• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

28 mars, 2023 by Redaktionen

Carina M Johansson, Lasse Beischer och Victoria Dyrstad i Processen. Premiär 31 mars. Foto: Ola Kjelbye.

Pontus Stenshäll tar sig an Franz Kafkas världsberömda roman, flyttar in handlingen på teatern och gör huvudpersonen till regissör i stället för banktjänsteman. I rollen som Josef K, människan som mals ner av ett obarmhärtigt system, ser vi Lasse Beischer. Premiär fredag 31 mars 2023 på Stora Scen på Göteborgs stadsteater.
Ett pressmeddelande berättar:

Skådespelarna på den kommunala teatern repeterar Shakespeare Universe när den konstnärliga processen snart får stå tillbaka för en process av helt annan art. Plötsligt dras regissören Josef K in i byråkratins mardrömslikt vindlande korridorer och i en häktningsförhandling utan att få veta vad han anklagas för.

Verklighet och fiktion glider in och ut i denna uppsättning där Pontus Stenshäll hämtat inspiration från såväl sin egen och långa erfarenhet som konstnärlig ledare och regissör, som från samhället i stort. Processen blir Stenshälls sista regiuppdrag under tiden som konstnärlig ledare för Göteborgs Stadsteater.

– Det är ett vilt, hemskt och roligt undersökande av hur det osannolika görs troligt, det orimliga förnuftigt och det vardagliga högst förvånande, säger Pontus Stenshäll.

Franz Kafka (1883-1924) skrev Processen runt 1914-1915. Den gavs ut efter hans död 1925 och handlar om Josef K som vaknar en morgon och arresteras utan förklaring till vilket brott han har begått. I romanen får man följa hans labyrintiska väg genom ett absurt rättssystem.

Pontus Stenshäll är skådespelare, regissör och konstnärlig ledare för Göteborgs Stadsteater. Han är en av grundarna till moment:teater i Gubbängen i Stockholm och har regisserat på de flesta av Sveriges institutionsteatrar. På Stadsteatern har han tidigare stått för regin av Mephisto, Utvandrarna, Kung Lear, Puntila och hans dräng Matti samt Kejsarn av Portugallien.

Processen
Premiär 31 mars på Stora Scen
Fritt efter Franz Kafkas roman
Bearbetning och regi: Pontus Stenshäll
Scenografi och kostymdesign: Richard Andersson
Maskdesign: Ingela Collin
Ljusdesign: Max Mitle
Ljuddesign: Tommy Carlsson
Kompositör: Simon Steensland
Videodesign: Ludde Falk
Dramaturg: Anna Berg

Med: Bortas Josefine Andersson, Lasse Beischer, Victoria Dyrstad, Fredrik Evers, Johan Friberg, Eline Høyer, Carina M Johansson, Jesper Söderblom

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Franz Kafa, Göteborgs stadsteater, Processen

Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

27 mars, 2023 by Redaktionen

Thomas Ostermeier och Lena Endre. Foto: Debora Mittelstaedt.

Thomas Ostermeier står för regi i monologen Vox humana av Jean Cocteau som sätts upp på Stora Scenen på Dramaten med premiär den 16 april 2023.
– Lena och Thomas har verkligen funnit varandra konstnärligt så vi är mycket glada över att samarbetet fortsätter, säger Mattias Andersson, teaterchef och konstnärlig ledare på Dramaten.

Ett pressmeddelande berättar:
Det är andra gången som Lena Endre och Thomas Ostermeier arbetar ihop. Lena spelade en av rollerna när Ostermeier regisserade Tillbaka till Reims av Didier Eribon hösten 2021.

I Vox humana möter publiken en kvinna som pratar i telefon med sin före detta. Deras förhållande har efter fem år nyligen tagit slut och hon är förtvivlad, men gör allt för att hålla skenet uppe. Publiken ser och hör bara kvinnan, men genom hennes reaktioner framstår även han som en tydlig karaktär.

Thomas Ostermeier är en av Tysklands mest framgångsrika regissörer och har fått stor internationell uppmärksamhet för sina uppsättningar och skarpa tolkningar av klassiker som Shakespeares Hamlet och Ibsens Ett Dockhem. Han regisserade även Who killed my father om och med Édouard Louis som gästspelade på Dramaten hösten 2022. Thomas är konstnärlig ledare för Schaubühne i Berlin.

Lena Endre tillhör Dramatens fasta ensemble. Hon har senast setts i pjäser som Nordic Crime och Den yttersta minuten av Mattias Andersson och Tid för glädje av Arne Lygre. Lena har även regisserat bland annat Hålla andan (2019) och The Nether (2017). Hon har medverkat i en lång rad filmer och tv-serier samt Guldbaggenominerats sju gånger och vunnit tre.

