• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Motståndaren – film med gott syfte men med många frågetecken

30 mars, 2023 by Birgitta Komaki

Motståndaren
Betyg 3
Svensk premiär 31 mars 2023
Regi Milad Alamo

Milad Alamo har gjort en film om flyktingtillvaro och främlingsskap. Han skildrar paret Iman och Maryam som flytt från Iran till Sverige.. De väntar på beslut om uppehållstillstånd. En tillvaro som består av väntan och oro för avslag. Orsaken till flykten är rykten om Iman som cirkulerat. Att han har varit en framstående brottare i Iran är tydligt. Där är brottning en nationalsport, en fysiskt manlig sport. Nu bor de på flyktingförläggning långt upp i norra Sverige med sina två små döttrar. Iman tar upp sin brottarkarriär i hopp om att det ska hjälpa dem få uppehållstillstånd i Sverige.

Bilden av flyktingförläggningen och deras tillvaro är deprimerande. Barnen står för glädjen men samtalet mellan makarna har tystnat. Deras roller ändras när de kommer till Sverige och det är svårt att leva i ett vacuum.

Milas Alamo har sagt att han vill skildra någon som kommer från det kontrollerade Iran till friheten i en demokrati där individen är fri att utvecklas. Men att man ändå tar med sig den person man var, att det är svårt att lämna sitt gamla jag. Samtidigt visar han
ett Sverige där flyktingar inte ens kan bestämma över sitt rum.

Filmen har många frågetecken och Iman är ingen person man lär känna. Det gör att man inte vet vem han är och vad hans problem är. Ett tema som byte av land, kultur etc hade varit intressantare om vi fått veta mer om honom. Speciellt som nyheterna från Iran är mycket aktuella just med sin moralpolis och kvinnoförtryck.

Iman görs av den iranska skådespelaren Peyman Moaadi. Han mycket känd i Iran och spelar in många filmer där. En utmärkt skådespelare som skapar bilden av en familjefar van att bestämma medan hustrun Maryam ( Marall Nasiri) har en mjukare roll. Med i filmen är också Ardalan Esmaili från Milad Alamos första långfilm Charmören. Också den om en iranier i Norden men brättad som en rak historia.

Motståndaren är en bra film med gott syfte men har lite för många frågetecken och uppslag för att gripa tag.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

29 mars, 2023 by Rosemari Södergren

Malin Levanon (Tilda Renström), Anna Bjelkerud (Lena Grundén) och Kristofer Kamiyasu (Mats). Foto: Niklas Maupoix/SVT

Detektiven från Beledweyne
Betyg 5
Visas på SVT Play, premiär 10 mars 2023
Av Aron Levander
Medverkande Malin Levanon, Nasir Dhagole, Ellen Jelinek, Kristofer Kamiyasu, Dag Malmberg, Hanna Ullerstam, Anna Bjelkerud.

En rejäl käftsmäll om fördomar kring flyktingar och dessutom en spännande kriminalhistoria med humor men oerhört berörande, en serie som väcker känslor så starka att det knappt går att sitta still. De medverkande väcker engagemang och vilja att vara med och lära dem hantera saker mer mänskligt och klokt.

Den ena huvudpersonen är en flykting från Somalia, allmänt kallad Tjugofyran. En vårdslös handledare ger honom namnet Ibrahiin i Migrationsverkets dokument. Ett namn som helt klart också kan väcka misstänksamhet eftersom en somalier inte skriver det namnet på det sättet. Ibrahim spelas av Nasir Dhagole som är så bra i den rollen. Nasir Dhagole är helt enastående och har sådan utstrålning. Hoppas verkligen vi får se honom i fler sammanhang. Vilken skådespelare!

