Women’s tablao
Dansföreställning på Sergels torg (utomhus) den 21 juli 2023
Kulturhuset Parkteatern
Ensemblen bestod av kvinnor enbart, vilket är mer ovanligt än något annat i just Flamenco som oftast har tydlig könsuppdelning i sina dansroller. Kvinnorna både sjöng, spelade och dansade på scen under improvisationsartade former, enligt flamencons traditioner.
Flamenco är för den ovana åskådaren, lite gran som opera när man ser/hör det första gången. Man förstår inte riktigt allt som händer och sker på scen men det hindrar en inte från att uppskatta det och bli berörd. Kvällens uppvisning i flamenco var inte bara lika härligt dramatiskt och rytmisk som den kan vara, den hade också vädrets makter på sin sida (om man nu gillar dramatiskt väder!). Vid ett tillfälle dansades och båset det så kraftfullt att det skyddande tältet höll på att blåsa iväg. Vilket inte berörde den rödklädda dansaren och gjorde mig ännu mer fascinerad av hängivelsen på scen.
Precis som karaktärer, utstrålning och förmåga till inlevelse i en teaterföreställning, har en flamencodansare sitt sigill. Dansen säger avslöjande mycket mer än enbart teknik och hastighet i dansens rörelser. Det är därför lättare att fatta tycke för vissa dansare och dess rörelser, helt enkelt för att de av någon anledning har lättare att beröra ditt känsloliv. Dock har det inte alltid att göra med om dansaren är bra på sitt arbete, utan det handlar om tycke och smak. Jag fick under kvällen möjlighet att se olika typer av improviserad flamenco, där några tilltalade mig mer än andra. Fast på det stora hela var det en underbar föreställning i regnet som kom och gick.
Dans kan ofta upplevas som en rörelse utifrån världens omständigheter. Flamenco i världsklass som denna, visa tydligt på hur musikens noter och berättande text påverkar dansarens rörelser inifrån hen själv. Den ger oss därmed ett avtryck, avstamp och inlevelse som kan få spegla sig i oss. Kvällens föreställning berörde just så på ett sådant engagerande vis.
Kvällens bonus blev att ett blandras tik ylade engagerande till musikens toner och kraftigt viftade på svansen. Det skulle jag som musiker se som något bättre än alla de applåder som vi i publiken gav.
På scen: Afra Rubino – gitarr, Pepita Rohde – sång, Pia Del Norte – dans, Anna Sehlstedt – dans, Jossette Reilly – dans.