• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Danskritik: Flamenco Women’s tablao -dramatisk dans, vilda toner och regnoväder

23 juli, 2023 by Lotta Altner

Women’s tablao
Dansföreställning på Sergels torg (utomhus) den 21 juli 2023
Kulturhuset Parkteatern

Ensemblen bestod av kvinnor enbart, vilket är mer ovanligt än något annat i just Flamenco som oftast har tydlig könsuppdelning i sina dansroller. Kvinnorna både sjöng, spelade och dansade på scen under improvisationsartade former, enligt flamencons traditioner.

Flamenco är för den ovana åskådaren, lite gran som opera när man ser/hör det första gången. Man förstår inte riktigt allt som händer och sker på scen men det hindrar en inte från att uppskatta det och bli berörd. Kvällens uppvisning i flamenco var inte bara lika härligt dramatiskt och rytmisk som den kan vara, den hade också vädrets makter på sin sida (om man nu gillar dramatiskt väder!). Vid ett tillfälle dansades och båset det så kraftfullt att det skyddande tältet höll på att blåsa iväg. Vilket inte berörde den rödklädda dansaren och gjorde mig ännu mer fascinerad av hängivelsen på scen.

Precis som karaktärer, utstrålning och förmåga till inlevelse i en teaterföreställning, har en flamencodansare sitt sigill. Dansen säger avslöjande mycket mer än enbart teknik och hastighet i dansens rörelser. Det är därför lättare att fatta tycke för vissa dansare och dess rörelser, helt enkelt för att de av någon anledning har lättare att beröra ditt känsloliv. Dock har det inte alltid att göra med om dansaren är bra på sitt arbete, utan det handlar om tycke och smak. Jag fick under kvällen möjlighet att se olika typer av improviserad flamenco, där några tilltalade mig mer än andra. Fast på det stora hela var det en underbar föreställning i regnet som kom och gick.

Dans kan ofta upplevas som en rörelse utifrån världens omständigheter. Flamenco i världsklass som denna, visa tydligt på hur musikens noter och berättande text påverkar dansarens rörelser inifrån hen själv. Den ger oss därmed ett avtryck, avstamp och inlevelse som kan få spegla sig i oss. Kvällens föreställning berörde just så på ett sådant engagerande vis.

Kvällens bonus blev att ett blandras tik ylade engagerande till musikens toner och kraftigt viftade på svansen. Det skulle jag som musiker se som något bättre än alla de applåder som vi i publiken gav.

På scen: Afra Rubino – gitarr, Pepita Rohde – sång, Pia Del Norte – dans, Anna Sehlstedt – dans, Jossette Reilly – dans.

Arkiverad under: Dans, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Elementärt – bland det mest menlösa, slarviga och ointressanta Pixar gjort

23 juli, 2023 by Elis Holmström

Elementärt
Betyg 2
Svensk biopremiär 7 juli 2023
Regi Peter Sohn

Det är svårt att föreställa sig att den animerade filmen hade nått sina sagolika framgångar utan Pixar Studios. Pixar har gjort filmer som cementerat sin plats i både filmhistorien och publikens hjärtan. Studion har också hållit huvudet högt – även i sina mer tveksamma stunder. Svackorna har nästan alltid vägts upp av publiksuccéer. Efter den taffliga Bilar kom den mästerliga Ratatouille, efter den stapplande Monsters University kom klassikern Insidan Ut.

Men de senaste åren har de mer ointressanta projekten inte följts av ren och skär briljans. Även om filmer som Toy Story 4, Soul och förra årets Lightyear – som jag var den enda som uppskattade, har hållit hög klass har de inte varit alls lika potenta eller minnesvärda som det sanna guldet som går att hitta i studions valv. I och med pandemin har Pixar mer eller mindre blivit en dussinstudio vars filmer skickats direkt till Disney Plus. Konkurrenten Illumination har också knappat in på studion rent tekniskt. Den senaste tiden har de också sprungit förbi Pixar vad gäller intäkter.