Den andra huvudpersonen är Tilda Renström (spelas av Malin Levanon) som är en riktigt egofixerad, självisk och slarvig åklagare. Hon är en person som det är svårt att tycka om. Hon har fått sparken som åklagare och jobbar inom Migrationsverket där hon träffar Tjugofyran och hon upptäcker att han är ett polisiärt utredningsgeni, rena rama Sherlock Holmes. Tilda ser till att utnyttja hans utsatta situation till att få hjälp att ta sig tillbaka till sitt jobb som åklagare. I gengäld lovar hon att hjälpa honom att få stanna i Sverige.

Denna serie tydligt visar varför en del flyktingar kommer utan pass. Ibland hör jag människor som är kritiska till att de söker asyl utan att kunna visa ett pass. För att ta sig över gränsen behövs pass, så helt klart har de haft ett pass (såvida de inte smugglats förbi gränsen förstås). Men det kan finnas starka skäl till att en flykting inte kan lämna sitt korrekta namn. Risken kan vara stor att de blir förföljda också här i Sverige. Både Ibrahiin och en annan flykting i serien är exempel på detta.

Historien kring Tilda är rätt svårsmält. Hennes pappa som varit en berömd åklagare är svårt sjuk. Han har höga krav på både henne och hennes syster Beata (spelas av Hanna Ullerstam). Det rådet en fjantig konkurrens om pappans kärlek och pappas beröm mellan dessa två systrar. Extremt svårt att begripa hur vuxna människor kan bete sig som dessa och de är båda en slags klichéer på den typen av människor. Om inte serien som helhet ändå är så bra skulle skildringen av dessa två systrar dra ner betyget.

Serien består av sex avsnitt som är indelat i två avsnitt för varje fall. Det första fallet skildrar utredningen kring en ung flicka som försvunnit nära ett flyktingförvar i den lilla byn Karkebo. Just det flyktingförvaret där Tilda Renström precis ska skriva under dokument som gör att Tjguofyran blir utvisad och Tilda upptäcker hans knivskarpa blick för fallet. Hon utnyttjar det och låtsas att det är hennes analys, allt för att ta sig tillbaka till åklagarämbetet.

Jag hoppas att serien får en andra säsong.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Detektiven från Beledweyne, Nasir Dhagole, Recension av tv-serie, SVT Play

Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

29 mars, 2023 by Pernilla Wiechel

Beautiful Souls
Av Tana Maneva
Medverkande Tana Maneva, Maria Rostotsky, Elise Sjöberg, Simon Edman, Max Lapitsky, David Mörner och Lina Lundberg.
Kompositör, live elektronik Rikard Borggård
Videoanimation Lena Rammi
Ljusdesign Emil Olsson
Kostym Youlian Tabakov, Tana Maneva, Edvard Tarletski
Scenografi Youlian Tabakov
Regiassistent Alice Ilmenska
Scen Teater Giljotin
Nypremiär: 28 mars 2023

(foto Axel Ekbom)

Performanceartisten Tana Maneva är född i Bulgarien och utbildad vid National Academy for Theatre and Film Arts i Sofia. I en intervju i bulgarisk TV (hämtad från Giljotins hemsida) presenterar hon sina verk som en mix av teater, performance med inslag av japansk buthodans (anm: kroppsnära arkaisk dans). Sedan ett antal år ingår hon i Teater Giljotins speciella scenkonstlaboratorium och har vid teatern redan framfört ett tjugotal verk. Tre som kan nämnas är Strange Development, Concealed Party och Emergency Exit. Att det jobbas på bra i scenkonstlaboratoriet framgår av att kvällens verk även ska tävla utomlands i en teaterfestival efter några få visningar på hemmascenen.
Kvällens ensemble är densamma som i Stange Development från 2019, som nu också blivit film med hjälp av produktionsbolaget Blick. Kulturbloggens recensent beskrev verket som en blandkonstnärlig upplevelse, lämpig att avnjutas på plats, och att det gav något alldeles extra som stannade kvar långt efteråt. I programbladet preciseras att kvällens verk hämtat inspiration från Hegels koncept om moralisk överlägsenhet, allas vår strävan efter perfektion och vikten av att bygga en persona. Verket berör det vackra kontra det fula, skapande och destruktivitet. Informationen sammantaget väcker starkt mitt intresse…


