det inte heller lika utspritt i Sverige att flytta hem till sina äldre, sjuka föräldrar och ta hand om dem. Att vi lämnar bort barnen på dagis och de äldre till äldreboenden eller sjukvården har sina fördelar och sina nackdelar, men jag är ändå glad över att jag och min man kunde vara hemma med barnen i början och sedan kunde ha dem på dagis så vi båda kunde jobba.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Äldreboende, Filmkritik, Filmrecension, Spanien

Filmrecension: Holy Spider – Brutalt och välspelat om jakten på legendarisk seriemördare

5 januari, 2023 by Petter Stjernstedt

Holy Spider
Betyg 4
Svensk biopremiär 20 januari 2023

En film-noir med nerv. Omskakande och brutalt om Iran och samhällets förtryck mot kvinnan. 
Holy Spider baserar sig på en sann historia om spiderkiller, en seriemördare som härjade i den heliga staden Mashhad i Iran på 2000-talet. Han mördade kvinnor på löpande band, prostituerade som utifrån hans ögon hade försummat sin förpliktigande roll. 

Efter trolldramat Gräns från 2018 och skräckfilmen Shelley från 2016 kommer regissör Ali Abbasi med en blytung pjäs. Holy Spider är på flera håll en enastående film som tar oss med på en läskig resa till en värld där kvinnor framställs som djur. Prostituerade står lägst i rang och det är fritt fram att spotta eller knuffa en kvinna som står vid vägrenen och väntar på att nästa bil ska stanna.  

Som regissör är Ali djärv och vågar visa explicita våldsscener. Mehdi Bajestani tar sig an rollen som kvinnohataren Saeed med bravur. Han är byggarbetaren som spyr galla över prostituerade. Saeed använder religionen för att försvara sina dåd (I verkligheten hyllades han av den religiösa högern för att ha “rensat upp smutsen från gatorna”).

Och han gör allt för att inte bli upptäckt, rullar mödosamt in liken i mattor som sedan dumpas och grävs ner ute i öknen. Saeeds stolthet gör att han varje gång efter avklarat mord ringer upp kommissarien och berättar om sin bragd. Rahimi, spelad av en pricksäker Zar Amir-Ebrahimi, är den kvinnliga journalisten som börjar att utreda kvinnomorden. Zar gör en strålande insats här och för detta fick hon välförtjänt ta emot priset som bästa skådespelerska i Cannes förra året. Rahimi hamnar snart i svår knipa och tvingas ta till extrema åtgärder för att komma åt den ökända Spiderkiller. 

Holy Spider är en stark och läskig skildring av det iranska samhället. Ali Abbasi går närgånget fram , zoomar in på offren, böjer sig inte en tum för att skildra det makabra. Förtrycket mot den iranska kvinnan sker dagligen. Spiderkiller tar det bara till sin spets, men sättet att behandla kvinnan på, tvånget att ha slöja på sig, förbud mot att göra abort och frånvaron av lagar som skyddar kvinnor från att utsättas för våld i hemmet. Våldet är inbyggt i det samhälleliga systemet i Iran. 

Att slöjuppropet är en revolution råder det ingen tvekan om. Och bättre timing får man leta efter för en film som vågar ocensurerat visa upp den dystra verkligheten. Det kan kännas provocerande, men kanske är det enbart via exponering vi på riktigt kan förstå det våld kvinnor och prostituerade utsätts för. Efter bara tre filmer är Ali Abbasi en av Sveriges mästerregissörer och Holy Spider hans största bedrift. Det är film när den är som bäst, film som kan förändra, som bränner till och gör ont och en historia som skrivits med guldpenna i hand.

Petter Stjerntstedt

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Ali Abbasi, Holy Spider, Zar Amir-Ebrahimi

Recension av tv-serie: Copenhagen Cowboy – en mardröm

5 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Copenhagen Cowboy
Betyg 1
Premiär på Netflix 5 januari 2023
Skapad av Sara Isabella Jønsson Vedde och Nicolas Winding Refn

En serie för den som vill grotta ner sig i allt hemskt och vidrigt som tänkas kan: Zombier, vampyrer, människoätande grisar, våld i alla möjliga former. Allt som kan tänkas finnas i dina värsta mardrömmar finns med.