Det krävs därmed en ny klassiker, ett mastodont kliv för att återta tronen och demonstrera fortsatt relevans. Tyvärr är Elementärt inte rätt film för jobbet.
Utan att ta till alltför grandiosa termer så kan detta vara bland det mest menlösa, slarviga och ointressanta Pixar gjort sedan The Good Dinosaur, studions kanske värsta lågvattenmärke, ironiskt nog också regisserad av Peter Sohn som ansvarar för Elementärt. Studions – vanligtvis, pålitliga lägsta nivån håller tyvärr inte för den massiva håglöshet som faller ned som ett hammarstäd.

Hela Elementärt känns tillagad i mikrovågsugn, det enda som krävs för en totalt medioker anrättning befriad från näring och kreativitet är att lite vatten tillsätts. De vanligtvis snillrika och uppfinningsrika berättelserna, som lyckas ta de mest abstrakta koncept och göra dem till filmmagi, känns denna gång krystade och fantasilösa. Att låta de olika elementen representera folkslag öppnar för en film som vill hantera en rad svåra frågor. I centrum står immigration och integration, högaktuella ämnen som bör belysas i alla typer av konstnärliga uttryck, men inte på ett såhär tafatt sätt. Allegorin där eld och vatten inte är kompatibla blir snarare löjeväckande banalt, flera av referenserna till verkliga kulturer känns stereotypa. Allegorin blir snart ett hinder kontra ett effektivt sätt att förmedla en god berättelse. Med tanke på att Pixar inte varit skygga för att göra berättelser där vår egen verklighet möter det övernaturliga – Coco, är det obegripligt varför man inte stöpt filmen i en liknande mall för att på så sätt kunna hantera dessa ämnen på ett mer effektivt sätt.

Där tematiken kring utanförskap och behovet av tolerans känns påklistrat och inte särskilt genuint, är Romeo och Julia-berättelsen som skall fungera som drivmedel minst lika trivial. Det är standardiserade skämt där saker och ting går snett, karikatyrliknande figurer som gestikulerar vilt och lite ansträngd dramatik. Att sådana mediokra inslag figurerar i den usla norska animerade filmen Helt Super är en sak, att en studio som Pixar väljer sådana genvägar är under deras värdighet. Det hela är också utmattande förutsägbart och lika spännande som en repris av Wahlgrens Värld. Det enda som Peter Sohn lyckas med är att göra huvudfiguren Ember oerhört levande och sympatisk. Men detta beror i huvudsak på en mycket stark insats från Leah Lewis som lånar ut sin röst åt karaktären.

Men det är inte bara allegorin som faller platt. Pixar har oavsett kvalitet på berättelse eller koncept alltid bländat med den bästa tekniken som finns tillhands. Den hårt kritiserade Lightyear var ett under att se på bio. Elementärt ser snarare ut som en snålversion från någon av de mindre kompetenta konkurrenterna. Jag kan inte påminna något tidigare Pixar-projekt som varit såhär generiskt, ointressant och genuint åldrat vad gäller tekniken. Förvisso kvarstår de fantastiska färgerna och flera mindre inslag, som hur vatten animeras, är genuint häpnadsväckande. Bortsett från det är allting befriat från någon som helst förundran eller passion. Även i sina mest vardagliga stunder har Pixar kunnat blända med sagolik animation, men inte ens i filmens fiktiva stad – som borde tillåta fantasin och kreativiteten att flöda, får vi någonting värt att minnas.

Elementärt är tyvärr den mest ointressanta filmen Pixar skapat på ett årtionde. Även om det finns goda intentioner är det ingen ursäkt för att berättandet är i det närmaste amatörmässigt. Det är bara att hoppas på bättre tider för en studio som i sina bästa stunder har gjort sig mer än välförtjänta av att klassas som en av filmvärldens mest betydelsefulla och bästa kreatörer.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Pixar

Filmrecension: Oppenheimer – två högaktuella frågor präglar filmen: atombomber och yttrandefrihet

19 juli, 2023 by Rosemari Södergren

Oppenheimer
Betyg 4
Svensk biopremiär 21 juli 2023
Regi Christopher Nolan

Omskakande film om utvecklingen av atombomben. En film som väcker många många tankar. Den är tre timmar men den tiden känns ändå inte lång, detta är långt ifrån någon lättsam underhållande film utan ett filmkonstverk som väcker många frågor och funderingar. Varför ska människor utveckla bomber som liksom atombomber kan förstöra hela världen eller varför borde de inte utvecklas? Argument för och emot presenteras på många sätt i filmen.