Vox humana hade premiär 1930 på Comédie-Française i Paris. 1948 filmatiserades den av Roberto Rossellini med titeln L’amore och med Ingrid Bergman i rollen och Ingmar Bergman regisserade en radioteateruppsättning för Sveriges Radio som sändes första gången 1956.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt

Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

27 mars, 2023 by Elis Holmström

Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves
Betyg 3
Svensk biopremiär 29 mars 2023
Regi John Francis Daley & Jonathan Goldstein

Filmadaptionerna av Transformers och G.I Joe må ha varit lika lyckade som diverse uttalandena av Sara Skyttedal, men de var relativt simpla adaptioner i jämförelse med Dungeons And Dragons (DND) som presenterar problem som väldigt få adaptioner behövt tackla. Till skillnad från föregående exempel finns det ingen brist på stoff för en berättelse. Genom åren har en rad regel- och historieböcker utkommit, samtliga fördjupar och expanderar den massiva värld som spelet utspelar sig i. Problemet ligger istället i hur spelet upplevs. Att spela DND är en upplevelse som endast kan beskrivas som helt unik. Till skillnad mot andra medium finns inga regler för vad berättelsen eller deltagarna kan göra. Spelledaren kan anpassa och ändra händelseförloppet efter spelarnas agerande. Kombinationen av ett enkelt spelsystem, där tärningskast avgör om de olika handlingarna lyckas eller inte och spelare som är mer eller mindre fira fria att agera hur de vill skapar ständigt nya intressanta sekvenser.

Oftast finns det ett stort mått av trams och komik då saker och ting inte går helt enligt planen. Denna mycket säregna upplevelse går inte att överföra till film, tv-spel eller något annat medium.

Därför är det betryggande att regissörsduon John Francis Daley och Jonathan Goldstein förstått att humor är den bästa infallsvinkeln för en adaption. Detta har bevisats av den obeskrivligt populära showen Critical Role, där några av världens bästa röstskådespelare ägnar tre timmar i veckan på att spela minutiöst utarbetade DND-kampanjer, som trots en djupt mytologi och massiv publik alltid har nära till absurd komik. Daley och Goldstein kan förvisso inte gå lika långt som Mercer och hans gäng, vars fräcka humor inte lämpar sig för en familjevänlig äventyrsfilm. Men det är upplyftande att regissörsduon förstår att mycket av behållningen i DND är de scenario som blir ofrivilligt komiska då spelarna misslyckas med sina tärningskast eller försäger sig i en konversation.

Hela Honor Among Thieves är från början till slut oseriös och inte det minsta bekymrad över att inte framstå som sofistikerad eller konstnärlig. Det förekommer en rad bombastiska utläggningar, menade att ge publiken en bättre förståelse för den fiktiva kontinenten kallad Faerûn. Men även dessa högtravande stunder punkteras – avsiktligen, av spydig humor som gång på gång påminner om att avsikten är att underhålla, inte att bygga något fantasy-epos i Tolkien-anda. Chris Pine i huvudrollen som den snabbtänkte men långtifrån begåvade Edgin påminner om sin förmåga att bära upp en actionkomedi. Pines karriär har de senaste åren kantats av fiaskon, men i rollen som godhjärtad – men långt ifrån perfekt hjälte, verkar han genuint trivas.

Personregin är minst lika fri från några som helst pretentioner som resten av filmen.
Till skillnad mot de proffs som går att se i Critical Role är de flesta DND-spelare inte professionella aktörer. De olika dialogerna mellan spelare och spelledare blir oftast en märklig mix av trams och fniss. Det överspända, löjliga och överdrivna från miljontals spelsessioner kanaliseras genom en Hugh Grant som spelar över och beter sig som parodi av en parodi. Märkligt nog fungerar detta hutlöst löjliga skådespel då Daley och Goldstein verkar frodas i något form av kreativt kaos där allting är tillåtet – så länge det kan passera en relativt låg åldersgräns.

Om hela Honor Among Thieves stöpts som en äventyrskomedi, där actionscener och storslagna vyer helt fått ställa sig åt sidan, hade det hela varit en ypperlig underhållningsbagatell. Men då filmen försöker visa musklerna, vad gäller att visa vackra miljöer och minnesvärda actionscener når man inte ens halvvägs. Daley och Goldstein är fortfarande oerfarna som regissörer. Visserligen har de genomgått en rejäl förbättring sedan den genomusla Game Night, men det kvarstår ändå stora luckor vad gäller teknisk kompetens. Även om ambitionen är att skapa komik hade det inte skadat att få det serverat i ett aningen mer sofistikerat paket.