Efter de nära två – bitvis för publiken kroppsligt sinnligt hissnande genomlevda – timmarna utan paus – noterar jag följande:
Samtliga artister visar upp ett imponerande kunnande i dans, timing, mim och fysisk artikulation. De är samspelta men var en har sitt eget utarbetade starka uttryck. Visuellt är teamet rikt sammansatt av intressanta mustiga divergenta rollgestalter. Allt från äldre uttrycksfull skinntorr till ung och fotomodellik, från lång ung svärmorsdröm till kortare skirt mognare energiknippe, från skallig med starkt expanderande uttryck till tjusig vän kvinnogestalt, vig med lockigt prinsesshår.

Musiken är levande och markerar på ett intressant o precist sätt allt från drastiska scenbyten från krig till fred – till små lågmälda talande förflyttningar av föremål på ett enkelt bord. Den stora skärmen i bakgrunden blir smart integrerad i helheten och är ömsom en tongivande fond var emot karaktärerna blir tydligare, och bär ömsom de filmsekvenser som för handlingen framåt. Ljuset används utöver det vanlig för visuella effekter och här märks att det drar mer åt konstverk än teater.

Aktörerna agerar och krackelerar – fenomen dyker upp, tar form, förstås och bryts ner. I ett pärlband av scener adresseras mina sinnen snarare än huvud.

Efteråt dröjer sig nog i mitt (kropps)minne främst catwalken kvar – utförd som ett glidande band av excentriska suktande modelejon utan skamkänslor, en samling expansiva egon… Jag blev minst sagt generad, pinsamt speglad, kiknade i teaterstolen. Kvardröjande är också den plågsamma vistelsen i ett badrum, där jag kände mig själv doppad med kläder på i karet, rakad på bara bröstet och kämpande i ett mycket tungt lyft. Och känslan av den skira perfekta dansande kvinnokroppen med hopp om logik som rättesnöre … som total krackelerar. Ett litet trauma jag också bär med mig är nog även de upprepade missade linjerna vid sminkning av rödaste maffiga läppstiftet – vid sidan om oron för kemtvättskostnader för vitaste klänningar drypande av rödvin. Ett sinnligt minne lär också ljudet och synen bli av smaskande bara fötter och nakna ben i rödklibbig golvsörja.
Jag tänker att det jag just sett är något som en filosof en gång kallat negativiteten. Det som gör oss verkliga. Det som alltid döljs med hjälp av oavbruten stimulans och längtan efter fulländning – i en evig positivitet. Verket Beautiful Souls synar naket själva kampen, kanske tvivlen som alltid föregår beslut, oron i allas existens och den ständigt tippande inre kampen i alltings övergångar mellan disharmoni och harmoni.

Det går inte att gå ut från teatermörkret utan att på många sätt vara sinnligt drabbad. Äntligen får vi pusselbiten serverad och synlig, den rymd som vi inte visste att vi saknat. Med hjälp av blod, krackeleringar, galna imploderade ögon, skakande lemmar och utspillt rödvin – växer den fram och ger oss plats. Vi får syn på det falska som tvingar oss till enbart lycka och lydnad i trång förpackning. Inget mer ljug om vacker yta kan sedan äga oss. Zombielivet adjö!

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt

Filmrecension: Förlorade illusioner

29 mars, 2023 by Rosemari Södergren

Förlorade illusioner
Betyg 4
Svensk biopremiär 31 mars 2023
Regi Xavier Giannoli

Mörk berättelse som om vad som händer när kapitalismen styr kulturen, när vinstintresse och makten går hand i hand och styr journalistik. Filmen bygger på den klassiska romanen av Honoré de Balzac och handlingen utspelas i Frankrike under tiden strax efter Napoleon I:s fall. Det finns skrämmande nog en hel del likheter med vad som händer i västvärlden och i Sverige nu. Vi får se drev, desinformation och fake news i 1800-talets Paris.