Två högaktuella ämnen för vår samtid präglar filmen: atombomber och yttrandefrihet.

Robert Oppenheimer var fysiker som fick ansvaret för att leda den grupp som utvecklade atombomben åt USA under andra världskriget. Han samlade flera av den tidens berömda och etablerade vetenskapsmän omkring sig. Uppdraget lyckades och gav avtryck i hela världen med bomberna över Hiroshima och Nagasaki. Oppenheimer var aldrig pacifist men efter att bomberna skördat så många civila människoliv började han ifrågasätta bomberna och han hade starka åsikter kring utvecklandet. Bland annat pläderade han för att Sovjetunionen för maktbalansen skulle antingen vara involverade i den amerikanska utvecklingen eller få information, så ingen sida i det kalla kriget kunde förstöra den andra delen av världen.

Som alltid när Christopher Nolan gör film är det ingen rak berättelse med traditionella handlingsutveckling, det är ingen rak berättelse men ändå är den mer lätt att följa handlingen i än i många andra av hans filmverk. Handlingen bygger framför på två olika förhör – Oppenheimer (Cillian Murphy för en enastående rollprestation här) ska säkerhets-klassas ett par år efter att atombomben släpptes och Lewis Strauss (spelas så bra av Robert Downey Jr.) den politiker som rekryterade Oppenheimer utfrågas i samband med att han eventuellt ska bli minister. Handlingen pendlar mellan dessa förhör, som dock inte inträffar samtidigt i verkligheten.

Oppenheimer har varit vacklande i sin tro på om det är etiskt försvarbart att utveckla bomber som kan förinta hela vårt jordklot. Får en forskare som jobbar med hemligstämplade projekt ha några ifrågasättande tankar? Oppenheimer menar att för balansen mellan världens stora nationer bör USA samarbeta med Sovjetunionen. Ett problem är att Oppenheimer som ung sympatiserat med en del av socialismen ideér och hans fru varit medlem i det amerikanska kommunistpartiet.

En viktig fråga som genomsyrar filmen är yttrandefriheten. Strauss var ansvarig för den hårda utfrågningen och behandlingen av Oppenheimer åren efter andra världskriget. Var det rätt att ifrågasätta Oppenheimers lojalitet med USA för att han framförde tankar som stred mot den rådande inställningen bland makthavare?

Cillian Murphy lär bli Oscarsnominerad för sin roll här. Om någon inte redan upptäckt hans storhet som skådespelare lär han nu ta plats bland de stora namnen. En lång rad intressant skådespelare är med i filmen som Emily Blunt som Kitty Oppenheimer, Kenneth Branagh som Niels Bohr, Josh Hartnett som Ernest Lawrence, Matt Damon som Leslie Groves, Gustaf Skarsgård som Hans Bethe, Rami Malek som David Hill, Tom Conti som Albert Einstein och Casey Affleck som Boris Pash och många, många fler.

För den som är intresserad av vetenskap och vetenskapshistoria finns många berömda forskare med i filmen som Albert Einstein,

Filmen väcker viktiga frågor som världens befolkningar behöver ta itu med. Atombombens hot är större än på länge, inte bara med tanke på Rysslands angrepp på Ukraina och att Nato planerar ut atomvapen runt om i världen. Flera andra länder utvecklar atomvapen. Det finns ungefär 12.500 kärnvapen som är placerade runt om i världen, främst i kärnvapenstaterna Frankrike, Indien, Israel, Kina, Nordkorea, Pakistan, Ryssland, Storbritannien och USA. Utöver det så finns det cirka 100 kärnvapen utplacerade genom Nato i Belgien, Italien, Nederländerna, Turkiet och Tyskland.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Atombomb, Christopher Nolan, Cillian Murphy, Oppenheimer, Yttrandefrihet

Filmrecension: Barbie – en dråplig betraktelse av patriarkatet

19 juli, 2023 by Rosemari Södergren

Barbie
Betyg 3
Svensk biopremiär 21 juli 2023
Regi Greta Gerwig

En underhållande film med mycket dans och musik – en dråplig betraktelse av samhället och i synnerhet av patriarkatet. Första halvan av filmen är mycket bättre än andra halvan. Jag skrattade en hel del men efter halva filmen hade de flesta skämten redan utryckts på olika sätt och det mesta var egentligen redan berättat då. Det sker ingen större utveckling av frågeställningar och handlingen är rätt förutsägbar, men absolut humoristisk och underhållande.