Tanken att förlita sig på praktiska effekter, där flera av de fantasifulla kreaturen framställs med smink och kostym, är god men slutresultatet är är för taffligt, många gånger påminner det om något man kan se på taskiga nöjesfält, där anställda tvingas springa runt i illasittande kostymer. Då de digitala effekterna får ta över är resultatet inte mycket bättre, det sätt som magi visualiseras skickar filmen rakt ned i kalkonträsket och ger otäcka minnen från de sämsta Power Rangers-avsnitten. De renodlade actionscenerna är minst lika ointressanta där kroppar kastas in i väggar och klingor av stål möter varandra utan någon inlevelse eller eftertanke. Avslutningen är också en förhastad och illa genomtänkt episod manad att tillfredsställa publiken med explosiv action. Eftersom kompetensen för detta saknas blir det hela en utdragen sekvens som får resten av äventyret att surna rejält.

Honor Among Thieves är måhända inte någon triumf men det är början på något potentiellt riktigt trevligt. Med lite mer erfarenhet kan John Francis Daley och Jonathan Goldstein skapa en äventyrsserie som utan tvekan kan springa cirklar kring konkurrenter som Pirates of the Caribbean.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

25 mars, 2023 by Rosemari Södergren

Rebecka Hemse, Electra Hallman och Erik Ehn. Bild från repetition. Foto: Hans Malm

Körsbärsträdgården
Av Anton Tjechov
Översättning Lars Kleberg
Bearbetning Michael Thalheimer, Maja Zade
Regi Michael Thalheimer
Scenografi Henrik Ahr
Ljus Michael Gööck
Kostym Michaela Barth
Musik Bert Wrede
Peruk och mask Peter Westerberg, Sofia Ranow Boix-Vives
Dramaturg Emma Meyer Dunér, Maja Zade
Medverkande Erik Ehn, Manuela Gotskozik Bjelke, Electra Hallman, Rebecka Hemse, Rasmus Luthander, Per Mattsson, Tina Pour-Davoy, Torkel Peterson, Andreas Rothlin Svensson, Nemanja Stojanović, Christoffer Svensson och Kristina Törnqvist.
Premiär på Stora scenen, Dramaten, 24 mars 2023

En satirisk version av en av Tjechovs mest kända och uppsatta pjäser.

Pjäsen skildrar en jordägande överklass som reser hem till sitt residens som har en underbar körsbärsträdgård. I täten för den återvändande familjen är ägarinnan och aristokraten Ljubov Andrejevna Ranevskaja som nu är utfattig och inte kommer att klara av att betala räntorna för godsen. Varken hon eller övriga familjen förstår att de är på väg att kastas ut. De kan inte inse att världen förändrats.

Bonden Lopachin, vars farfar en gång i tiden var livegen på godset, är nu stenrik. Lopachin försöker flera gånger få Ranevskaja och hennes familj att gå med på att sälja en del av området för att kunna bygga sommarstugor, vilket är något nytt som blivit populärt. Den jordägande överklassen rynkar på näsan åt att tjäna pengar genom arbete eller spekulation. De inbillar sig att allt ska förbli som det har varit.

Regissören Michael Thalheimer. Bild från repetition. Foto: Hans Malm.

I regi av den tyska regissören Michael Thalheimer blir denna pjäs tydligt mer av en komedi än det brukar bli och också mer humoristisk är de tidigare uppsättningarna på Dramaten av honom. På en fråga om Körsbärsträdgården är en tragedi eller komedi svarar Michael:
– Det är som livet, både och. Tjechovs pjäser är väldigt ambivalenta, och det är det som gör dem så fantastiska.

För den som kan sin Tjechov och Körsbärsträdgården i synnerhet är det en högtidsstund på två timmar med en uppsättning som sticker ut i mängden av tolkningar. För den som inte är bekant med Körsbärsträdpngen kan det vara lite snurrigt att placera karaktärerna, att veta vem som tillhör familjen, vem som är anställd, vem är kontoristen, vem är guvernanten, vem är den ständige studenten? Vilka relationer har de olika karaktärerna? När ljudnivån av och till är väldigt skorrande hög och några talar otydligt kan det vara svårt att förstå vem som är vem. Några karaktärer är glasklara förstås som Lopachin, Ravenskaja och hennes dotter Anja. Ett råd är förstås att läsa pjäsen före. För den är värd att se om man känner till karaktärerna. Då är det rolig och absurd. Spelet bygger på att de flesta skildras som typer. Det är ingen djupdykning i karaktärernas inre.