Lucien Chabron är en ung man som jobbar som tryckarlärling hos sin systers man. Lucien och hans syster är föräldralösa. Lucien är en riktig romantisk idealist som skriver dikter om blommor. Han drömmer om att bli erkänd som författare och poet. En annan längtan han har är att få sin mors efternamn, som är adligt. I hemsidan bor en baronessa som gynnar kultur och som upptäckt honom och låter Lucien läsa sina dikter för hennes inbjudna gäster. Baronessan är gift med en trist gammal man så rätt snart blir hon och Lucien älskande. Det håller förstås inte i längden. Baronessan ser till bege sig till Paris och hon smugglar med sig Lucien, vilket inte är någon bra lösning. Ganska snart måste Lucien klara sig själv i Paris.

Lucien satsar på att bli publicerad och dras till ställen där han får kontakt med skribenter. Han blir vän med en journalist och snart skriver han också i den tidningen. Det visar sig att Lucien är väldigt duktig på att formulera sig skarpt och ironiskt. Han upptäcker snabbt att det inte handlar om att vara objektiv eller sann – allt styrs av pengar. Vem betalar mest? Både bokförlag och teaterdirektörer och regissör är villiga att betala för en bra recension. Ibland vill de köpa både en bra och en dålig recension för att det ska bli debatt, vilket säljer ännu mer. Allt är till salu: applåder eller bu-visslingar.

Journalisterna tillhör antingen den mer konservativa, rojalistiska sidan eller den liberala, som inte har täta relationer med överklassen utan mer bygger på framgångsrik ny framväxande borgerlighet. Ingen av sidorna är mer ärlig än den andra. Båda sidorna är lika lättköpta och korrumperade.

Det är lätt att se paralleller med vår tid. Våra medier i Sverige är också uppdelade efter politisk tillhörighet vilket ofta märks. Vi kan ta bevakningen av pandemin som ett exempel, där socialdemokratiska Aftonbladet hyllade Tegnell och Folkhälsomyndigheten medan de borgerliga tidningarna var mer kritiska till ideologin att ha världens lindrigaste restriktioner. Vår press är inte lika deprimerad som de som skildras i filmen men det finns många exempel på hur pengarna och ekonomin ändå styr. Se bara på hur ekonomiavdelningarna får uppmana redaktioner till att lägga ut klickbete i rubriken. Däremot går det helt klart inte att köpa goda eller dåliga recensioner och svenska journalister har etiska regler att förhålla sig till.

Något som däremot är en parallell till filmens berättelse är framväxandet av det stora inflytande som influencers har. Många influencers publiceras oftast mycket korta videoklipp och det har rapporterats om fall då de får betalt för att visa upp en produkt, ibland utan att tydligt markera att det är annonser. Det finns exempel på hur konservativa bokförlag som Bonniers av och till väljer bort journalister med många års erfarenhet framför ytliga influensers när det gäller att få recensioner av böcker. Att få en bok nämnd av influencers med korta videoklipp på TikTok värderas högre än en gedigen recension. Dessutom är influencers inte bundna vid att följa etiska regler som journalister är. Exemplen i vår tid och Sverige idag på hur kapitalet styr är många.

Filmen må utspela sig i ett svunnet Paris, men statusjakt, socialt ränksmideri och fejkade nyheter känns mer aktuellt idag än när följetongen skrevs mellan 1837 och 1843. Huvudkaraktären Lucien (spelas av Benjamin Voisin) vill bli känd och rik, han har fastnat för samma ideal som många, många unga i västvärlden itutas från många håll. För att vara lycklig ska man göra karriär, vara positiv och tro på sig själv till varje pris. Ingen ung vill idag enbart ha ett jobb och familj och klara sig hyggligt. Endast den som är känd räknas som lyckad. Samma filosofi är Lucien offer för. Det är väldigt sorgligt. Ibland i filmen skulle jag vilja ta tag i honom, säga till honom att sätta sig ned och fundera på vad som är viktigast egentligen.