Det känns svårt att ge dåligt betyg till något som en grupp tv-serie-skapare lagt ner tid och kreativ energi på att skapa. Men för mig fungerar inte denna serie, jag mår illa när jag ser den. Men för den som vill grotta ned sig i äckliga, skrämmande saker kan det vara värd att ägna tid att se. Den är speciellt filmad också med många långsamma närbilder på människor och speciellt på Miu, kvinnan det handlar om. Den är filmad med många stilla bilder som kan förmedla tankar och känslor och framför allt skrämmer och ger oroskänslor. Vi anar hela tiden att något hemskt är på väg att ske. Jag har nog aldrig sett så många hemska människor av olika kön och olika kulturella bakgrunder som är vidriga, hemska.

Miu är en kvinna har sålts som lyckobringande amulett under hela sitt liv och tar nu itu med att hämnas på alla som gjort henne eller andra kvinnor illa. Denna mystiska kvinna är mycket speciell och ser mer ut som en ung pojke, hon har androgyn utstrålning i hög grad.

Serier om att hämnas lockar mig inte så ofta, men den här är bland det mest obehagliga jag sett.
Efter att ha sålts som en mänsklig lyckoamulett under hela sitt liv vill denna kvinna med mystiska krafter hämnas på de som gjort henne illa.

Den som är ett stort fan av skräck och skrämmande saker håller säkert inte med mig i min bedömning. Jag kan dock uppskatta en del skräckfilmer, speciellt om jag tycker att de har ett budskap eller tema som säger mig något. För mig känns denna mer som ett pepprande av alla hemska och äckliga saker som tänkas kan. En riktig mardröm. Men en del uppskattar sådana mardrömmar. Så är det ju.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Mardröm, Netflix, Recension av tv-serie, Skräck

Filmrecension: Brighton 4:e gatan – sällsynt vacker film om människors förmåga att hitta det vackra i varandra

4 januari, 2023 by Rosemari Södergren

Brighton 4:e gatan
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 januari 2023
Regi Levan Koguashvili

En vacker och sällsynt berättelse om en förälders kärlek till sitt barn, en stark skildring av vad en far kan göra för att skydda sitt vuxna barn. Det är också en unik skildring av immigranters liv i Brighton Beach i Brooklyn, en stadsdel till stor del befolkad av rysktalande immigranter från det forna Sovjetunionens alla hörn. En helt unik film om mänsklighet. En underbar film som kan visa skönheten i samhörighet och tron på att det finns något fint i varje människa. En film om att inte ge upp hoppet om någon.

Vi för följa en äldre man, Kakhi, som varit brottningsmästare. Kakhi lämnar sin sjuka hustru och älskade hund i Tbilisi i Georgien för att besöka sonen Soso i Brighton Beach i Brooklyn. Han har fått höra rykten från andra georgier att sonens Soso inte studerar medicin, som var planerat utan istället spelar upp alla pengar. När Kakhi kommer till New York ställs han inför faktum. Sonen sliter hårt som flyttkarl och kan inte fortsätta sina studier i medicin förrän han får amerikanska medborgarskap, vilket kostar en hel del. Han måste gifta sig och betala för det. Och ännu värre är att han dragit på sig stora spelskulder hos en rysk gangster och därför är hotad till livet. Khaki beslutar sig för att hjälpa sin son ur knipan.

Sonen bor på ett härbärge där många immigranter från det forna Sovjet bor. De bor trångt och de är fattiga – men de har stora hjärtan och ställer upp för varandra när det behövs även om de tjafsar emellanåt. Det är en väldigt vacker film om solidaritet mellan fattiga grupper.