Jag gillar scenografin och ljussättning. Scenografin betår i stort sett av stora dukar färgade i mörkt blått och svart, som en bild av oväder, upphängde på scenens båda sidor och baktill och utöver det nästan ingen scenografi förutom någon enstaka stol och en gitarr. Det gör ju att den långa raden av några av våra duktiga svenska skådespelare får mer utrymme. Tolv duktiga enastående skådespelare är med på rollistan: Erik Ehn, Rebecka Hemse, Andreas Rothlin Svensson, Nemanja Sojanovic, Torkel Petersson, Tina Pour-Davoy, Electra Hallman, Kristina Törnqvist, Rasmus Luthander, Manuela Gotskozik Bjelke, Per Mattsson och Christoffer Svensson. Det är mycket samspelta även om uppsättning inte lyfter fram enskilda prestationer utan skildrar en grupp av människor med en mängd olika reaktioner inför samhällets förändringar. Det är inte en pjäs där det ger utrymme för en roll att briljera och ännu mindre i denna uppsättning. Det kan ha både fördelar och nackdelar.

Rasmus Luthander. Bild från repetition. Foto: Hans Malm

De olika karaktärerna skildras i en mer komiska tappning olika mänskliga sätt att hantera situationer då livet förändras. Det är roligt av och till men också tragiskt att se hur människor vägrar se verkligheten. För min personliga del föredrar jag mer att se detta skildras mindre komiskt och mer realistiskt, men det är en smakfråga förstås. För den som har sett flera olika versioner av Körsbärsträdgården är den här uppfriskande, tänker jag.

Bakgrund om regissören:Om Körsbärsträdgården:
Körsbärsträdgården hade urpremiär 1904 i regi av Konstantin Stanislavskij, som till Tjechovs förtret satte upp den som en tragedi. Tjechov själv menade nämligen att pjäsen är en komedi. Trots den omdiskuterade premiären blev pjäsen snabbt en stor succé, som sedan dess spelats flitigt runt om i världen.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Körsbärsträdgården, Teaterkritik, Teaterrecension, Thalheimer, Tjechov

Recension av tv-serie: The Night Agent – en riktig spännande aktion-serie

23 mars, 2023 by Rosemari Södergren

The Night Agent
Betyg 4
Premiär på Netflix

En riktig lyckad aktion-serie. De två huvudpersonerna tror jag kommer att återkomma i en ny säsong. Gabriel Basso i rollen som den unge FBI-agenten Peter Sutherland och Luciane Buchanan i rollen som Rose Larkin, en superduktig hackare och säkerhetsexpert.

Peter Sutherland har en form av lågstatus-uppgift att sitta på natten och vakta en telefon som nästan aldrig ringer. Den ringer bara om en särskilt, hemlig variant av FBI-agenter är i fara och behöver hjälp snabbt. Rose Larkin har startat en hyllat säkerhetsföretag men går i konkurs då närmaste medarbetaren blåser henne.

Rose slickar sina sår och blir omhändertagen av sin faster och farbror som står henne nära. Hennes föräldrar nämns så jag förmodar att de är avlidna, eller så hamnar de i fokus i en kommande säsong. För en uppföljande säsong lär det bli eftersom dessa två huvudkaraktärer är fungerar enastående tillsammans.

Peter Sutherland tyngs av en sorg och en stor fråga han vill ha svar på. Hans pappa var FBI-agent som blev beskylld för att ha varit förrädare men som dog innan han kunde ställas inför rätta. Denna tragedi bär Peter med sig och den gör också att han inte får några toppjobb inom FBI, han har blivit märkt av sin fars förräderi.

En natt när han sitter som vanligt på sitt jobb och vaktar en telefon som aldrig ringer – då ringer det. Förstås. Det är starten på en jakt på en spion i Vita huset. Det blir förvecklingar och frågan är vem det går att lita på överhuvudtaget.

Konspirationen kan vara lite svår att verkligen tro på. Men den är spännande och har en del överraskande vändningar. Visst är serien framför allt en spännande och underhållande aktion-serie men den har också något att säga om hur människor med makt kan bli korrumperade och hur de kan lura sig själva att tro att ändamålet helgar medlem.

Serien har de ingredienser som gör en aktion-serie bra. Jag kunde inte sluta att titta utan sträck-kollade på hela serien.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, The Night Agent

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 327
  • Sida 328
  • Sida 329
  • Sida 330
  • Sida 331
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in