Bakom filmen ligger ett gediget arbete med både miljöer, kostym, foto och med duktiga trovärdiga skådespelare. Den vann hela sju priset på César Awards 2022: Bästa film, Bästa manus, bästa foto, bästa kostym, bästa scenografi, bästa manliga bild, bästa nykomling,

Att den uppskattades mycket i Frankrike är begripligt med tanke på att det är en filmatisering av en av deras stora författares roman, men den säger en hel del om västvärlden idag. Den är berörande och välgjord samtidigt som den är sorglig och tragisk.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

28 mars, 2023 by Redaktionen

Europeana. Foto: Scherl.

Hösten bjuder på Europas historia på 100 minuter, det äldsta bevarade grekiska dramat, dramatisering av en koreansk roman, scenadaption av en Bergmanfilm och berättelsen om den allra första rumpan. Dessutom nyskrivet svenskt om sanningar och lögner och en berättelse om stulna barn, berättar ett pressmeddelande.

På tisdagsmorgonen presenterade Dramatens teaterchef Mattias Andersson tillsammans med skådespelaren Electra Hallman presenterade under tisdagen höstens repertoar på nationalscenen vid en pressträff på Målarsalen. Det är ett program med stor bredd, från nyskrivna draman till tolkningar av klassiska grekiska draman.

Mattias Andersson sade:
– Vi fortsätter att akut undersöka och uttolka vår samtid med kreatörer och texter från skiftande geografiska, sociala och historiska positioner. Förhoppningsvis en pluralistisk repertoar som erbjuder teaterkonstens alla möjliga olika tonlägen, svängningstal och formspråk för publiken på 2020-talet.

Bland höstens premiärer märks Göteborgsbaserade konstkollektivet KonstAB som tar över Målarsalen för att sätta upp sin version av Bergmans Såsom i en spegel. KonstABs Ingmar Bergmans Såsom i en spegel får premiär 22 september.

Teaterchefen Mattias Andersson försöker summera hela Europas 1900-tal i en uppsättning på 100 minuter som tar startpunkt i den tjeckiske författarens Patrik Ouředníks bok Europeana från 2001. En hypnotiskt text som kastar sig i maniskt tempo mellan de stora historiska skeendena och de banala mellanmänskliga detaljerna. Premiär på Stora scenen 2 september.

En annan bok som får liv på scen är den koreanska författaren Han Kangs roman Vegetarianen om en kvinnas förvandling. För regi står filmregissören Beata Gårdeler och premiären blir den 23 september.

Två nyskrivna svenska pjäser har urpremiär under hösten. Konspiration av Erik Uddenberg i regi av Suzanne Osten, en pjäs om sanningar och lögner, om Sverige under tre olika epoker. Premiär 8 december. Alejandro Leiva Wengers pjäs Pappas födelsedag i regi av Frida Röhl får urpremiär 26 oktober.

Karl Dunér regisserar två klassiska grekiska dramer, Perserna och Trojanskorna, som ges som en föreställning med premiär på Stora scenen den 19 oktober.

America Vera-Zavala framför en personlig historia om Sverige, Chile och de stulna barnen i pjäsen Sammanflätade med premiär 6 september på Tornrummet.

På Stora scenen avslutas året, den 2 december, med Bertolt Brechts och Kurt Weills Tolvskillingsoperan. För regi står Sofia Adrian Jupither.

Den första rumpan. Foto: Jan-Eric Andersson.