Jag tycker det känns som att majoriteten av världens filmproduktion skildrar livet bland välbeställda människor, ofta övre medelklass. Därför är det så befriande med en film som denna, skildrar människor som måste kämpa för att få livet att gå ihop rent ekonomiskt. Och i en miljö med rysktalande immigranter som för mig är en grupp jag inte träffar så ofta.

Vid filmfestivalen i Tribeca 2021 belönades filmen Filmen tre priser – Bästa internationella film, Bästa manus och Bästa manliga skådespelare – vid filmfestivalen i Tribeca 2021. Den fick också pris som bästa film på Asian World Film Festival in Los Angeles. Filmen var även Georgiens bidrag till Oscarsnomineringarna 2022.

Levan Koguashvili är en intressant georgisk filmregissör som jag ser fram emot att se mer av. Hans hittills mest hyllade film är Gogita’s New Life som kom 2016. Den handlar om en man som släpps ur fängelset och försöker leva ett normalt laglydigt liv. Också det en film som skildrar människor som måste jobba för att mat och bostad och annat att fungera. Levan Koguashvili har gått filmskola både i Moskva och i New York och han har jobbat som journalist på en oberoende tv-station i Georgien.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Lumors föreställning ”Content” får Göteborgspremiär på Folkteatern

3 januari, 2023 by Redaktionen

Föreställningen ”Content” av scenkonstkompaniet Lumor får Göteborgspremiär på Folkteatern den 14 januari.

Lumors föreställning ”Content” får Göteborgspremiär på Folkteatern, berättar ett pressmeddelande:

I samarbete med Lumor presenterar Folkteatern ”Content”; en mörk, humoristisk framtidssaga, mitt emellan dröm och verklighet. Om vår längtan efter sammanhang i en värld där allting flyter. För manus och regi står David Wiberg och Oskar Thunberg.

– Vi har gett oss på det heligaste vi har – nämligen berättelsen – och gått loss på den fullständigt, utan att för den sakens skull låta det bli performance eller en räcka scener staplade på varandra, säger David Wiberg och Oskar Thunberg. Den har en handling, men på sitt egna sätt.

Med Content återförenas David Wiberg och Oskar Thunberg, som låg bakom kritikerrosade Här kommer alla känslorna på en och samma gång (Lumor/Unga Dramaten 2017). Nu fortsätter de sin uppgörelse med vår tids fixering vid tydliga, säljbara berättelser och tar utgångspunkt i vår kollektiva strävan efter att fylla våra liv med innehåll, såväl verkligt som fiktivt.

Scenkonstkompaniet Lumor har, under konstnärlig ledning av Paula Stenström Öhman och Oskar Thunberg, tidigare uppmärksammats för föreställningar som Ambulans och People respect me now. Förra året mottog Lumor Sveriges Teaterkritikers Förenings teaterpris för 2021.

Efter urpremiären av Content i Stockholm i november skrev Svenska Dagbladet:
”en lätt futuristisk historia”
”Trivial vardag, rädsla och längtan blandas med liksom halva scener, och splitter från en deckargåta. Det påminner kanhända om ’Twin peaks’. Eller inte.”
”’Content’ är ett slags anti-sedvanlighet, ett sätt att osäkra förutsägbar dramaturgi och den självklara förförståelsen. Wiberg/Thunberg vill visa hur vårt behov av mallar förstör vår förmåga att själva stå för en konstnärlig gärning genom att vara medkreatörer. Vi ska vara aktiv del av skeendet, inte passiva konsumenter. Fungerar det? Jag är osäker, vilket väl var meningen.”

Content
Göteborgspremiär på Folkteatern 14 januari 2023.
Manus och regi: Oskar Thunberg och David Wiberg
Scenografi & kostymdesign: Maja Döbling
Ljuddesign & komposition: Stefan Johansson
Ljusdesign: Markus Granqvist
Grafisk from: Erica Jacobson
Medverkande: Helena Lindegren, Sofia Rönnegård och Jörgen Thorsson

Content är en samproduktion mellan Lumor och Folkteatern Göteborg.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 353
  • Sida 354
  • Sida 355
  • Sida 356
  • Sida 357
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in