I Barbiedockornas värld härskar Barbie och allt är rosaskimrande perfekt, ljust och alltid skojigt, varje dag är lika lycklig, en förljugen värld utan sjukdom, sorg eller andra svårigheter, dag och och dag in i evigheters evighet. Skildringen av Barbies värld är snarlik den värld många influencers visar upp av sin värld. Men Ken är inte så lycklig, för hans enda uppgift i livet är att få Barbies uppmärksamhet.

Barbie vaknar en morgon har förändrats. Hennes fötter är förändrade och hon går inte längre på tå utan har normala människofötter och hon har börjat tänka på livets jobbiga sidor och hon kommer till och med att tänka på döden. För att reda ut allt och för att bli den vanliga Barbie måste hon lämna sin låtsasvärld och ta sig igenom en portal som för henne till den verkliga världen. Med på färden följer Ken. I rollerna som Barbie och Ken: Margot Robbie och Ryan Gosling, både helt rätt i sina roller.

Ken upptäcker att i den verkliga världen har män makten – och det sätter igång filmens skildring av patriarkatets makt: en underhållande fundering kring politik och maktstrukturer. Det är roligt och tål att skärskådas. Men jag skulle nog vilja se fler aspekter kring fenomenet Barbie.

I filmen hävdas att skaparen av Barbiedockorna ville ge flickor och kvinnor mod att tro på sig själva, att våga ta för sig i livet. Det är ett påstående som jag inte köper rakt av. Den bild av kvinnor som Barbiedockorna står för är en utseendefixerad yta där kvinnor ska gå med högklackade skor och vara sminkade och ha stora bröst. En kvinnobild som, åtminstone tills nyligen, brukade användas för att prångla ut reklambilder på bilar med Barbie-liknande kvinnor på huven.

I den verkliga världen måste Barbie leta upp det barn som leker med henne och som tydligen har det jobbigt. Barnet, flickan, måste bli lycklig igen och sluta tänka mörka tankar – först då kan Barbie bli sig själv igen och slippa brottas med existentiella tankar. Den flicka som Barbie letar efter och hennes mamma har stor betydelse för handlingen, men här ser jag en brist i filmen. Handlingen hade vunnit på att fördjupa deras berättelse, det kunde nog ha gjort att filmen fått högre betyg.

Gerwig har regisserat Barbie från ett manus hon har skrivit tillsammans med Oscar-nominerade Noah Baumbach (”Marriage Story”, ”The Squid and the Whale”), baserat på Barbie av Mattel.

En baksida till filmen är att den delvis tycks vara skapad med syfte att hjälpa ett storföretag inom leksaksindustrin att sälja ännu mer. Från SVTs hemsida:
Långt innan premiären har den gett upphov till både memes, rosa mat på snabbmatskedjor och flera Barbieinspirerade kläd- och sminkkollektioner.
Resultatet av en påkostad och genomtänkt pr-kampanj av leksaksföretaget Mattel.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Barbie, Filmkritik, Filmrecension

Dokumentärserien Tronen om den svenska monarkin sänds på tv i höst

18 juli, 2023 by Redaktionen

Dokumentärserien Tronen sänds på TV4 i höst.

Ett pressmeddelande berättar:
Tronen är en ny dokumentärserie i fyra delar som skildrar den svenska monarkin och dess historiska arv. Dokumentärserien innehåller historiska skildringar som varvas med unika samtal med medlemmar i kungafamiljen. Sveriges kung Carl XVI Gustaf är den längst regerande monarken i Sverige och har i år suttit 50 år på tronen.

Dokumentärserien skildrar, och följer, framförallt Kungen genom fyra särskilda moment, Tronskiftet, Plikten och kärleken, För Sverige i tiden och Tronföljden. Det är en dokumentär som genom samtal och unika tillbakablickar visar den svenska monarkin på ett helt nytt sätt. Mer information om dokumentärserien kommer i höst.

Tronen har premiär 4 september på TV4 Play och TV4.

Arkiverad under: Scen, TV

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 300
  • Sida 301
  • Sida 302
  • Sida 303
  • Sida 304
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 2141
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in