Unga Dramaten bjuder på Den första rumpan, en pjäs för de allra minsta om människans utveckling av Lisen Rosell, Amanda Apetrea, Daniel Åkerström Steen och Chrisander Brun. Därefter Fruktansvärda fantasier, av Tove Sahlin, en interaktiv och musikalisk föreställning som vrider och vänder på våra rädslor. Sista premiären på Unga Dramaten i höst blir Flickor som försvinner, en mörk rysare full av musik och mystik av Malin Axelsson i ett samarbete med Riksteatern.

Bergmanfestivalen, Dramatens internationella teaterfestival, som numera erbjuder publiken gästspel utspritt under spelåret presenterar tre internationella gästspel under hösten. Mer information kommer inom kort.

Av vårens uppsättningar fortsätter Vox Humana, Den stora skrivboken, Körsbärsträdgården och M/S Tiamantti att spela även under hösten.

Nedan följer alla höstens premiärer i datumordning. Med reservation för eventuella ändringar.
#jeanne av Ivana Sajko, Dramatenpremiär 26 augusti, Lilla scenen
Ett storslaget och visuellt drama som gestaltar en värld på gränsen till undergång. Föreställningen turnerar i landet våren 2023 och spelar på Dramaten under hösten. Ett samarbete med Riksteatern.
Regi: Anja Suša. Scenografi och kostym: Helga Bumsch. Ljus: Emanuel Arvanitis. Kompositör och ljud: Adde Huumonen. Peruk och mask: Johanna Rönnbäck. Dramaturg: Eva-Maria Benavente Dahlin. Översättning: Djordje Zarkovic. Koreografi: Damjan Kecojević. Medverkande: Mårten Andersson, Per Burell, Adde Huumonen, Doreen Ndagire, Rebecca Plymholt, Joel Valois.

Europeana av Patrik Ouředník, premiär 2 september, Stora scenen
Ett storhetsvansinnigt försök att i en enda teaterföreställning omfatta hela Europas 1900-tal. Startpunkten är den tjeckiske författaren Patrik Ouredniks bok Europeana från 2001 som på endast 100 sidor försöker sig på just detta. Mattias Andersson låter en grupp unga skådespelare, som knappt var födda på 1900-talet, möta äldre skådespelare i en rytmisk, musikalisk, bilddriven uppsättning.
Bearbetning och regi: Mattias Andersson. Scenografi och kostym: Ulla Kassius. Musik: Christian Gabel. Ljus: Charlie Åström. Video: Johannes Ferm Winkler. Peruk och mask: Johan Lundström, Moa Hedberg. Dramaturg: Irena Kraus. Översättning: Mats Larsson. Medverkande: Rakel Benér Gajdusek, David Book, Kicki Bramberg, Gunnel Fred, Electra Hallman, Christoffer Lehmann, Marall Nasiri, Rebecca Plymholt, Carla Sehn, Nemanja Stojanović, Christoffer Svensson, Joel Valois, Pierre Wilkner.

Sammanflätade av America Vera-Zavala, urpremiär 6 september 2023, Tornrummet
Två livsöden flätas samman, 50 år efter militärkuppen i Chile som förändrade allt. Veronica Sveréus och America Vera-Zavala är ungefär lika gamla och har båda bakgrund i Chile – men deras liv har sett väldigt olika ut. Nu står de på scen tillsammans.
Regi och scenografi: America Vera-Zavala. Koreografi: Paloma Madrid. Bild: Daniel Espinosa. Dramaturg: Emma Meyer Dunér. Medverkande: America Vera-Zavala, Veronica Sveréus.

Den första rumpan av Lisen Rosell, Amanda Apetrea, Daniel Åkerström Steen, Chrisander Brun, urpremiär 14 september, Lejonkulan. Unga Dramaten
En spännande och kunskapstörstande odyssé genom tid och rum, i jakten på den allra första rumpan.
Den lilla masken Xentourbella var en av de första levande varelserna på jorden. Den har sett likadan ut de senaste 500 miljoner åren vilket bland annat innebär att den inte har någon rumpa. Den äter och bajsar ur samma hål.
Koreografi och regi: Lisen Rosell, Amanda Apetrea. Scenografi och ljus: Chrisander Brun. Kostym: Daniel Åkerström Steen. Musik: Anna Sóley Tryggvadóttir. Peruk och mask: Linda Hyllengren. Dramaturg: Anna Kölén. Medverkande: Amanda Apetrea, Lisen Rosell. Rekommenderas från 3 år.

KonstABs Ingmar Bergmans Såsom i en spegel, premiär 22 september, Målarsalen
Kungliga Dramatiska Teatern AB har valt att anlita KonstAB för en uppsättning på Målarsalen under tredje kvartalet av 2023. Detta beslutades enligt gällande stadgar under ett av Dramatens ledningsgrupps sammanträden. Av såväl konstnärliga som försäljningsmässiga skäl är uppdraget att göra en pjäs av Ingmar Bergman.
Bearbetning och innehåll: KonstAB – helhetslösningar inom kultursektorn. Scenografi och kostym: Emma Khanafer. Peruk och mask: Anne-Charlotte Reinhold. Ljud: Fabian Grytt-Österman. Medverkande: Filip Aladdin, Adam Axelsson, Danilo Bejarano, Anton Hellström, Johan Holmberg, Elin Klinga, Hilda Krepper, Ossian Mellin, m fl.

Vegetarianen av Han Kang, premiär 23 september 2023, Lilla scenen
I centrum står en ung kvinna som plötsligt, efter en dröm, slutar att äta kött. Handlingen provocerar alla i hennes närhet, de vet inte hur de ska hantera hennes val. Men vägran att äta kött visar sig bara vara början på hennes existentiella sökande. Ett våldsamt, suggestivt och visuellt drama om en kvinnas förvandling.
Dramatisering: Lucas Svensson. Regi: Beata Gårdeler. Scenografi och kostym: Anna Heymowska. Video: Fredrik Wentzel. Ljus: Erik Berglund. Ljud: Robin Auoja. Peruk och mask: Sofia Ranow Boix-Vives, Thea Holmberg Kristensen. Dramaturg: Anneli Dufva. Översättning: Eva Johansson. Medverkande: Mats Blomgren, Karin Franz Körlof, Otto Hargne, Rebecka Hemse, Andreas Rothlin Svensson, Lotta Tejle, m fl.

Perserna Trojanskorna av Aischylos och Euripides, premiär 19 oktober, Stora scenen
Två grekiska dramer om krig, seger och nederlag. Perserna är en skildring av hybris och vanmakt. I Trojanskorna framträder en annan dimension av kriget – segrarens grymhet.
Regi och scenografi: Karl Dunér. Kostym: Helle Carlsson. Ljus: Torben Lendorph. Ljud: Björn Lönnroos. Peruk och mask: Peter Westerberg, Nathalie Pujol. Dramaturg: Joel Nordström. Översättning: Jan Stolpe, Lars-Håkan Svensson (Perserna), Agneta Pleijel, Jan Stolpe (Trojanskorna). Medverkande: Anna Björk, Stina Ekblad, John Erik Eleby, Thomas Hanzon, Rasmus Luthander, Tina Pour-Davoy, Marie Richardson, m fl.

Pappas födelsedag av Alejandro Leiva Wenger, urpremiär 26 oktober, Lilla scenen
En varm och mörk nyskriven komedi. Pappa fyller år och familjen är samlad. Men huvudpersonen själv beter sig märkligt och pratar i gåtor. Inte minst om sin fru, barnens mamma, som försvann under diktaturen i Chile för länge sen. Nutid och dåtid verkar plötsligt flyta samman.
Regi: Frida Röhl. Scenografi och kostym: Charlotta Nylund. Ljus: Carina Persson. Ljud: Robin Auoja. Peruk och mask: Mimmi Lindell. Musik: Joel Hammad Magnusson. Dramaturg: Irena Kraus. Medverkande: David Fukamachi Regnfors, Omid Khansari, Pablo Leiva Wenger, Ana Gil de Melo Nascimento, César Sarachu, Sanna Sundqvist och Kristina Törnqvist.

Fruktansvärda fantasier av Tove Sahlin, urpremiär 28 oktober, Tornrummet. Unga Dramaten
En nyfiken, taktil, interaktiv och musikalisk föreställning som vrider och vänder på våra rädslor – och låter oss utmana dem. För mellanstadiet. Rekommenderas från 10 år.
Regi och koreografi: Tove Sahlin. Musik: Leo Svensson Sander. Scenografi: Emma Fallde, Tina Paulsson. Kostym: Eva Strengbohm. Ljus: Maria Roos. Ljud: Björn Lönnroos. Peruk och mask: Linda Hyllengren. Dramaturg: Anna Kölén. Medverkande: Emelie Garbers, Hannes Meidal, Tobias Ulfvebrand.

Tolvskillingsoperan, premiär 2 december 2023, Stora scenen
En musikalisk galaföreställning till kapitalismens ära. En skitig och svängig satir om människans förmåga att anpassa sig i en cynisk och orättvis värld.
Efter John Gays Tiggarens Opera. Text: Bertolt Brecht i samarbete med Elisabeth Hauptmann. Musik: Kurt Weill. Regi: Sofia Adrian Jupither. Scenografi: Erlend Birkeland. Kostym: Maria Geber. Ljus: Ellen Ruge. Kapellmästare: Sebastian Ring. Ljud: Gustav Terneborg. Peruk och mask: Johan Lundström, Frida Ottosson, Melanie Åberg. Dramaturg: Anneli Dufva. Översättning: Magnus Lindman. Medverkande meddelas inom kort.

Konspiration av Erik Uddenberg, urpremiär 8 december, Lilla scenen
En berättelse om Sverige under tre olika epoker. Om sanningarna vi tagit för givna. Om Vietnam-demonstrationer, Palme-mord och LSD-experiment. Och om människorna som inte längre vet vad eller vem man kan lita på.
Regi: Suzanne Osten. Scenografi: Annika Tosti. Kostym: Anna Heymowska. Ljus: Torben Lendorph. Musik: Maria Johansson Josephsson. Ljud: Jacob Wilhelmsson. Peruk och mask: Moa Hedberg, Anne-Charlotte Reinhold. Medverkande: Filip Alexanderson, Thérèse Brunnander, Siri Hamari, Maria Johansson Josephsson, Melinda Kinnaman, Andreas T Olsson, m fl.

Flickor som försvinner av Malin Axelsson, Dramatenpremiär 15 december, Målarsalen. Unga Dramaten
En mörk rysare med mycket musik och mystik. I den lilla bortglömda orten Vanstorp lever den femtonåriga Isa instängd bakom galler och taggtråd med sin överbeskyddande mamma. Det är ett fängelse – tills Ami en dag dyker upp. Hon drar Isa från mamman, ut i staden, in i förbjudna lekar. Det Ami mest av allt vill, är att de ska gå ner i mörkret på nattklubben Grottan. Unga Dramaten i samarbete med Riksteatern.
Regi: Malin Axelsson. Scenografi och kostym: Anna Dolata. Ljus: Jesper Larsson. Musik: Jukka Rintamäki. Peruk och mask: Frida Ottosson. Dramaturg: Eva-Maria Benavente Dahlin. Medverkande: Bianca Cruzeiro, Andreas Ferrada-Noli, Sepideh Khodarahmi, Rebecca Riggo.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Dramaten

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 326
  • Sida 327
  • Sida 328
  • Sida 329
  • Sida 330
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in